Träskutor Hamlet - John
Hamlet Registreringsnummer
8091
Hamlet byggdes i ek och fur på järnspant som galeas av
Gustav Groth i Sjötorp 1936 för varvets egen räkning. Mätbrevet från den 11
juni visar 98,70 brt och 77,23 nrt. Bilattesten är daterad den 15 juni. Hamlet
försågs redan vid leveransen med en June Munktell motor på 100 hk. Hon såldes
den 17 juni till ett partrederi i Kyrkesund för 60 000 kronor. Vid
registreringen den 22 juni benämndes hon motorgaleas. I certifikatet framgår
att hon tillhörde partrederiet Artur Julius Engblom i Kållekärr med Kyrkesund
som hemort. Artur Julius Engblom var huvudredare och ägde 10 andelar av totalt
60. Hans son, Hugo Manfred Engblom som var befälhavare, ägde 26 andelar.
Övriga delägare var Axel Olofsson i Fagerfjäll med 12 andelar och John
Ivar Jansson i Skärhamn som hade 12 andelar. Den 6 april 1937 blev John Jansson befälhavare fram till den 23 februari 1938 då Hugo Engblom var tillbaka. Hamlet kolliderade med en dåligt förtöjd pråm i Göta älv. Pråmen blev skadad men inga skador rapporterades på Hamlet. I 1947 års skeppslista var hennes mättal och dimensioner upptagna till 120,30 brt, 84,36 nrt, 23,47 längd, 6,93 bredd 2,58 djup, 3,10 djupgående, 200 tdw, 60 std och 5000 kubikfot grain. Hon hade då kvar den June Munktell motor på 100 hk som monterades vid byggnationen i Sjötorp. Vid vinteruppläggning 1956 i Stigfjorden slet Hamlet sina förtöjningar den 2 februari och drev på land i Mjölkviken. Hugo Engblom bodde då i Köleröd vid Stigfjorden. Han köpte ut övriga delägare i fartyget den 27 februari 1960 för 22 666,78 kronor och var därefter ensam ägare fram till försäljningen några år senare. I 1963 års skeppslista anges motorstyrkan till 120 hk. Mättalen har delvis förändrats till 120 brt, 75 nrt, 175 tdw och 63 std. 1967 finns en uppgift att Hamlet gick i nöjesfart i Smögen.
John Jansson var gift med en syster till Hugo
Engblom. Han var född i Skärhamn den 1 maj 1901 och son till Janne Albin
Kristiansson och Inger Kristina Berntsdotter. De var födda i Södra Bäck 1875
och i Nötsäter 1877. John var gift med Anni Konstantia Engblom som var född i
Röra Nordgård den 19 maj 1905. De bodde på Skolgatan 9.
Galeasen Hamlet när den hade hemort Kyrkesund från
1936 till 1968. Därefter blev den ombyggd till skonare med Skärhamn som hemort
till upphuggningen 2016.
Den 26 juni 1968 såldes Hamlet för 30 000 kronor till AB Toftö i Skärhamn vars företrädare var Lars Georg Johansson (Oljelars). Fartyget byggdes om till lustfartyg där den största delen gjordes i Skagen vid Karstensens Skibsvaerft. Hamlet fick då bl.a. ny Volvo Penta motor på 250 hk, inredning med 22 kojplatser i det tidigare lastrummet och skonertrigg. Hon såldes 1982 till ett partrederi i Skärhamn med Hans Erik Olsson som huvudredare. Därefter fanns hon i Hamlet Charter HB (registrerat 1989) Skärhamn. Hon låg flera år i Sjötorps torrdocka där renovering påbörjades. Slutligen höggs hon upp i augusti 2016 med hjälp av en grävmaskin. 2014 var hon registrerad i Sveriges skeppslista som passagerarmotorsegelskepp med 170 KW motor. Det var samma motor som installerades 1968. Hennes mättal och dimensioner angavs till 175 tdw, 114 UR gross, 34 UR net, 25,02 längd, 6,99 bredd och 2,32 meters djup. Som ägare i skeppslistan står Hamlet Charter AB (registrerat 2007). I certifikat den 21 mars 1969 och den 7 september 1973 nämns Vilgot Amandus Johansson som befälhavare.
Lars Johansson var född i Skärhamn den 15 maj 1923.
Han var son till Johan Mandus Johansson och Maria Josefina
Simonsson. Dessa var födda i Nordvik 1899 och i Skärhamn 1902. Lars var gift
med Britta Maria Schagerlind som var född i Skärhamn den 5 januari 1925.
De bodde på Hamngatan 56. Vilgot Johansson var bror till Lars Johansson. Han
var född den 19 oktober 1932 och gift med Karin Anita Johansson som var
född i Stenkyrka den 10 februari 1936. De bodde på Hotellvägen 7.
Den översta bilden visar Hamlet av Skärhamn efter renovering
och ombyggnad till tvåmastad skonare 1968 – 1969. Bilden är från Yacht Auction.
Den nedre bilden på Hamlet i Sjötorps torrdocka 2013 tillhör Ingemar
Gollungberg. Hon höggs upp i mitten av augusti 2016.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Kyrkesund Båtar och
fartyg, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista
1947 och 1963, Alla bolag, Lloyds register 1930 – 1945, Yacht Auction, Folk och
hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Klövedal och Stenkyrka.
Hilda Registreringsnummer
5575
Hilda byggdes av ek och fur som tvåmastad skonare på
Södra Garns varv 1914 av skepps-byggmästare Johan August Svensson. Hon köptes
samma år av ett partrederi i Lyckorna, Ljung socken, med 2 delägare.
Befälhavare och huvudredare var Johannes Alexius Hilmertz som ägde 7 av de 8
andelarna. Hans far, Hilmer Johansson från Lyckorna, hade 1 andel. I 1917 års
skeppslista upptas fartygets mättal och dimensioner till 94,86 brt, 89,01 brt
under däck, 73,48 nrt, 24,01 längd, 6,66 bredd, 2,51 djup och 3,00 meters
djupgående. Hennes hemort anges vara Lyckorna.
Hilda såldes den 20 mars 1918 för 70 000 kronor till
ett partrederi i Sölvesborg med 82 delägare som tillsammans hade 145 andelar.
Vice konsul Nils Martin Valdemar Fremberg i Sölvesborg var huvudredare
och ägde 13 andelar. Befälhavare var Per August Larsson i Sölve med 10 andelar
och fartyget fick Sölvesborg som hemort. Den 29 januari 1924 anmäldes att sysslan
som huvudredare övergått till före detta kamreraren Nils Åke Jönsson
Idén efter att Fremberg avlidit. Av 1923 års skeppslista framgår att Per August
Larsson i Sölve fortfarande var befälhavare. Fartyget hade också varit på varv
för drivning 1918. Under de närmaste följande åren skedde ändring i
ägarförhållandena vid flera tillfällen.
Den 4 juni 1929 anmäldes att motor av typ de Laval på
58 hk insatts vid Sölvesborgs Varv och Rederi AB. Vid mätning efter
motorinstallationen noterades 95,83 brt och 68,50 nrt. I certifikat den 15 mars
1930 redovisades Hilda som motorgaleas. Vissa andra arbeten verkar ha gjorts på
galeasen då nya mättal 1931 redovisas med 97,69 brt och 70,36 nrt. Fartygets
djupgående redovisades 1933 till 3,5 meter. Från en annan källa redovisas
hennes lastförmåga till 160 tdw. Den 3 mars 1937 såldes Hilda på offentlig
auktion för 30 400 kronor till ett partrederi i Norje, Sölvesborgs kommun, med
3 delägare som hade 67 andelar tillsamman. Selma Bengtsson var huvudredare. Hennes
man, Henning Sigvard Bengtsson, som hade 22 andelar, blev befälhavare den 23
mars. Vid en tidigare budgivning månaden innan hade ett bud på 30 300 kronor
avvisats.
Hilda hade Skärhamn som hemort från 1938 till 1950. På
bilden, som är från bokverket Tjörns båtar, är hon fotograferad med den första
styrhytten.
Ett partrederi i Skärhamn köpte den 16 februari 1938
fartyget för 36 000 kronor. Rederiet hade 2 delägare med lika andelar. Karl Ivar
Andersson var huvudredare. Den andra delägaren var Per Pettersson som även var
fartygets befälhavare. Ivar Andersson var född i Utäng den 14 maj 1894. Hans
föräldrar var Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter. De var födda
i Rävlanda 1854 och Kroksdal 1853. Ivar var gift med Klara Olivia
Pettersdotter som var född i Kroksdal den 28 mars 1894. De bodde på
Kroksdalsliden 22. Per Pettersson var född i Nötsäter den 31 oktober 1902. Han
var bror till Klara som var gift med Ivar Andersson. Per var son till Petter
Johannesson och Inger Beata Pettersdotter som var födda i Kroksdal 1861 och
1865. Per var ogift och bodde på Skansvägen 15. Han övertog den 13 januari 1947 Ivars del i fartyget och var därefter ensam ägare
till Hilda. Det finns en uppgift om att Hildas motor bytts till en Munktell på
80 hk.
Den 26 september 1938 då de var på resa från Hangö
till Kotka i Finland gick de, i tät dimma, på grund vid den ryska ön Hoglands
västra kust. Ön ligger i Viborgs län och tillhörde före andra världskriget
Finland. Då Hilda satt hårt på grund måste finsk bärgningsångare anlitas. Hon
bogserades därefter till varv för reparation. Efter utförda reparationer
fortsatte de med fraktfart till 1950 då fartyget såldes.
I september 1950 såldes Hilda för 27 000 kronor till
O Sixten Johansson i Västervik och Karl Gustav Karlsson i Vadstena. Från
1951 till 1953 var Sixten Johansson befälhavare. Hon fick under 1952 en ny June
Munktell motor på 120 hk. I maj 1954 såldes hon för 45 000 kronor till Gustav
Helge Lundqvist i Böda på Öland och fick då Böda som hemort. Befälhavare var under
åren 1955 – 1961 Gustav Helge Lundqvist. Vid 7-tiden på morgonen den 18 april
1961 när Hilda var på resa från Göteborg till Landskrona i barlast grundstötte
hon, i tät dimma och strömsättning, vid Hallands Väderö. Hon sprang läck och
var klockan 16.30 vattenfylld. Besättningen på tre personer räddades av
livräddningskryssaren Bernhard Ingelsson från Torekov. Bogserångaren Dan
misslyckades med bärgning och avbröt försöken den 20 april. Hilda övergavs och
blev vrak på platsen. Hon avfördes från registret samma år. Grundstötningen
förorsakades av att befälhavaren förväxlat lysbojarna. Hennes sista mättal var
111 brt och 69 nrt och med motor på 120 hk.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Ölands Järnvägar & Skutor, Horsakistan, HD - Helsingborgs Dagblad 19/4 1961, NST - Nordvästra Skånes tidningar 21/4 1961, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Hildur Registreringsnummer
5778
Hildur sjösattes den 2 april 1900 vid Carl
Holzerland skeppsvarv i Barth Tyskland. Hon döptes till Aegir och riggades som
tvåmastad skonare för Christian Wegener i Hamdorf. Den 22 januari 1903 fick hon
Hamburg som hemort. 1907 köptes hon av Hans Hinrich Delf i Breiholz som
fortsatte med Hamburg som hemort. Den 5 juli 1915 såldes hon till Bröderna
Jacobsen i Fredriksstad Norge som bara var mellanhänder vid försäljning till
Sverige. Hon infördes i det svenska registret den 19 juli 1915 efter att den tyske
ägaren intygat att han sålt sitt fartyg på grund av åldersskäl. Karl
Bernhard Simonsson i Skärhamn som var den svenske köparen döpte om henne till
Hildur. Enligt Kartings bok fanns på grund av kriget restriktioner i kontraktet
att hon endast fick segla i Östersjön, men inte till ryska och finska hamnar.
