Träskutor Maja - Oskar II

Maja                                                                                                             Registreringsnummer 7732

Maja var byggd på skeppsbyggmästare Johann Ladiges varv i Haseldorf 1908. Platsen ligger vid Elbe, 13 km från Pineburg och 27 km väster om Hamburg i de tyska Schleswig-Holstein. Hon var byggd i ek och fur som tvåmastad skonare med namnet Prinz Carolath. Från den 1 mars 1910 ägdes hon av Hans Heinrich Seebeck från Schülau. Han var även befälhavare och under hans tid inmonterades 1923 en motor på 56 hk från Apenrader Motorenfabrik, Heinrich Callesen & Co. Hon blev samma år omdöpt till Maja.

Den 30 april 1929 köptes hon till Danmark av skibsförer Gudmundur Jonsson i Ommel. Han var född på Island men gift och bosatt i Ommel. Maja finns i Danmarks Skibsliste 1930 med motor på 43 hk och Ommel som hemort. Mättal och dimensioner är redovisade med 79 brt, 73 brt under däck, 60 nrt, 75 fots längd, 21 fots bredd och 7,9 fots djup. Maskinrummet redovisas med 7 registerton och manskapsutrymmen med 13 registerton. Det framgår dessutom av skeppslistan att Majas lastförmåga var 140 tdw. Hon registrerades i Danmark den 13 maj 1929.

Maja såldes den 12 februari 1931 för 20 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn. Hon mättes i Sverige den 4 april till 87,06 brt och 63,80 nrt och blev registrerad den 8 april som motorskonaren Maja, ägd av partrederiet Hilmer Bernhard Hermansson. Hon blev därefter, den 20 april, ommätt till 90,52 brt och 65,94 nrt. I registreringscertifikat den 22 april framgår att huvudredaren Hilmer Hermansson ägde 1/100 och hans bror, befälhavaren Janne Albert Hermansson, 99/100. Det finns uppgifter om att Hilmer Hermansson blev ägare till ytterligare 1 andel den 30 april för 200 kronor men då Albert senare blev ensam ägare så nämns att han köpte 1 andel av sin bror. Av den svenska skeppslistan 1931 framgår att Maja hade motor på 56 hk samt att mättal och dimensioner var 90,02 brt, 73,29 brt under däck, 65,94 nrt, 22,57 längd, 6,38 bredd och 2,33 djup.

Bröderna Hilmer Bernhard Hermansson och Janne Albert Hermansson var födda i Skärhamn den 28 mars 1889 och den 25 april 1901. Deras föräldrar var Herman Johansson och Britta Kristina Andersdotter vilka var födda i Södra Bäck 1856 och i Häle 1862. Hilmer gifte sig med Olga Charlotta Olausson som föddes i Skärhamn den 6 mars 1892. De bosatte sig på Ankarvägen 5. Albert gifte sig med Elsa Margaretha Grahn som var född i Tossene den 21 april 1905. De byggde hus på Postvägen 7.

Den 4 augusti 1933 blev en A Andersson i Skärhamn befälhavare på Maja fram till den 1 september då Albert Hermansson var tillbaka. Han grundstötte med fartyget på resa från Köpenhamn till Västerås med plåtskrot den 26 september samma höst. Grundstötningen inträffade vid Utlängan i Blekinges yttersta skärgård. Efter att en del av lasten lämpats överbord kom Maja loss från grundet och kunde fortsätta sin resa. Hon blev senare upptagen på Sättra varv i Mälaren för reparation. Den 2 mars 1937 blev en A T Jansson befälhavare fram till den 29 januari året därpå då Albert Hermansson var tillbaka. Motorn byttes under 1938 till en 2 cyl June Munktell tkm på 90 hk. I 1945 års skeppslista redovisas 86,03 brt, 64,75 nrt, 140 tdw, 45 std – 7000 kubikfot grain och ett djupgående på 2,9 meter.

Hilmer Hermansson sålde sin 1/100 till brodern den 12 december 1961 så att han under resterande tid i Skärhamn var ensam ägare till Maja. Den 24 september 1962 låg hon i Karlshamn med borttagen mesanmast. I 1963 års skeppslista redovisas hon till 124 tdw och 55 nrt. Motor är då upptagen till 80 hk. Maja såldes till Stockholm den 5 juli 1965 för 10 500 kronor. Tiden som fraktfartyg var därmed slut. I certifikat den 12 augusti nämns hon som lustmotorgaleasen Maja. Hon tillhörde då ett partrederi med 3 delägare, Nils Bjarne Evaldt i Stockholm, Lars Gustav Vilhelmsson i Stockholm samt Åsa Marianne Linder i Stockholm. De två sistnämnda var man och hustru. Delägarna hade lika stora andelar. Makarna Wilhelmsson sålde sina 2/3 i Maja den 30 juni 1969 för 8 000 kronor till Nils Bjarne Evaldt och hans hustru Eva Birgitta Evaldt som blev ägare till hälften vardera. Certifikat den 16 juni 1970 visar att Nils Bjarne Evaldt var befälhavare.

Bilden föreställer den till galeas nedriggade Maja. Hon hade Skärhamn som hemort från 1931 till 1965. Bilden är från Sjöhistoriska museet.

Maja såldes den 12 augusti 1975 för 53 000 kronor och i det efterföljande certifikatet den 19 september framgår att hon ägdes av Per Anders Edvard Olofsson till 1/3. Övriga delägare i partrederiet på 3 personer var Leif Ottar Rudin och Sven Bert Ronny Held med vardera 1/3. Olofsson var befälhavare. Detta partrederi var Majas sista ägare. Hon finns registrerad den 1 januari 1976 som lust m/s Maja. Enligt Båtologen sidan, 255 år 1977, förliste hon den 24 september 1976 på resa från Nordmaling till Hörnefors, ca 7 distansminuter NO om Bondens fyr, och gick till botten. Besättningen på 3 man gick i livbåten och räddades några timmar senare. I 1976 års skeppslista var Maja upptagen till 86 brt, 55 nrt, 124 tdw och med motor på 80 hk. Hon avfördes från registret 1977.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Statens Maritima Museer, Landgemeinde Haseldorf sid 164 och 184, Danmarks Skibsliste 1930 och 1931, Sveriges skeppslista 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Osvald Karlssons segelmakeri Skärhamn, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Margit                                                                                          Registreringsnummer 4354

Margit var byggd av ek och fur som tvåmastad skonare 1905 av Viggo Frandsen i Halmstad för ett partrederi med Anders Svensson i Halmstad som huvudredare och ägare av 1/24. Bilattest och mätbrev daterades den 25 februari och de första mättalen redovisades med 118,60 brt och 99,06 nrt. Befälhavare utan ägande var Nils Krabbe från Mölle. I 1908 års skeppslista är Margit upptagen med Halmstad som hemort och Anders Jönsson i Brunnby som befälhavare. Hennes mättal och dimensioner uppges i skeppslistan vara 118,67 brt, 110,32 brt under däck, 99,06 nrt, 28,58 längd, 7,30 bredd, 2,48 djup och ett djupgående på 3,0 meter.

I fartygets certifikat den 19 juni 1913 är hon upptagen som skonertskeppet Margit med samma redare och befälhavare. Margit blev således omtacklad till tremastad skonare, troligen samma år. Då var hon även på land för drivning. Anders Svensson avled 1921 och som huvudredare valdes då i stället Magnus Öfverberg i Halmstad. Han finns därefter upptagen som huvudredare tills hon säljs till Klädesholmen 1928. 1923 är hennes mättal 126,95 brt och 108,78 nrt och hon reparerades och drevs även 1920, 1923 och 1927.

Bilden föreställer den i Halmstad år 1905 byggda skonaren Margit som 1913 blev omtacklad till tremastskonare. Hon hade Skärhamn som hemort från den 20 februari 1935 till förlisningen vid kusten utanför Böste fiskeläge i närheten av Trelleborg den 10 oktober 1935. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Axel Wikström på Klädesholmen köpte Margit den 14 januari 1928 för 13 750 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare. En 1-cyl Bolinder motor på 40 hk installerades, enligt intyg den 19 april 1928, av J V Bergs Mekaniska Verkstad på Hälsö och i certifikat den 26 april samma år noteras Margit som motorskonarskepp med samma redare och befälhavare. År och 1929 var hennes mättal redovisade till 126,92 brt och 99,23 nrt. Fiskhandlare Martin Pettersson i Bleket köpte den 21 januari 1930 1/40 i fartyget för 500 kronor. I certifikat den 27 januari efter ägarförändringen ägs Margit av partrederiet Martin Pettersson i Bleket med Axel Pettersson på Klädesholmen som befälhavare. Ägandet var fortfarande detsamma med Martin Pettersson 1/40 och Anders Wikström 39/40. Hemort var Klädesholmen. Martin Pettersson var svärfar till Wikström.

Den 9 maj 1930 anmäldes att Margit, under befäl av Anders Wikström, på resa från Heröya vid Porsgrunn Norge till Horsens Danmark med last av kalksalpeter, grundstött och sjunkit på 13 meters djup vid Fisketången. Hennes värde beräknades då till 2 500 kronor varför reparationer inte ansågs genomförbara. Hon avfördes därför från registret samma månad som kondemnerad. Man befann sig den 24 april klockan 12 innanför Hållö i Bohuslän i OSO byig vind efter att, på grund av hård motström klockan 11 på förmiddagen, ha gått in i skärgården norr om Hållö för att fortsätta inomskärs. Då de kommit till farleden norr om Saltholmarna för att styra in i farleden grundstötte de på ett, på babordssidan av farleden, liggande grund med svåra skador på fartyget som följd. Fartyget blev svårt läck och var efter en och en halv timma vattenfyllt och sjönk på 13 meters djup.
  
Hon återfördes till registret i juli påföljande år och i 1931 års skeppslista ägs hon av skepps-byggmästaren på Vasseröds varv, Albin Abrahamsson i Nösund Orust. Mättal och dimensioner uppges vara 123,30 brt, 107,21 brt under däck, 97,80 nrt, 28,60 längd och 2,45 djup. Befälhavare var Frits Axel Leopold Andersson i Hälleviksstrand. I 1933 års skeppslista meddelas att hon blivit förbyggd, driven och reparerad under vintern 1930 – 1931. Reparationerna utfördes på Vasseröds varv enligt intyg av den 26 juli 1931 sedan hon blivit inropad på offentlig auktion den 22 maj 1930 av Albin Abrahamsson för 4 200 kronor. I certifikat den 7 juli framgår att fartyget hade Nösund som hemort och att Abrahamsson var ensam ägare.
  
Den 20 februari 1935 såldes Margit för 21 000 kronor till Karl Arvid Harald Andersson och Per Pettersson i Skärhamn med lika delar och med Pettersson som befälhavare. Certifikat utfärdades den 2 maj. Arvid var född på Flatholmen i Klädesholmens församling den 21 december 1893. Hans var son till Bernhard Andersson och Hilda Kristina Krusell. De var födda på Klädesholmen 1850 och 1857. Arvid gifte sig med Ida Paulina Pettersson som var född i Nötsäter den 22 april 1897. De bodde på Idrottsvägen 16. Per var bror till Ida och född i Nötsäter den 31 oktober 1902. Han var ogift och bodde på Skansvägen 15. Han var son till Petter Johannesson och Inger Beata Pettersdotter vilka var födda i Kroksdal 1861 och 1865.

