Träskutor Hamlet - John






Hamlet                                                                                      Registreringsnummer 8091
Hamlet byggdes i ek och fur på järnspant som galeas av Gustav Groth i Sjötorp 1936 för varvets egen räkning. Mätbrevet från den 11 juni visar 98,70 brt och 77,23 nrt. Bilattesten är daterad den 15 juni. Hamlet försågs redan vid leveransen med en June Munktell motor på 100 hk. Hon såldes den 17 juni till ett partrederi i Kyrkesund för 60 000 kronor. Vid registreringen den 22 juni benämndes hon motorgaleas. I certifikatet framgår att hon tillhörde partrederiet Artur Julius Engblom i Kållekärr med Kyrkesund som hemort. Artur Julius Engblom var huvudredare och ägde 10 andelar av totalt 60. Hans son, Hugo Manfred Engblom som var befälhavare, ägde 26 andelar. Övriga delägare var Axel Olofsson i Fagerfjäll med 12 andelar och John Ivar Jansson i Skärhamn som hade 12 andelar.
Den 6 april 1937 blev John Jansson befälhavare fram till den 23 februari 1938 då Hugo Engblom var tillbaka. Hamlet kolliderade med en dåligt förtöjd pråm i Göta älv. Pråmen blev skadad men inga skador rapporterades på Hamlet. I 1947 års skeppslista var hennes mättal och dimensioner upptagna till 120,30 brt, 84,36 nrt, 23,47 längd, 6,93 bredd 2,58 djup, 3,10 djupgående, 200 tdw, 60 std och 5000 kubikfot grain. Hon hade då kvar den June Munktell motor på 100 hk som monterades vid byggnationen i Sjötorp. Vid vinteruppläggning 1956 i Stigfjorden slet Hamlet sina förtöjningar den 2 februari och drev på land i Mjölkviken. Hugo Engblom bodde då i Köleröd vid Stigfjorden. Han köpte ut övriga delägare i fartyget den 27 februari 1960 för 22 666,78 kronor och var därefter ensam ägare fram till försäljningen några år senare. I 1963 års skeppslista anges motorstyrkan till 120 hk. Mättalen har delvis förändrats till 120 brt, 75 nrt, 175 tdw och 63 std. 1967 finns en uppgift att Hamlet gick i nöjesfart i Smögen.

John Jansson var gift med en syster till Hugo Engblom. Han var född i Skärhamn den 1 maj 1901 och son till Janne Albin Kristiansson och Inger Kristina Berntsdotter. De var födda i Södra Bäck 1875 och i Nötsäter 1877. John var gift med Anni Konstantia Engblom som var född i Röra Nordgård den 19 maj 1905. De bodde på Skolgatan 9.


Galeasen Hamlet när den hade hemort Kyrkesund från 1936 till 1968. Därefter blev den ombyggd till skonare med Skärhamn som hemort till upphuggningen 2016.

Den 26 juni 1968 såldes Hamlet för 30 000 kronor till AB Toftö i Skärhamn vars företrädare var Lars Georg Johansson (Oljelars). Fartyget byggdes om till lustfartyg där den största delen gjordes i Skagen vid Karstensens Skibsvaerft. Hamlet fick då bl.a. ny Volvo Penta motor på 250 hk, inredning med 22 kojplatser i det tidigare lastrummet och skonertrigg.  Hon såldes 1982 till ett partrederi i Skärhamn med Hans Erik Olsson som huvudredare. Därefter fanns hon i Hamlet Charter HB (registrerat 1989) Skärhamn. Hon låg flera år i Sjötorps torrdocka där renovering påbörjades. Slutligen höggs hon upp i augusti 2016 med hjälp av en grävmaskin. 2014 var hon registrerad i Sveriges skeppslista som passagerarmotorsegelskepp med 170 KW motor. Det var samma motor som installerades 1968. Hennes mättal och dimensioner angavs till 175 tdw, 114 UR gross, 34 UR net, 25,02 längd, 6,99 bredd och 2,32 meters djup. Som ägare i skeppslistan står Hamlet Charter AB (registrerat 2007). I certifikat den 21 mars 1969 och den 7 september 1973 nämns Vilgot Amandus Johansson som befälhavare.

Lars Johansson var född i Skärhamn den 15 maj 1923. Han var son till Johan Mandus Johansson och Maria Josefina Simonsson. Dessa var födda i Nordvik 1899 och i Skärhamn 1902. Lars var gift med Britta Maria Schagerlind som var född i Skärhamn den 5 januari 1925. De bodde på Hamngatan 56. Vilgot Johansson var bror till Lars Johansson. Han var född den 19 oktober 1932 och gift med Karin Anita Johansson som var född i Stenkyrka den 10 februari 1936. De bodde på Hotellvägen 7.








Den översta bilden visar Hamlet av Skärhamn efter renovering och ombyggnad till tvåmastad skonare 1968 – 1969. Bilden är från Yacht Auction. Den nedre bilden på Hamlet i Sjötorps torrdocka 2013 tillhör Ingemar Gollungberg. Hon höggs upp i mitten av augusti 2016.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Kyrkesund Båtar och fartyg, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1947 och 1963, Alla bolag, Lloyds register 1930 – 1945, Yacht Auction, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Klövedal och Stenkyrka.






 Hilda                                                                                       Registreringsnummer 5575
Hilda byggdes av ek och fur som tvåmastad skonare på Södra Garns varv 1914 av skepps-byggmästare Johan August Svensson. Hon köptes samma år av ett partrederi i Lyckorna, Ljung socken, med 2 delägare. Befälhavare och huvudredare var Johannes Alexius Hilmertz som ägde 7 av de 8 andelarna. Hans far, Hilmer Johansson från Lyckorna, hade 1 andel. I 1917 års skeppslista upptas fartygets mättal och dimensioner till 94,86 brt, 89,01 brt under däck, 73,48 nrt, 24,01 längd, 6,66 bredd, 2,51 djup och 3,00 meters djupgående. Hennes hemort anges vara Lyckorna.
Hilda såldes den 20 mars 1918 för 70 000 kronor till ett partrederi i Sölvesborg med 82 delägare som tillsammans hade 145 andelar. Vice konsul Nils Martin Valdemar Fremberg i Sölvesborg var huvudredare och ägde 13 andelar. Befälhavare var Per August Larsson i Sölve med 10 andelar och fartyget fick Sölvesborg som hemort. Den 29 januari 1924 anmäldes att sysslan som huvudredare övergått till före detta kamreraren Nils Åke Jönsson Idén efter att Fremberg avlidit. Av 1923 års skeppslista framgår att Per August Larsson i Sölve fortfarande var befälhavare. Fartyget hade också varit på varv för drivning 1918. Under de närmaste följande åren skedde ändring i ägarförhållandena vid flera tillfällen. 
Den 4 juni 1929 anmäldes att motor av typ de Laval på 58 hk insatts vid Sölvesborgs Varv och Rederi AB. Vid mätning efter motorinstallationen noterades 95,83 brt och 68,50 nrt. I certifikat den 15 mars 1930 redovisades Hilda som motorgaleas. Vissa andra arbeten verkar ha gjorts på galeasen då nya mättal 1931 redovisas med 97,69 brt och 70,36 nrt. Fartygets djupgående redovisades 1933 till 3,5 meter. Från en annan källa redovisas hennes lastförmåga till 160 tdw. Den 3 mars 1937 såldes Hilda på offentlig auktion för 30 400 kronor till ett partrederi i Norje, Sölvesborgs kommun, med 3 delägare som hade 67 andelar tillsamman. Selma Bengtsson var huvudredare. Hennes man, Henning Sigvard Bengtsson, som hade 22 andelar, blev befälhavare den 23 mars. Vid en tidigare budgivning månaden innan hade ett bud på 30 300 kronor avvisats.


Hilda hade Skärhamn som hemort från 1938 till 1950. På bilden, som är från bokverket Tjörns båtar, är hon fotograferad med den första styrhytten.

Ett partrederi i Skärhamn köpte den 16 februari 1938 fartyget för 36 000 kronor. Rederiet hade 2 delägare med lika andelar. Karl Ivar Andersson var huvudredare. Den andra delägaren var Per Pettersson som även var fartygets befälhavare. Ivar Andersson var född i Utäng den 14 maj 1894. Hans föräldrar var Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter. De var födda i Rävlanda 1854 och Kroksdal 1853. Ivar var gift med Klara Olivia Pettersdotter som var född i Kroksdal den 28 mars 1894. De bodde på Kroksdalsliden 22. Per Pettersson var född i Nötsäter den 31 oktober 1902. Han var bror till Klara som var gift med Ivar Andersson. Per var son till Petter Johannesson och Inger Beata Pettersdotter som var födda i Kroksdal 1861 och 1865. Per var ogift och bodde på Skansvägen 15. Han övertog den 13 januari 1947 Ivars del i fartyget och var därefter ensam ägare till Hilda. Det finns en uppgift om att Hildas motor bytts till en Munktell på 80 hk.
Den 26 september 1938 då de var på resa från Hangö till Kotka i Finland gick de, i tät dimma, på grund vid den ryska ön Hoglands västra kust. Ön ligger i Viborgs län och tillhörde före andra världskriget Finland. Då Hilda satt hårt på grund måste finsk bärgningsångare anlitas. Hon bogserades därefter till varv för reparation. Efter utförda reparationer fortsatte de med fraktfart till 1950 då fartyget såldes.
I september 1950 såldes Hilda för 27 000 kronor till O Sixten Johansson i Västervik och Karl Gustav Karlsson i Vadstena. Från 1951 till 1953 var Sixten Johansson befälhavare. Hon fick under 1952 en ny June Munktell motor på 120 hk. I maj 1954 såldes hon för 45 000 kronor till Gustav Helge Lundqvist i Böda på Öland och fick då Böda som hemort. Befälhavare var under åren 1955 – 1961 Gustav Helge Lundqvist. Vid 7-tiden på morgonen den 18 april 1961 när Hilda var på resa från Göteborg till Landskrona i barlast grundstötte hon, i tät dimma och strömsättning, vid Hallands Väderö. Hon sprang läck och var klockan 16.30 vattenfylld. Besättningen på tre personer räddades av livräddningskryssaren Bernhard Ingelsson från Torekov. Bogserångaren Dan misslyckades med bärgning och avbröt försöken den 20 april. Hilda övergavs och blev vrak på platsen. Hon avfördes från registret samma år. Grundstötningen förorsakades av att befälhavaren förväxlat lysbojarna. Hennes sista mättal var 111 brt och 69 nrt och med motor på 120 hk.         