Utförselbevis för fartyget fick man den 1 mars 1916.
Hennes mättal och dimensioner framgår av den svenska
skeppslistan 1917 med 59,56 brt, 55,38 brt under däck, 48,28 nrt, 19,80 längd,
5,90 bredd och 2,22 djup. Där framgår även att hon var byggd i trä och hade
Skärhamn som hemort. Karl Simonsson var själv befälhavare. I senare skeppslista
finns uppgift att Hildurs lastförmåga var 110 tdw. 1920 installerades en 22 hk
Avance motor vid AB Smögens Mekaniska Verkstad. Karl Simonssons bror, Rickard
Napoleon Simonsson, blev befälhavare den 1 juli 1921 men den 10 april året
därpå var Karl Simonsson tillbaka. Den första styrhytten fanns i september
1929. Den 24 februari 1937 blev Gustav Simonsson befälhavare. Han var son till
Karl Simonsson. Den 17 augusti 1938 var Karl Simonsson åter befälhavare. Gustav
Simonsson var befälhavare från den 5 maj 1943 fram till försäljningen 1946.
Bilden föreställer den nedriggade tyskbyggda Hildur.
Hon hade Skärhamn som hemort från 1915 till 1946. Bilden kommer från Deutsche
Schoner Band IV.
Karl Simonsson var född i Duvedalen den 18 juli
1881. Hans föräldrar var Simon Robert Berntsson och Helena Nilsdotter.
De var födda i Duvedalen 1857 och Kroksdal 1856. Karl var gift med Anna
Johansson som var född i Skärhamn den 9 september 1883. De bodde på Fiskgatan
5. Rickard Simonsson var bror till Karl Simonsson. Han var född den 18 december
1895, ogift och bodde på Storgatan 10. Gustav Simonsson som var son till Karl
Simonsson var född i Skärhamn den 25 augusti 1914. Han var gift med Gunhild
Linnéa som var född i Hede den 17 augusti 1917. De bosatte sig i Göteborg.
Den 30 november 1946 såldes Hildur till John Olof
Olsson på Hovenäset för 13 000 kronor. Han döpte om fartyget till Örnfjord. I
certifikat den 5 december framgår att han var ensam ägare och själv
befälhavare. Örnfjord är där nämnd som motorskonare. På resa mellan
Kristinehamn och Aalborg den 6 november 1947 gick Örnfjord på Sikgrundet vid
Dagskär i Vänern. Motorn hade stannat och för bara segel kom fartyget på drift efter
att stickbulten till storseglet sprungit av, med påföljd att hon gick hårt på
grund. Hon blev stående på grundet i 6 dagar innan hon kunde bärgas. Vid den
efterföljande reparationen fick hon galeasrigg. Den 7 februari 1951 överfördes
fartyget för 25 000 kronor till ett partrederi med John Olof Olssons familj som
delägare. Hustrun Agda Maria Olsson blev huvudredare och ägare till 1/15
och de båda sönerna Olof Lennart Olsson och Leif Henry Olsson blev ägare till
7/15 vardera. Olof Lennart var fartygets
befälhavare. Den 25 januari 1953 återfördes fartyget för 25 000 kronor till
John Olof Olsson. Under 1954 var 3 olika befälhavare registrerade, i maj, Algot
Jemy Börjesson från Fotö, den 21 juni, Hugo Evald Johansson från Svenneby och
den 10 december, Tage Alenius Nygren från Hamburgsund.
Örnfjord såldes den 14 mars 1955 för 10 000 kronor
till Algot Börjesson på Fotö som sålde vidare den 19 mars till Bernt
Anker Sixten Ekeroth i Läckeby med Revsudden som hemort. Revsudden är en udde i
Kalmarsund och en liten ort i Ryssby socken Kalmar kommun. Läckeby ligger också
i Kalmar kommun. I certifikat från samma datum framgår att Ekeroth var ensam
ägare och själv befälhavare. I certifikat den 30 september 1957 nämns Örnfjord som motorfartyg. Hon hade
då fått mesanmast och bogspröt borttagna och ny motor på 60 hk från Bolinder
installerad. När den sista styrhytten byggdes är för närvarande okänt.
Den 4 mars 1959 gick fartyget i tät dimma på grund nord
om Grönhögen på Öland. Hon drogs loss av ms Capella och kunde fortsätta sin
resa. Slutet för Örnfjord kom den 13 maj 1960 då hon var på resa med last av
cement i säckar från Degerhamn till Västervik. Hon gick på grund och vid Stora
Örskär (tidigare Stora Örnskär) i den yttre skärgården SO om Västervik och S om
Bussgrundet fyr där hon blev vrak. På nordsidan av skäret finns på dagens
sjökort ett vraktecken. Hon hade avseglat från Degerhamn den 12 maj med 102 ton
cement. Man tog natthamn i Borgholm och fortsatte klockan 4 nästa morgon. Man
passerade Kråkelund klockan 10.10 och fortsatte i skärgården. Vid passerandet
av grundet Kråkan ca 11.20 saknades båda kvastprickarna. Befälhavaren som
själv stod till rors har därefter inget minne av händelseförloppet förrän
fartyget omkring klockan 13 grundstötte med full fart mot Stora Örskär.
Fartyget sprang läck och blev totalt vrak. Den 25 juli 1960 anmäldes att
fartyget totalförlist vid Stora Örskär den 13 maj. I 1959 års skeppslista var
Örnfjord upptagen till 64 brt, 35 nrt och 110 tdw. Motorstyrkan angavs till 60
hk.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar,
Deutsche Schoner Band IV, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet
Fallrepet, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och
1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Ingeborg Registreringsnummer
3548
Kuttern Ingeborg var byggd av William Allen Gibbs i
Galmpton England 1882 för John P Robinson i New Clee Lincolnshire. Hon mätte 82
ton, fick namnet Fawn och registrerades med ON 86445 den 19 januari 1883. Hon
blev fiskefartyg i Grimsby med nummer GY 878. 1898 står Thomas Dobson i Fish
Dock Grimsby Linconlshire som redare. Den 26 juni 1899 avregistrerades hon från
registret i England, med anteckningen att hon sålts till svenskar. Enligt
Kutterepoken såldes kuttern detta datum av smackowner Thomas Dobson i Great
Grimsby för 240 pund till ett partrederi i Råå med 2 delägare. Jonas Olsson i
Råå ägde 3/4 och Gustav Magnusson i Varberg 1/4.
Den 25 september mättes fartyget vid Helsingborgs
Tullkammare till 81,56 brt och 67,75 nrt och den 28 september anmäldes hon för
registrering under namnet Ingeborg. Detta blir registrerat den 30 september.
Huvudredare för partrederiet var Jonas Olsson och befälhavare var Johan Olof
Otterberg i Råå. Råå blev Ingeborgs hemort.
Kuttern Ingeborg i Gullholmens hamn (längst från
kameran). Hon hade Skärhamn som hemort från 1925 tills hon förliste 1936.
Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
Ägarförhållandena i fartyget ändrades den 9 mars
1900. Som ny delägare kom Stenhuggeribolaget Eliasson & Johansson i Varberg
med 1/4. Övriga delägare var Johan August Eliasson, Mårten August Johansson och
Johan Olof Otterberg Råå med vardera 1/4. Gustav Magnusson blev ny huvudredare
och som befälhavare fanns fortfarande Johan Olof Otterberg. Hemorten ändrades
till Varberg. Något köpebrev upprättades inte. Den 25 januari 1901 blev Magnus
Johansson i Råå befälhavare. Den 30 maj 1902 blev Jonas Olsson i Råå åter befälhavare
vid påmönstring som gjordes på Generalkonsulatet i Stettin. Den 7 mars 1903
blev Nils Petter Davidsson i Råå befälhavare.
Därefter såldes Ingeborg till ett partrederi på
Gullholmen den 2 mars 1905. Delägare var Johannes Olsson och Karl Johan Olsson
med hälften vardera. Johannes Olsson var huvudredare och Karl Johan Olsson
befälhavare. Hemorten blev ändrad till Gullholmen. Den
2 mars 1906 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 81,56 brt och 63,58
nrt. Den 15 juli 1912 övertog Johannes sysslan som befälhavare fram till den 19
juni 1919 då Karl Johan återigen blev befälhavare.
Ingeborg såldes den 21 januari 1925 för 8 000 kronor
till ett partrederi med 2 delägare från Kebene i Stenkyrka. Det var Allan
Gottfrid Kristiansson och Johan Adolf Karlsson i Kebene som köpte
kuttern och gav den Skärhamn som hemort. Huvudredare blev Kristiansson medan
Karlsson blev befälhavare. Den 24 april året därpå mättes kuttern i Marstrands
Tullkammare till 81,56 brt och 65,10 nrt sedan motor installerats. Motor på 45
hk Avance installerades av bröderna Johansson på Skärhamns Slip och Mekaniska
Verkstad. Anmälan om motorinstallationen gjordes till Fartygsregistret den 29
april. Den 29 juni 1927 anmäldes Kristiansson som befälhavare på kuttern.
Den 20 januari 1931 sålde Karlsson sin del i
fartyget med 1/4 till Johanna Augusta Andersson i Kebene och den andra 1/4 till
Allan Kristiansson, som sedan tidigare var hälftenägare. Priset sattes till 2
000 kronor per andel. Den 18 februari 1936 var Ingeborg på resa från Lübeck till
Göteborg med last av salt när hon i tät dimma strandade och förliste vid
Österskov på sydöstra kusten av Langeland. Orsaken till förlisningen angavs vara
dimma och strömsättning. Hon blev vrak och avregistrerades den 6 maj samma år.
Ingeborg ägdes aldrig av någon från Skärhamn men hon
hade Skärhamn som hemort från 1925 till förlisningen 1936. Allan Kristiansson
var född i Rösseldalen den 3 augusti 1898. Han var gift med Ingrid Linnèa
Kristiansson som var född i Solna den 28 augusti 1910. Adolf var född i
Kurlanda den 11 maj 1895. Han var gift med Alma Otilia Olausson som var född i
Häle den 3 juli 1901. Johanna Augusta Andersson var född i Rönnäng den 15 maj
1864. Hon var gift med hemmansägare och mjölnare Kristian Andreasson i Kebene
som var född den 31 december 1852.