På resa från Haukipudas i Norra Österbotten Finland med last av trävaror till Malmö strandade Margit den 10 oktober 1935 vid Skånekusten i närheten av Trelleborg. Besättningen gick i livbåten och anlände till Böste fiskeläge kl 2 på eftermiddagen. Fartyget blev bärgat och infört till Trelleborg, av bärgningsångaren Diana, där hon vid besiktning blev kondemnerad den 24 oktober. Under befäl av Per Pettersson och med 4 mans besättning befann sig Margit den 10 oktober på eftermiddagen 3 distansminuter syd om Smygehuk under SSV vind med hög sjö. Under resan hade fartyget anlöpt Sundsvall för storm och dåligt väder samt Nynäshamn för hård motvind. Den 10 oktober, klockan 8 på morgonen, pejlades Smygehuks fyr i NV. Vinden var SSV och hade ökat till storm med hög sjö. Fartyget arbetade hårt och man beslöt att gå in till Trelleborg. Klockan 10 då det beräknades att fartyget var tvärs Smygehuk märktes att det sprungit läck. Länspumparna sattes igång men det var omöjligt att hålla fartyget läns på grund av tilltagande vind och sjö som ständigt slog över fartyget. Däckslasten kastades överbord men vattnet i fartyget steg så att motorn stannade. Fartyget vattenfylldes och blev manöverodugligt och drev mot land. Man försökte ankra med båda ankarna men på grund av överspolningen lyckades man endast få loss det ena. Fartyget draggade och man bedömde det omöjligt att rädda fartyg och last. Besättningen gick i livbåten och anlände klockan 2 på eftermiddagen till Böste fiskeläge. Margit var i 1935 års skeppslista upptagen till 108,24 brt, 107,21 brt under däck, 87,71 nrt och 3,2 meters djupgående. Hon var driven och reparerad 1934.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927. 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

  

Margit                                                                                                                              Registreringsnummer  5980

Margit byggdes av ek och fur på Öxenbjergs Vaerft i Svendborg 1898, av skeppsbyggmästare Anders Jensen, med namnet Albert och med hemort Styrnö. I 1899 års Skibsliste finns hon införd med Andreas Albertsen i Styrnö på Fyn som redare och med Rudköbing som hemort. Albertsen var själv befälhavare. I skeppslistan redovisas hon som jaktskonert med 49 brt, 39 nrt och 6,7 fots djup i lastrummet. Från och med 1907 var hennes hemort Styrnö. Albertsen ägde fartyget fram till den 15 september 1909 då det råkade ut för en kollision på resa från Limhamn till Aalborg med 87 ton superfosfat. Om händelsen finns att läsa i Dansk Söulykke – Statistik 1909.

Skonerten Albert av Styrnö på 49 brutto och 39 netto, byggd i Svendborg 1898 av ek och fur, var på resa med last av 87 ton superfosfat den 15 september 1909 från Limhamn till Aalborg under befäl av Andreas Albertsen och besättning på tre man. Den 16 september ca klockan 9 på morgonen i ONO lätt bris och klar sikt passerade Albert fyrskeppet vid Hals (sandbanken vid Limfjordens östra utlopp). Kursen sattes in mot Hals och då fyren vid Egense sågs styrdes mot densamma. Albert höll sig på nordsidan av farleden. Strax därpå sågs ett utgående ångfartyg som visade topplanterna och röd sidolanterna och då ångfartyget, som senare visade sig vara George av Odense, girade styrbord, lades även Alberts roder styrbord för att undgå kollision. Strax därpå kolliderade fartygen. Albert som rammades med stor kraft blev nästan halvvägs genomskuren och sjönk snabbt medan George inte fick någon skada. Alberts besättning bärgades ombord på George som satte iland dem vid Hals. Albert blev senare bärgad och åter satt i fart. Vid en av Sjö och Handelsrätten i Köpenhamn den 23 mars 1910 utfärdad dom blev skulden för sammanstötningen helt lagd på George som hade visat oförsiktighet vid passagen i det farliga farvattnet och med full fart underlåtit att ge signal om kursförändring (jfr sjövägsreglernas par 28). Georges rederi dömdes till skadestånd till Alberts ägare med 15 689 kronor förutom 300 kronor i rättegångskostnader.

Fartyget bärgades och såldes till skeppsbyggmästare Johan Peter Bonnesen i Aalborg som reparerade och sålde det vidare året därpå. I 1911 års skeppslista redovisas som befälhavare och ägare Erik Hansen Clausen i Kragnaes i närheten av Marstal på Aerö. Kragnaes blev också hennes hemort. I samband med ägarbytet som skedde den 8 juli 1910 blev hon omdöpt till Hansa. Under 1915 såldes hon till ett partrederi i Nexö på Bornholm med Peter Christian Sode som huvudredare.

Margit hade Skärhamn som hemort från 1918 tills hon förliste vid Fulehuk fyr i Oslofjorden Norge 1926. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Även detta rederi råkade ut för en sjöolycka med fartyget. Den 23 december 1916 hade Hansa avgått från Kalmar med last av 4000 kubikfot bräder för Saxkjöbing i Danmark med tre mans besättning och redarens son, Karl Peter William Sode, som befälhavare. Fartyget kantrade i Östersjön och hittades först i slutet av januari 1917 av fiskare utanför Höjerup Kyrka vid Stevns Klint på Själland. Besättningen hade drunknat och däckslasten var borta. De omkomna var befälhavaren Karl Peter William Sode från Nexö, matros Alexander Christian Juel Weinrich från Hasle och Carl Rålm från Kalmar. Sjöförhör hölls i Store Heddinge på södra Själland den 5 maj och strandningsberetningen är daterad Rödvig Tullkontroll den 15 maj 1917. Efter reparation kunde Hansa åter sättas i fraktfart och såldes då till skeppsmäklare Marius August Christensen i Hasle. I maj 1917 blev hon omdöpt till Maagen och i 1918 års skeppslista finns hon med det namnet och Emil Fr Chr Pedersen i Rönne som befälhavare.

Maagen såldes den 16 februari 1918 för 25 500 kronor till Axel Bernhard Johansson i Skärhamn. Han var själv befälhavare ombord och döpte om fartyget till Margit. Säljare var ett partrederi i Hasle med 4 delägare. Marius August Christensen i Hasle hade 3/9, Peter Christensen Söde i Nexö på Bornholm 3/9, Emil Fr Chr Pedersen i Rönne 1/6 samt Emil Ander Lund i Rönne 1/6. Fartyget fick registreringscertifikat den 17 maj som Margit, ägd av Axel Bernhard Johansson, själv befälhavare. Brodern, Johan Mandus Johansson, blev befälhavare den 1 december 1919.  

Han övertog hälften i fartyget för 10 500 kronor den 19 februari 1920 och sägs dessförinnan ha varit hälftenägare tillsammans med sin bror. Han blev således efter köpet den 19 februari 1920 ensam ägare till Margit. Efter ägarskiftet fick fartyget certifikat den 4 mars 1920 med Johan Mandus Johansson som befälhavare. Den 29 mars 1924 utfärdades nytt certifikat för motorskonaren Margit, ägd av partrederiet Johan Mandus Johansson i Skärhamn. Nya delägare har således intagits efter den 19 april 1920. I 1923 års skeppslista är Mandus upptagen som ägare och befälhavare till fartyget. Mättal och dimensioner redovisas då med 49,46 brt, 46,45 brt under däck, 38,95 nrt, 20,39 längd, 5,63 bredd och 2,01 djup. I 1925 års skeppslista redovisas samma ägare och befälhavare samt motor på 30 hk. På grund av motorinstallationen minskade fartygets nrt till 36,38. Uppgift finns också i skeppslistan att hon drivits 1924.

Axel och Mandus var födda i Skärhamn den 21 januari 1892 och den 23 december 1895. De bodde som barn på Djurgårdsvägen 8 med sina föräldrar som var Anders Johan Berntsson och Magdalena Andreasdotter. De var födda i Åkervik 1868 och i Bö Klövedal 1863. Axel gifte sig med Nanna Elvira Järkås som var född i Länghem Älvsborg den 6 augusti 1896. De bosatte sig i Göteborg. Mandus gifte sig med Ester Ottilia Olsson som var född i Bö den 30 augusti 1897. De bosatte sig i Utäng.

Margits slutliga öde kom två år senare på resa från Sandefjord till Dröbak. Klockan 10 på kvällen den 8 mars 1926 befann sig fartyget utanför Ranö i Oslofjorden i frisk sydvästlig bris med tjocka. När hon passerade Fulehuk hördes mistsignalen på ett uppskattat avstånd av 1,5 distansminut, N 1/2 O om fyren. Kursen styrdes därefter upp genom fjorden tills plötsligt land kom i sikte förut. Innan kursen hann ändras gick fartyget på klipporna och måste överges. Inom ett par timmar var Margit totalt sönderslagen. Orsaken till olyckan bedömdes vara felaktig avståndsbedömning och strömsättning. Sjöförklaring hölls i Marstrands rådhusrätt den 10 maj samma år. Hon avfördes från registret samma månad som förolyckad. Margits lastförmåga uppges ha varit 90 tdw.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Register over nogle Danske handelsskibe, Dansk Söulykke – Statistik 1909 och 1917, medlemmar i Slaegt & Data – Dis Danmark, Danmarks Skibsliste 1899 – 1918, Sveriges skeppslista 1923 och 1925, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 





 

Maria                                                                                                                                Registreringsnummer 1116

Maria byggdes på Rättaregårdens varv i Göta älvdalen 1893 - 1894 av skeppsbyggmästare August Andreasson. Hon byggdes i ek och fur för ett partrederi i Göteborg med handlare Julius Albrechtsson som huvudredare och med Lycke som hemort. Registreringscertifikat blev utfärdat den 24 mars 1894.

Innan hon köptes till Skärhamn 1929 hade hon ett flertal ägare runt Sveriges kust. Hon var en tid hemma i Lysekil hos ett partrederi med Johan Emil Lindbom som huvudredare och hemort Lysekil. Hon hade köpts för 13 000 kronor i februari 1904 med certifikat den 6 februari. Den 20 februari 1909 anmäldes att hon ägdes av ett partrederi i Lerberget med Olof Andersson som huvudredare och ägare av 3/40. Den 31 januari 1911 anmäldes att hon ägdes av partrederiet Anders Petter Carlsson i Lerberget. Året därpå anmäldes den 28 februari att Maria ägdes av ett partrederi med 2 delägare. Karl Albert Sanderlin i Halmstad och Axel Wikström på Klädesholmen ägde hälften vardera. Sanderlin som också var född på Klädesholmen kom hem från Nordamerika 1912 och köpte då tillsammans med Wikström den tvåmastade skonaren Maria på vilken Wikström blev befälhavare. 1914 löste Wikström ut Sanderlin och var därefter ensam ägare. Hon fick då Klädesholmen som hemort. Certifikatet är daterat den 27 april. Han sålde fartyget den 7 december 1915 till Nils Albert Österman i Stockholm. Den 21 januari 1916 visar certifikat att Anton Julius Larsson i Strömstad var ägare. Han sålde Maria året därpå för 35 000 kronor till ett partrederi i Karlshamn med skeppsmäklare Axel Jakobsson i Karlshamn som huvudredare och ägare av 5/70. Befälhavare var Karl Oskar Sjölander. Certifikatet daterades den 10 mars 1917.

Bilden, som kommer från bokverket Tjörns båtar, föreställer den tvåmastade skonaren Maria med hemort Skärhamn mellan åren 1929 och 1942.

I 1917 års skeppslista har Maria Karlshamn som hemort. Hennes mättal och dimensioner redovisas med 108,79 brt, 101,51 brt under däck, 97,31 nrt, 23,75 längd, 6,60 bredd, 2,76 djup och 4,00 meters djupgående. Där framgår även att hon drivits och reparerats 1916. Genom köp den 3 juni 1918 kom hon till grosshandlare Gösta Fraenkel i Göteborg med Carl Gustav Carlström i Helsingborg som mellanhand. Köpebrevet undertecknades den 3 juni och anmälan om köpet på 65 000 kronor var gjord den 1 juni. I certifikat den 10 juni framgår att Fraenkel var ensam ägare. J W Nylander var befälhavare från 1919. Maria drevs och reparerades 1919 och 1924.