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Ölands Järnvägar & Skutor, Horsakistan, HD - Helsingborgs Dagblad 19/4 1961, NST - Nordvästra Skånes tidningar 21/4 1961, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.








Hildur                                                                                                      Registreringsnummer 5778
Hildur sjösattes den 2 april 1900 vid Carl Holzerland skeppsvarv i Barth Tyskland. Hon döptes till Aegir och riggades som tvåmastad skonare för Christian Wegener i Hamdorf. Den 22 januari 1903 fick hon Hamburg som hemort. 1907 köptes hon av Hans Hinrich Delf i Breiholz som fortsatte med Hamburg som hemort. Den 5 juli 1915 såldes hon till Bröderna Jacobsen i Fredriksstad Norge som bara var mellanhänder vid försäljning till Sverige. Hon infördes i det svenska registret den 19 juli 1915 efter att den tyske ägaren intygat att han sålt sitt fartyg på grund av åldersskäl. Karl Bernhard Simonsson i Skärhamn som var den svenske köparen döpte om henne till Hildur. Enligt Kartings bok fanns på grund av kriget restriktioner i kontraktet att hon endast fick segla i Östersjön, men inte till ryska och finska hamnar. Utförselbevis för fartyget fick man den 1 mars 1916.


Hennes mättal och dimensioner framgår av den svenska skeppslistan 1917 med 59,56 brt, 55,38 brt under däck, 48,28 nrt, 19,80 längd, 5,90 bredd och 2,22 djup. Där framgår även att hon var byggd i trä och hade Skärhamn som hemort. Karl Simonsson var själv befälhavare. I senare skeppslista finns uppgift att Hildurs lastförmåga var 110 tdw. 1920 installerades en 22 hk Avance motor vid AB Smögens Mekaniska Verkstad. Karl Simonssons bror, Rickard Napoleon Simonsson, blev befälhavare den 1 juli 1921 men den 10 april året därpå var Karl Simonsson tillbaka. Den första styrhytten fanns i september 1929. Den 24 februari 1937 blev Gustav Simonsson befälhavare. Han var son till Karl Simonsson. Den 17 augusti 1938 var Karl Simonsson åter befälhavare. Gustav Simonsson var befälhavare från den 5 maj 1943 fram till försäljningen 1946.






Bilden föreställer den nedriggade tyskbyggda Hildur. Hon hade Skärhamn som hemort från 1915 till 1946. Bilden kommer från Deutsche Schoner Band IV.


Karl Simonsson var född i Duvedalen den 18 juli 1881. Hans föräldrar var Simon Robert Berntsson och Helena Nilsdotter. De var födda i Duvedalen 1857 och Kroksdal 1856. Karl var gift med Anna Johansson som var född i Skärhamn den 9 september 1883. De bodde på Fiskgatan 5. Rickard Simonsson var bror till Karl Simonsson. Han var född den 18 december 1895, ogift och bodde på Storgatan 10. Gustav Simonsson som var son till Karl Simonsson var född i Skärhamn den 25 augusti 1914. Han var gift med Gunhild Linnéa som var född i Hede den 17 augusti 1917. De bosatte sig i Göteborg.
Den 30 november 1946 såldes Hildur till John Olof Olsson på Hovenäset för 13 000 kronor. Han döpte om fartyget till Örnfjord. I certifikat den 5 december framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Örnfjord är där nämnd som motorskonare. På resa mellan Kristinehamn och Aalborg den 6 november 1947 gick Örnfjord på Sikgrundet vid Dagskär i Vänern. Motorn hade stannat och för bara segel kom fartyget på drift efter att stickbulten till storseglet sprungit av, med påföljd att hon gick hårt på grund. Hon blev stående på grundet i 6 dagar innan hon kunde bärgas. Vid den efterföljande reparationen fick hon galeasrigg. Den 7 februari 1951 överfördes fartyget för 25 000 kronor till ett partrederi med John Olof Olssons familj som delägare. Hustrun Agda Maria Olsson blev huvudredare och ägare till 1/15 och de båda sönerna Olof Lennart Olsson och Leif Henry Olsson blev ägare till 7/15 vardera.  Olof Lennart var fartygets befälhavare. Den 25 januari 1953 återfördes fartyget för 25 000 kronor till John Olof Olsson. Under 1954 var 3 olika befälhavare registrerade, i maj, Algot Jemy Börjesson från Fotö, den 21 juni, Hugo Evald Johansson från Svenneby och den 10 december, Tage Alenius Nygren från Hamburgsund.
Örnfjord såldes den 14 mars 1955 för 10 000 kronor till Algot Börjesson på Fotö som sålde vidare den 19 mars till Bernt Anker Sixten Ekeroth i Läckeby med Revsudden som hemort. Revsudden är en udde i Kalmarsund och en liten ort i Ryssby socken Kalmar kommun. Läckeby ligger också i Kalmar kommun. I certifikat från samma datum framgår att Ekeroth var ensam ägare och själv befälhavare. I certifikat den 30 september 1957 nämns Örnfjord som motorfartyg. Hon hade då fått mesanmast och bogspröt borttagna och ny motor på 60 hk från Bolinder installerad. När den sista styrhytten byggdes är för närvarande okänt.
Den 4 mars 1959 gick fartyget i tät dimma på grund nord om Grönhögen på Öland. Hon drogs loss av ms Capella och kunde fortsätta sin resa. Slutet för Örnfjord kom den 13 maj 1960 då hon var på resa med last av cement i säckar från Degerhamn till Västervik. Hon gick på grund och vid Stora Örskär (tidigare Stora Örnskär) i den yttre skärgården SO om Västervik och S om Bussgrundet fyr där hon blev vrak. På nordsidan av skäret finns på dagens sjökort ett vraktecken. Hon hade avseglat från Degerhamn den 12 maj med 102 ton cement. Man tog natthamn i Borgholm och fortsatte klockan 4 nästa morgon. Man passerade Kråkelund klockan 10.10 och fortsatte i skärgården. Vid passerandet av grundet Kråkan ca 11.20 saknades båda kvastprickarna. Befälhavaren som själv stod till rors har därefter inget minne av händelseförloppet förrän fartyget omkring klockan 13 grundstötte med full fart mot Stora Örskär. Fartyget sprang läck och blev totalt vrak. Den 25 juli 1960 anmäldes att fartyget totalförlist vid Stora Örskär den 13 maj. I 1959 års skeppslista var Örnfjord upptagen till 64 brt, 35 nrt och 110 tdw. Motorstyrkan angavs till 60 hk.       
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Deutsche Schoner Band IV, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.


Ingeborg                                                                                      Registreringsnummer 3548
Kuttern Ingeborg var byggd av William Allen Gibbs i Galmpton England 1882 för John P Robinson i New Clee Lincolnshire. Hon mätte 82 ton, fick namnet Fawn och registrerades med ON 86445 den 19 januari 1883. Hon blev fiskefartyg i Grimsby med nummer GY 878. 1898 står Thomas Dobson i Fish Dock Grimsby Linconlshire som redare. Den 26 juni 1899 avregistrerades hon från registret i England, med anteckningen att hon sålts till svenskar. Enligt Kutterepoken såldes kuttern detta datum av smackowner Thomas Dobson i Great Grimsby för 240 pund till ett partrederi i Råå med 2 delägare. Jonas Olsson i Råå ägde 3/4 och Gustav Magnusson i Varberg 1/4.
Den 25 september mättes fartyget vid Helsingborgs Tullkammare till 81,56 brt och 67,75 nrt och den 28 september anmäldes hon för registrering under namnet Ingeborg. Detta blir registrerat den 30 september. Huvudredare för partrederiet var Jonas Olsson och befälhavare var Johan Olof Otterberg i Råå. Råå blev Ingeborgs hemort.