Nedanstående sammanfattning gjordes vid
sjöförklaringen den 25 februari 1936:
VÖRDSAMT MEMORIAL
Fartyg: Motorgaleas Ingeborg, Byggd år: 1882 av trä,
Reg. nr 3548, Hemort: Skärhamn, Tontal: 81 brutto registerton, Befälhavare: A G
Kristiansson, Bemanning, befälhavaren inräknad: 4 man, På resa från: Lübeck
till Göteborg och Uddevalla, Last: Salt, Rapport enligt 40§ sjölagen inkom den
27-29 februari 1936. Underrättelse jämlikt 315§ sjölagen om blivande sjöförhör
inkom den 27 februari 1936.
Sakkunnige: Närvarit, Allmän åklagare: Underrättats,
Befälhavarens skriftliga framställning av sjöolyckan i protokoll, Sjöolyckans
art, Tiden: 1936 den 17 februari ungefär midnatt, Orten: Österskov Langeland,
Vind och väderlek: OSO, tjocka, dålig sikt, Vidare upplysningar: Fartyget
avgick från Lübeck den 17 februari, destinerat till Göteborg och passerade
Fehmarn Belt fyrskepp samma dag klockan 0.30 em., samtidigt som tät tjocka
tillstötte. Efter att enligt loggen ha tillryggalagt 10,5 distansminuter från
det fyrskeppet passerades, siktades från ”Ingeborg” rätt förut i tjockan ett
ångfartygs lanternor, samtidigt som flera vita och röda ljus blev synliga något
sydligare. Dessa visade sig senare vara två tidigare på dagen grundstötta
ångare, assisterade av bärgningsfartyg. Strax därefter stötte fartyget på
grund. Upprepade signaler i fartygets tyfon och dito blossningar för
tillkallande av hjälp uppmärksammades inte. Genom lämpning av last överbord
gjordes försök att lätta fartyget, samtidigt som maskin arbetade fullt back,
men utan resultat. På morgonen sprang fartyget läck och vattenfylldes, varför
besättningen övergav detsamma och tog sig iland i livbåten. Orsaken till
olyckan i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas:
Tjocka i förening med stark ström och befälhavarens uraktlåtenhet att
identifiera de röda och vita ljus, som han i sin sjöförklaring säger sig ha
siktat före grundstötningen. Artikel 11 i regler för undvikande av ombordläggning
stadgar, att fartyg på grund i närheten av farled skall föra, utom sina
ankarlanternor, två röda ljus. Han borde under sådana förhållanden ha stoppat
fartyget och lodat. Djupet hade då genast övertygat honom om att han var inne
på grunt vatten.
Ex Officio Bo Bergström
Särskilda anmärkningar: Strömförhållandena mellan
Langeland och Laaland måste under den 17-18 februari ha varit till ytterlighet
abnorma, enär 3 fartyg inom en tidsrymd av 24 timmar grundstötte på ungefär
samma plats.
Ex Officio Bo Bergström
Källor:
Kutterepoken, Tjörns båtar, Ship Nostalgia, Dansk Söulykke-statistik 1936 där
namnet fel angivits som Pukeborg samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Martin Johansson i Skärhamn var köpare och enligt certifikat den 9 maj och 3 juli var han ensam ägare och själv befälhavare. Svenskt mätbrev utfärdades den 28 juni med 53,06 brt och 39,79 nrt. Mättal och dimensioner i 1906 års skeppslista upptas till 53,06 brt, 51,51 brt under däck, 39,79 nrt, 19,56 längd, 5,98 bredd 2,37 djup och 3,0 meters djupgående. I skeppslistan framgår att hon blivit införd i det svenska registret som jakt, byggd i Hardanger av trä 1891. Martin Johansson redovisas som ägare och befälhavare och hemorten anges som Skärhamn. Av senare skeppslistor framgår att Ingeborg Kristines lastförmåga var 100 tdw.
Martin Johansson var född i Utäng den 16 oktober
1873. Hans föräldrar var Johan Jonasson och Britta Niklasdotter. De var födda i
Utäng 1841 och i Fosseröd 1840. Martin var gift med Adele Charlotta
Pettersson som var född på Klädesholmen den 12 juni 1874. De var bosatta på
Kroksdalsliden 7.
I certifikat den 13 april 1910 framgår att Inger Kristine blivit omriggad till galeas och den 10 april 1917 anmäldes att motor av Säffle fabrikat på 20 hk installerats. I skeppslistan samma år framgår att hon var registrerad som galeas med motor, att nrt minskat till 37,18 samt att hon drivits 1912. Den 9 oktober 1918 blev Axel Henry Olsson från Skärhamn befälhavare Han var född den 8 juli 1896 och gift med Alfrida Lovisa (Frida) Olsson Lilla Tjörnekalv i Rönnäng. Hon var född den 9 november 1895. De bodde på Storgatan 22 i Skärhamn. Henry Olssons föräldrar var Edvard Olsson och Hilda Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1866 och i Hovlanda 1865. Inger Kristine blev förbyggd 1923 och den 12 december samma år var Martin Johansson tillbaka som befälhavare.
Ingeborg Kristine
Registreringsnummer
4590
Fartyget byggdes i Bergen med jaktrigg 1891. Hon
skulle därför egentligen inte vara med i denna sammanställning av galeaser och
skonare i Skärhamn där jag utgått från vilken rigg fartygen hade från början.
Det känns ändå riktigt att ta med Inger Kristine här. Det var som galeas hon
gjorde sig känd som fraktare utefter våra kuster. Hon kölsträcktes i Bergen i
februari 1891 och sjösattes i juli 1891. Mätbrev för jakten Ingeborg Kristine utfärdades den 14 augusti.
Där framgår att hon tillhörde Jonas Olsen Koste och Godtskalk Ekeland i Tysnes
Herred. Den 7 januari 1905 anmäldes att fartyget tillhörde Goute Andreas
Mathisen partrederi i Skåre Herred. 1906 hörde hon hemma i Haugesund och
redades av Goute Mathisen och Theodor Matland. De sålde sitt fartyg till
Sverige den 14 april 1906 för 6 650 kronor och hon avfördes från registret i
Haugesund samma dag.Martin Johansson i Skärhamn var köpare och enligt certifikat den 9 maj och 3 juli var han ensam ägare och själv befälhavare. Svenskt mätbrev utfärdades den 28 juni med 53,06 brt och 39,79 nrt. Mättal och dimensioner i 1906 års skeppslista upptas till 53,06 brt, 51,51 brt under däck, 39,79 nrt, 19,56 längd, 5,98 bredd 2,37 djup och 3,0 meters djupgående. I skeppslistan framgår att hon blivit införd i det svenska registret som jakt, byggd i Hardanger av trä 1891. Martin Johansson redovisas som ägare och befälhavare och hemorten anges som Skärhamn. Av senare skeppslistor framgår att Ingeborg Kristines lastförmåga var 100 tdw.
Marinmålning av norskbyggda Ingeborg Kristine efter
att hon fått mesanmast i Sverige 1910. Hon hade Skärhamn som hemort från 1906
till 1936. Bilden kommer från Tjörns båtar.
I certifikat den 13 april 1910 framgår att Inger Kristine blivit omriggad till galeas och den 10 april 1917 anmäldes att motor av Säffle fabrikat på 20 hk installerats. I skeppslistan samma år framgår att hon var registrerad som galeas med motor, att nrt minskat till 37,18 samt att hon drivits 1912. Den 9 oktober 1918 blev Axel Henry Olsson från Skärhamn befälhavare Han var född den 8 juli 1896 och gift med Alfrida Lovisa (Frida) Olsson Lilla Tjörnekalv i Rönnäng. Hon var född den 9 november 1895. De bodde på Storgatan 22 i Skärhamn. Henry Olssons föräldrar var Edvard Olsson och Hilda Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1866 och i Hovlanda 1865. Inger Kristine blev förbyggd 1923 och den 12 december samma år var Martin Johansson tillbaka som befälhavare.
1931 finns i skeppslistan registrerat att Ingeborg
Kristines motor var på 28 hk. Martin avled den 22 maj 1934 och fartyget upptogs
i bouppteckningen den 20 augusti till 5 000 kronor. I certifikat den 24 januari
1935 tillhör motorgaleasen Inger Kristine delägarna i det oskiftade dödsboet
efter Martin Johansson. Vid ommätning, som finns redovisad i 1935 års
skeppslista, fick hon delvis nya mättal med 54,03 brt, 51,51 brt under däck och
38,57 nrt. Martins son, Karl Johan Johansson, är där registrerad som
befälhavare. Vid konkursauktion i Skärhamn den 23 december såldes hon för 6 400
kronor till ett partrederi i Hallsbäck Klövedal med Oskar Idor Holmfrid
Karlsson som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av John
Albert Jansson i Hallsbäck. Befälhavare var Axel Hugo Kristensson på
Björholmen. Certifikat utfärdades den 8 februari 1936. Karl Johan Johansson
föddes i Skärhamn den 20 januari 1906. Han gifte sig med Signe Kristina Larsson
som var född i Färila Gävleborgs län den 8 maj 1906. De bodde på
Slottsskogsgatan 53 i Göteborg.
Ingeborg Kristine gick i fraktfart till mitten av
50-talet. I december 1954 gick hon på grund vid Byälvens utlopp utanför Säffle.
Det ansågs troligt att hon skulle bli vrak. Fartyget såldes därför av Bohusläns
Allmänna Sjöförsäkrings AB i Lysekil till dykaren Allan Kvarnström i Karlstad.
Denne sålde fartyget den 31 januari 1955 för 2 000 kronor till brandmannen Sven
Erik Jansson i Kristinehamn för att bli lustfartyg. Det verkar tydligt att
fraktfarten upphörde i och med grundstötningen i december 1954. Den 8 maj 1956
anmäldes att fartyget tillhör ett partrederi med tre brandmän från Kristinehamn
som delägare. Sven Erik Jansson, Rolf Bernhard Olsson och Karl Uno Niklasson
hade 1/3 vardera. Jansson var huvudredare och Olsson befälhavare. I 1963 års
skeppslista har hon Kristinehamn som hemort. Ny motor på 65 hk finns
registrerad liksom mättalen 60 brt, 34 nrt, 100 tdw och 30 std.
Den 15 december 1965 sålde Olsson och Niklasson sina
andelar för 1 660 kronor till Jansson som därmed ägde hela fartyget. I
certifikat den 7 februari 1966 är han ensam ägare och befälhavare. Inger
Kristine användes som depå och logementsfartyg vid dykningar i Vänern. Hon blev
därefter upplagd i Kristinehamn men rapporterades ha varit ute i juli 1967.
Den 24 februari 1973 såldes hon till Modern
Produktion AB i Uppsala för 10 000 kronor. De lät affären gå vidare till Ulf Thomas
Karlsson i Tyresö den 16 maj för 13 000 kronor. Hon fick Stockholm som hemort
och i certifikat den 21 januari 1974 är han ensam ägare och själv befälhavare.