Den 21 januari 1929 såldes Maria för 4 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med två delägare och Karl Arvid Byron Karlsson på Flatholmen som huvudredare och hälftenägare. Den andre delägaren var Karl Otto Augustsson som också var fartygets befälhavare. Partrederiet fick certifikat den 31 januari. Samma år insattes en 40 hk motor i Lysekil. Anmälan lämnades den 21 juni och efter motorinstallationen redovisas mättal och dimensioner i 1929 års skeppslista med 98,75 brt, 98,75 brt under däck, 80,97 nrt, 23,58 längd, 6,97 bredd och 2,70 djup. Otto Augustsson övertog den 25 februari 1931 Byron Karlssons del för 8 000 kronor. Under 1935 utfördes reparationer på fartyget varefter nytt certifikat den 14 augusti visar att John Robert Johannesson i Skärhamn blivit delägare i partrederiet. Den 3 april 1939 blev Ottos hustru, Alfrida Lovisa Martinsdotter, huvudredare fram till försäljningen 1942.

Otto Augustsson var född i Utäng den 11 januari 1891. Hans föräldrar var hemmansägaren August Olsson som var född i Tolleby 1864 och Matilda Kristiansdotter som var född i Södra Bäck 1863. Otto gifte sig med Alfrida Lovisa Martinsdotter som var född på Flatholmen den 12 juni 1892. De bodde på Idrottsvägen 6. Byron Karlsson var född i USA 1905. Han var gift med Agnes Charlotta Nilsson som var född på Flatholmen den 3 mars 1907. De var bosatta på Flatholmen men flyttade senare till Göteborg. John Robert Johannesson var född i Utäng den 23 september 1904 och gift med Märta Alida Johansson som var född i Fagerfjäll den 26 november 1907. De bodde i Utäng. Hans föräldrar var Albin Johannesson och Amanda Rustina Rutgersdotter. De var födda i Utäng 1879 och Klövedal 1881.

Maria såldes till Finland den 9 januari 1942 för 15 000 kronor. Köpare var en C H Barckmann i Helsingfors. Köpet betalades med 13 000 kronor vid övertagandet och resterande två dagar senare. Maria döptes om till Tienhaara (vilket var namnet på Barckmanns tidigare skuta som förlist i Öresund året innan). På resa mellan Helsingfors och Åbo med last av svavelsyrad lera sjönk Tienhaara den 15 oktober 1942 vid Tellholm i Ålandshav efter att ha gått på grund.

    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Länspumpen 2002 nr 2, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Klädesholmen. 





 

Mary                                                                                                           Registreringsnummer 7963

Mary byggdes av ek hos AS Christian Ludvig Johansens Traeskibsbyggeri i Marstal 1919. Hon byggdes som tremastskonare för egen räkning och blev döpt till Duty. Av den danska skeppslistan 1920 framgår att O Schou var befälhavare. Hon mätte 137 brt, 113 nrt, 240 tdw och 9,4 fots djup. Fartyget redades av Aktieselskabet C L Johansen i Marstal. Initialerna i bolagsnamnet står för Christian Ludvig. Hemorten var Marstal. Med detta ägande hade hon en K Kristiansen som befälhavare 1921 och en R Hansen 1922 och 1923.
Efter att det ägande aktieselskabet försatts i likvidation såldes Duty till skibsförer Herman Möller Boye i Marstal den 7 februari 1923. Den 27 i samma månad blev hon omdöpt till Marna med Marstal som hemort. Boye var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde fartyget till Sverige den 14 mars 1934. Fram till dess hade hennes sysselsättning varit salt fisk och saltlaster mellan New Foundland och Spanien, fisk från New Foundland till Spanien och salt på återresan.

Köpare i Sverige var ett partrederi i Nordvik med fem delägare och med Axel Bernhard Nilsson som huvudredare och ägare till 1/4. Köpeskillingen var 32 750 kronor och kontraktet undertecknades i Aerökiöbing. Det svenska mätbrevet var daterat den 5 juni 1934 och av registreringscertifikatet den 29 juni framgår att hon blivit omdöpt till Mary med hemort Nordvik. De övriga delägarna i partrederiet var Sören Mauritz Arnold Nilsson med 1/4, Karl Oskar Mattsson 1/4, Johan Erland Bertil Nilsson 1/8 samt Östen Georg Ragnvald Nilsson 1/8. Samtliga delägare var från Nordvik. Tre av dem var Axel Bernhards brorssöner.  I samband med övertagandet blev hon försedd med 2-cyl motor från Jönköpings Motorfabrik på 100 hk. I 1935 års skeppslista framgår att motorn är installerad samt att fartygets mättal och dimensioner är 135,41 brt, 126,43 brt under däck, 108,41 nrt, 28,76 längd, 7,24 bredd och 2,94 djup. Befälhavare var Axel Bernhards brorsson, Sören Nilsson.

Mary med trälast under kriget. Hon hade hemort Skärhamn 1961 - 1963. Dessförinnan hade hon hemort Nordvik från 1934. Bilden kommer från Svenska seglare och motorseglare.

Den 26 oktober 1937 blev Östen Georg Ragnvald befälhavare. Sören sålde sin del i Mary för 12 500 kronor den 17 februari 1939 till de övriga delägarna och blev istället delägare i tremastskonaren Frem som köptes från Danmark och döptes om till Vestvåg. Mary fick ny befälhavare mitt under det pågående andra världskriget då Gunnar Erland Strandberg från Stockevik den 8 april 1940 övertog befattningen från Östen Georg Ragnvald Nilsson. Med Strandberg som befälhavare kolliderade Mary den 6 juni samma år med hjälpvedettbåten Arizona utan att några stora skador uppkom.

Under 40-talet, med samma rederi, hade Mary ett flertal olika befälhavare. Den 16 september 1940 blev Nils Ossian Walter Nilsson befälhavare. Han var också en brorsson till huvudredaren Axel Bernhard Nilsson. Han avlöstes den 25 oktober 1941 av en A B Johansson från Bö. Därefter blev Allan Viktor Dahl från Nordvik befälhavare den 30 april 1942, avlöst av Karl Ivar Pettersson från Nordvik den 14 september. Han blev året därpå befälhavare på Inger. Han avlöstes den 27 april 1943 av Östen Georg Ragnvald Nilsson. Den 12 april 1944 blev A B Johansson återigen befälhavare till den 5 juli samma år då S H Lorén från Brännö avlöste till den 7 juli. Då blev Per Levin Pettersson från Skärhamn befälhavare till den 2 december. Nils Ossian Walter Nilsson tog då över och avlöstes av sin bror Östen Georg Ragnvald Nilsson den 16 maj 1945.

På resa till Malmö den 20 november 1948 med last av kol grundstötte Mary vid Kämpinge strax innan Falsterbo kanal. Sedan 70 ton av lasten lossats kunde Mary dras loss av bärgningsfartyget Neptun. Mary hade då fått svåra bottenskador och tog in mycket vatten. Under ständig pumpning kunde hon dock bogseras till Malmö. Den 20 januari 1955 anmäldes att de 2/8 som Sören Nilsson sålde den 17 februari 1939 köpts av Karl Oskar Mattsson och Östen Georg Ragnvald Nilsson med 1/8 vardera för 6 250 kronor per andel. Bertil Nilsson sålde sin 1/8 i Mary till Karl Oskar Mattsson för 10 000 kronor. Hans bror Östen Georg Ragnvald sålde även sin 1/4 till Mattsson för 20 000 kronor. Anmälan om förändringarna inlämnades den 21 april 1955. Mattsson var därmed ensam ägare till fartyget som fick John Eskil Oskarsson från Skärhamn som befälhavare. Certifikat utfärdades den 6 maj. Karl Oskar Mattssons son, Charles Helge Mattsson, tillträdde som befälhavare den 11 juli och förde Mary fram till försäljningen 1961. Under tiden i Nordvik deltog Mary flera gånger i sillfisket vid Island med distriktsbeteckning LL 224.

Den 30 juli 1961 fick Mary Skärhamn som hemort. Rederi AB Erik Olausson & Son köpte då fartyget för 16 000 kronor. Erik Olausson blev befälhavare. Bolaget var bildat 19 september 1951. I styrelsen fanns förutom Erik, hans son, Karl Rune Eriksson. I skeppslistan för 1963 framgår att motorn var bytt till 150 hk. Mättal och dimensioner är redovisade med 142 brt, 90 nrt, 30,35 längd, 7,28 bredd, 2,77 djup, 225 tdw och 80 std. Marys tid som fraktfartyg upphörde i och med försäljning till England 1963.

Karl Erik Olausson var född i Skärhamn den 28 november 1900. Han var son till Karl Olausson och Elisabeth Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Erik var gift med Anni Paulina Elisabeth Pettersson som var född i Skärhamn den 6 november 1901. De bodde på Hamngatan 11. Karl Rune Eriksson var född i Skärhamn den 9 september 1925. Han var gift med Karin Irene Johansson som var född i Skärhamn den 29 juli 1925. De bodde på Storgatan 54 men flyttade senare till Magasinsgatan 6. Eskil Oskarsson var född i Skärhamn den 26 juli 1914. Hans föräldrar var Olaus Oskarsson och Berta Charlotta Johansdotter på Hamngatan 32. De var födda i Brevik 1875 och i Kärrslätt 1874. Eskil var gift med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bodde på Parkgatan 3 i Skärhamn. Per Levin Pettersson var född i Skärhamn den 9 mars 1915. Han var son till August Pettersson och Hilma Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1872 och i Utäng 1873. Levin var gift med Sonja Irene Pettersson som var född i Skärhamn den 9 november 1914. De bodde på Bagarliden 1.          

Anmälan om försäljning till England för 18 750 kronor gjordes den 28 maj 1963. Köpebrevet undertecknades den 29 maj av Suzy C E Boyt i London. Hon var gift med den berömde målaren Lucian Freud. De skulle använda Mary som lustfartyg. I anmälan samma dag uppgavs att Mary numera är lustfartyg. Innan försäljningen låg hon upplagd en längre tid efter att ha blivit kondemnerad. I SST nr 6 år 1966 uppgavs Mary ha sprungit läck och sjunkit under dramatiska omständigheter i västindiska farvatten.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danmarkis Skibsliste 1920 – 1934, Sveriges skeppslista 1935, 1945 och 1963, Lloyds register 1935 – 1945, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Maud                                                                                                           Registreringsnummer 6191

Maud var byggd 1886 av Henry M. Restarick i Bideford Devon England i ek och furu på kravell som Maud of Scotland. 1888 uppges North Sea Trawling Co Ltd i London vara ägare. Hon upptas som dandy på 64 ton med ON 92951. 1889 uppges hennes managing owner vara F & J Leleu Ltd i London och ägaren Fraser Robinson i Yarmouth. 1890 och 1891 var Walter William Stock i Lowestoft, managing owner. 1892 och 1893 står Alfred J Britteon Lowestoft som managing owner och 1895, 1896 och 1897 Francis Pearce i Lowestoft. William Henry Reynolds i Lowestoft är managing owner 1898, 1899, 1900 och 1904 och den sista engelska ägaren innan Maud of Scotland såldes till Sverige.    