Kuttern Ingeborg i Gullholmens hamn (längst från kameran). Hon hade Skärhamn som hemort från 1925 tills hon förliste 1936. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Ägarförhållandena i fartyget ändrades den 9 mars 1900. Som ny delägare kom Stenhuggeribolaget Eliasson & Johansson i Varberg med 1/4. Övriga delägare var Johan August Eliasson, Mårten August Johansson och Johan Olof Otterberg Råå med vardera 1/4. Gustav Magnusson blev ny huvudredare och som befälhavare fanns fortfarande Johan Olof Otterberg. Hemorten ändrades till Varberg. Något köpebrev upprättades inte. Den 25 januari 1901 blev Magnus Johansson i Råå befälhavare. Den 30 maj 1902 blev Jonas Olsson i Råå åter befälhavare vid påmönstring som gjordes på Generalkonsulatet i Stettin. Den 7 mars 1903 blev Nils Petter Davidsson i Råå befälhavare.
Därefter såldes Ingeborg till ett partrederi på Gullholmen den 2 mars 1905. Delägare var Johannes Olsson och Karl Johan Olsson med hälften vardera. Johannes Olsson var huvudredare och Karl Johan Olsson befälhavare. Hemorten blev ändrad till Gullholmen. Den 2 mars 1906 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 81,56 brt och 63,58 nrt. Den 15 juli 1912 övertog Johannes sysslan som befälhavare fram till den 19 juni 1919 då Karl Johan återigen blev befälhavare.
Ingeborg såldes den 21 januari 1925 för 8 000 kronor till ett partrederi med 2 delägare från Kebene i Stenkyrka. Det var Allan Gottfrid Kristiansson och Johan Adolf Karlsson i Kebene som köpte kuttern och gav den Skärhamn som hemort. Huvudredare blev Kristiansson medan Karlsson blev befälhavare. Den 24 april året därpå mättes kuttern i Marstrands Tullkammare till 81,56 brt och 65,10 nrt sedan motor installerats. Motor på 45 hk Avance installerades av bröderna Johansson på Skärhamns Slip och Mekaniska Verkstad. Anmälan om motorinstallationen gjordes till Fartygsregistret den 29 april. Den 29 juni 1927 anmäldes Kristiansson som befälhavare på kuttern.
Den 20 januari 1931 sålde Karlsson sin del i fartyget med 1/4 till Johanna Augusta Andersson i Kebene och den andra 1/4 till Allan Kristiansson, som sedan tidigare var hälftenägare. Priset sattes till 2 000 kronor per andel. Den 18 februari 1936 var Ingeborg på resa från Lübeck till Göteborg med last av salt när hon i tät dimma strandade och förliste vid Österskov på sydöstra kusten av Langeland. Orsaken till förlisningen angavs vara dimma och strömsättning. Hon blev vrak och avregistrerades den 6 maj samma år.
Ingeborg ägdes aldrig av någon från Skärhamn men hon hade Skärhamn som hemort från 1925 till förlisningen 1936. Allan Kristiansson var född i Rösseldalen den 3 augusti 1898. Han var gift med Ingrid Linnèa Kristiansson som var född i Solna den 28 augusti 1910. Adolf var född i Kurlanda den 11 maj 1895. Han var gift med Alma Otilia Olausson som var född i Häle den 3 juli 1901. Johanna Augusta Andersson var född i Rönnäng den 15 maj 1864. Hon var gift med hemmansägare och mjölnare Kristian Andreasson i Kebene som var född den 31 december 1852.
Nedanstående sammanfattning gjordes vid sjöförklaringen den 25 februari 1936:
VÖRDSAMT MEMORIAL
Fartyg: Motorgaleas Ingeborg, Byggd år: 1882 av trä, Reg. nr 3548, Hemort: Skärhamn, Tontal: 81 brutto registerton, Befälhavare: A G Kristiansson, Bemanning, befälhavaren inräknad: 4 man, På resa från: Lübeck till Göteborg och Uddevalla, Last: Salt, Rapport enligt 40§ sjölagen inkom den 27-29 februari 1936. Underrättelse jämlikt 315§ sjölagen om blivande sjöförhör inkom den 27 februari 1936.
Sakkunnige: Närvarit, Allmän åklagare: Underrättats, Befälhavarens skriftliga framställning av sjöolyckan i protokoll, Sjöolyckans art, Tiden: 1936 den 17 februari ungefär midnatt, Orten: Österskov Langeland, Vind och väderlek: OSO, tjocka, dålig sikt, Vidare upplysningar: Fartyget avgick från Lübeck den 17 februari, destinerat till Göteborg och passerade Fehmarn Belt fyrskepp samma dag klockan 0.30 em., samtidigt som tät tjocka tillstötte. Efter att enligt loggen ha tillryggalagt 10,5 distansminuter från det fyrskeppet passerades, siktades från ”Ingeborg” rätt förut i tjockan ett ångfartygs lanternor, samtidigt som flera vita och röda ljus blev synliga något sydligare. Dessa visade sig senare vara två tidigare på dagen grundstötta ångare, assisterade av bärgningsfartyg. Strax därefter stötte fartyget på grund. Upprepade signaler i fartygets tyfon och dito blossningar för tillkallande av hjälp uppmärksammades inte. Genom lämpning av last överbord gjordes försök att lätta fartyget, samtidigt som maskin arbetade fullt back, men utan resultat. På morgonen sprang fartyget läck och vattenfylldes, varför besättningen övergav detsamma och tog sig iland i livbåten. Orsaken till olyckan i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Tjocka i förening med stark ström och befälhavarens uraktlåtenhet att identifiera de röda och vita ljus, som han i sin sjöförklaring säger sig ha siktat före grundstötningen. Artikel 11 i regler för undvikande av ombordläggning stadgar, att fartyg på grund i närheten av farled skall föra, utom sina ankarlanternor, två röda ljus. Han borde under sådana förhållanden ha stoppat fartyget och lodat. Djupet hade då genast övertygat honom om att han var inne på grunt vatten.
Ex Officio Bo Bergström
Särskilda anmärkningar: Strömförhållandena mellan Langeland och Laaland måste under den 17-18 februari ha varit till ytterlighet abnorma, enär 3 fartyg inom en tidsrymd av 24 timmar grundstötte på ungefär samma plats.
Ex Officio Bo Bergström         

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Ship Nostalgia, Dansk Söulykke-statistik 1936 där namnet fel angivits som Pukeborg samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.








Ingeborg Kristine                                                                        Registreringsnummer 4590
Fartyget byggdes i Bergen med jaktrigg 1891. Hon skulle därför egentligen inte vara med i denna sammanställning av galeaser och skonare i Skärhamn där jag utgått från vilken rigg fartygen hade från början. Det känns ändå riktigt att ta med Inger Kristine här. Det var som galeas hon gjorde sig känd som fraktare utefter våra kuster. Hon kölsträcktes i Bergen i februari 1891 och sjösattes i juli 1891. Mätbrev för jakten Ingeborg Kristine utfärdades den 14 augusti. Där framgår att hon tillhörde Jonas Olsen Koste och Godtskalk Ekeland i Tysnes Herred. Den 7 januari 1905 anmäldes att fartyget tillhörde Goute Andreas Mathisen partrederi i Skåre Herred. 1906 hörde hon hemma i Haugesund och redades av Goute Mathisen och Theodor Matland. De sålde sitt fartyg till Sverige den 14 april 1906 för 6 650 kronor och hon avfördes från registret i Haugesund samma dag.

Martin Johansson i Skärhamn var köpare och enligt certifikat den 9 maj och 3 juli var han ensam ägare och själv befälhavare. Svenskt mätbrev utfärdades den 28 juni med 53,06 brt och 39,79 nrt. Mättal och dimensioner i 1906 års skeppslista upptas till 53,06 brt, 51,51 brt under däck, 39,79 nrt, 19,56 längd, 5,98 bredd 2,37 djup och 3,0 meters djupgående. I skeppslistan framgår att hon blivit införd i det svenska registret som jakt, byggd i Hardanger av trä 1891. Martin Johansson redovisas som ägare och befälhavare och hemorten anges som Skärhamn. Av senare skeppslistor framgår att Ingeborg Kristines lastförmåga var 100 tdw.





Marinmålning av norskbyggda Ingeborg Kristine efter att hon fått mesanmast i Sverige 1910. Hon hade Skärhamn som hemort från 1906 till 1936. Bilden kommer från Tjörns båtar.

Martin Johansson var född i Utäng den 16 oktober 1873. Hans föräldrar var Johan Jonasson och Britta Niklasdotter. De var födda i Utäng 1841 och i Fosseröd 1840. Martin var gift med Adele Charlotta Pettersson som var född på Klädesholmen den 12 juni 1874. De var bosatta på Kroksdalsliden 7.

I certifikat den 13 april 1910 framgår att Inger Kristine blivit omriggad till galeas och den 10 april 1917 anmäldes att motor av Säffle fabrikat på 20 hk installerats. I skeppslistan samma år framgår att hon var registrerad som galeas med motor, att nrt minskat till 37,18 samt att hon drivits 1912. Den 9 oktober 1918 blev Axel Henry Olsson från Skärhamn befälhavare Han var född den 8 juli 1896 och gift med Alfrida Lovisa (Frida) Olsson Lilla Tjörnekalv i Rönnäng. Hon var född den 9 november 1895. De bodde på Storgatan 22 i Skärhamn. Henry Olssons föräldrar var Edvard Olsson och Hilda Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1866 och i Hovlanda 1865. Inger Kristine blev förbyggd 1923 och den 12 december samma år var Martin Johansson tillbaka som befälhavare.

1931 finns i skeppslistan registrerat att Ingeborg Kristines motor var på 28 hk. Martin avled den 22 maj 1934 och fartyget upptogs i bouppteckningen den 20 augusti till 5 000 kronor. I certifikat den 24 januari 1935 tillhör motorgaleasen Inger Kristine delägarna i det oskiftade dödsboet efter Martin Johansson. Vid ommätning, som finns redovisad i 1935 års skeppslista, fick hon delvis nya mättal med 54,03 brt, 51,51 brt under däck och 38,57 nrt. Martins son, Karl Johan Johansson, är där registrerad som befälhavare. Vid konkursauktion i Skärhamn den 23 december såldes hon för 6 400 kronor till ett partrederi i Hallsbäck Klövedal med Oskar Idor Holmfrid Karlsson som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av John Albert Jansson i Hallsbäck. Befälhavare var Axel Hugo Kristensson på Björholmen. Certifikat utfärdades den 8 februari 1936. Karl Johan Johansson föddes i Skärhamn den 20 januari 1906. Han gifte sig med Signe Kristina Larsson som var född i Färila Gävleborgs län den 8 maj 1906. De bodde på Slottsskogsgatan 53 i Göteborg.
Ingeborg Kristine gick i fraktfart till mitten av 50-talet. I december 1954 gick hon på grund vid Byälvens utlopp utanför Säffle. Det ansågs troligt att hon skulle bli vrak. Fartyget såldes därför av Bohusläns Allmänna Sjöförsäkrings AB i Lysekil till dykaren Allan Kvarnström i Karlstad. Denne sålde fartyget den 31 januari 1955 för 2 000 kronor till brandmannen Sven Erik Jansson i Kristinehamn för att bli lustfartyg. Det verkar tydligt att fraktfarten upphörde i och med grundstötningen i december 1954. Den 8 maj 1956 anmäldes att fartyget tillhör ett partrederi med tre brandmän från Kristinehamn som delägare. Sven Erik Jansson, Rolf Bernhard Olsson och Karl Uno Niklasson hade 1/3 vardera. Jansson var huvudredare och Olsson befälhavare. I 1963 års skeppslista har hon Kristinehamn som hemort. Ny motor på 65 hk finns registrerad liksom mättalen 60 brt, 34 nrt, 100 tdw och 30 std.

Den 15 december 1965 sålde Olsson och Niklasson sina andelar för 1 660 kronor till Jansson som därmed ägde hela fartyget. I certifikat den 7 februari 1966 är han ensam ägare och befälhavare. Inger Kristine användes som depå och logementsfartyg vid dykningar i Vänern. Hon blev därefter upplagd i Kristinehamn men rapporterades ha varit ute i juli 1967.
Den 24 februari 1973 såldes hon till Modern Produktion AB i Uppsala för 10 000 kronor. De lät affären gå vidare till Ulf Thomas Karlsson i Tyresö den 16 maj för 13 000 kronor. Hon fick Stockholm som hemort och i certifikat den 21 januari 1974 är han ensam ägare och själv befälhavare. Hon var därefter synlig i Västervik och Oxelösund 1974 och i Verkebäck i Västerviks kommun 1976 i dåligt skick. Hon försvann på internationellt vatten utanför kusten i Blekinge och avfördes som förlist i juli 1977. I 1976 års skeppslista var hon upptagen till 60 brt, 34 nrt 100 tdw och med motor på 65 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Folketellinger 1885, 1900 och 1910 Haugesund Köpstad och Tysnes Herred, Sveriges skeppslista 1906, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.