Hon var därefter synlig i Västervik och Oxelösund 1974 och i Verkebäck i
Västerviks kommun 1976 i dåligt skick. Hon försvann på internationellt vatten
utanför kusten i Blekinge och avfördes som förlist i juli 1977. I 1976 års
skeppslista var hon upptagen till 60 brt, 34 nrt 100 tdw och med motor på 65
hk.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Folketellinger
1885, 1900 och 1910 Haugesund Köpstad och Tysnes Herred, Sveriges skeppslista
1906, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Riksarkivets
dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka.
Inger Registreringsnummer
7387
Inger var byggd som slättoppad fyrmastad skonare i
ek och bok av Codanvaerftet AS i Köge på Själland 1920 för räkning Rederi AS
Dragör i Köpenhamn. Hon döptes till Lynetten och var från början utrustad med
en 4-cyl diesel hjälpmotor på 150 hk, tillverkad av AS Dansk Dieselmotor
Kompagni i Holeby, vilken 1924 blev förstärkt till 185 hk. Bilbrevet var
daterat den 4 november och hon registrerades den 9 november. Befälhavare från
leveransen var Valdemar Bast. Fartyget var beställt av Rederi AS Dragör men
detta trädde i likvidation innan leverans. Bakom Rederi AS Dragör stod Fredrik
Winther och Karl Johan Nikolai Krange. De båda är även nämnda som bolagets
likvidatorer.
Likvidatorerna sålde Lynetten på auktion den 27 juli
1921 till1 Rederi AS Halla (Torvald Christian Christensen) i Köpenhamn med
Köpenhamn som hemort. 1926 blev Peter Lauritsen Godtfredsen befälhavare och
motorstyrkan meddelas då vara 185 indic hk. Bolagets namn ändrades till
Dampskibsselskabet Halla AS och det är detta bolag som står som ägare i den
danska skeppslistan 1927. När fartyget den 17 augusti 1927 skiftade till svensk
flagg var det AS Margit i Köpenhamn som sålde Lynetten till Rederi AB
Simrishamn i Simrishamn med dess företrädare Oscar Modén för 49 250 danska
kronor. Fartyget fick då Simrishamn som hemort. I registreringscertifikatet
från den 18 oktober 1927 nämns Karl Alfred Mårtensson i Kivik som fartygets
befälhavare. Styrelsen i bolaget utgjordes av borgmästare Gustav Theodor
Ehrnberg, grosshandlare Oskar Haniel Mårtensson-Modèn, sjökapten Anders
Jansson, disponent Nils Johan Oskar Ehrnberg samt sjökapten Per
Mårtensson-Holm, alla bosatta i Simrishamn. AS Margits företrädare var advokaten
Einar Sigurd Bang Ebbestrup. I samband med överlåtelsen döptes hon om till
Inger. AS Margit hade köpt fartyget den 9 maj 1927. Mättal och dimensioner i
1929 års skeppslista är upptagna till 382,55 brt, 332,41 brt under däck, 292,22
nrt, 41,81 längd, 9,20 bredd, 3,87 djup och 4,2 meters djupgående. Motorstyrkan
uppgavs till 185 ihk. Detta torde vara de uppgifter som gällde vid den första
svenska mätningen. Det framgår även att hon varit på varv för drivning 1929.
Hon kan ha varit Tjörns största träfartyg genom
tiderna. Den tremastade barken Prins Carl med Östra Långekärr som hemort 1889
hade mättalen 382,25 brt och 363 nrt och dimensionerna i fot, 113,2 längd,
30,1 bredd och 17,3 djup enligt boken Kyrkesund Båtar och fartyg. Prins Carl
var alltså något kortare i längd men djupare i lastrummet. Hennes lastförmåga
är nämnd till 196 svåra läster och 121,5 nyläster. Båda talen är mindre än
Ingers motsvarande tal som i 1945 och 1963 års skeppslistor uppges till 550 tdw
och i Danmarks skeppslista 1927, som Lynetten, till 575 tdw. Den 6 december
1931 grundstötte Inger i Östra Saxarfjärden i Stockholms skärgård när hon var
på resa från Skönvik till Köpenhamn. Det är troligen Skönvik strax norr om
Sundsvall som avses och man kan förmoda att hon hade last av trävaror. Algot
Henrik Torwald Thorsson från Kivik tillträdde som befälhavare den 15 april
1933. Då Inger den 22 september 1934 låg förtöjd vid kaj i Lübeck törnade s/s
Gunlög av Stockholm mot hennes babordssida. Det framgår inget om skadornas
omfattning.
Inger såldes den 15
december 1938 för 58 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med fiskhandlare
Johan Adolf Hermansson som huvudredare och delägare med 20/60. Hans svärson, Axel Natanael Danielsson i Skärhamn
var befälhavare och ägare av 20/60. Sören Valdemar Pettersson från
Skärhamn och hans far Petter Pettersson var delägare med vardera 10/60. Adolf
var född den 15 november 1877 och bodde på Blåsarliden 6 i Skärhamn. Han var
son till Herman Johansson och Inger Kristina Hansdotter på Bagarliden 4.
De var födda i Häle 1842 och i Kroksdal 1850. Adolf var gift med Ida
Olivia Berntsdotter som var född i Grinneröd den 3 februari 1879. Axel
Danielsson var född i Mollösund den 29 maj 1905 och gift med Adolfs dotter,
Helga Ingeborg Hermansson som var född i Skärhamn den 28 augusti 1906.
De bodde på Storgatan 36. Sören Pettersson var född i Skärhamn den 18 april
1911. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta
Pettersson på Postvägen 20 i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö
Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var
född i Skärhamn den 15 december 1912. Hon var dotter till Adolf Hermansson. De
bodde på Storgatan 34. Petter Pettersson var född i Skärhamn den 8 december
1874. Hans föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter vilka var
födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Petter var gift med Alfrida
Charlotta Pettersson som var född i Bö Dampegård den 10 september 1885. De
bodde på Postvägen 20.
Bilden föreställer fyrmastskonaren Inger som hade
Skärhamn som hemort mellan åren 1939 och 1944. Fotot tillhör Ingemar Gollungberg.
Den 29 september 1940 grundstötte Inger i södra
inloppet till Kalmarsunds djupränna på resa från Degerhamn till Piteå. Fartyget
erhöll kölskador och drogs loss av den finska isbrytaren Voima som under kriget
tjänstgjorde som hjälpkanonbåt. En annan olycka som de råkade ut för är
återgiven i SST Nr 49 1942. De var på resa från Lübeck till Sölvesborg när de
gick på grund vid den svenska sydkusten. Det var frisk vind och Inger drev
längre upp på grundet och blev läck. Hon drogs loss den 3 december av
bärgningsångaren Poseidon och fördes in till Sölvesborg. Vid sjöförklaring i
Sölvesborg den 10 december framkom att bästemannen ombord hade underlåtit att
gör nödvändiga kurskorrigeringar efter företagna pejlingar. Hans ursäkt var
att han drabbats av tillfällig sinnesförvirring. Den rättsliga processen blev
klar under 1944 och han dömdes till 40 dagsböter. För den påföljande
seglingssäsongen 1943 anställdes den 16 april 1943 en ny befälhavare, Karl Ivar
Pettersson från Skärhamn. Inger såldes den 24 januari året därpå för 174 000
kronor till Rederi AB Norrland i Härnösand med dess företrädare Axel Fredrik
Andersson. Ivar Pettersson från Skärhamn fortsatte som befälhavare. Certifikat
utfärdades den 16 februari. Den 24 mars 1944 fick Inger rigghaveri på resa från
Lysekil till Gdansk. Haveriet inträffade när de befann sig NNO om den långsmala
halvön Hel utanför Gdansk, vars sydliga udde ligger ca 13 distansminuter från
Gdansk. Fockmasten bröts ca två meter under salningen. Under 1945 fick Inger
under sommaren vikarierande befälhavare. Den 31 juli mönstrade A W Johansson
från Stenkyrka. Han avlöstes den 27 augusti av F T L Lundquist från Malmö. Ivar
Pettersson var tillbaka på sin tjänst den 20 september.
Besättningsbild från 1945 vid lastning av trä i
Kramfors. Personerna är från vänster: Lättmatrosen Frank Andersson, matrosen
Klas Andersson, lättmatrosen Anders Rune Patriksson, maskinisten Karl Anders
Vilhelm Andersson från Nordvikstrand, bästeman Valdemar Andersson, kocken
ombord som inte kan namnges f.n. och befälhavaren Ivar Pettersson från Rånäs.
Den som tagit kortet är troligen den finske jungmannen Kejo. Fotot tillhör
Ingemar Gollungberg.
I 1945 års skeppslista uppges att fartygets
lastförmåga var 550 tdw och 200 std trävaror med ett djupgående på 4,3 meter. Den
5 maj 1947 överfördes fartyget till Rederi AB Nord-Sverige för 200 000 kronor. Certifikat
utfärdades den 7 maj. Det var samma ägare till dessa båda rederier i Härnösand
och där stannade hon kvar under sin återstående tid i Sverige. Ommätning 1947
visade mättalen 399,90 brt och 307,65 nrt. 1957 hade Inger en Skandia motor på 300
hk, som hade installerats 1949. 1945 utgjordes besättningen av 8 man,
befälhavare, bästeman, maskinist, kock, matros, 2 lättmatroser och 1 jungman. 6
av dem var från Skärhamn och Nordvik. Ivar Pettersson var född i Nordvik den 15
september 1914 och bodde på Kroksdalsliden 13 i Skärhamn. Hans föräldrar var
Johan Pettersson och Johanna Paulina Olausdotter. De var födda i Bö 1884
och Säby 1890. Ivar var gift med Borghild Kornelia Pettersson som var
född i Skärhamn den 15 november 1917.
Den 7 december 1963 anmäldes att Inger sålts för 60
000 kronor till ett partrederi i Sibbo kommun i närheten av Helsingfors i Finland.
Gustaf Wickholm var huvudredare för rederiet som fick namnet Rederibolaget
Ingela. Förutom Wickholm var Göran Eriksson, Harry Blomqvist och Tore Eriksson
delägare i rederiet. I samband med överlåtelsen ommättes fartyget till 391 brt,
267 nrt och 550 tdw. Dimensionerna uppgavs i fot till 148,8 längd, 30,3 bredd
och 12,7 djup. Motorstyrkan redovisades till 300 ihk Lysekil, 4 cyl 2 SA (320 X
370). Stormasten plockades bort 1965 och på sommaren 1966 ändrades namnet till
Ingela. I augusti 1966 såldes hon till N I Kiourig i Pireus Grekland och
omdöptes till Myrtidiotissa. Den 25 augusti avgick hon från Tolkis Borgå i
Finland med trälast vilken sedan kompletterades i Valdemarsvik.
Den 13 september skickade fartyget nödsignaler från
sin position i Biscaya där hög sjö rådde. En livräddningsbåt kom till
undsättning och kunde assistera henne till hamn där hon reparerades
provisoriskt. Museet for Söfart redovisar en uppgift om att hon 1969 skulle ha
sålts till en Gavrielatos i Pireus och då fått namnet Niagara. I slutet av
1970-talet sågs hon ligga upplagd vid ön Salamis (Salamina på grekiska) i allt
sämre skick. Där blev hon totalt vrak och sjönk slutligen på platsen.