Hon inköptes den 23 oktober 1905 från Lowestoft i England för 423 Pounds av ett partrederi i Kyrkesund. Säljare var William Henry Reinholds född i Lowestoft Suffolk 1871. Delägare i det nybildade partrederiet i Kyrkesund var Karl Albin Abrahamsson, som var befälhavare och huvudredare, Janne Bernhard Olsson, Martin Wallin och Oskar Johansson. Delägarna hade 1/4 vardera. Den 7 februari 1906 utfärdades mätbrev av Marstrands Tullkammare med 65,75 brt och 38,47 nrt.

Den 24 oktober 1919 anmäls för registrering Maud som nytt namn på fartyget. Detta blev beviljat den 5 november med Karl Albin Abrahamsson som huvudredare och befälhavare och hemort Kyrkesund. Samma år fick hon sin första motor på 35 hk. Den 26 januari 1920 blev hon ommätt vid Lysekils Tullkammare till 65,75 brt och 39,60 nrt. Den 21 november 1922 sålde Oskar Johansson sin fjärdedel till de övriga delägarna för 1 250 kronor.

Efter den transaktionen fanns det tre ägare till kuttern med 1/3 vardera. Den 12 oktober 1925 sålde Janne Bernhard Olsson och Martin Wallin sina delar i kuttern för 7 500 kronor till Karl Albin Abrahamsson, Manne Bruno Eberhard Wallin, Joel Mauritz Johannes Wallin och William Jansson så att de därefter hade 1/4 vardera i fartyget. Huvudredare, befälhavare och hemort var oförändrat. Martin Wallin var far till Manne Bruno Eberhard Wallin och Joel Mauritz Johannes Wallin.

Den 15 oktober 1925 upprättades avtal med Albin Abrahamsson på Vasseröds Skeppsvarv om att förbygga motorkuttern Maud av Kyrkesund. I vardera sidan skulle insättas 6 st. bordläggnings-plankor, 3 st. nya däcksbjälkar i ek samt 6 nya järnknän. Dessutom skulle skansen byggas om med helt ny inredning. Några mindre överenskomna arbeten ingick också i avtalet. Kostnaden skulle föras i räkning och var beräknad till 6 000 kronor för hela arbetet.

Den 26 januari 1926 ommättes Maud vid Marstrands Tullkammare till 66,80 brt och 36,09 nrt. Den 5 maj 1931 insattes en 1-cyl Skandia motor på 50 hk. Den 25 januari 1935 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 66,67 brt och 35,09 nrt. Den 6 maj 1935 intygar föreståndaren Wilhelm Oskarsson vid Hälleviksstrands Slip & Varv att Maud 1934 blivit förbyggd av ek och fur på kravell vid varvet. Måtten blev ändrade från 21,98 till 22,50 längd och från 2,66 till 2,70 djup. Arbetet påbörjades den 31 oktober 1934 och uppgick till 5 515 timmar och 8 769 kronor.

Kuttern Maud hade Skärhamn som hemort från april 1957 tills hon förliste i Göteborgs hamn månaden efteråt. Innan dess hade hon Kyrkesund som hemort från 1905. Bilden är från hemsidan Kyrkesund.com.

I juli månad 1935 kom Maud till Scalloway på Shetland med en sjuk besättningsman ombord. Man trodde först att det var mässling. Genom kontakt med en svensktalande man sändes bud efter doktor som kom till den sjuke, som var mycket orolig så två man måste hjälpas åt att hålla honom kvar i kojen. Mannen hade över 40 grader feber. Doktorn tog ryggmärgsprov och åderlät för att lätta på trycket i huvudet. Eftersom doktorn inte kunde göra mer rekvirerades ambulans för att föra den sjuke till sjukhus för vård. Ambulansen dröjde och under tiden avled mannen. Doktorn konstaterade lunginflammation. Han var son till befälhavaren på 18 år och hette Mauritz Abrahamsson. Maud avbröt fisket och avgick från Shetland med kistan ombord. Med flaggan på halv stång anlände man till Kyrkesund och sorgen blev stor i det lilla samhället. Man var där helt ovetande om vad som inträffat till sjöss och ombord.

Den 19 oktober 1936 sålde Karl Albin Abrahamsson sin del till de tre övriga för 3 375 kronor. Manne Bruno Eberhard Wallin blev huvudredare och hans bror Joel Mauritz Johannes blev befälhavare. Den 28 januari 1941 sålde Bror William Jansson sin del för 5 000 kronor till de två övriga vilket gjorde att Manne Bruno Eberhard Wallin och Joel Mauritz Johannes Wallin blev ägare med hälften var. Köparna övertog och betalade säljarens skuld på 675 kronor och betalade resterande 4 325 kronor kontant. Den 7 mars 1941 ommättes Maud vid Göteborgs Tullbevakningsstation till 69,79 brt och 46,09 nrt.

Maud såldes den 10 april 1957 för 7 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Karl Erik Artur Pettersson som huvudredare. Han var född den 20 mars 1935 på Kroksdalsliden 6. Den andre partdelägaren var Arne Elmer Fredrik Fredriksson. Han var född den 16 december 1934 och bodde på Kroksdalsliden 19. Karl Eriks föräldrar var Artur och Ebba Evelina Susanna Pettersson. Artur var född i Skärhamn 1894 och Ebba i Tossene 1904. Arnes föräldrar var Fredrik Johannes Olsson och Hulda Axelina Johansson. De var födda i Bö 1900 och i Skärhamn 1905.  

Efter att just ha avgått från kaj vid Skeppsbron i Göteborg i barlast den 17 maj 1957 kolliderade Maud i Göta älv med m/s Bruiser från Rotterdam. Hon vattenfylldes och sattes på grund vid Lundbyhamnen. Där såldes hon den 31 maj 1957, liggande på botten, av Bohusläns Allmänna Sjöförsäkringsförening i Lysekil för 1 600 kronor till sjöingenjör Karl-Henrik Ludwigs i Göteborg med firma Laico. Den 18 augusti 1958 upplyste Göteborgs hamnmästare att Maud var reparerad och bogserad från platsen. Hon blev upplagd vid Gullbergskajen utan bevakning och blev där plundrad. Hon förföll och blev återigen vrak. I februari 1961 såldes hon till konsthantverkare Nils Lars Elvin Ottosson från Göteborg. Han betalade med 2 målade tavlor värderade till 200 kronor. Den 29 december 1965 anmäldes till Sjöfartstyrelsen att fartyget förstörts genom sjunkning och den 18 mars året därpå meddelades att hon är nedskrotad varför hon kan avföras från registret. Hon hade då sänkts bland fyllnadsmassor vid Arendal. Hon avfördes från skeppsregistret den 21 mars 1966 som upphuggen.

Memorial med anledning av sjöolycka - Maud

Byggd år 1886 av ek och fur. Registreringsnummer 6191, Tontal: 69 brutto registerton. Hemort: Skärhamn. Befälhavare: Arne Fredriksson. Bemanning, befälhavaren inräknad: 2 man. På resa från Göteborg till Menstad (Norge). Sjöolyckans art: Kollision med M/S Brusier av Rotterdam. Tiden för olyckan: 17 maj 1957. Platsen för olyckan: Göteborgs hamn. Sjöförklaring hölls den 27 maj 1957 inför Göteborgs Rådhusrätt.

Sakredogörelse: M/S Maud av Skärhamn avgick utan last omkring klockan 12 den 17 maj 1957 från kajplats 16 vid Skeppsbrokajen i Göteborg, där fartyget legat förtöjt med styrbordssidan mot kajen. Maud tog först vägen uppför älven och rundade boj nummer 2 utanför Skeppsbrokajen och sneddade därefter över älven i nordvästlig riktning för att under utfarten befinna sig på sin egen styrbordssida i farleden, dvs. på älvens norra del.

Vid rundandet av boj nummer 2 iakttog bästemannen, som då övertog rodret och framförde fartyget, ett annat fartyg på uppgående ungefär i höjd med boj nummer 14 (Flackets bojar) och ungefär mitt i älvfåran. Då Maud befann sig ungefär i farledens mitt, iakttogs att det andra fartyget, som senare befanns vara Brusier av Rotterdam, girade något styrbord hän, då det befann sig ca 50 meter nordväst om dykdalbfyren öster om boj nummer 16. Strax därpå började emellertid Brusier att på omkring 100 – 150 meters avstånd gira babord hän in mot norra älvstranden och då avståndet nedgått till ca 50 meter förstod man på Maud, som gick med 3 - 4 knops fart, att fara för kollision förelåg, och slog full back i maskinen under bibehållande av styrbordsgir. Inga signaler gavs från Maud och man uppfattade inga signaler från Brusier, som hade lots ombord. Brusier fortsatte med en fart som uppskattades till 8 – 9 knop och fortfaran­de under babordsgir samt stötte med sin stäv emot Mauds babords bog med sådan kraft, att stäven trängde ända in till ankarspelet. Maud låg i kollisionsögonblicket i det närmaste stilla. Hon sprang läck och började genast vattenfyllas, varvid motorn stannade. Fartyget infördes av bogserbåten Sverre till Lundbyhamnen och sattes på grund. Kollisionen inträffade omkring klockan 12.10 ca 30 meter SSO om sydöstra hörnet av Götaverkens yttre flytdocka, med en vinkel mellan fartygen av ca 60 grader. Vädret var vackert med god sikt och sydvästlig vind av omkring 3 m/sek styrka.

Orsaken till olyckan, i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Såvitt med ledning av enbart det svenska fartygets sjöförklaring kan bedömas, har kollisionen huvudsakligen förorsakats av det holländska fartygets underlåtenhet att åtlyda sjövägsregeln 25 a. Kollisionsplatsen utvisar att Maud otvivelaktigt kommit väl över på sin styrbordssida av leden och börjat färdas utför älven och att den eventuella undanhållningsskyldighet som tidigare kunnat åligga Maud enligt paragraf 17 punkt 3, i Göteborgs Hamnordning därför icke var tillämplig. Någon kollisionsrisk under det skede Maud passerade andra hälften av älven synes inte ha förelegat. I det skede som därefter uppstod genom att Brusier, på grund av babordsgir, kom över på norra hälften av farvattnet med kollisionskurs gentemot Maud, synes internatio­nel­­la styrningsreglerna 19, 22 och 23 bort tillämpas av Brusier. Ingetdera fartyget avgav några ljudsignaler. Ehuru det enligt artikel 36 sjövägsreglerna för svenskt inre farvatten stadgas, att föreskrifterna i regel 28 icke äga tillämplighet i svenskt inre farvatten i vidare mån än veder­börande befälhavare finner nödigt, synes man från båda håll bort bedöma läget så, att ljud­sig­naler i enlighet med regel 28 bort avgivas. Jämlikt ovan åberopade paragraf 17 i hamnord­ning­en torde det även ha ålegat Maud att avge ljudsignal vid avgången från sin kajplats. Underlåtenhet härvidlag kan emellertid knappast anses ha inverkat på olyckan.

Bidragande orsak till olyckans omfattning torde emellertid Brusiers höga fart ha varit. Enligt hamnförordningen paragraf 17 punkt 4, är högsta tillåtna fart inom hamnområdet 5 knop. Brusiers fart har vid olyckstillfället av omdömesgilla vittnen bedömts till 8 - 9 knop. Brusier lär vid tillfället ha varit under ledning av hamnlots.

Ex officio S Hallström  

Källa: Kutterepoken, Kyrkesund Båtar och fartyg, Brittisk skeppslista 1888 - 1904, Sveriges skeppslista 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka, Klövedal och Tossene.