Inger                                                                                                                           Registreringsnummer 7387
Inger var byggd som slättoppad fyrmastad skonare i ek och bok av Codanvaerftet AS i Köge på Själland 1920 för räkning Rederi AS Dragör i Köpenhamn. Hon döptes till Lynetten och var från början utrustad med en 4-cyl diesel hjälpmotor på 150 hk, tillverkad av AS Dansk Dieselmotor Kompagni i Holeby, vilken 1924 blev förstärkt till 185 hk. Bilbrevet var daterat den 4 november och hon registrerades den 9 november. Befälhavare från leveransen var Valdemar Bast. Fartyget var beställt av Rederi AS Dragör men detta trädde i likvidation innan leverans. Bakom Rederi AS Dragör stod Fredrik Winther och Karl Johan Nikolai Krange. De båda är även nämnda som bolagets likvidatorer.
Likvidatorerna sålde Lynetten på auktion den 27 juli 1921 till1 Rederi AS Halla (Torvald Christian Christensen) i Köpenhamn med Köpenhamn som hemort. 1926 blev Peter Lauritsen Godtfredsen befälhavare och motorstyrkan meddelas då vara 185 indic hk. Bolagets namn ändrades till Dampskibsselskabet Halla AS och det är detta bolag som står som ägare i den danska skeppslistan 1927. När fartyget den 17 augusti 1927 skiftade till svensk flagg var det AS Margit i Köpenhamn som sålde Lynetten till Rederi AB Simrishamn i Simrishamn med dess företrädare Oscar Modén för 49 250 danska kronor. Fartyget fick då Simrishamn som hemort. I registreringscertifikatet från den 18 oktober 1927 nämns Karl Alfred Mårtensson i Kivik som fartygets befälhavare. Styrelsen i bolaget utgjordes av borgmästare Gustav Theodor Ehrnberg, grosshandlare Oskar Haniel Mårtensson-Modèn, sjökapten Anders Jansson, disponent Nils Johan Oskar Ehrnberg samt sjökapten Per Mårtensson-Holm, alla bosatta i Simrishamn. AS Margits företrädare var advokaten Einar Sigurd Bang Ebbestrup. I samband med överlåtelsen döptes hon om till Inger. AS Margit hade köpt fartyget den 9 maj 1927. Mättal och dimensioner i 1929 års skeppslista är upptagna till 382,55 brt, 332,41 brt under däck, 292,22 nrt, 41,81 längd, 9,20 bredd, 3,87 djup och 4,2 meters djupgående. Motorstyrkan uppgavs till 185 ihk. Detta torde vara de uppgifter som gällde vid den första svenska mätningen. Det framgår även att hon varit på varv för drivning 1929.
Hon kan ha varit Tjörns största träfartyg genom tiderna. Den tremastade barken Prins Carl med Östra Långekärr som hemort 1889 hade mättalen 382,25 brt och 363 nrt och dimensionerna i fot, 113,2 längd, 30,1 bredd och 17,3 djup enligt boken Kyrkesund Båtar och fartyg. Prins Carl var alltså något kortare i längd men djupare i lastrummet. Hennes lastförmåga är nämnd till 196 svåra läster och 121,5 nyläster. Båda talen är mindre än Ingers motsvarande tal som i 1945 och 1963 års skeppslistor uppges till 550 tdw och i Danmarks skeppslista 1927, som Lynetten, till 575 tdw. Den 6 december 1931 grundstötte Inger i Östra Saxarfjärden i Stockholms skärgård när hon var på resa från Skönvik till Köpenhamn. Det är troligen Skönvik strax norr om Sundsvall som avses och man kan förmoda att hon hade last av trävaror. Algot Henrik Torwald Thorsson från Kivik tillträdde som befälhavare den 15 april 1933. Då Inger den 22 september 1934 låg förtöjd vid kaj i Lübeck törnade s/s Gunlög av Stockholm mot hennes babordssida. Det framgår inget om skadornas omfattning.
Inger såldes den 15 december 1938 för 58 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med fiskhandlare Johan Adolf Hermansson som huvudredare och delägare med 20/60. Hans svärson, Axel Natanael Danielsson i Skärhamn var befälhavare och ägare av 20/60. Sören Valdemar Pettersson från Skärhamn och hans far Petter Pettersson var delägare med vardera 10/60. Adolf var född den 15 november 1877 och bodde på Blåsarliden 6 i Skärhamn. Han var son till Herman Johansson och Inger Kristina Hansdotter på Bagarliden 4. De var födda i Häle 1842 och i Kroksdal 1850. Adolf var gift med Ida Olivia Berntsdotter som var född i Grinneröd den 3 februari 1879. Axel Danielsson var född i Mollösund den 29 maj 1905 och gift med Adolfs dotter, Helga Ingeborg Hermansson som var född i Skärhamn den 28 augusti 1906. De bodde på Storgatan 36. Sören Pettersson var född i Skärhamn den 18 april 1911. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20 i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. Hon var dotter till Adolf Hermansson. De bodde på Storgatan 34. Petter Pettersson var född i Skärhamn den 8 december 1874. Hans föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter vilka var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Petter var gift med Alfrida Charlotta Pettersson som var född i Bö Dampegård den 10 september 1885. De bodde på Postvägen 20.

Bilden föreställer fyrmastskonaren Inger som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1939 och 1944. Fotot tillhör Ingemar Gollungberg.
Den 29 september 1940 grundstötte Inger i södra inloppet till Kalmarsunds djupränna på resa från Degerhamn till Piteå. Fartyget erhöll kölskador och drogs loss av den finska isbrytaren Voima som under kriget tjänstgjorde som hjälpkanonbåt. En annan olycka som de råkade ut för är återgiven i SST Nr 49 1942. De var på resa från Lübeck till Sölvesborg när de gick på grund vid den svenska sydkusten. Det var frisk vind och Inger drev längre upp på grundet och blev läck. Hon drogs loss den 3 december av bärgningsångaren Poseidon och fördes in till Sölvesborg. Vid sjöförklaring i Sölvesborg den 10 december framkom att bästemannen ombord hade underlåtit att gör nödvändiga kurskorrigeringar efter företagna pejlingar. Hans ursäkt var att han drabbats av tillfällig sinnesförvirring. Den rättsliga processen blev klar under 1944 och han dömdes till 40 dagsböter. För den påföljande seglingssäsongen 1943 anställdes den 16 april 1943 en ny befälhavare, Karl Ivar Pettersson från Skärhamn. Inger såldes den 24 januari året därpå för 174 000 kronor till Rederi AB Norrland i Härnösand med dess företrädare Axel Fredrik Andersson. Ivar Pettersson från Skärhamn fortsatte som befälhavare. Certifikat utfärdades den 16 februari. Den 24 mars 1944 fick Inger rigghaveri på resa från Lysekil till Gdansk. Haveriet inträffade när de befann sig NNO om den långsmala halvön Hel utanför Gdansk, vars sydliga udde ligger ca 13 distansminuter från Gdansk. Fockmasten bröts ca två meter under salningen. Under 1945 fick Inger under sommaren vikarierande befälhavare. Den 31 juli mönstrade A W Johansson från Stenkyrka. Han avlöstes den 27 augusti av F T L Lundquist från Malmö. Ivar Pettersson var tillbaka på sin tjänst den 20 september.

Besättningsbild från 1945 vid lastning av trä i Kramfors. Personerna är från vänster: Lättmatrosen Frank Andersson, matrosen Klas Andersson, lättmatrosen Anders Rune Patriksson, maskinisten Karl Anders Vilhelm Andersson från Nordvikstrand, bästeman Valdemar Andersson, kocken ombord som inte kan namnges f.n. och befälhavaren Ivar Pettersson från Rånäs. Den som tagit kortet är troligen den finske jungmannen Kejo. Fotot tillhör Ingemar Gollungberg.

I 1945 års skeppslista uppges att fartygets lastförmåga var 550 tdw och 200 std trävaror med ett djupgående på 4,3 meter. Den 5 maj 1947 överfördes fartyget till Rederi AB Nord-Sverige för 200 000 kronor. Certifikat utfärdades den 7 maj. Det var samma ägare till dessa båda rederier i Härnösand och där stannade hon kvar under sin återstående tid i Sverige. Ommätning 1947 visade mättalen 399,90 brt och 307,65 nrt. 1957 hade Inger en Skandia motor på 300 hk, som hade installerats 1949. 1945 utgjordes besättningen av 8 man, befälhavare, bästeman, maskinist, kock, matros, 2 lättmatroser och 1 jungman. 6 av dem var från Skärhamn och Nordvik. Ivar Pettersson var född i Nordvik den 15 september 1914 och bodde på Kroksdalsliden 13 i Skärhamn. Hans föräldrar var Johan Pettersson och Johanna Paulina Olausdotter. De var födda i Bö 1884 och Säby 1890. Ivar var gift med Borghild Kornelia Pettersson som var född i Skärhamn den 15 november 1917.
Den 7 december 1963 anmäldes att Inger sålts för 60 000 kronor till ett partrederi i Sibbo kommun i närheten av Helsingfors i Finland. Gustaf Wickholm var huvudredare för rederiet som fick namnet Rederibolaget Ingela. Förutom Wickholm var Göran Eriksson, Harry Blomqvist och Tore Eriksson delägare i rederiet. I samband med överlåtelsen ommättes fartyget till 391 brt, 267 nrt och 550 tdw. Dimensionerna uppgavs i fot till 148,8 längd, 30,3 bredd och 12,7 djup. Motorstyrkan redovisades till 300 ihk Lysekil, 4 cyl 2 SA (320 X 370). Stormasten plockades bort 1965 och på sommaren 1966 ändrades namnet till Ingela. I augusti 1966 såldes hon till N I Kiourig i Pireus Grekland och omdöptes till Myrtidiotissa. Den 25 augusti avgick hon från Tolkis Borgå i Finland med trälast vilken sedan kompletterades i Valdemarsvik.
Den 13 september skickade fartyget nödsignaler från sin position i Biscaya där hög sjö rådde. En livräddningsbåt kom till undsättning och kunde assistera henne till hamn där hon reparerades provisoriskt. Museet for Söfart redovisar en uppgift om att hon 1969 skulle ha sålts till en Gavrielatos i Pireus och då fått namnet Niagara. I slutet av 1970-talet sågs hon ligga upp­lagd vid ön Salamis (Salamina på grekiska) i allt sämre skick. Där blev hon totalt vrak och sjönk slutligen på platsen.