Bilden föreställer Inger som vrak vid Salamina Grekland.
Bilden föreställer Inger som vrak vid Salamina Grekland.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Statens
Maritima Muséer, Båtologen nr 4 2007, Frank Andersson Röra strand, Charlie
Björkman Smålandsstenar, Danmarks Skibsliste 1921 – 1927, Museet for söfart i
Helsingör, Lloyds register 1930 – 1945, Register over nogle Danske
handelsskibe, Slaegt & Data – Dis Danmark, Sveriges skeppslista 1929, 1931,
1933, 1935, 1945 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka.
Irene Registreringsnummer
4664
Irene var byggd av ek och fur vid Nykvist och Holms
Varv i Trollhättan 1906 med namnet Otta. Hon köptes av ett partrederi i
Halmstad med 18 delägare som tillsammans hade 36 andelar. Skeppsredare Anders
Svensson i Halmstad var rederiets huvudredare med 1/18. Befälhavaren, Karl
Viktor Jonsson i Halmstad, hade 1/18. Registreringscertifikatet daterades den
31 januari 1907. I 1908 års skeppslista finns fartygets mättal och dimensioner
redovisade med 81,69 brt, 76,56 brt under däck, 67,57 nrt, 22,10 längd, 6,52
bredd, 2,45 djup och 2,7 meters djupgående. Fartygets hemort var Halmstad. Den
19 februari 1910 blev Lars Albin Andersson Knafve från Nyhamnsläge befälhavare.
Han hade då även övertagit Karl Viktor Jonssons 1/18 i fartyget.
Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Irene.
Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1928 och 1936. Bilden kommer från
bokverket Tjörns båtar.
Otta såldes den 27 februari 1913 till ett partrederi
i Stockevik på Tjörn med 2 delägare. Johannes Georg Peter Kristensson
var huvudredare med halva delen i fartyget. Den andra halvan hade befälhavaren Arthur
Vilhelm Pettersson. I samband med köpet ändrades namnet till Irene. Den 2
februari året därpå anmäldes att Arthur var ensam ägare. Den 16 februari 1916
ägdes Irene av ett partrederi på Ven med 5 delägare som tillsammans hade 10
andelar. Handlanden Einar Persson var rederiets huvudredare. Befälhavare var
Gotthard Augustinus Rasmusson på Ven. Enligt skeppslistan 1917 hade hon Ven som
hemort och ett djupgående av 2,8 meter. Hon såldes för 28 000 kronor i juli
1917 till ett partrederi i Sölvesborg med vice konsuln Nils Martin Valdemar
Fremberg som huvudredare. Befälhavare blev den 20 juli Karl Manfred Johansson i
Sölvesborg. Anmälan om köpet gjordes den 6 augusti. Där framgår att rederiet
hade 34 delägare med tillsammans 60 andelar. Den 11 november 1918 blev Otto
Albert Olsson i Sölvesborg ny befälhavare. Han efterträddes den 28 april 1918
av Karl Martin Johansson som återinträdde som befälhavare. Sedan Fremberg
avlidit anmäldes den 29 januari 1924 att han den efterträtts av före detta
kamreraren Nils Åke Jönsson Idén.
Anmälan gjordes den 31 januari 1928 att Idén sålt
fartyget för 10 890 kronor i samråd med några av delägarna. Köpebrev
upprättades den 22 mars och den 2 april 1928 anmäldes att köparna var ett
partrederi i Skärhamn med 2 delägare som hade hälften vardera i fartyget. Johan
Vilhelm Pettersson var huvudredare och hälftendelägare. Den andra
hälften ägdes av fartygets befälhavare, Karl Erik Olausson. Vilhelm
Pettersson var född i Skärhamn den 10 april 1904. Hans föräldrar var Karl
Pettersson och Elisabeth Olofsdotter. De var födda i Skärhamn 1865 och 1871.
Vilhelm var gift med Jenny Olivia Andreasson som var född i Södra Bäck
den 25 april 1905. De bodde på Storgatan 4. Erik Olausson var född i Skärhamn
den 22 november 1900. Hans föräldrar var Karl Olausson och Elisabeth
Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Erik var gift
med Anni Paulina Elisabeth Pettersson som var född i Skärhamn den 6
november 1901 och syster till Vilhelm Pettersson. De bodde på Hamngatan 11.
Den 13 juli 1928 anmäldes att Irene blivit utrustad
med en 30 hk Avance hjälpmotor. Efter motorinstallationen redovisas i 1929 års
skeppslista 82,42 brt, 76,59 brt under däck och 62,86 nrt. Det framgår även att
reparationer på fartyget blivit utförda 1927. Den 21 februari 1930 efterträddes
Vilhelm som huvudredare av Jenny Andreassons bror, Albin Joel Andreasson
i Bäck Djupvik. Samma år sålde Erik Olausson sin hälftendel i fartyget till
Joel Andreasson. Denne avled redan den 29 maj 1932 med påföljd att hans
hälftendel såldes av arvingarna för 6 600 kronor den 23 januari 1933 till
Vilhelm och Jenny med 1/4 vardera. Jenny blev då huvudredare.
Ett partrederi på Kårö i Tjust norra skärgård
utanför Västervik blev nästa ägare då Irene, den 15 mars 1936, såldes för 25
000 kronor. Rederiet hade 2 delägare som tillsammans hade 4 andelar. Ernst
Henrik Andersson på Kårö var huvudredare och befälhavare och ägare till 3/4.
Hans son, Ernst Gustav Holger Andersson, ägde 1/4. Irene fick Kårö som hemort.
Den 16 april 1937 blev Ernst Gustav Holger befälhavare. 1938 blev hon omtacklad
till galeas samtidigt som maskinstyrkan ökades till 40 hk. Därefter växlade
sysslan som befälhavare mellan fadern och sonen så att Ernst Henrik tillträdde
den 5 oktober 1940 och Ernst Gustav Holger den 24 maj 1943. Ernst Henrik
tillträdde slutligen 1949 och var verksam tills de sålde sitt fartyg 1962.
Enligt SST nr 14 1963 såldes hon av köpman Ingvar
Jakobsson i Västervik i mars månad 1963 för 3 500 kronor till partrederiet Sven
Göran Andersson och Gunilla Margaretha Andersson i Norrköping. Jakobsson
hade köpt Irene från Kårö 1962 för 5 500 kronor. Fraktfarten slutade med Kårö.
Efter det skulle hon bli lustfartyg.
I 1963 års skeppslista är fortfarande Ernst Henrik
Andersson på Kårö huvudredare med Kårö som hemort. Hon har då fått ny motor på
100 hk och uppges till 88 brt, 65 nrt och 140 tdw. Hennes dimensioner redovisas
med 22,10 längd, 6,52 bredd, 2,45 djup och 3 meters djupgående.
Irene uppges därefter ha sålts till Martin Brent i
Surrey England för 4 000 kronor. Han nämns 1963 även som köpare av Amalia från
Degerhamn som hade Skärhamn som hemort från 1932 till 1952. 1966 låg Irene vid
Ideals varv i Stockholm. Därefter finns uppgifter om att hon sålts till Nya
Zeeland 1967. Samma år fanns hon i Södertälje som narkotikafabrik. Påföljande
vår sjönk hon vid Krutholmen. Hennes ägare sades då vara en södertäljebo. Hon
avfördes från registret 1967.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar,
Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963,
Europeana, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i
Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Iris Registreringsnummer
5491
Iris byggdes som tvåmastad skonare i ek och fur 1913
av Gustaf Groth i Sjötorp, på beställning av ett partrederi i Skärhamn med bröderna
Petter Emanuel och Axel Andersson som delägare med lika delar. Dessa
var födda den 12 november 1886 och den 26 augusti 1880. Petter bodde i
Stockevik och Axel på Postvägen 10. Iris blev registrerad den 14 juni 1913 med
Axel Andersson som befälhavare. Den första mätningen till 87,95 brt och 69,95
nrt gjordes den 31 maj och bilattest daterades den 3 juni. I 1917 års
skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 87,95 brt, 79,73 brt
under däck, 69,95 nrt, 23,70 längd, 6,60 bredd, 2,38 djup och 3,0 meters
djupgående. I senare skeppslistor anges hennes lastförmåga till 150 tdw. Petter
och Axel Andersson var söner till Anders Jonasson och Inger Pettersdotter. De
var födda i Bö 1844 och Skärhamn 1849. Axel var gift med Tyra Lovisa
Ruckman som var född den 11 juni 1879 i Sältebo. De bodde på Postvägen 10.
Petter var gift med Syster Gunhild Pettersson som var född i Stockevik den 27
augusti 1891. De bodde i Stockevik.
Den 29 augusti 1914 blev Petter befälhavare och den
9 januari 1915 blev Axel åter befälhavare. Den 20 maj 1920 anmäldes att man
installerat maskin på 30 hk i fartyget. Simon Rickard Schagerlind blev
befälhavare den 4 april 1923. Axel Andersson löste den 28 januari 1928 ut sin
bror från hans del i fartyget med 7 500 kronor. I certifikat den 4 februari
1928 framgår att Axel Andersson var ensam ägare. Simon Rickard Schagerlind var då
fortfarande befälhavare. Han var född på Säby ö i Stenkyrka den 8 juli 1889 och
son till Erik Schagerlind och Anna Maria Eliasdotter. De var födda på Breviks
mark 1848 och på Staffansholmen Klövedal 1855. Simon gifte sig med Ruth
Kornelia Lindqvist som var född i Skärhamn den 20 december 1893. Axel avled den
11 januari 1929 och i certifikat den 10 april för motorskonaren Iris framgår
att hon ägdes av det oskiftade dödsboet. Iris såldes på auktion i Skärhamn den
25 januari 1930 till bröderna Nils Fredrik och Karl Einar Mattsson på Stora
Kornö för 34 500 kronor.
I certifikat den 4 mars 1930 framgår att de två
bröderna på Stora Kornö ägde hälften vardera i det nya partrederiet. Stora
Kornö var ny hemort för Iris. Karl Einar var befälhavare och Nils Fredrik
huvudredare. 1931 är maskinstyrkan upptagen till 43 hk och 1935 till 60 hk. 1935
redovisas 91,30 brt och 67,96 nrt. Valdemar Julius Kaspersson blev ny befälhavare
den 3 april 1937 till den 9 april året därpå då Karl Einar Mattsson åter intog
den posten fram till försälj-ning 1941.
Iris såldes åter till Skärhamn den 11 juni 1941 för 33
000 kronor. Ett partrederi med 2 delägare, som hade hälften vardera, var köpare.
Sigurd Johannes Olausson var huvudredare och hälftenägare. Den andre
delägaren och tillika fartygets befälhavare var Karl Arvid Johansson.
Sigurd var född i Skärhamn den 25 augusti 1912. Han var son till Karl Olausson
och Elisabeth Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876.
Sigurd gifte sig med Ethel Ragnhild Kristina (Stina) Karlsson som var
född i Skärhamn den 14 januari 1916. De bosatte sig senare på Dalgatan 2 och
tog efternamnet Thuvik. Arvid var född den 23 september 1898. Hans föräldrar
var Anders Johan Johannesson och Inger Beata Pettersdotter. De var födda i
Nordviksstrand 1860 och i Brog 1863. Arvid var gift med Agda Serafia
Berntsson som var född i Skärhamn den 16 november 1900. De bodde på Postvägen
5.