Mona                                                                                                                                             Registreringsnummer 8017

Mona var byggd av Anders Jensen vid Öxenbjergs Skibsvaerft i Svendborg 1894 som tvåmastad skonare. Hon var byggd i ek och bok och enligt bilbrev från den 15 december levererad till L Petersen i Marstal som Margrethe. I 1895 års Skibsliste finns hon upptagen med 7,3 fots djup, 60 brt och 50 nrt. Petersen var själv befälhavare och Marstal var hennes hemort. 1897 och 1899 är Rasmus Wulff Christensen befälhavare. 1903 är Petersen åter befälhavare vilket han fortsätter vara så länge han behåller henne. Margrethes nrt minskade 1903 till 47. Hon såldes i februari 1916 till skibsförer Jens Hummel på Fur i Limfjorden som gav henne Aalborg som hemort. Han sålde vidare i december samma år (ev. redan i juni) till Rederi-selskabet Jylland AS med dess företrädare M Mikkelsen i Viby Aarhus. I 1917 års Skibsliste framgår att Mikkelsen hade initialerna M P och att redarens namn var Aktieselskabet M P Mikkelsen i Aarhus med Aarhus som fartygets hemort. Befälhavare var K Knudsen. Mikkelsens dopnamn var Mikkel Peter. Han var bosatt i Knebel i Närheten av Aarhus.
I maj 1917 såldes Margrethe till PR Rebus i Farsund Norge med dess företrädare Anton Thisland. Margrethe blev då omdöpt till Rebus. Hon fick samma år en 1-cyl 2-takt 25 hk Vestkyst tändkulemotor inmonterad. 1918 såldes hon till AS Terje i Drammen som företräddes av A H Haraldstad i Röyken.

I oktober 1922 såldes hon tillbaka till Danmark. Köpare var Carl Troels Gylsen i Middelfaert på Fyn vid Lilla Bält. Namnet ändrades då till Henner Friser och det är under det namnet hon återfinns i 1924 års Skibsliste med Gylsen som befälhavare och ägare. Mättal och dimensioner anges med 105 tdw, 69,4 fots längd, 18,3 fots bredd, 7,3 fots djup, 57 brt under däck, 61 brt, 8 rgt maskinrum, 12 rgt manskapsutrymme och 42 nrt. Som hemort anges Middelfaert. Motorstyrkan upptas till 38 indic hk. I januari 1932 såldes hon inom Danmark till J F Berthelsen i Viby Aarhus. Denne satte in en Alpha 1-cyl 2-takt tändkulemotor på 48 hk. Med Berthelsen som redare är hon i 1934 års skeppslista upptagen med namnet Henner Friser av Aarhus. Den 17 januari 1934 såldes hon till köpman Carl Adolf Christiansen i Viby Aarhus. Han döpte om fartyget till Haabet den 19 februari samma år. Han avled den 14 februari 1935 med påföljd att fartyget såldes till Sverige av hans änka, Martha Christensen i Viby Aarhus. Mättalen var då ändrade till 65 brt och 46 nrt och motorn uppges vara på 61 hk.

Den 4 april 1935 såldes Haabet för 16 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare. Robert Samuelsson i Skärhamn var huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av Erik Gunnar Andersson i Degerhamn. Befälhavare utan ägande var hans bror Anders Harald Andersson från Degerhamn. Gunnar och Harald Andersson flyttade från Skärhamn till Degerhamn ca 1930. I 1935 års skeppslista framgår att fartyget blivit omdöpt till Mona med Skärhamn som hemort. Mättal och dimensioner är redovisade med 63,49 brt, 56,33 brt under däck, 47,54 nrt, 20,87 längd, 5,75 bredd och 2,21 djup. Den 14 juli 1943 blev Gunnar Andersson befälhavare till den 16 september 1944 då Harald Andersson återkom. I 1945 års skeppslista redovisas Monas lastförmåga till 110 tdw och hennes djupgående till 2,74.

I certifikat den 8 april 1948 tillhörde fartyget fortfarande Robert Samuelsson i Skärhamn med Harald Andersson som befälhavare. Enligt anmälan samma dag var fartyget omtacklat till galeas. Harald sålde sin del i Mona till sin bror, Gunnar, den 6 augusti 1948. Samuelsson utlöstes den 4 september 1948 ur rederiet av Gunnar som därmed blev ensam ägare. Pris har inte angetts. Gunnar sålde därefter 1/1000 andel i Mona till sin halvbror Bror Astor Ingvar Andersson i Skärhamn som på så sätt blev delägare i ett nybildat partrederi där han också blev huvudredare. Den 14 september blev Gunnar åter befälhavare. Skärhamn behölls som hemort till 1950 då Degerhamn istället blev Monas hemort.

Robert Samuelsson var född i Skärhamn den 20 juni 1890 och bodde på Dalgatan 1. Han var gift med Elemina Kristina Hansson som var född i Skärhamn den 27 september 1892. Roberts föräldrar var salteriidkaren Samuel Eliasson och Inger Johanna Rutgersdotter. De var födda i Säby 1841 och i Utäng 1852. Gunnar och Harald Andersson var söner till Anders Johan Andersson i hans första gifte med Hilda Hansdotter. De var födda i Skärhamn 1877 och 1879 och bodde på Postvägen 21. Elemina och Hilda var syskon.

Bilden föreställer Mona sedan hon blivit nedriggad till galeas. Hon hade Skärhamn som hemort mellan 1935 och 1950. Fotografiet är från bokverket Tjörns båtar.

Gunnar var född i Skärhamn den 12 mars 1912. Han var gift med Irma Anna Vally Andersson som var född i Södra Myckleby på Öland den 1 december 1916. De bodde i Degerhamn på Öland. Harald var född i Skärhamn den 28 mars 1904. Han var gift med Ingeborg Alice Andersson som var född i Ventlinge på Öland den 22 januari 1911. De bodde i Degerhamn. Astor Andersson var son till Anders Johan Andersson i hans andra äktenskap med Hilma Charlotta Olsdotter. Hon var född i Tolleby Mellangård den 3 maj 1879. Astor var född i Skärhamn den 27 november 1924 och gift med Kerstin Margaretha Andersson som var född i Skärhamn den 11 juni 1931. De tog senare efternamnet Arbratt.

Astor Andersson sålde sin 1/1000 del den 7 maj 1950 för 25 kronor till Irma Andersson. Detta anmäldes den 11 augusti samtidigt som hon anmäldes som ny huvudredare. Befälhavare var då hennes man Gunnar Andersson. Motorn byttes under deras ägo på 50-talet mot en Säffle 226 BF på 100 hk. Tiden som fraktskuta tog slut den 6 februari 1961 då Mona såldes för 13 500 kronor till Stockholm för att istället bli lustfartyg.

Under de därefter följande åren som lustfartyg hade Mona många ägare. Den första var polisman Ivan Wilhelm Tufvesson i Stockholm. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Den 15 juni 1962 såldes hon för 14 400 kronor till partrederiet ingenjör Stig Axel Rolf Westerdahl i Rönninge. Därefter anmäldes den 8 december 1962 och den 14 januari 1963 att direktör Olof Herman Hansson i Sundbyberg köpt fartyget för 10 000 kronor. Certifikat den 11 april 1963 anger emellertid partrederiet ingenjör Stig Axel Rolf Westerdahl fortfarande som ägare till lustmotorgaleasen Mona. Westerdahl hade 1/4 i fartyget och tre andra delägare hade vardera 1/4. I 1963 års skeppslista står fortfarande Ivan Wilhelm Tufvesson som ägare. Uppgifterna i skeppslistan är motor på 100 hk, 66 brt, 46 nrt, 110 tdw, 35 std, 4 000 kubikfot grain och 3 000 bale. Hemorten anges till Stockholm.

I juni 1964 låg Mona vid Norr Mälarstrand i dåligt skick. Hon såldes till Georg Rafael Nyman i Rönninge för 4 000 kronor den 27 april 1968. Anmälan om ägarskiftet samt att Stockholm fortfarande var hemort gjordes den 7 augusti 1968. Den 18 november 1975 anmäldes att hon sålts till Åke Formbo i Handen men den 1 januari året därpå registrerades hon på Nyman som ägare i december 1968 och i december 1969. Under de därefter följande åren rapporterades att hon var ute 1970 och låg ankrad i Vårby i juli månad, att hon sjönk vid Norr Mälarstrand 1973 men blev bärgad i mars samma år, att hon i september 1975 låg kantrad och sjunken vid Stäket, att hon låg som vrak i Gäddviken samt att hon skulle brännas i Frihamnen 1977. I Båtologen sidan 19 år 1982 rapporterades att hon bränts i Värtan 1977 samt blivit avregistrerad i slutet av 1981 som förstörd. I 1981 års skeppslista var hon införd med 66 brt, 46 nrt, 110 tdw och med motor på 100 hk.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Ölands järnvägar och skutor, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1895 – 1915 och 1924 – 1935, Sveriges skeppslista 1935, 1945 och 1963, medlem­mar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Slaegt & Data – Dis Danmark, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Södra Möckleby Öland.

Nellie                                                                                          Registreringsnummer 5620

Nellie byggdes 1898 i Milford Haven Wales som ketchriggad seglande trålare. I skeppsregistret 1899 är hon upptagen till 45 ton och managing owner är Peter Llewellyn Hancock i Hakin Milford. Hon var byggd på eget varv i Milford Haven och blev registrerad den 5 september 1898 med ON 108431. Från leveransen till försäljningen till Lowestoft hade Nellie en rad olika befälhavare, I Terse, J S Pine, E H Smith, Samuel Mummery, och W Sanders, alla från Brixham. Hon blev registrerad i Lowestoft i maj 1901 med nummer LT 203. William James Head var ägare och själv befälhavare. Han sålde henne till Sverige den 16 november 1904 för 435 Pund.

Köpare var ett partrederi i Mollösund med 4 delägare och med Arvid Johansson som huvudredare och befälhavare samt ägare av 1/4 i rederiet. De övriga delägarna var Oscar Eriksson, Anders Classon och Johan Theodor Sandin som också hade 1/4 vardera. Mollösund blev hemort. Den 27 mars 1905 utfärdas mätbrev av Lysekils Tullkammare med 53,49 brt och 31,25 nrt. Den 3 november 1909 sålde Oscar Eriksson och Anders Classon sina fjärdedelar till Carl Oscar Sandin, Arvid Johansson och Johan Theodor Sandin som på så sätt blev ägare till 1/3 vardera. Huvudredare och befälhavare var fortfarande Arvid Johansson och hemort förblev Mollösund. I den svenska skeppslistan 1917 framgår Nellies mättal och dimensioner med 53,49 brt, 59,49 brt under däck, 31,25 nrt, 20,75 längd, 5,60 bredd, 2,55 djup och 3,0 meters djupgående. Där framgår också att hon drivits 1912. 1916 utfördes reparationer.

Carl Oscar Sandin sålde den 10 oktober 1918 sin tredjedel i fartyget till Arvid Johansson och Johan Theodor Sandin för 6 000 kronor. Dessa ägde därefter Nellie med hälften vardera fram till försäljningen till Skärhamn året därpå.

Nellie hade samma namn under hela sin livslängd. Hon hade Skärhamn som hemort mellan 1919 och 1922. Bilden kommer från boken Kutterepoken.

Den 31 oktober 1919 köpte Anders Johan Andersson i Skärhamn Nellie för 13 500 kronor. Skärhamn blev hennes hemort under drygt tre år. Anders verkar ha varit ensam ägare och han var även befälhavare ombord. Han var född i Skärhamn den 28 januari 1877 och hans föräldrar var Anders Olausson och Anna Britta Kristiansdotter. Anders var född 1844 i Kyrkohuset Stenkyrka och Anna Britta var född i Skärhamn 1847. Anders var gift med Hilda Hansdotter som var född i Skärhamn den 4 maj 1879. Efter hennes död 1917 gifte han om sig med Hilma Charlotta Olsdotter som var född i Tolleby Mellangård den 3 maj 1879. De bodde på Postvägen 21.