Bilden föreställer Inger som vrak vid Salamina Grekland.


Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Statens Maritima Muséer, Båtologen nr 4 2007, Frank Andersson Röra strand, Charlie Björkman Smålandsstenar, Danmarks Skibsliste 1921 – 1927, Museet for söfart i Helsingör, Lloyds register 1930 – 1945, Register over nogle Danske handelsskibe, Slaegt & Data – Dis Danmark, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.







Irene                                                                                          Registreringsnummer 4664
Irene var byggd av ek och fur vid Nykvist och Holms Varv i Trollhättan 1906 med namnet Otta. Hon köptes av ett partrederi i Halmstad med 18 delägare som tillsammans hade 36 andelar. Skeppsredare Anders Svensson i Halmstad var rederiets huvudredare med 1/18. Befälhavaren, Karl Viktor Jonsson i Halmstad, hade 1/18. Registreringscertifikatet daterades den 31 januari 1907. I 1908 års skeppslista finns fartygets mättal och dimensioner redovisade med 81,69 brt, 76,56 brt under däck, 67,57 nrt, 22,10 längd, 6,52 bredd, 2,45 djup och 2,7 meters djupgående. Fartygets hemort var Halmstad. Den 19 februari 1910 blev Lars Albin Andersson Knafve från Nyhamnsläge befälhavare. Han hade då även övertagit Karl Viktor Jonssons 1/18 i fartyget.





Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Irene. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1928 och 1936. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.



Otta såldes den 27 februari 1913 till ett partrederi i Stockevik på Tjörn med 2 delägare. Johannes Georg Peter Kristensson var huvudredare med halva delen i fartyget. Den andra halvan hade befälhavaren Arthur Vilhelm Pettersson. I samband med köpet ändrades namnet till Irene. Den 2 februari året därpå anmäldes att Arthur var ensam ägare. Den 16 februari 1916 ägdes Irene av ett partrederi på Ven med 5 delägare som tillsammans hade 10 andelar. Handlanden Einar Persson var rederiets huvudredare. Befälhavare var Gotthard Augustinus Rasmusson på Ven. Enligt skeppslistan 1917 hade hon Ven som hemort och ett djupgående av 2,8 meter. Hon såldes för 28 000 kronor i juli 1917 till ett partrederi i Sölvesborg med vice konsuln Nils Martin Valdemar Fremberg som huvudredare. Befälhavare blev den 20 juli Karl Manfred Johansson i Sölvesborg. Anmälan om köpet gjordes den 6 augusti. Där framgår att rederiet hade 34 delägare med tillsammans 60 andelar. Den 11 november 1918 blev Otto Albert Olsson i Sölvesborg ny befälhavare. Han efterträddes den 28 april 1918 av Karl Martin Johansson som återinträdde som befälhavare. Sedan Fremberg avlidit anmäldes den 29 januari 1924 att han den efterträtts av före detta kamreraren Nils Åke Jönsson Idén.
Anmälan gjordes den 31 januari 1928 att Idén sålt fartyget för 10 890 kronor i samråd med några av delägarna. Köpebrev upprättades den 22 mars och den 2 april 1928 anmäldes att köparna var ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare som hade hälften vardera i fartyget. Johan Vilhelm Pettersson var huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av fartygets befälhavare, Karl Erik Olausson. Vilhelm Pettersson var född i Skärhamn den 10 april 1904. Hans föräldrar var Karl Pettersson och Elisabeth Olofsdotter. De var födda i Skärhamn 1865 och 1871. Vilhelm var gift med Jenny Olivia Andreasson som var född i Södra Bäck den 25 april 1905. De bodde på Storgatan 4. Erik Olausson var född i Skärhamn den 22 november 1900. Hans föräldrar var Karl Olausson och Elisabeth Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Erik var gift med Anni Paulina Elisabeth Pettersson som var född i Skärhamn den 6 november 1901 och syster till Vilhelm Pettersson. De bodde på Hamngatan 11.
Den 13 juli 1928 anmäldes att Irene blivit utrustad med en 30 hk Avance hjälpmotor. Efter motorinstallationen redovisas i 1929 års skeppslista 82,42 brt, 76,59 brt under däck och 62,86 nrt. Det framgår även att reparationer på fartyget blivit utförda 1927. Den 21 februari 1930 efterträddes Vilhelm som huvudredare av Jenny Andreassons bror, Albin Joel Andreasson i Bäck Djupvik. Samma år sålde Erik Olausson sin hälftendel i fartyget till Joel Andreasson. Denne avled redan den 29 maj 1932 med påföljd att hans hälftendel såldes av arvingarna för 6 600 kronor den 23 januari 1933 till Vilhelm och Jenny med 1/4 vardera. Jenny blev då huvudredare.
Ett partrederi på Kårö i Tjust norra skärgård utanför Västervik blev nästa ägare då Irene, den 15 mars 1936, såldes för 25 000 kronor. Rederiet hade 2 delägare som tillsammans hade 4 andelar. Ernst Henrik Andersson på Kårö var huvudredare och befälhavare och ägare till 3/4. Hans son, Ernst Gustav Holger Andersson, ägde 1/4. Irene fick Kårö som hemort. Den 16 april 1937 blev Ernst Gustav Holger befälhavare. 1938 blev hon omtacklad till galeas samtidigt som maskinstyrkan ökades till 40 hk. Därefter växlade sysslan som befälhavare mellan fadern och sonen så att Ernst Henrik tillträdde den 5 oktober 1940 och Ernst Gustav Holger den 24 maj 1943. Ernst Henrik tillträdde slutligen 1949 och var verksam tills de sålde sitt fartyg 1962.
Enligt SST nr 14 1963 såldes hon av köpman Ingvar Jakobsson i Västervik i mars månad 1963 för 3 500 kronor till partrederiet Sven Göran Andersson och Gunilla Margaretha Andersson i Norrköping. Jakobsson hade köpt Irene från Kårö 1962 för 5 500 kronor. Fraktfarten slutade med Kårö. Efter det skulle hon bli lustfartyg.
I 1963 års skeppslista är fortfarande Ernst Henrik Andersson på Kårö huvudredare med Kårö som hemort. Hon har då fått ny motor på 100 hk och uppges till 88 brt, 65 nrt och 140 tdw. Hennes dimensioner redovisas med 22,10 längd, 6,52 bredd, 2,45 djup och 3 meters djupgående.  
Irene uppges därefter ha sålts till Martin Brent i Surrey England för 4 000 kronor. Han nämns 1963 även som köpare av Amalia från Degerhamn som hade Skärhamn som hemort från 1932 till 1952. 1966 låg Irene vid Ideals varv i Stockholm. Därefter finns uppgifter om att hon sålts till Nya Zeeland 1967. Samma år fanns hon i Södertälje som narkotikafabrik. Påföljande vår sjönk hon vid Krutholmen. Hennes ägare sades då vara en södertäljebo. Hon avfördes från registret 1967.  
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Europeana, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

 
Iris                                                                                                              Registreringsnummer 5491
Iris byggdes som tvåmastad skonare i ek och fur 1913 av Gustaf Groth i Sjötorp, på beställning av ett partrederi i Skärhamn med bröderna Petter Emanuel och Axel Andersson som delägare med lika delar. Dessa var födda den 12 november 1886 och den 26 augusti 1880. Petter bodde i Stockevik och Axel på Postvägen 10. Iris blev registrerad den 14 juni 1913 med Axel Andersson som befälhavare. Den första mätningen till 87,95 brt och 69,95 nrt gjordes den 31 maj och bilattest daterades den 3 juni. I 1917 års skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 87,95 brt, 79,73 brt under däck, 69,95 nrt, 23,70 längd, 6,60 bredd, 2,38 djup och 3,0 meters djupgående. I senare skeppslistor anges hennes lastförmåga till 150 tdw. Petter och Axel Andersson var söner till Anders Jonasson och Inger Pettersdotter. De var födda i Bö 1844 och Skärhamn 1849. Axel var gift med Tyra Lovisa Ruckman som var född den 11 juni 1879 i Sältebo. De bodde på Postvägen 10. Petter var gift med Syster Gunhild Pettersson som var född i Stockevik den 27 augusti 1891. De bodde i Stockevik.
Den 29 augusti 1914 blev Petter befälhavare och den 9 januari 1915 blev Axel åter befälhavare. Den 20 maj 1920 anmäldes att man installerat maskin på 30 hk i fartyget. Simon Rickard Schagerlind blev befälhavare den 4 april 1923. Axel Andersson löste den 28 januari 1928 ut sin bror från hans del i fartyget med 7 500 kronor. I certifikat den 4 februari 1928 framgår att Axel Andersson var ensam ägare. Simon Rickard Schagerlind var då fortfarande befälhavare. Han var född på Säby ö i Stenkyrka den 8 juli 1889 och son till Erik Schagerlind och Anna Maria Eliasdotter. De var födda på Breviks mark 1848 och på Staffansholmen Klövedal 1855. Simon gifte sig med Ruth Kornelia Lindqvist som var född i Skärhamn den 20 december 1893. Axel avled den 11 januari 1929 och i certifikat den 10 april för motorskonaren Iris framgår att hon ägdes av det oskiftade dödsboet. Iris såldes på auktion i Skärhamn den 25 januari 1930 till bröderna Nils Fredrik och Karl Einar Mattsson på Stora Kornö för 34 500 kronor.
I certifikat den 4 mars 1930 framgår att de två bröderna på Stora Kornö ägde hälften vardera i det nya partrederiet. Stora Kornö var ny hemort för Iris. Karl Einar var befälhavare och Nils Fredrik huvudredare. 1931 är maskinstyrkan upptagen till 43 hk och 1935 till 60 hk. 1935 redovisas 91,30 brt och 67,96 nrt. Valdemar Julius Kaspersson blev ny befälhavare den 3 april 1937 till den 9 april året därpå då Karl Einar Mattsson åter intog den posten fram till försälj-ning 1941.
Iris såldes åter till Skärhamn den 11 juni 1941 för 33 000 kronor. Ett partrederi med 2 delägare, som hade hälften vardera, var köpare. Sigurd Johannes Olausson var huvudredare och hälftenägare. Den andre delägaren och tillika fartygets befälhavare var Karl Arvid Johansson. Sigurd var född i Skärhamn den 25 augusti 1912. Han var son till Karl Olausson och Elisabeth Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Sigurd gifte sig med Ethel Ragnhild Kristina (Stina) Karlsson som var född i Skärhamn den 14 januari 1916. De bosatte sig senare på Dalgatan 2 och tog efternamnet Thuvik. Arvid var född den 23 september 1898. Hans föräldrar var Anders Johan Johannesson och Inger Beata Pettersdotter. De var födda i Nordviksstrand 1860 och i Brog 1863. Arvid var gift med Agda Serafia Berntsson som var född i Skärhamn den 16 november 1900. De bodde på Postvägen 5.
Iris blev 1945 omtacklad till galeas och 1947 sägs hon ha fått den starkare motor på 120 hk Säffle som nämns i senare skeppslistor. Dessa förändringar nämns dock inte i 1949 års skeppslista. Arvid Johansson var befälhavare fram till den 30 oktober 1948 då han efterträddes av Karl Erik Andersson fram till vinteruppläggningen. Karl Erik var född i Skärhamn den 23 december 1920. Han var son till Karl Andersson och Edla Karlsson vilka var födda i Haketorp 1889 och i Skärhamn 1894. Karl Erik var gift med Elsie Matilda Gollungberg som var född i Domkyrkans Församlig Göteborg den 14 oktober 1921. De bodde på Hamngatan 30.