Iris blev 1945 omtacklad till galeas och 1947 sägs
hon ha fått den starkare motor på 120 hk Säffle som nämns i senare
skeppslistor. Dessa förändringar nämns dock inte i 1949 års skeppslista. Arvid
Johansson var befälhavare fram till den 30 oktober 1948 då han efterträddes av
Karl Erik Andersson fram till vinteruppläggningen. Karl Erik var född i
Skärhamn den 23 december 1920. Han var son till Karl Andersson och Edla
Karlsson vilka var födda i Haketorp 1889 och i Skärhamn 1894. Karl Erik var
gift med Elsie Matilda Gollungberg som var född i Domkyrkans Församlig
Göteborg den 14 oktober 1921. De bodde på Hamngatan 30.
Iris var hemmahörande i Skärhamn mellan åren 1913
och 1930 samt mellan 1941 och 1953. Hon är troligen nybyggd på fotot. Som
framgår av bilden så är det S P Pettersson som tagit kortet.
Arvid Johansson blev åter befälhavare den 17 februari
1949. Han avled den 4 januari 1952 och efterträddes då av Sigurd Thuvik (f.
Olausson). Iris såldes den 19 augusti 1953 för 58 000 kronor. I samband med försäljningen
utfärdades intyg att hon var omtacklad till galeas. I certifikat den 31
augusti 1953 för Iris framgår att hon tillhör Per Ivar Pettersson i
Ellös och är benämnd som motorgaleas. Pettersson behöll sitt fartyg till 1962
då han den 16 november sålde Iris för 30 000 kronor. Ingenjör Karl Erik Holst i
Göteborg fick certifikat för Iris som lustmotorskepp den 19 november. Han var
ensam ägare och själv befälhavare. Göteborg blev hemort. I 1963 års
skeppslista upptas hon som lustfartyg med mättal och dimensioner på 96 brt, 53
nrt, 150 tdw, 25,57 längd, 6,70 bredd 2,40 djup och 3,0 meters djupgående.
Motorstyrkan upptas till 120 hk.
Iris låg vid Bohus varv när hon den 26 januari 1966 såldes
för 8 500 kronor till Lars Olof Sundberg i Bläsebo med Göteborg som hemort. Han
var ensam ägare och själv befälhavare och skulle segla Iris till Medelhavet. I
maj nådde man Le Havre men gick i dimma på grund, troligen på en sandbank. Man
kom loss och kom så småningom till Torremolinos SV om Malaga där Iris på nytt
strandade samma år. Hon blev vrak och avfördes från det svenska registret 1968.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Segla
för Tjörn s 27, sjöfartsbok Karl-Erik Andersson, Riksarkivets dossiéer rörande
avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Irma
Registreringsnummer
4977
Irma byggdes av ek och fur på klink som galeas på Ringens
Varv i Marstrand 1909 av skepps-byggmästare August Andersson. Mätbrev
utfärdades den 26 februari på 40,19 brt och 32,30 nrt. Bilattesten var daterad
den 2 mars och den 8 mars registrerades hon på ett partrederi i Skärhamn med
Karl Albert Johannesson som huvudredare. Brodern Bolivar Johannesson var
delägare och befälhavare. De hade lika delar. Den 8 december 1916 anmälde de
att en 20 hk motor blivit insatt i fartyget. Av skeppslistan 1917 framgår att
Bolivar var befälhavare. Fartygets mättal och dimensioner framgår där med
40,19 brt, 39,56 brt under däck, 30,31 nrt, 15,07 längd, 6,60 bredd, 2,04 djup
och 2,07 meters djupgående. Galeasens hemort framgår som Skärhamn. Av annan
källa framgår att hennes lastförmåga var 80 tdw.
Alberts och Bolivars föräldrar var Johannes
Andersson och Anna Maria Berntsdotter i Utäng. De var födda i Utäng och Lilla
Sibräcka 1838 och 1842. Albert Johannesson (Albert på Howen) var född i Utäng
den 11 november 1882. Han var gift med Agda Emilia Pettersdotter som var
född i Tjärna den 2 maj 1885. De bodde på Hamngatan 40. Bolivar var född den 11
december 1876. Han var gift med Augusta Charlotta Hollander som var född
i Skärhamn den 25 oktober 1881. De bodde på Ankarvägen 6.
Den 30 januari 1925 anmäldes att Albert Johannesson
sålt sin halva del i Irma för 5 500 kronor till ett nytt partrederi i Skärhamn
där Bolivar var huvudredare och hans son, Alban Botvid Johannesson, hälftendelägare.
Han blev befälhavare den 7 februari 1936 och hans bror, Arne Osvald
Johannesson blev befälhavare den 2 mars 1937 fram till den 24 februari 1938 då
Alban åter inträdde. Det framgår inte i tillgängliga handlingar om Arne
Johannesson var delägare. Alban var född i Utäng den 20 oktober 1903. Han
gifte sig med Maj Rolly Eline som var född i Ventlinge Mörbylånga den 5 maj
1925. De bodde på Ankarvägen 6. Arne var född i Skärhamn den 17 oktober 1912.
Han gifte sig med Elma Aurora Pettersson som var född i Skärhamn den 7 december
1913. De bodde på Ankarvägen 6. Detta rederi ägde Irma till den 27 december 1938
då hon såldes för 7 500 kronor.
Irma blev omdöpt till Nancy vid försäljningen. I
certifikat den 20 januari 1939 framgår att motorgaleasen Nancy tillhörde ett
partrederi i Sjöviken Hamburgsund med två bröder som delägare. Bertil Linus
Davidsson var huvudredare och befälhavare. Han hade 4/5 i fartyget medan hans
bror David Oskar Davidsson hade 1/5. Sjöviken blev Nancys hemort.
Bilden, som föreställer galeasen Irma med Skärhamn
som hemort från byggnationen 1909 till 1938, kommer från bokverket Tjörns båtar.
Hon hade i slutet av augusti 1942 lastat 60 ton
blockis i Omborgsnes, Bamle kommun, ca 20 km väst om Larvik i Norge för
isupplaget på Öckerö. Man var färdiglastad den 31 augusti och gick ut till
Langesund för att vid rätt väderlek gå över Skagerack till den Svenska
skärgården. Nancy avseglade från Langesund och följde den Svenska skärgården
ner till Marstrand för att gå genom Albrektsunds kanal. Den 4 september
passerade man genom Marstrand tidigt på morgonen med kurs mot kanalen. Fartyget
framfördes av Bertil Linus Davidsson och två mans besättning med endast motor.
Befälhavaren stod själv till rors och det rådde
frisk sydlig vind utan sjögång. Med 5 knops fart rände Nancy upp på grundet
Rockebådarna klockan 5.30 och sprang svårt läck. Befälhavaren tog sig iland
till Marstrand och fick med sig dykare ut till fartyget. Länspumpning sattes
igång samma eftermiddag men måste på kvällen avbrytas på grund av mörker och
tilltagande vind och sjö. Dagen därpå fortsatte tätningen av fartyget men då
vinden under tiden övergått till halv storm vattenfylldes åter fartyget. Den 7
september gled hon av grundet och kantrade över åt styrbord och sjönk på
djupare vatten.
Vid den efterföljande sjöförklaringen vid Uddevalla
Rådhusrätt framkom att befälhavaren inte märkt den prick som står syd om
Rockebådarna utan endast de prickar som är placerade närmast Albrektsunds
kanal. Fartyget passerade därför på fel sida om pricken och törnade hårt på
grundet. Dykare konstaterade senare att kölen var bräckt och lossliten på en
sträcka av ca 2 meter. Man försökte få loss fartyget och påbörjade länspumpning
men på grund av sjöhävningen hade hon kommit i rörelse. Den 6 september ökade
vinden och på förmiddagen kantrade hon varvid styrhytten kom under vatten. Den
7 september gled fartyget av grundet och dagen därpå konstaterades att hon var
så svårt skadad att bärgning var lönlöst. Befälhavaren dömdes till 15 dagsböter
för att han underlåtit att ha behörig utkik. Den 16 november gjordes anmälan
att fartyget var totalförlist.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Medlemmar i släktforskarförbundets
Anbytarforum och det norska Digitalarkivets forum, Sveriges skeppslista 1917,
1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt
kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Tremastskonaren Jan-Sture hann inte få något svenskt registreringsnummer. Hon sjönk på sin första resa under svensk flagg 1936. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
Jan-Sture Registreringsnummer ej åsatt
Jan-Sture byggdes av Franz Kneiske i Wollin vid
Oders mynning Pommern. Hon var byggd som tremastad skonare i ek och bok och bultad
med galvaniserad järnbult både under och ovan vattenlinjen. Hon sjösattes i
juli 1921 och blev då döpt till Antares II. Hon var byggd för Johann Ehlert i
Seedorf/Rügen med hemort Stralsund. Befälhavare var Willy Klünder. Fartygets
mättal och dimensioner var 115 brt, 94 nrt, 200 tdw, 26,69 längd, 6,58 bredd
2,75 djup och 2,89 meters djupgående. Antares II fick ny stråkköl och blev
driven i botten 1923. 1926 monterades en 3-cyl 4-takt Deutz diesel på 60 hk
samtidigt som stängerna kortades och styrhytt byggdes. Hon ommättes i Neuwarp
1927 till 116 brt, 99 brt under däck och 78 nrt. Lloyds registrerade
motsvarande mättal 1930 – 1931 visar 115 – 98 – 78.Tremastskonaren Jan-Sture hann inte få något svenskt registreringsnummer. Hon sjönk på sin första resa under svensk flagg 1936. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
Johann Ehlert avled 1929 och fartyget ärvdes då av
hans brorson Wilhelm Ehlert som tog över som redare och befälhavare. Han sålde
Antares II i augusti 1936 till Johan Vilhelm Pettersson i Skärhamn som
döpte om fartyget till Jan-Sture. På den första resan under svensk flagg den 1
september 1936 förolyckades fartyget. Hon var på resa från Uuras/Trångsund i
Finska viken till Nyborg på Fyn Danmark med last av trä då hon fick svår
slagsida och sattes på grund vid Dagö utanför Estlands kust. Fartyget blev vrak
men motorn bärgades och insattes i en estnisk skuta tillhörande Jonas
Koolmeister. Jan-Sture han inte få svenskt registreringsnummer.
Vilhelm Pettersson var född i Skärhamn den 10 april
1904. Hans föräldrar var Karl Pettersson och Elisabeth Olofsdotter. De var
födda i Skärhamn 1865 och 1871. Vilhelm var gift med Jenny Olivia
Andreasson som var född i Södra Bäck den 25 april 1905. De bodde på Storgatan
4.
Källor:
Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Germanischer Lloyd,
Lloyds register 1930 – 1945, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt
kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Jason Registreringsnummer
6407
Jason var byggd i ek, som tvåmastad skonare, i
Stubbekjöbing Danmark 1908 av skeppsbyggmästare Otto Emil Peter Hansen.