Han sålde Nellie till Johan Gotthard Berntsson på Hovenäset den 27 november 1922 för 5 825 kronor. Denne var ensam ägare och befälhavare. Den 5 februari 1923 intygade Carl Johan Johansson på Smögens Mekaniska Verkstad att en 22 hk Avance motor blivit insatt i kuttern Nellie av Hovenäset under januari månad. I samband med motorinstallationen blev hon också driven. Därefter ommättes hon vid tullkammaren i Lysekil den 9 februari till 54,12 brt och 38,89 nrt. 1926 reparerades halvruff, lastrumsluckor mm varefter ommätning i Lysekil den 8 mars gjordes till 56.98 brt och 38,20 nrt. Hon hade 1927 ett djupgående på 2,8 meter. Den 18 februari 1928 gjordes ny ommätning i Lysekil till 59,35 brt och 39,52 nrt.  

Den 24 mars 1936 påmönstrade en ny befälhavare i Varberg sedan Johan Gotthard Berntsson intagits på lasarett. Den nye befälhavaren, Alexander Karlsson från Gullholmen, blev kvar till den 27 juni då Berntsson åter var i tjänst. Den 25 februari 1937 blev Gustaf Tage Mattias Mattsson från Gravarne befälhavare fram till den 18 februari året därpå då Berntsson var åter i tjänst. Nellie ommättes den 14 mars 1939 i Lysekil till 58,15 brt och 39,95 nrt.      

Hon såldes den 31 december 1941 inom Hovenäset till Karl Franz Radl för 13 100 kronor. Han var född i Österrike. Den 12 september 1944 ommättes fartyget återigen i Lysekil till 60,62 brt och 41,14 nrt. Den 5 maj året därpå såldes hon för 12 000 kronor till ett partrederi i Grundsund med 3 delägare. Carl Axel Ragnar Carlsson var huvudredare hälftendelägare. Tore Allan Carlsson var befälhavare med 1/4 och handlande Bernhard Henning Bernhardsson ägde 1/4. Hemorten ändrades till Grundsund. Den 19 oktober 1946 blev Carl Axel Ragnar Carlsson befälhavare fram till den 18 mars året därpå då Carl Botolf Abrahamsson från Grundsund vikarierade för honom medan han skaffade rätt behörighet. Han mönstrade återigen som befälhavare den 26 april.

Väjern blev hemort för Nellie den 8 december 1950 då hon såldes för 10 000 kronor till ett partrederi med 2 bröder som delägare. Henry Martin Alexius Alfredsson var huvudredare och Karl Eric Alfredsson var befälhavare. Hon gick på grund och förliste den 18 januari 1953 vid Näsbokroksudde i Kungsbackafjorden, besättningen räddades. Hon avfördes ur registret den 24 februari 1956 som förolyckad.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Milford Fishing Smacks 1869 – 1971, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, British shipslist 1899, 1900 och 1904, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Norden                                                                                                       Registreringsnummer 4822

Norden var byggd med ketchrigg 1886 av Henry M Restarick i Bideford Devon England och blev registrerad med ON 92963. Hon var på 64 ton och döpt till Greenwood Tree. 1888 upp-ges ägarna vara North Sea Trawling Co Ltd med adress i London. 1889 nämns F & J Leleu Ltd och Fras Robinson i Yarmouth som ägare. 1890 ägs hon av John Steward Sterry i Lowestoft. Han står kvar som ägare till 1899 då Henry George Jones i Lowestoft äger henne. I skeppslistan nämns Norman B Jones i Lowestoft som redare det året och år 1900 finns samma uppgifter. Greenwood Tree avfördes ur British official register 1902.

Han sålde fartyget den 11 mars 1902 till August Olsson i Skärhamn för 450 Pund. August var själv befälhavare och redare och född i Nordvik den 24 december 1871. Hans föräldrar var Olle Pettersson och Kristina Jonasdotter. De var födda i Nötsäter 1845 och i Säby 1839. August gifte sig med Augusta Matilda Johannesdotter som var född i Utäng den 18 april 1877. De bosatte sig på Sjömansvägen 4. August Olsson seglade kuttern med det engelska namnet Greenwood Tree.

Han sålde fartyget den 18 november 1907 till ett partrederi i Ellös med 2 delägare. Köparnas namn var Anders Johan Samuelsson och Fredrik Stefanus Ferdinandsson. Något köpebrev upprättades inte men de två köparna ägde lika stora delar i fartyget. Den 19 december 1907 utfärdades mätbrev av Lysekils Tullkammare på 64,42 brt och 36,61 nrt. De anmälde kuttern för registrering den 10 februari 1908 under namnet Norden vilket blev beviljat den 14 mars. Samuelsson var huvudredare och Ferdinandsson befälhavare. Hemort blev Ellös. I 1908 års skeppslista finns noterat att fartyget var byggt i ek och fur samt att mättal och dimensioner var 64,42 brt, 64,42 brt under däck, 36,61 nrt, 22,10 längd, 5,85 bredd och 2,68 djup. Den 13 april 1909 registrerades Johan Petter Abrahamsson från Flatön som befälhavare fram till den 24 april då Ferdinandsson återinträdde. Därefter gjordes inga förändringar tills man sålde kuttern våren 1911. Den 20 mars såldes Norden inom Ellös till Karl Samuelsson för 8 100 kronor. Samuelsson var både huvudredare och befälhavare för fartyget som behöll Ellös som hemort. Den 16 juni 1916 ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 64,42 brt och 38,90 nrt. Djup-gåendet var 3,6 meter enligt skeppslistan 1917.

Den 4 februari 1918 såldes hon för 14 250 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare vilka var far och son. Fadern, Axel Bernhard Olausson, som ägde 2/3 var både huvudredare och befälhavare medan sonen, Ernst Kornelius Axelsson, ägde 1/3 och fungerade som bästeman. Nordens hemort blev ändrad till Skärhamn. Sedan Ernst under vintern 1920 fått behörighet genom skepparebrev av 2:a klass, mönstrade han den 8 februari som befälhavare. Den 23 mars intygade John E Frykman på J W Berg Slip & Mek. Verkstad Hälsö att en 22 hk Avance försålts och inmonterats i Norden från Skärhamn. Den 24 mars ommättes hon vid Göteborgs Tullkammare till 61,19 brt och 39,96 nrt. Man har förmodligen gjort någon förändring av lastluckan eftersom lastutrymmet kunnat ökas trots inmontering av motor i en del av lastrummet. Av skeppslistan 1923 framgår att hon drivits och reparerats 1919 samt att bred-den minskat till 5,82.

Den 11 februari 1925 sålde Ernst sin tredjedel till sin far för 2 600 kronor. Axel Olausson blev på så sätt ensam ägare. Ernst blev kvar som befälhavare och hemorten förblev oförändrad. Den 1 mars 1935 meddelades att Norden genomgått en mindre reparation samt att motorn var på 40 hk. Den 19 maj 1939 ommättes hon vid Göteborgs Tullbevakningsinspektion till 63,86 brt och 39,95 nrt.

Bilden föreställer Norden, upplagd i Skärhamns hamn. Hon hade Skärhamn som hemort från 1902 till 1907 och 1918 till 1957. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Vid en sjöförklaring och sjöförhör i Helsingör den 21 juni 1946 för motorskonaren Dina Val från Köge framgår Nordens inblandning i en sjöolycka på följande sätt: Dina Val var på resa från Aalborg till Höganäs i barlast då hon den 14 maj kolliderade i Aalborgs hamn med Norden. Vid ca klockan 17 då DV hade kommit ut i farleden med motorn gående på halv fram sågs ett fartyg, som senare visade sig vara Norden av Skärhamn, som sågs hålla kurs in mot skeppsvarvet. DV höll bb för att ge plats för N. Då plötsligt N girade tvärs i farleden med nordlig kurs gav DV två korta signaler och girade ytterligare bb hän. N gav nu en kort signal som DV besvarade med en kort signal och girade samtidigt Sb hän. Då N emellertid girade Bb kastades DV:s motor om till full back. Omedelbart därefter törnade N med peket mot DV:s bog varvid N:s peke knäcktes och DV fick några mindre skråmor på bogen. Sjöförklaring för Norden har inte hållits.

Den 11 februari 1955 var Axel Birger Axelsson befälhavare. Han var bror till Ernst Axelsson. Knappt två år senare, den 11 januari 1957, såldes Norden för 1100 kronor till skrothandlaren Henry Carlsson Bovallstrand. I anmälan till fartygsregistret den 26 juni samma år meddelades att Norden inte längre nyttjades, att motorn var borttagen och att skrovet sänkts som vågbryta­re vid Bovallstrand. Hon avfördes ur registret den 31 juli 1957. Nordens lastförmåga uppges i Svenska seglare ha varit 105 tdw.

Axel Bernhard Olausson var född i Kurlanda den 22 december 1870. Hans föräldrar var Olaus Berntsson och Johanna Svensdotter (Olaus andra gifte). De var födda i Näs Valla 1814 och troligen Tyfta 1825. Axel Olausson var gift med Anna Kristina Kristiansdotter från Haketorp som var född 1872. De bodde på Skolgatan 30. Axel kallades Dyras-Axel i Skärhamn för att hans far, Olaus Berntsson, var kronobåtsman med nummer 39 och soldatnamnet Dyre. Han var båtsman för Kurlanda, Kebene och Häle och hade sitt soldattorp på Kurlandas ägor.

Ernst Kornelius Axelsson var född i Skärhamn den 3 augusti 1899 och bodde senare på Parkgatan 2 i Skärhamn. Han var gift med Emma Maria Pettersson som var från Skärhamn och född den 3 oktober 1900. Axel Birger Axelsson var född i Skärhamn den 13 april 1907 och bodde senare på Skolgatan 6. Han var gift med Gunhild Maria Karlsson från Skärhamn som var född den 6 november 1911.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Brittisk skeppslista 1888 – 1900, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Dansk Söulykke-statistik 1946. Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Nordenskjöld                                                                                                               Registreringsnummer 3797

Den här tremastade barken gick aldrig i fraktfart för någon redare i Skärhamn. Den inköptes av Alfred Nilsson i Skärhamn för upphuggning efter att den anmälts som kondemnerad i Ystad den 23 september 1909. Nordenskjöld var byggd i ek och fur 1879 på Faevigkilens varv vid Grimstad i Augst-Agder fylke i Norge. Hon kölsträcktes den 1 juli 1877 och sjösattes den 7 oktober 1879. Beställare var partrederiet N C Gundersen i Arendal. Bilbrev utställdes den 15 december i Grimstad av skeppsbyggmästare Ole Kittelsen som intygade att hon var byggd på Christer Pedersen Bukes Vaerft vid Faevigkilen. Som ägare uppgav han 11 personer med 32 andelar ingående i ett partrederi. I mätbrev den 7 mars 1895 tillhörde hon fortfarande samma partrederi med en Peder Jensen som befälhavare. Under den Norska tiden var hennes namn Nordenskjold.