Iris var hemmahörande i Skärhamn mellan åren 1913 och 1930 samt mellan 1941 och 1953. Hon är troligen nybyggd på fotot. Som framgår av bilden så är det S P Pettersson som tagit kortet.

Arvid Johansson blev åter befälhavare den 17 februari 1949. Han avled den 4 januari 1952 och efterträddes då av Sigurd Thuvik (f. Olausson). Iris såldes den 19 augusti 1953 för 58 000 kronor. I samband med försäljningen utfärdades intyg att hon var omtacklad till galeas. I certifikat den 31 augusti 1953 för Iris framgår att hon tillhör Per Ivar Pettersson i Ellös och är benämnd som motorgaleas. Pettersson behöll sitt fartyg till 1962 då han den 16 november sålde Iris för 30 000 kronor. Ingenjör Karl Erik Holst i Göteborg fick certifikat för Iris som lustmotorskepp den 19 november. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Göteborg blev hemort. I 1963 års skeppslista upptas hon som lustfartyg med mättal och dimensioner på 96 brt, 53 nrt, 150 tdw, 25,57 längd, 6,70 bredd 2,40 djup och 3,0 meters djupgående. Motorstyrkan upptas till 120 hk.
Iris låg vid Bohus varv när hon den 26 januari 1966 såldes för 8 500 kronor till Lars Olof Sundberg i Bläsebo med Göteborg som hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare och skulle segla Iris till Medelhavet. I maj nådde man Le Havre men gick i dimma på grund, troligen på en sandbank. Man kom loss och kom så småningom till Torremolinos SV om Malaga där Iris på nytt strandade samma år. Hon blev vrak och avfördes från det svenska registret 1968.
 
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Segla för Tjörn s 27, sjöfartsbok Karl-Erik Andersson, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.




  
Irma                                                                                             Registreringsnummer 4977
Irma byggdes av ek och fur på klink som galeas på Ringens Varv i Marstrand 1909 av skepps-byggmästare August Andersson. Mätbrev utfärdades den 26 februari på 40,19 brt och 32,30 nrt. Bilattesten var daterad den 2 mars och den 8 mars registrerades hon på ett partrederi i Skärhamn med Karl Albert Johannesson som huvudredare. Brodern Bolivar Johannesson var delägare och befälhavare. De hade lika delar. Den 8 december 1916 anmälde de att en 20 hk motor blivit insatt i fartyget. Av skeppslistan 1917 framgår att Bolivar var befälhavare. Fartygets mättal och dimensioner framgår där med 40,19 brt, 39,56 brt under däck, 30,31 nrt, 15,07 längd, 6,60 bredd, 2,04 djup och 2,07 meters djupgående. Galeasens hemort framgår som Skärhamn. Av annan källa framgår att hennes lastförmåga var 80 tdw.
Alberts och Bolivars föräldrar var Johannes Andersson och Anna Maria Berntsdotter i Utäng. De var födda i Utäng och Lilla Sibräcka 1838 och 1842. Albert Johannesson (Albert på Howen) var född i Utäng den 11 november 1882. Han var gift med Agda Emilia Pettersdotter som var född i Tjärna den 2 maj 1885. De bodde på Hamngatan 40. Bolivar var född den 11 december 1876. Han var gift med Augusta Charlotta Hollander som var född i Skärhamn den 25 oktober 1881. De bodde på Ankarvägen 6.
Den 30 januari 1925 anmäldes att Albert Johannesson sålt sin halva del i Irma för 5 500 kronor till ett nytt partrederi i Skärhamn där Bolivar var huvudredare och hans son, Alban Botvid Johannesson, hälftendelägare. Han blev befälhavare den 7 februari 1936 och hans bror, Arne Osvald Johannesson blev befälhavare den 2 mars 1937 fram till den 24 februari 1938 då Alban åter inträdde. Det framgår inte i tillgängliga handlingar om Arne Johannesson var delägare. Alban var född i Utäng den 20 oktober 1903. Han gifte sig med Maj Rolly Eline som var född i Ventlinge Mörbylånga den 5 maj 1925. De bodde på Ankarvägen 6. Arne var född i Skärhamn den 17 oktober 1912. Han gifte sig med Elma Aurora Pettersson som var född i Skärhamn den 7 december 1913. De bodde på Ankarvägen 6. Detta rederi ägde Irma till den 27 december 1938 då hon såldes för 7 500 kronor.
Irma blev omdöpt till Nancy vid försäljningen. I certifikat den 20 januari 1939 framgår att motorgaleasen Nancy tillhörde ett partrederi i Sjöviken Hamburgsund med två bröder som delägare. Bertil Linus Davidsson var huvudredare och befälhavare. Han hade 4/5 i fartyget medan hans bror David Oskar Davidsson hade 1/5. Sjöviken blev Nancys hemort.

Bilden, som föreställer galeasen Irma med Skärhamn som hemort från byggnationen 1909 till 1938, kommer från bokverket Tjörns båtar.

Hon hade i slutet av augusti 1942 lastat 60 ton blockis i Omborgsnes, Bamle kommun, ca 20 km väst om Larvik i Norge för isupplaget på Öckerö. Man var färdiglastad den 31 augusti och gick ut till Langesund för att vid rätt väderlek gå över Skagerack till den Svenska skärgården. Nancy avseglade från Langesund och följde den Svenska skärgården ner till Marstrand för att gå genom Albrektsunds kanal. Den 4 september passerade man genom Marstrand tidigt på morgonen med kurs mot kanalen. Fartyget framfördes av Bertil Linus Davidsson och två mans besättning med endast motor.
Befälhavaren stod själv till rors och det rådde frisk sydlig vind utan sjögång. Med 5 knops fart rände Nancy upp på grundet Rockebådarna klockan 5.30 och sprang svårt läck. Befälhavaren tog sig iland till Marstrand och fick med sig dykare ut till fartyget. Länspumpning sattes igång samma eftermiddag men måste på kvällen avbrytas på grund av mörker och tilltagande vind och sjö. Dagen därpå fortsatte tätningen av fartyget men då vinden under tiden övergått till halv storm vattenfylldes åter fartyget. Den 7 september gled hon av grundet och kantrade över åt styrbord och sjönk på djupare vatten. 
Vid den efterföljande sjöförklaringen vid Uddevalla Rådhusrätt framkom att befälhavaren inte märkt den prick som står syd om Rockebådarna utan endast de prickar som är placerade närmast Albrektsunds kanal. Fartyget passerade därför på fel sida om pricken och törnade hårt på grundet. Dykare konstaterade senare att kölen var bräckt och lossliten på en sträcka av ca 2 meter. Man försökte få loss fartyget och påbörjade länspumpning men på grund av sjöhävningen hade hon kommit i rörelse. Den 6 september ökade vinden och på förmiddagen kantrade hon varvid styrhytten kom under vatten. Den 7 september gled fartyget av grundet och dagen därpå konstaterades att hon var så svårt skadad att bärgning var lönlöst. Befälhavaren dömdes till 15 dagsböter för att han underlåtit att ha behörig utkik. Den 16 november gjordes anmälan att fartyget var totalförlist.          





Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Medlemmar i släktforskarförbundets Anbytarforum och det norska Digitalarkivets forum, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.





  


Jan-Sture                                                                                              Registreringsnummer ej åsatt
Jan-Sture byggdes av Franz Kneiske i Wollin vid Oders mynning Pommern. Hon var byggd som tremastad skonare i ek och bok och bultad med galvaniserad järnbult både under och ovan vattenlinjen. Hon sjösattes i juli 1921 och blev då döpt till Antares II. Hon var byggd för Johann Ehlert i Seedorf/Rügen med hemort Stralsund. Befälhavare var Willy Klünder. Fartygets mättal och dimensioner var 115 brt, 94 nrt, 200 tdw, 26,69 längd, 6,58 bredd 2,75 djup och 2,89 meters djupgående. Antares II fick ny stråkköl och blev driven i botten 1923. 1926 monterades en 3-cyl 4-takt Deutz diesel på 60 hk samtidigt som stängerna kortades och styrhytt byggdes. Hon ommättes i Neuwarp 1927 till 116 brt, 99 brt under däck och 78 nrt. Lloyds registrerade motsvarande mättal 1930 – 1931 visar 115 – 98 – 78.




Tremastskonaren Jan-Sture hann inte få något svenskt registreringsnummer. Hon sjönk på sin första resa under svensk flagg 1936. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.


Johann Ehlert avled 1929 och fartyget ärvdes då av hans brorson Wilhelm Ehlert som tog över som redare och befälhavare. Han sålde Antares II i augusti 1936 till Johan Vilhelm Pettersson i Skärhamn som döpte om fartyget till Jan-Sture. På den första resan under svensk flagg den 1 september 1936 förolyckades fartyget. Hon var på resa från Uuras/Trångsund i Finska viken till Nyborg på Fyn Danmark med last av trä då hon fick svår slagsida och sattes på grund vid Dagö utanför Estlands kust. Fartyget blev vrak men motorn bärgades och insattes i en estnisk skuta tillhörande Jonas Koolmeister. Jan-Sture han inte få svenskt registreringsnummer.
Vilhelm Pettersson var född i Skärhamn den 10 april 1904. Hans föräldrar var Karl Pettersson och Elisabeth Olofsdotter. De var födda i Skärhamn 1865 och 1871. Vilhelm var gift med Jenny Olivia Andreasson som var född i Södra Bäck den 25 april 1905. De bodde på Storgatan 4.