Beställare och befälhavare var Anders Hansen i Ommel på Aerö Danmark och hon
döptes till Naomi. I den danska skeppslistan 1909 framgår mättalen 63 brt, 50
nrt och 7,3 fots djup.
1917 såldes hon till skeppsredaren Constantin Eskild
Niels Lauritz Nissen i Köpenhamn och blev i samband härmed omdöpt till Jason
med Köpenhamn som hemort. Befälhavare blev då Georg Ulrik Birch. 1918
såldes hon till skeppsredaren Svend Nielsen i Nakskov som behöll Köpenhamn som
hemort. 1920 var hennes sista danska befälhavare Anders Peter Olaf Olsen i
Köpenhamn.
Den 13 december 1920
köptes Jason för 42 000 kronor av ett partrederi på Stocken Orust. Ivar Leopold
Larsson och Karl Albin Samuelsson hade hälften vardera i rederiet.
Samuelsson var befälhavare. Hon mättes den 29 januari 1921 till de tal som
finns i 1923 års skeppslista och blev registrerad den 4 februari 1921. I den
svenska skeppslistan 1923 är hennes mättal och dimensioner upptagna till 62,54 brt, 57,94 brt under
däck, 51,12 nrt, 21,36 längd, 6,04 bredd och 2,21 djup. I en senare källa
redovisas hennes lastförmåga till 105 tdw. Den 22 mars 1926 intygade J W Berg
vid Hälsö Varv & Mekaniska verkstad på Hälsö att en 1-cyl Avance tkm på 35
hk inmonterats av dem i fartyget. Vid ommätning den 6 april redovisas 62,38 brt
och 39,92 nrt och i certifikat den 10 april benämns hon som motorskonare.
Jason såldes för 19 000 kronor den 30 december 1938
till Skärhamn. Det var Osvald Runar Pettersson och hans syster Ester Kristina
Pettersson som övertog fartyget med fördelningen Runar 9/10 och Ester 1/10. Anmälan
om förvärvet gjordes den 3 februari 1939. Runar var befälhavare och Ester
huvudredare. Han var befälhavare från 1939 tills de sålde fartyget 1966. I 1963
års skeppslista är Jason upptagen till 70 brt, 37 nrt, 23,09 längd, 6,04 bredd,
2,26 djup, 3,0 meters djupgående, 30 std, och 5 000 kubikfot grain. Motorn
redovisades till 30 hk.
Jason vid egen brygga i Skärhamn. Hon hade Skärhamn
som hemort under åren 1938 till 1966. Bilden kommer från sjöfartsforumet Fallrepet.
Runar var född den 8 december 1899 och bodde på
Ankarvägen 4. Ester, som förblev ogift, var född den 28 januari 1907 och bodde
på samma adress. Deras föräldrar var Petter Olsson och Lena Josefina
Hollander vilka var födda i Skärhamn 1875 och 1877. Runar var gift med Maria
Aurora Andersson som var född i Skärhamn den 30 augusti 1900.
Jason såldes den 28 april 1966 för 23 000 kronor till
skeppsredare Charles Letzer i Antwerpen för att användas till klubb för
affärsmän. Anmälan inlämnades samma datum. I Båtologen år 1975, sidan 187,
uppges att Jason, sedan några år tillbaka, ligger förtöjd i Bonaparte dockan Antwerpen
permanent. Hon var ombyggd till privat klubb med namnet the Jason Club for
businesmen. 1979 låg hon kvar i samma docka.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Båtar
på Stocken, Slaegt & Data – Dis Danmark, medlemmar i Klubb Maritime och
sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931,
1933, 1935 och 1963, Danmarks Skibsliste 1909 – 1922. Folk och hus i Skärhamn
samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Johanne Registreringsnummer 5465
Den tvåmastade skonaren Johanne byggdes i ek 1895 av
skeppsbyggmästare Anders Jensen på Öxenbjergs Skibsvaerft på Svendborgs östsida.
Hon byggdes för gårdsägare Peder Christensen i Frenderup Sönder Dalby Faxe på
södra Själland och fick Faxe som hemort. Hennes mättal var, enligt den danska
skeppslistan 1897, 51 brt, 42 nrt och 6,7 fots djup. Av senare mätningar
framgår att hennes lastförmåga var 90 tdw. De första åren hade hon Rudolf Vilhelm
Illemann som befälhavare. Han var svärson till ägaren. Han avlöstes1901 av Albert
Henriksen Friis i Marstal och 1903 av J Petersen. Under de första 8 åren
seglade Johanne med kalklast i Danmark. År 1903 såldes hon till Jörgen Henning
Stegmann i Marstal som även var hennes befälhavare. Hemorten ändrades då till
Marstal. Från 1907 och fram till försäljningen till Sverige står hans yngre bror,
Anton Vilhelm Stegmann i Marstal, som befälhavare och redare. Han hade
köpt fartyget den 31 januari 1906.
Den 14 april 1913 köptes hon av Karl Johan Johansson
i Skärhamn. I mätbrev den 8 maj samma år är hon upptagen till 48,81 brt och
38,59 nrt och i registreringscertifikatet dagen därpå framgår att Karl
Johansson var ensam ägare av skonaren Johanne och själv befälhavare. Vid
mätning den 14 april 1917 rubriceras hon som motorskonare på 48,61 brt och
38,21 nrt. Han anmälde den 16 april 1917 att hjälpmotor på 30 hk satts in. Johanne
stod i Svensk skeppslista hela tiden som skonert men hon blev i verkligheten
nedriggad till galeas vilket troligen gjordes när hon fick motor. I 1923 års
skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 48,61 brt, 46,06 brt
under däck, 38,21 nrt, 20,47 längd, 5,62 bredd och 1,90 djup. Karl Johansson
var född den 20 augusti 1885. Han bodde på Kyrkvägen 5 i Skärhamn och ändrade
sitt efternamn till Ängberg den 13 december 1946. Han var son till Johan
Pettersson och Maria Kristina Andreasdotter. De var födda i Nötsäter
1847 och i Morik 1850. Karl var gift med Maria Paulina Berntsdotter som
var född i Skärhamn den 24 februari 1889.
Efter 39 år sålde Ängberg skutan 1952 till Ture
Gotthard Rydberg i Tyrelund vid Vättern för 17 000 kronor. Intyg om händelsen
är daterat den 21 april. Vid registreringen den 23 april framgår att Rydberg
var ensam ägare och själv befälhavare på motorskonaren Johanne som fick
Brandstorp som hemort. Rydberg sålde skutan den 11 maj 1957 för 7 000 kronor. I
certifikat den 24 april 1958 framgår att det var Axel Gustav Georg
Larsson i Hjo som ensam övertagit Johanne och att han var hennes befälhavare
med Hjo som hemort. Han anmälde den 8 april att fartyget legat upplagt ända
sedan inköpet.
Johanne kom aldrig mer att gå i fraktfart. Han sålde
henne den 2 maj samma år för 12 000 kronor för att bli lustfartyg. I certifikat
den 8 augusti 1959 framgår att disponent Carl Lund med adress Basel var ensam
ägare och befälhavare. Johanne blev dock kvar i Svenska skeppsregistret med Malmö
som hemort. Lund byggde om henne till lustfartyg och gjorde därefter flera
långresor. I 1963 års skeppslista framgår att ny motor på 130 hk var
installerad. Ombyggnaderna resulterade i nya mättal och dimensioner med 53 brt,
36 nrt, 22,11 längd, 1,95 djup och 2,60 i djupgående. Man lägger särskilt märke
till den stora ökningen av längden. Den 11 juni 1963 anmäldes att fartygets
hemort fortfarande är Malmö men att hon är stationerad i Medelhavet. Anmälan
gjordes av Jan Selander som ombud för Carl Lund.
Johanne såldes därefter till Ernst Nilausen i
Göteborg som var Dansk medborgare men bosatt i Sverige. Han anmälde den 26
oktober 1966 att han sålt Johanne till Per Kragh Thuesen i Danmark för 90 500
danska kronor. I 1968 års danska skeppslista ägs fartyget av ett partrederi
med Per Kragh Thuesen i Holte som huvudredare och döpt till Nieren med Rungsted
som hemort. Motorn hade då uppgraderats till 134 hk och hennes mättal och
dimensioner angavs till 72,6 fots längd, 18,5 bredd, 6,4 djup, 53 brt, 27 nrt
och 18 tdw. Hon fick namnet eftersom det var nio delägare i partrederiet som
köpt henne.
1976 övertogs hon av V M V Jörgensen i Hals som
huvudredare för ett partrederi fram till 1982. Hon blev under den tiden
omriggad till motorgaleas. Hon var i många år sysselsatt med fisketurer för
turister i Öresund. Hon seglade senare för ett flertal olika redare och hade
flera olika hemorter. I skeppslistan 1983 hade hon fortfarande Hals som hemort
men partrederiet B E Jensen i Hörsholm som ny ägare med oförändrat namn.
Johanne hade Skärhamn som hemort mellan åren 1913
och 1952. Bilden kommer från forumet Fallrepet och är från Vättern den 20 april
1955. Hon är här nedriggad till galeas.
1984 blev det namnbyte till Johanne igen sedan hon
övertagits av Leif Rasmussen och Flemming Henriksen I/S i Vejstrup med Nyborg
som hemort. 1985 – 1986 ägdes hon av M/S Zela Aps i Svendborg med Nyborg som
hemort. 1987 – 1990 var redarens hemvist ändrad till Gudme på Fyn med Rudköbing
som hemort och 1991 var hemorten ändrad till Langö, vid Själlands sydspets.
Enligt fartygets egen hemsida så övertogs hon av de nuvarande ägarna, Bertil
och Karin Jensen, 1989. Sommartid använder de fartyget för seglingar med betalande
gäster i Kattegatt, Skagerack och Östersjön och vintertid gör de fiskeresor i
Öresund från Helsingör. Under de senaste åren har rederiet fått ekonomiskt bidrag
från skibsbevaringsfonden och FAK Försvarsakademiet. 93 000 kronor betalades
ut 2013 till ny mast och rigg och 180 400 kronor 2014 för utbyte av 117 meter
bordläggningsplank. Johannes hemort är numera Nakskov.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar,
Bröderna Larssons skutor, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet
Fallrepet, Skibsbevaringsfonden Årsberetning 2013 – 2014, B Jensen & Co
Rederi ApS, Marstal Sjöfartsmuseum 2006, John Rasmussen Marstal, Sveriges
skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Danmarks Skibsliste
1897 – 1913 och 1968 - 2003, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka,
John Registreringsnummer:
5100
Kuttern var byggd av ek 1888 i Galmpton Devon vid
engelska kanalen, ca 50 km öster om Plymouth, med namnet John and Emma. Den
hade fått sitt namn efter ägaren, John Bond, och hans hustru Emma M Bond. John
Bond var född 1858 i Plymouth Devon som ligger ca 50 km från Galmpton Devon där
Kuttern var byggd. Hustrun var från Lowestoft och det var där som den blev
registrerad 1888 med ON 95689 och fiskeribeteckningen LT 204. Enligt Brittisk
skeppslista 1890 var hon ketchriggad och på 61 ton. Det var John Bond som sålde
kuttern till Sverige för 485 pund den 24 maj 1909. Makarna Bond fick redan
samma år en nybyggd ketchriggad kutter från Galmpton som de döpte till samma
namn.