Den 19 januari 1901 tecknades kontrakt om försäljning till sjökapten Josef Thomasson för 21 000 kronor. Protokoll skrevs i Åhus Sjömanshem den 24 januari. Fartyget låg då i hamn i Arendal. Köpebrev utfärdades den 9 mars och i internationellt certifikat den 19 mars fram-gick att fartyget tillhörde partrederiet speditör Ola Olsson i Åhus. Fartygets befälhavare, Josef Thomasson i Vitemölla, var störste delägare med 4 andelar. Partrederiet hade ett stort antal delägare som tillsammans hade 46 andelar. Mätbrev utfärdades i Kalmar den 10 juni och registreringscertifikat den 18 juni 1901 för partrederiet Ola Olsson i Åhus. Under åren fram till kondemneringen 1909 bytte många andelar ägare. I 1908 års skeppslista redovisas farty-gets mättal och dimensioner med 504,38 brt, 468,37 nrt, 42,41 längd, 9,05 bredd, 5,33 djup och 5,1 meters djupgående. Där framgår även att hon drivits och reparerats 1907. Med ledning av uppgiften om hennes nrt kan hennes lastförmåga beräknas till ca 900 tdw.

Bilden visar den tremastade barken Nordenskjöld under upphuggning hos Alfred Nilsson vid Buskär Skärhamn.

Under resa från Norrland till England med trälast 1909 sprang fartyget läck i Östersjön och fick som haverist uppsöka nödhamn i Ystad. Efter att 1/3 av lasten lossats upphörde läckaget. Undersökning av skrovet med dykare var resultatlösa och man kunde konstatera att reparationerna, som skulle behöva göras för att få fartyget i sjövärdigt skick, var så kostsamma att de vida översteg ett beräknat värde på fartyget efter reparationerna. Besiktning slutfördes i Ystad den 15 juli 1909 och den 17 juli sammanträdde delägarna för att avgöra vad som skulle hända med fartyget. Den 9 september anmäldes att fartyget sålts till Ernst Beckman i Kivik, troligen för upphuggning, efter att ha blivit värderat till 4 000 kronor. Den 23 september anmäldes att Nordenskjöld kondemnerats efter att ha sprungit läck. Hon såldes vidare till Alfred Nilsson i Skärhamn som svarade för upphuggningen.

Alfred var född i Skärhamn den 28 september 1864 som son till Nils Olsson och Malena Andersdotter. De var födda i Kurlanda 1830 och i Skärhamn 1832. Alfred gifte sig med Anna Beata Johansdotter som var född i Bråland Ö i Valla den 31 december 1872. De var bosatta på Magasinsgatan Buskär.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Norsk Forlishistorisk Forening, Sveriges skeppslista 1908, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Nordstjernan                                                                                                          Registreringsnummer 5862

Nordstjernan var byggd 1884 av Henry Fellows & Sons i Southtown England. Platsen, som ibland även skrivs South Town, ligger norr om Lowestoft och i närheten av Yarmouth i Suffolk på ostkusten vid floden Yare. Southtown kallas även Little Yarmouth. Första ägarens namn var George S King i Gorleston Suffolk. Hon blev registrerad som dandy med namnet Choice och ON 89045 på 65 ton. I ”List of British registered sailing vessels” 1892 finns en ny ägare, Hewett & Co Ltd Fishmarket Shadwell London. Redare är Joseph William Wilkins på samma adress. Efter att hon blivit förlängd 1895 blev hon, i registret 1896, inskriven till 75 ton. Man förstår av hennes längd att uppgiften måste vara riktig även om den är knapphändig. I 1917 års svenska skeppslista redovisas längden till 26,06 vilket är några meter längre än andra engelska kuttrar i min redovisning. 1897 står John Outhouse i Gorleston som ny ägare men året därpå är Hewett & Co tillbaka tillsammans med en George M Hanscomb.

Den 3 juli 1900 såldes Choice till ett partrederi i Edshultshall för 345 Pund. Köpare var bröderna Peter Teodor Karlsson och Karl August Karlsson med hälften var. De var fiskhandlare och hade köpt kuttern på spekulation. De sålde den vidare den 10 december samma år för 6 500 kronor till ett partrederi i Mollösund med 4 delägare. Olof Nicklasson var huvudredare och befälhavare. De övriga delägarna var Oscar Olsson, Johan O Andersson och Laurin Andersson, samtliga med 1/4 vardera. Som hemort registrerades Mollösund. Mätbrev utfärdades av Uddevalla Tullkammare den 25 februari 1901 på 75,69 brt och 39,43 nrt. Redan den 1 november samma år sålde Johan O Andersson och Laurin Andersson sina fjärdedelar till Olof Nicklasson och Oscar Olsson för 4 000 kronor. De sistnämnda blev därmed ägare till kuttern med hälften vardera. I samband med denna förändring av ägandet skulle kuttern även ha blivit omdöpt till Nordstjernan.

Bilden föreställer kuttern Nordstjernan som hade Skärhamn som hemort från 1929 till avregistreringen 1957. Bilden kommer från boken Segla för Tjörn.

Hon blev ommätt vid Lysekils Tullkammare till 76,46 brt och 61,237 nrt den 28 april 1911. Olof Nicklasson sålde den 5 januari 1914 sin del för 4 000 kronor till Oscar Olsson som därmed blev ensam ägare och befälhavare. Enligt ett dispaschmål med nummer 09/1913 skulle kuttern, då med namnet Nordstjernan och hemort Härmanö, ha fått brand i lasten under gång till Malmö hamn. Den 16 oktober 1916 såldes hon för 13 000 kronor till ett partrederi på Käringön med 2 delägare. August Bernhard Berlin och Karl Birger Karlsson hade lika andelar. Man anmälde fartyget den 1 november samma år för registrering under det nya namnet Nordstjernan med hemort Käringön. Detta beviljades den 7 december. Det är troligt att man mellan 1901 och 1916 seglade på ett tullpass och att namnändringen inte blivit anmäld tidigare. Svenska seglare uppger att namnbytet skedde redan den 1 november 1901. Huvudredare och befälhavare var August Berlin. Den 7 april 1917 ommättes Nordstjernan vid Lysekils Tullkammare till 75,69 brt, 75,69 brt under däck och 56,73 nrt. Dimensionerna redovisas i skeppslistan 1917 till 26,06 längd, 5,97 bredd, 2,96 djup och 3,96 djupgående. Hon blev även driven detta år.

Ommätning gjordes, efter reparationer 1918, vid Lysekil Tullkammare den 6 maj till 75,69 brt och 60,50 nrt. 1923 installerades motor på 40 hk varefter ommätning gjordes vid Marstrands Tullkammare till 75,67 brt, 75,67 brt under däck och 57,14 nrt. Anmälan om installationen av motorn gjordes den 8 maj. I samband med motorinstallationen och upptagning på slip drevs Nordstjernan.

Hon såldes den 19 mars 1929 för 12 750 kronor till ett partrederi i Skärhamn. Det var samma familj som 1918 hade köpt kuttern Norden som nu köpte Nordstjernan. Delägarna var de 4 bröderna Ernst Kornelius Axelsson, Olof Alexius Axelsson (Alex), Karl Albert Axelsson och Axel Birger Axelsson, alla med 1/4 vardera. Huvudredare var Ernst Axelsson och befälhavare Alex Axelsson. Nordstjernans lastförmåga var 128 ton och hennes hemort blev Skärhamn. Den 26 juli 1932 växlade man befälhavare till Birger Axelsson. 1935 reparerade man ruff, lastrumsluckor, styrhytt mm vilket medförde att mättalen vid ommätning den 6 mars vid Göteborgs Tullbevakningsinspektion ändrades till 78,38 brt och 60,05 nrt. Den 1 maj 1937 växlade man befälhavare igen. Karl Axelsson blev då befälhavare för att den 17 februari året därpå växla till Alex Axelsson.

De fyra bröderna Axelsson var födda i Skärhamn och söner till Axel Bernhard Olausson och Anna Kristina Kristiansdotter. Dessa var födda i Kurlanda 1870 och i Haketorp 1872. Ernst var född den 3 augusti 1899 och gifte sig med Emma Maria Pettersson som var född i Skärhamn den 3 oktober 1900. De bodde på Parkgatan 2. Birger var född den 13 april 1907 och gifte sig med Gunhild Maria Karlsson som var född i Skärhamn den 6 november 1911. De bodde på Skolgatan 6. Alex var född den 10 februari 1902 och gifte sig med Andrea Bernhardina Johansson som var född i Harestad den 9 juni 1907. De bodde på Strandvägen 4. Karl var född den 28 september 1904. Han var ogift och bodde på Skolgatan 30.      

Nordstjernans slutliga öde blev att läggas på skeppskyrkogården i Toftösund vid Skärhamn 1955. Den 16 januari såldes hon för 500 kronor till skrothandlaren Henry Carlsson i Bovallstrand och den 26 juni 1957 anmäldes att hon låg sjunken i Skärhamn. Motorn skulle demonteras men skrovet skulle inte bärgas. Jag har minne från besök ombord när hon låg sjunken på grunt vatten med vattnet över toppen på motorn. Det troliga är därför att motorn inte blev bärgad. Hon avfördes från registret den 31 juli 1957.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Segla för Tjörn s 26, Käringöns historia - Kuttrarna på Käringön, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Brittisk skeppslista 1885 - 1900, Dispaschmål och sjöförklaringar 1913, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Odin                                                                                                             Registreringsnummer 3869

Odin var byggd i Ölve Kvinnhered Hardanger. Det fanns flera varv i området som byggde båtar för makrillfisket i Nordsjön. Den här var byggd av Olav Haktorsen i Nerhus som senare även byggde kuttern Fremad. Odin var byggd av ek och fur 1892 för norska köpare. Sjösättningen skedde den 13 juli. I mätbrevet från den 12 februari 1893 framgår att Olav Haktorsen Nerhus i Bergen ägde kuttern tillsammans med andra. Den blev kvar i Norge till 1901 då den såldes till ett partrederi i Skärhamn med 3 delägare.

Delägarna i partrederiet var Johan Alfred Johansson, Petter Johansson och Axel Andersson (Skanse) med 1/3 var. Alfred var född i Skärhamn den 8 augusti 1877. Hans föräldrar var August Johansson och Petronella Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1854 och i Utäng 1848. Alfred var gift med Regina Rutgersdotter som var född i Skärhamn den 24 juli 1881. De bodde på Dalgatan 5.

Petter var född i Skärhamn den 6 augusti 1875. Hans föräldrar var Anders Johan Johansson och Regina Persdotter. De var födda i Skärhamn 1849 och 1850. Petter var gift med Matilda Andersson som var född i Skärhamn den 13 maj 1881. De bodde på Hamngatan 20. Axel var född i Skärhamn den 7 november 1875. Hans föräldrar var Anders Eliasson och Nilena Mattisdotter. De var födda Skärhamn 1843 och Ranneberg 1850. Axel, som tog efternamnet Skanse och gifte sig med Augusta Elisabeth Kristiansdotter. Hon var född i Skärhamn den 15 februari 1877. De bosatte sig på Kroksdalsliden 11.

Det svenska mätbrevet var daterat den 23 maj 1901 och i registreringscertifikatet den 24 maj framgår att Petter Johansson var befälhavare samt att delägarna hade 1/3 vardera i fartyget. Den 4 april 1907 anmäldes att motor inmonterats vid Lysekils MekaniskaVerkstad i maj 1906.

Den norskbyggda kuttern Odin hade sin hemort i Skärhamn från 1901 till 1914. Bilden kommer från  den norska hemsidan sandsöya.no – Per Johan Molin och Einar Lockert. Utseendet på bilden fick Odin som sälfångstfartyg mot slutet av sin levnad. Hon blev nedskruvad i isen i Vita havet 1933. På bilden är hon omdöpt till Sneland.