Källor: Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Germanischer Lloyd, Lloyds register 1930 – 1945, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 



  
Jason                                                                                                          Registreringsnummer 6407
Jason var byggd i ek, som tvåmastad skonare, i Stubbekjöbing Danmark 1908 av skeppsbyggmästare Otto Emil Peter Hansen. Beställare och befälhavare var Anders Hansen i Ommel på Aerö Danmark och hon döptes till Naomi. I den danska skeppslistan 1909 framgår mättalen 63 brt, 50 nrt och 7,3 fots djup.
1917 såldes hon till skeppsredaren Constantin Eskild Niels Lauritz Nissen i Köpenhamn och blev i samband härmed omdöpt till Jason med Köpenhamn som hemort. Befälhavare blev då Georg Ulrik Birch. 1918 såldes hon till skeppsredaren Svend Nielsen i Nakskov som behöll Köpenhamn som hemort. 1920 var hennes sista danska befälhavare Anders Peter Olaf Olsen i Köpenhamn.
Den 13 december 1920 köptes Jason för 42 000 kronor av ett partrederi på Stocken Orust. Ivar Leopold Larsson och Karl Albin Samuelsson hade hälften vardera i rederiet. Samuelsson var befälhavare. Hon mättes den 29 januari 1921 till de tal som finns i 1923 års skeppslista och blev registrerad den 4 februari 1921. I den svenska skeppslistan 1923 är hennes mättal och dimensioner upptagna till 62,54 brt, 57,94 brt under däck, 51,12 nrt, 21,36 längd, 6,04 bredd och 2,21 djup. I en senare källa redovisas hennes lastförmåga till 105 tdw. Den 22 mars 1926 intygade J W Berg vid Hälsö Varv & Mekaniska verkstad på Hälsö att en 1-cyl Avance tkm på 35 hk inmonterats av dem i fartyget. Vid ommätning den 6 april redovisas 62,38 brt och 39,92 nrt och i certifikat den 10 april benämns hon som motorskonare.
Jason såldes för 19 000 kronor den 30 december 1938 till Skärhamn. Det var Osvald Runar Pettersson och hans syster Ester Kristina Pettersson som övertog fartyget med fördelningen Runar 9/10 och Ester 1/10. Anmälan om förvärvet gjordes den 3 februari 1939. Runar var befälhavare och Ester huvudredare. Han var befälhavare från 1939 tills de sålde fartyget 1966. I 1963 års skeppslista är Jason upptagen till 70 brt, 37 nrt, 23,09 längd, 6,04 bredd, 2,26 djup, 3,0 meters djupgående, 30 std, och 5 000 kubikfot grain. Motorn redovisades till 30 hk.

Jason vid egen brygga i Skärhamn. Hon hade Skärhamn som hemort under åren 1938 till 1966. Bilden kommer från sjöfartsforumet Fallrepet.

Runar var född den 8 december 1899 och bodde på Ankarvägen 4. Ester, som förblev ogift, var född den 28 januari 1907 och bodde på samma adress. Deras föräldrar var Petter Olsson och Lena Josefina Hollander vilka var födda i Skärhamn 1875 och 1877. Runar var gift med Maria Aurora Andersson som var född i Skärhamn den 30 augusti 1900.    
Jason såldes den 28 april 1966 för 23 000 kronor till skeppsredare Charles Letzer i Antwerpen för att användas till klubb för affärsmän. Anmälan inlämnades samma datum. I Båtologen år 1975, sidan 187, uppges att Jason, sedan några år tillbaka, ligger förtöjd i Bonaparte dockan Antwerpen permanent. Hon var ombyggd till privat klubb med namnet the Jason Club for businesmen. 1979 låg hon kvar i samma docka.  
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Båtar på Stocken, Slaegt & Data – Dis Danmark, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Danmarks Skibsliste 1909 – 1922. Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.



Johanne                                                                                                       Registreringsnummer 5465
Den tvåmastade skonaren Johanne byggdes i ek 1895 av skeppsbyggmästare Anders Jensen på Öxenbjergs Skibsvaerft på Svendborgs östsida. Hon byggdes för gårdsägare Peder Christensen i Frenderup Sönder Dalby Faxe på södra Själland och fick Faxe som hemort. Hennes mättal var, enligt den danska skeppslistan 1897, 51 brt, 42 nrt och 6,7 fots djup. Av senare mätningar framgår att hennes lastförmåga var 90 tdw. De första åren hade hon Rudolf Vilhelm Illemann som befälhavare. Han var svärson till ägaren. Han avlöstes1901 av Albert Henriksen Friis i Marstal och 1903 av J Petersen. Under de första 8 åren seglade Johanne med kalklast i Danmark. År 1903 såldes hon till Jörgen Henning Stegmann i Marstal som även var hennes befälhavare. Hemorten ändrades då till Marstal. Från 1907 och fram till försäljningen till Sverige står hans yngre bror, Anton Vilhelm Stegmann i Marstal, som befälhavare och redare. Han hade köpt fartyget den 31 januari 1906.
Den 14 april 1913 köptes hon av Karl Johan Johansson i Skärhamn. I mätbrev den 8 maj samma år är hon upptagen till 48,81 brt och 38,59 nrt och i registreringscertifikatet dagen därpå framgår att Karl Johansson var ensam ägare av skonaren Johanne och själv befälhavare. Vid mätning den 14 april 1917 rubriceras hon som motorskonare på 48,61 brt och 38,21 nrt. Han anmälde den 16 april 1917 att hjälpmotor på 30 hk satts in. Johanne stod i Svensk skeppslista hela tiden som skonert men hon blev i verkligheten nedriggad till galeas vilket troligen gjordes när hon fick motor. I 1923 års skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 48,61 brt, 46,06 brt under däck, 38,21 nrt, 20,47 längd, 5,62 bredd och 1,90 djup. Karl Johansson var född den 20 augusti 1885. Han bodde på Kyrkvägen 5 i Skärhamn och ändrade sitt efternamn till Ängberg den 13 december 1946. Han var son till Johan Pettersson och Maria Kristina Andreasdotter. De var födda i Nötsäter 1847 och i Morik 1850. Karl var gift med Maria Paulina Berntsdotter som var född i Skärhamn den 24 februari 1889.  
Efter 39 år sålde Ängberg skutan 1952 till Ture Gotthard Rydberg i Tyrelund vid Vättern för 17 000 kronor. Intyg om händelsen är daterat den 21 april. Vid registreringen den 23 april framgår att Rydberg var ensam ägare och själv befälhavare på motorskonaren Johanne som fick Brandstorp som hemort. Rydberg sålde skutan den 11 maj 1957 för 7 000 kronor. I certifikat den 24 april 1958 framgår att det var Axel Gustav Georg Larsson i Hjo som ensam övertagit Johanne och att han var hennes befälhavare med Hjo som hemort. Han anmälde den 8 april att fartyget legat upplagt ända sedan inköpet.
Johanne kom aldrig mer att gå i fraktfart. Han sålde henne den 2 maj samma år för 12 000 kronor för att bli lustfartyg. I certifikat den 8 augusti 1959 framgår att disponent Carl Lund med adress Basel var ensam ägare och befälhavare. Johanne blev dock kvar i Svenska skeppsregistret med Malmö som hemort. Lund byggde om henne till lustfartyg och gjorde därefter flera långresor. I 1963 års skeppslista framgår att ny motor på 130 hk var installerad. Ombyggnaderna resulterade i nya mättal och dimensioner med 53 brt, 36 nrt, 22,11 längd, 1,95 djup och 2,60 i djupgående. Man lägger särskilt märke till den stora ökningen av längden. Den 11 juni 1963 anmäldes att fartygets hemort fortfarande är Malmö men att hon är stationerad i Medelhavet. Anmälan gjordes av Jan Selander som ombud för Carl Lund.
Johanne såldes därefter till Ernst Nilausen i Göteborg som var Dansk medborgare men bosatt i Sverige. Han anmälde den 26 oktober 1966 att han sålt Johanne till Per Kragh Thuesen i Danmark för 90 500 danska kronor. I 1968 års danska skeppslista ägs fartyget av ett partrederi med Per Kragh Thuesen i Holte som huvudredare och döpt till Nieren med Rungsted som hemort. Motorn hade då uppgraderats till 134 hk och hennes mättal och dimensioner angavs till 72,6 fots längd, 18,5 bredd, 6,4 djup, 53 brt, 27 nrt och 18 tdw. Hon fick namnet eftersom det var nio delägare i partrederiet som köpt henne.
1976 övertogs hon av V M V Jörgensen i Hals som huvudredare för ett partrederi fram till 1982. Hon blev under den tiden omriggad till motorgaleas. Hon var i många år sysselsatt med fisketurer för turister i Öresund. Hon seglade senare för ett flertal olika redare och hade flera olika hemorter. I skeppslistan 1983 hade hon fortfarande Hals som hemort men partrederiet B E Jensen i Hörsholm som ny ägare med oförändrat namn.
Johanne hade Skärhamn som hemort mellan åren 1913 och 1952. Bilden kommer från forumet Fallrepet och är från Vättern den 20 april 1955.  Hon är här nedriggad till galeas.