De svenska köparna var ett partrederi på Stocken Orust
med två delägare som hade hälften vardera. Dessa var Joakim Edvardsson och
Anton Andersson. Mätbrev utfärdades av Tullkammaren i Lysekil den 8 juli 1909
med 61,03 brt och 33,27 nrt. Den 12 mars 1910 anmäldes namnändring till John
för registrering och den 23 mars blev detta beviljat. Huvudredare var då Anton
Andersson och befälhavare Joakim Edvardsson. Som hemort angavs Stocken.
Den 23 februari 1912 såldes kuttern till ett
partrederi i Nösund med John Oliver Johansson som huvudredare och Albert
Andersson som befälhavare. Hemorten ändrades till Nösund. De övriga delägarna i
partrederiet var Gustaf Andersson, Leander Johansson, Artur Karlsson och Albin
Karlsson. Alla delägarna hade 1/6 vardera. Hon såldes vidare den 6 november
1916 till ett partrederi i Mollösund för 11 000 kronor. Partdelägarna var John Oliver
Johansson som var huvudredare, Johan Tomas Simonsson, Karl Adolf Mörk, Karl
Arvid Mörk och Rickhard Wunch Mörk. Karl Adolf Mörk var befälhavare. Alla
delägarna hade 1/5 vardera. Hemorten ändrades till Mollösund.
John Oliver Johansson och Johan Tomas Simonson sålde
den 25 september 1917 sina delar till de övriga delägarna Karl Adolf Mörk, Karl
Arvid Mörk och Rickhard Wunch Mörk för 738 kronor per andel. Huvudredare och
befälhavare var nu Karl Adolf Mörk och hemorten förblev Mollösund. I 1917 års
skeppslista upptogs John till 61,03 brt, 61,03 brt under däck, 33,27 nrt, 21,98
längd, 5,91 bredd och 2,77 djup. Meddelande ingavs till Kommerskollegium den 26
januari 1918 att försäljningssumman den 25 september utgjorde 6 000 kronor per del.
Stämpelskatt 120 kronor hade tidigare inbetalts. Den 12 april 1918 ommättes
kuttern vid Lysekils Tullkammare till 61,13 brt och 43,94 nrt.
Kuttern såldes den 8 februari 1921 för 16 000 kronor
till ett partrederi med två delägare i Edshultshall. Samuel Ludvig
Persson i Edshultshall blev huvudredare och Anders Johan Pettersson i Hällevik
Nedergård blev befälhavare. Hemorten ändrades till Edshultshall. Den 6 februari
1923 såldes John på offentlig auktion för 8 000 kronor. Skepparen Anders Johan
Pettersson i Hällevik köpte och blev både huvudredare och befälhavare. Eftersom
han redan var hälftenägare betalade han vid auktionen 4 000 kronor för den
utauktionerade halva delen. Hemorten förblev Edshultshall.
Kuttern John, byggd som John and Emma i Galmpton
1888, hade Skärhamn som hemort mellan åren 1937 och 1943. Bilden är från
Kutterepoken.
Under 1924 gjordes en del ombyggnader som medförde
att fartygets mått blev ändrade. Det var en förbyggd halvruff och
lastrumsluckor mm som gjorde att måtten ändrades till 21,82 längd, 5,90 bredd
och 2,72 djup. Dessutom installerades en 1-cyl motor från Säffle på 25-30 hk.
Den 15 april ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 60,29 brt, 58,22 brt
under däck och 39 nrt. Anders Johans son, Per
Ivar Pettersson från Edshultshall, tillträdde som ny befälhavare den 20 juni
1936 och fram till försäljningen den kommande vintern.
Den 27 januari 1937 köptes kuttern av två bröder i
Skärhamn för 15 000 kronor. Gunnar Johansson blev delägare med 2/3 och Alvar
Paul Johansson med 1/3. Gunnar som var befälhavare var född den 7 augusti 1912
och bodde på Hamngatan 23. Alvar som var huvudredare var född den 9 september 1907
och bodde på samma adress. Ny Hemort blev Skärhamn. Bröderna, födda i Skärhamn,
var söner till Axel Johansson och Beata Pettersdotter. Dessa var födda i
Skärhamn 1878 och i Kroksdal 1880 (Axel hade i Skärhamn smeknamnet Jansson).
Gunnar gifte sig med Inger Helena Gunborg Johansson som var född i Svenneby Gbg
och Bohus län den 23 april 1922. De bosatte sig i Tegelstrand Hamburgsund.
Alvar gifte sig med Inez Paula Beatrice Borggren som var född i
Järrestads socken i Kristiansstads län den 12 mars 1916. De bosatte sig på
Hamngatan 23 i Skärhamn. Den 3 september 1939 ommättes kuttern vid Göteborgs
Tullbevakningsinspektion till 61,69 brt och 41,72 nrt.
Alvar sålde sin tredjedel för 5 000 kronor till sin
bror, Gunnar i Tegelstrand, den 14 februari 1943. Gunnar överlät i sin tur 1/20
för 750 kronor till sin svärfar, Karl Gunnar Jonasson, i Tegelstrand. Kutterns
hemort ändrades till Tegelstrand. Gunnar var både skeppare och huvudredare.
Den 21 februari 1948 gjordes ommätning vid Lysekils Tullkammare till 68,23 brt
och 45,61 nrt och den 6 mars 1952 gjordes ny mätning vid Strömstads Tullkammare
till 68,73 brt och 45,65 nrt. I februari 1955 såldes kuttern för sista gången.
Det var ett partrederi där ägarna bodde på Källö Knippla i Öckerö kommun och i
Hestrand i Tanums kommun strax söder om Hamburgö. De köpte kuttern för 11 000
kronor. Delägarna var Karl Sigvard August Theodor Karlsson som var huvudredare
och varvsägare på Källö Knippla och Sune Georg Karlsson från Heestrand. De två
delägarna hade lika stora delar. Sune Georg Karlsson var befälhavare. Man
behöll Tegelstrand som hemort.
Den 24 september 1955 totalförliste John på
Skottarevet utanför Falkenberg. Besättningen räddades. Hon avfördes den 3
februari 1956 som förolyckad.
VÖRDSAMT MEMORIAL
Sjöolyckans Art: Strandning med sannolik
totalförlust som följd. Tiden för olyckan: 24 september 1955. Platsen för
olyckan: Utanför Falkenberg (Skottarevet). Fartyget: Segelfartyg med
hjälpmaskin ”John”. Byggt år: 1888 av
ek. Registreringsnr: 5100. Hemort Tegelstrand. Tontal: 69 brutto registerton.
Befälhavare: Sune Georg Karlsson. Bemanning, befälhavaren inräknad: 2 man. På
resa från Falkenberg till Landskrona. Ingen last, ingen däckslast, ingen
barlast.
Rapport enligt 40§ sjölagen inkom den 29 september
1956 (troligen fel årtal, bör vara 1955). Underrättelse enligt 315 § sjölagen
om blivande sjöförhör inkom den 1 oktober 1955. Sjöförklaring: Vid Rådhusrätten
i Uddevalla den 4 oktober 1955. Inkom till Kungl. Kollegium den 7 oktober 1956
(troligen fel årtal, bör vara 1955). Sakkunnige och allmän åklagare: Närvarit.
Utdrag ur skeppsdagbok och maskindagbok saknas. Befälhavarens skriftliga
framställning av sjöolyckan: I rapporten.
Sakredogörelse: Motorgaleasen ”John” av Tegelstrand
avgick den 24 september 1955 kl 20.45 från Falkenberg för att gå till
Landskrona för lastning. Fartyget var tomt med ett djupgående av F = 5´,0´´
samt A = 8`,0´´. Bemanningen utgjordes av befälhavaren och en bästeman. Det var
SSO-lig vind, 6m/s, och klar sikt. Stark nordgående ström rådde. Då ”John”
kommit ungefär 2 distansminuter utanför Falkenbergs fyr, började motorn att
krångla och stannade på den ena cylindern. Orsaken härtill förmodades vara att
motorn kallnat, varför man försökte värma den med blåslampan, vilket dock inte
hjälpte, utan motorn stannade helt. Sedan ventilerna skruvats loss och
rengjorts kom motorn igång på båda cylindrarna, varefter luft pumpades upp i
tankarna. Motorn stannade dock igen. Storseglet hissades då och ”John” lades
för halv vind västvart medan man försökte att arbeta med motorn. Befälhavaren
övervägde ankring men ansåg det vara dålig ankargrund och han trodde att de
säkert skulle segla klara västerut. Kl 22.15 gick fartyget på grund. Enligt
befälhavaren befann sig, vid grundstötningen, både han och bästeman i
maskinrummet men enligt bästeman var denne ensam i maskinrummet vid
grundstötningen under det att befälhavaren befann sig på väg upp eller i
styrhytten eller på däcket. Det befanns att fartyget drivit på grund på
Skottarevet. Efter grundstötningen firades seglet och man lyckades få igång
motorn samt försökte förgäves backa av grundet. Kl 23.00 blossades med fackla
för att få hjälp. Detta syntes dock inte ha observerats i land. Motorn gick
till midnatt, då den stannade på grund av, att i fartyget, inträngande vatten
stigit upp över svänghjulet. Det blossades sedan flera gånger under nattens
lopp. Kl 04.00 kom livräddningsbåten ”Adolf Bratt” till hjälp och låg i lä av
”John” till kl 07.00, då de ombordvarande lämnade fartyget och gick ombord i
”Adolf Bratt”, emedan de ansåg bärgningen av ”John” vara utsiktslös.
Orsaken till sjöolyckan, i den mån den kan med
ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Grundstötningen torde närmast ha
berott på att ingen åtgärd vidtogs för att förhindra densamma och att inga
ortsbestämningar gjordes för att fastställa hur fartyget förflyttade sig under
det båda männen var sysselsatta med maskinarbete. Det rådde gynnsamma
vindförhållanden och möjligheter att med effektiv segelföring segla fartyget
ut på fritt vatten, utan att ens förhindra att den ene mannen under tiden kunde
fortsätta arbetet med motorn. Alternativt kunde fartyget ha ankrats upp för den
tid maskinarbetet tog. Även om ankarbotten inte hade varit så god och ankaret
draggat, så kunde motorn med största sannolikhet ha varit klar att sättas igång
i god tid innan fartyget kom för nära grundet. Nu lämnades det att driva med
vind och ström utan uppsikt och med drifthastigheten ökad av den otillräckliga
segelföringen.
Ex. officio
S.Hallström
Källor:
Kutterepoken, Båtar på Stocken, Tjörns båtar, kyrkoarkivalier från berörda
församlingar i Sverige och England, Brittisk skeppslista genom Clip – Crewlist
Index Project samt Folk och hus i Skärhamn,
Kommentarer
Skicka en kommentar