I 1915 års skeppslista redovisas att Odin hade motor på 16 hk. Dessutom redovisas hennes mättal och dimensioner med 61,47 brt, 39,80 nrt, 21,97 längd, 6,25 bredd, 2,48 djup och 3,2 meters djupgående. I skeppslistan anges även att hon var byggd i Nerhus Norge 1892 och att hennes ägare var Karl Hildor Isberg i Stockevik. Anmälan om överlåtelsen till Isberg gjordes den 7 mars 1914. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Hon ägdes 1915 i Norge av AS Kristiansunds Havsfiskeselskab (Emil Moe) Kristiansund, omdöpt till Klubnes. Anmälan om försäljningen till Norge, den 13 april 1916, gjordes den 31 januari 1919. Försäljningspriset uppges ha varit 12 000 kronor. Kuttern var då utrustad med en 16 hk motor för fotogen vilken blivit insatt i Lysekil 1906. Hennes lastförmåga var ca 100 tdw.

1917 insattes en ny 2-cyl Avance PM motor (JO Svenssons Motorfabrik Stockholm) på 106 hk. Hon såldes året därpå till Hagbart Pedersen (AS Nordishavet / A Fuhr) i Harstad. Fuhrs namn var Andreas Marselius Hansen Fuhr. 1920 såldes fartyget till AS Nordishavet (Andreas Fuhr) i Harstad. Kuttern döptes då om till Sneland. Håkon Jensen m.fl., i Foldvik/Harstad blev ägare 1924. Därefter finns uppgifter på en hemsida, Sandöya.no, om att den var uthyrd 1929. Snelands slutliga öde blev att hon skruvades ner av isen den 3 november 1933 då hon befann sig i Vita Havet eller Kvitsöen på sälfångst.     

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Segla för Tjörn sidan 13 Arnold Johansson, Sandöya.no, Forteljingar frå Ölve, Skipet – Skipsforlis 1933, Sveriges skeppslista 1915, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Orkney                                                                                        Registreringsnummer 8262

Orkney byggdes som tremastad skonare i ek och furu 1919 av skeppsbyggmästare Th Andersen i Aalborg för ”Intressentskapet Orkney ved Rechnitzer, Thomsen & Co” i Aalborg. I 1920 års danska skeppslista är J Jensen befälhavare. Fartyget hade från början namnet Orkney och hon utrustades vid byggandet med 1-cyl motor på 50 hk från Motorfabriken Densil i Aalborg. Mättal och dimensioner redovisades 1920 till 220 tdw, 125 brt, 116 brt under däck 13 rt maskinrum, 18 rt manskapsutrym-men, 95 nrt. 90,7 fots längd, 25,1 bredd och 9,1 djup. Hennes hemort blev Aalborg. 1922 var S K Nielsen befälhavare och året därpå har Orkney övergått till ny ägare, E E Hansen med Köpenhamn som hemort. Befälhavare var då L Mersch. 1925 var Erik Henrik Bom på Thurö ny ägare och befälhavare. Under hans tid installerades 1930 en ny 2-cyl Bolinders råoljemotor på 120 hk. Thurö var då hemort.

Den 2 mars 1938 såldes Orkney för 40 500 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare. Johan Vilhelm Pettersson var befälhavare och ägare till 99/100 i fartyget. Hans syster, Ethel Ragnhild Kristina (Stina) blev huvudredare och ägare av 1/100.  Hon var född i Skärhamn den 14 januari 1916. Vilhelm, som var född den 10 april 1904, var son till Karl Pettersson och Elisabeth Olofsdotter. De var födda i Skärhamn 1865 och 1871. Han var gift med Jenny Olivia Andreasson som var född i Södra Bäck den 25 april 1905. De bodde på Storgatan 4. Stina gifte sig med Sigurd Johannes Olausson som var född i Skärhamn den 25 augusti 1912. De bodde på Dalgatan 2 och antog släktnamnet Thuvik.

Den 12 november 1938, på resa från Hudiksvall till Nyborg med trälast, gick Orkney på grund vid Stubbekjöbing Rev men kom loss med hjälp dagen därpå. Vid sjöförklaringen den 13 november angavs orsaken till tät dimma och strömsättning. Valdemar Julius Kaspersson från Lyse vikarierade för Vilhelm Pettersson under tiden 17 mars - 5 juli 1939 och Axel Patrik Pettersson Rangnäs under tiden 12 juni – 8 augusti 1940. Karl Valter Nilsson från Gravarne var befälhavare under tiden 7 maj – 24 juli 1941. I 1945 års skeppslista är Orkneys mättal och dimensioner upptagna till 131 brt, 100,13 nrt, 26,9 längd, 7,57 bredd, 2,73 djup och 3,3 meters djupgående. Vid ommätning den 1 mars 1946 mättes hon till 139,82 brt och 105,64 nrt. Axel Rangnäs var född den 1 januari 1888 och bodde på Sjömansvägen 1 med sin hustru Leontina Paulina Pettersson som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Axels föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö Nedergård. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855.

Bilden föreställer tremastskonaren Orkney. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1938 och 1961. Bilden, som är kopierad från boken Segla för Tjörn, tillhör Göteborgs Historiska Museum. Fotograf 1942 var Olof Hasslöf. 

Den 18 januari 1949 anmäldes att Vilhelm Pettersson var huvudredare. Han övertog systerns del i fartyget för 400 kronor den 8 januari 1958. Under samma år, den 10 oktober, utfärdades intyg att Orkney blivit omriggad till galeas. Certifikat den 15 oktober nämner Orkney som motorgaleas och Vilhelm som ensam ägare och själv befälhavare. 1961 såldes hon tillbaka till Danmark I samband med försäljning 1961 uttogs nytt certifikat den 16 februari.

Jörgen Roed i Kronborg fyr Helsingör köpte Orkney den 27 mars 1961 för 67 500 kronor. Hon blev då avförd från det svenska registret. I den danska skeppslistan redovisades hon 1962 med Helsingör som hemort. Mättal och dimensioner var där upptagna till 134 brt, 87 nrt, 174 hk, 91,1 fots längd, 24,8 bredd, 9,0 djup och 214 tdw. Motorn som redovisades var en 6-cyl MWM (Motorenwerke Mannheim) motor på 130kw/174hk. Den skall enligt Museet för söfart i Helsingör ha blivit installerad 1958. MWM ägdes då av Süddeutsche Bremsen i München. 1964 ändrades hemorten till Svendborg med samma rederi. Den 26 januari 1965 såldes hon till Andreas Fr Viggo Jensen i Svendborg med Svendborg som hemort. Orkney finns med i den danska skeppslistan t.o.m. 1969.

Den 19 december 1969 överfördes hon till D C J Hardingham i Gibraltar och byggdes om till 3-mastskonare för passagerarfart i Medelhavet med bas på Malta. Hon blev då omdöpt till Nordic Swan. Hennes slutliga öde känner jag inte till.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1920 – 1935 och 1962 - 1970, Sveriges skeppslista 1945, Lloyds Register1935 – 1945, Museet för söfart i Helsingör, Segla för Tjörn, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Oskar II                                                                                                     Registreringsnummer 4256

Galeasen Oskar II byggdes i ek och fur 1897 av Olof Berntsson på Söbben Orust som fiskebåt. Beställare var ett partrederi på Käringön med 8 delägare. Dessa var Alfred Leonard Westerström, Salomon Lambert, I Sjöberg, H Antonsson, August Gottfrid Johansson, Simon Mattsson, August Engström samt Simon Svensson. Alla var från Käringön.

Den 29 mars 1904 sålde de galeasen för 2 500 kronor till bröderna Olle och Hilmer Olausson i Skärhamn. Olle var befälhavare och huvudredare. I mätbrev den 15 april redovisas 35,08 brt och 25,57 nrt och i bilattesten den 18 april framgår att Oskar II var byggd som storsjöfiskebåt. Registreringscertifikatet den 23 april säger att Olle Olausson var ensam ägare men köpet hade han troligen gjort tillsammans med Hilmer. Olle sålde sin hälft den 22 mars 1906 för 1 550 kronor till sin bror Hilmer som då blev ensam ägare och själv befälhavare. Fartygets hemort var Skärhamn. Anmälan gjordes den 24 mars. Det finns en uppgift om att en tredje bror, Karl Olausson, skulle ha varit delägare vid något tillfälle. Han är inte nämnd i officiella handlingar.

Anders Johan Andersson och Karl Bernhard Olsson övertog galeasen den 30 oktober 1907 för 4 500 kronor med hälften vardera. Anders blev huvudredare och Karl befälhavare. I skeppslistan från 1908 upptas fartygets mättal och dimensioner till 35,08 brt, 35,08 brt under däck, 26,52 nrt, 15,23 längd, 6.33 bredd, 2,29 djup och 3 meters djupgående och av skeppslistan framgår att Karl var befälhavare och Anders huvudredare. Karl Olsson sålde den 21 oktober 1910 sin andel för 1 400 kronor till Anders Andersson och den 10 november, samma år, sålde Anders Andersson samma andel för samma pris till sin bror, Axel Andersson. Anmälan om förändringen gjordes den 9 februari 1911. Anders var befälhavare och Axel huvudredare. Hans andel övergick, genom köp, den 15 november 1913 till Anders för 1 150 kronor. I certifikat den 28 februari 1914 framgår att Anders var ensam ägare och själv befälhavare.

Bröderna Olle och Hilmer Olausson var söner till Olaus Kristiansson och Inger Kristina Jonasdotter i Skärhamn vilka var födda i Nordvik 1831 och i Utäng 1836. Olle var född den 2 oktober 1873. Han gifte sig med Mathilda Charlotta Johansdotter som var född i Nordvik den 24 februari 1874. De bodde i Nordvik. Hilmer var född den 9 november 1880. Han gifte sig med Bernhardina Charlotta Berntsdotter som var född i Skärhamn den 30 september 1886. De bodde på Postvägen 8.

Anders Johan Andersson var född i Skärhamn den 28 januari 1877. Hans föräldrar var Anders Olausson och Anna Britta Kristiansdotter. De var födda i Stenkyrka Kyrkohuset 1844 och i Skärhamn 1847. Anders var gift första gången med Hilda Hansdotter, född i Skärhamn den 4 maj 1879. Andra gången gifte han sig med Hilma Charlotta Olsdotter som var född i Tolleby Mellangård den 3 maj 1879. De bodde på Postvägen 21. Karl Bernhard Olsson var född i Stockevik den 6 april 1873. Av hans föräldrar var fadern okänd och mamman var Olena Kristiansdotter som var född i Skärhamn 1844. Hon var syster till Anna Britta Kristiansdotter som är nämnd ovan. Karl Bernhard var gift med Lena Beata Andersdotter som var född på Björholmen i Klövedal den 25 juli 1877. De bodde på Djurgårdsvägen 15. Han kallades för ”Olnas Karl” i Skärhamn och var kusin till Anders, med vilken han köpte båten tillsammans 1808.

Bilden föreställer Nordviksstrands slip med galeasen Oskar II upptagen. Slipen ägdes av Olaus Kristiansson som var far till Olle och Hilmer Olausson. Galeasen hade Skärhamn som hemort från byggnationen 1897 till 1915. Bilden är lånad från bokverket Tjörns båtar.

Axel Andersson som köpte Karl Olssons del 1911 var kusin med Karl och bror till Anders Johan Andersson. Han var född den 21 maj 1879 och gift med Magdalena Andersdotter som var född i Skärhamn den 2 april 1882. De bodde på Djurgårdsvägen 11. Axel Andersson kallades i Skärhamn för ”Berg”. Exakt när Oskar II började användas för fraktfart är oklart. Den 8 februari 1916 såldes fartyget till Norge. Köpebrev upprättades med H Johannessen i Hvaler och köpeskillingen var 1 300 kronor. Beloppet kan på grund av otydlig text ha blivit en feltolkning av 10 300 kronor. Hvaler ligger i Östfold Fylke som gränsar till Strömstad. Det är oklart vad som hände fartyget i Norge.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.