1984 blev det namnbyte till Johanne igen sedan hon övertagits av Leif Rasmussen och Flemming Henriksen I/S i Vejstrup med Nyborg som hemort. 1985 – 1986 ägdes hon av M/S Zela Aps i Svendborg med Nyborg som hemort. 1987 – 1990 var redarens hemvist ändrad till Gudme på Fyn med Rudköbing som hemort och 1991 var hemorten ändrad till Langö, vid Själlands sydspets. Enligt fartygets egen hemsida så övertogs hon av de nuvarande ägarna, Bertil och Karin Jensen, 1989. Sommartid använder de fartyget för seglingar med betalande gäster i Kattegatt, Skagerack och Östersjön och vintertid gör de fiskeresor i Öresund från Helsingör. Under de senaste åren har rederiet fått ekonomiskt bidrag från skibsbevaringsfonden och FAK Försvarsakademiet. 93 000 kronor betalades ut 2013 till ny mast och rigg och 180 400 kronor 2014 för utbyte av 117 meter bordläggningsplank. Johannes hemort är numera Nakskov.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Bröderna Larssons skutor, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Skibsbevaringsfonden Årsberetning 2013 – 2014, B Jensen & Co Rederi ApS, Marstal Sjöfartsmuseum 2006, John Rasmussen Marstal, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Danmarks Skibsliste 1897 – 1913 och 1968 - 2003, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka,



John                                                                                                            Registreringsnummer: 5100
Kuttern var byggd av ek 1888 i Galmpton Devon vid engelska kanalen, ca 50 km öster om Plymouth, med namnet John and Emma. Den hade fått sitt namn efter ägaren, John Bond, och hans hustru Emma M Bond. John Bond var född 1858 i Plymouth Devon som ligger ca 50 km från Galmpton Devon där Kuttern var byggd. Hustrun var från Lowestoft och det var där som den blev registrerad 1888 med ON 95689 och fiskeribeteckningen LT 204. Enligt Brittisk skeppslista 1890 var hon ketchriggad och på 61 ton. Det var John Bond som sålde kuttern till Sverige för 485 pund den 24 maj 1909. Makarna Bond fick redan samma år en nybyggd ketchriggad kutter från Galmpton som de döpte till samma namn.
De svenska köparna var ett partrederi på Stocken Orust med två delägare som hade hälften vardera. Dessa var Joakim Edvardsson och Anton Andersson. Mätbrev utfärdades av Tullkammaren i Lysekil den 8 juli 1909 med 61,03 brt och 33,27 nrt. Den 12 mars 1910 anmäldes namnändring till John för registrering och den 23 mars blev detta beviljat. Huvudredare var då Anton Andersson och befälhavare Joakim Edvardsson. Som hemort angavs Stocken.
Den 23 februari 1912 såldes kuttern till ett partrederi i Nösund med John Oliver Johansson som huvudredare och Albert Andersson som befälhavare. Hemorten ändrades till Nösund. De övriga delägarna i partrederiet var Gustaf Andersson, Leander Johansson, Artur Karlsson och Albin Karlsson. Alla delägarna hade 1/6 vardera. Hon såldes vidare den 6 november 1916 till ett partrederi i Mollösund för 11 000 kronor. Partdelägarna var John Oliver Johansson som var huvudredare, Johan Tomas Simonsson, Karl Adolf Mörk, Karl Arvid Mörk och Rickhard Wunch Mörk. Karl Adolf Mörk var befälhavare. Alla delägarna hade 1/5 vardera. Hemorten ändrades till Mollösund.
John Oliver Johansson och Johan Tomas Simonson sålde den 25 september 1917 sina delar till de övriga delägarna Karl Adolf Mörk, Karl Arvid Mörk och Rickhard Wunch Mörk för 738 kronor per andel. Huvudredare och befälhavare var nu Karl Adolf Mörk och hemorten förblev Mollösund. I 1917 års skeppslista upptogs John till 61,03 brt, 61,03 brt under däck, 33,27 nrt, 21,98 längd, 5,91 bredd och 2,77 djup. Meddelande ingavs till Kommerskollegium den 26 januari 1918 att försäljningssumman den 25 september utgjorde 6 000 kronor per del. Stämpelskatt 120 kronor hade tidigare inbetalts. Den 12 april 1918 ommättes kuttern vid Lysekils Tullkammare till 61,13 brt och 43,94 nrt.
Kuttern såldes den 8 februari 1921 för 16 000 kronor till ett partrederi med två delägare i Edshultshall. Samuel Ludvig Persson i Edshultshall blev huvudredare och Anders Johan Pettersson i Hällevik Nedergård blev befälhavare. Hemorten ändrades till Edshultshall. Den 6 februari 1923 såldes John på offentlig auktion för 8 000 kronor. Skepparen Anders Johan Pettersson i Hällevik köpte och blev både huvudredare och befälhavare. Eftersom han redan var hälftenägare betalade han vid auktionen 4 000 kronor för den utauktionerade halva delen. Hemorten förblev Edshultshall.

Kuttern John, byggd som John and Emma i Galmpton 1888, hade Skärhamn som hemort mellan åren 1937 och 1943. Bilden är från Kutterepoken. 

Under 1924 gjordes en del ombyggnader som medförde att fartygets mått blev ändrade. Det var en förbyggd halvruff och lastrumsluckor mm som gjorde att måtten ändrades till 21,82 längd, 5,90 bredd och 2,72 djup. Dessutom installerades en 1-cyl motor från Säffle på 25-30 hk. Den 15 april ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 60,29 brt, 58,22 brt under däck och 39 nrt. Anders Johans son, Per Ivar Pettersson från Edshultshall, tillträdde som ny befälhavare den 20 juni 1936 och fram till försäljningen den kommande vintern.
Den 27 januari 1937 köptes kuttern av två bröder i Skärhamn för 15 000 kronor. Gunnar Johansson blev delägare med 2/3 och Alvar Paul Johansson med 1/3. Gunnar som var befälhavare var född den 7 augusti 1912 och bodde på Hamngatan 23. Alvar som var huvudredare var född den 9 september 1907 och bodde på samma adress. Ny Hemort blev Skärhamn. Bröderna, födda i Skärhamn, var söner till Axel Johansson och Beata Pettersdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1878 och i Kroksdal 1880 (Axel hade i Skärhamn smeknamnet Jansson). Gunnar gifte sig med Inger Helena Gunborg Johansson som var född i Svenneby Gbg och Bohus län den 23 april 1922. De bosatte sig i Tegelstrand Hamburgsund. Alvar gifte sig med Inez Paula Beatrice Borggren som var född i Järrestads socken i Kristiansstads län den 12 mars 1916. De bosatte sig på Hamngatan 23 i Skärhamn. Den 3 september 1939 ommättes kuttern vid Göteborgs Tullbevakningsinspektion till 61,69 brt och 41,72 nrt.
Alvar sålde sin tredjedel för 5 000 kronor till sin bror, Gunnar i Tegelstrand, den 14 februari 1943. Gunnar överlät i sin tur 1/20 för 750 kronor till sin svärfar, Karl Gunnar Jonasson, i Tegelstrand. Kutterns hemort ändrades till Tegelstrand. Gunnar var både skeppare och huvudredare. Den 21 februari 1948 gjordes ommätning vid Lysekils Tullkammare till 68,23 brt och 45,61 nrt och den 6 mars 1952 gjordes ny mätning vid Strömstads Tullkammare till 68,73 brt och 45,65 nrt. I februari 1955 såldes kuttern för sista gången. Det var ett partrederi där ägarna bodde på Källö Knippla i Öckerö kommun och i Hestrand i Tanums kommun strax söder om Hamburgö. De köpte kuttern för 11 000 kronor. Delägarna var Karl Sigvard August Theodor Karlsson som var huvudredare och varvsägare på Källö Knippla och Sune Georg Karlsson från Heestrand. De två delägarna hade lika stora delar. Sune Georg Karlsson var befälhavare. Man behöll Tegelstrand som hemort.
Den 24 september 1955 totalförliste John på Skottarevet utanför Falkenberg. Besättningen räddades. Hon avfördes den 3 februari 1956 som förolyckad.   
VÖRDSAMT MEMORIAL
Sjöolyckans Art: Strandning med sannolik totalförlust som följd. Tiden för olyckan: 24 september 1955. Platsen för olyckan: Utanför Falkenberg (Skottarevet). Fartyget: Segelfartyg med hjälpmaskin ”John”.  Byggt år: 1888 av ek. Registreringsnr: 5100. Hemort Tegelstrand. Tontal: 69 brutto registerton. Befälhavare: Sune Georg Karlsson. Bemanning, befälhavaren inräknad: 2 man. På resa från Falkenberg till Landskrona. Ingen last, ingen däckslast, ingen barlast.
Rapport enligt 40§ sjölagen inkom den 29 september 1956 (troligen fel årtal, bör vara 1955). Underrättelse enligt 315 § sjölagen om blivande sjöförhör inkom den 1 oktober 1955. Sjöförklaring: Vid Rådhusrätten i Uddevalla den 4 oktober 1955. Inkom till Kungl. Kollegium den 7 oktober 1956 (troligen fel årtal, bör vara 1955). Sakkunnige och allmän åklagare: Närvarit. Utdrag ur skeppsdagbok och maskindagbok saknas. Befälhavarens skriftliga framställning av sjöolyckan: I rapporten.
Sakredogörelse: Motorgaleasen ”John” av Tegelstrand avgick den 24 september 1955 kl 20.45 från Falkenberg för att gå till Landskrona för lastning. Fartyget var tomt med ett djupgående av F = 5´,0´´ samt A = 8`,0´´. Bemanningen utgjordes av befälhavaren och en bästeman. Det var SSO-lig vind, 6m/s, och klar sikt. Stark nordgående ström rådde. Då ”John” kommit ungefär 2 distansminuter utanför Falkenbergs fyr, började motorn att krångla och stannade på den ena cylindern. Orsaken härtill förmodades vara att motorn kallnat, varför man försökte värma den med blåslampan, vilket dock inte hjälpte, utan motorn stannade helt. Sedan ventilerna skruvats loss och rengjorts kom motorn igång på båda cylindrarna, varefter luft pumpades upp i tankarna. Motorn stannade dock igen. Storseglet hissades då och ”John” lades för halv vind västvart medan man försökte att arbeta med motorn. Befälhavaren övervägde ankring men ansåg det vara dålig ankargrund och han trodde att de säkert skulle segla klara västerut. Kl 22.15 gick fartyget på grund. Enligt befälhavaren befann sig, vid grundstötningen, både han och bästeman i maskinrummet men enligt bästeman var denne ensam i maskinrummet vid grundstötningen under det att befälhavaren befann sig på väg upp eller i styrhytten eller på däcket. Det befanns att fartyget drivit på grund på Skottarevet. Efter grundstötningen firades seglet och man lyckades få igång motorn samt försökte förgäves backa av grundet. Kl 23.00 blossades med fackla för att få hjälp. Detta syntes dock inte ha observerats i land. Motorn gick till midnatt, då den stannade på grund av, att i fartyget, inträngande vatten stigit upp över svänghjulet. Det blossades sedan flera gånger under nattens lopp. Kl 04.00 kom livräddningsbåten ”Adolf Bratt” till hjälp och låg i lä av ”John” till kl 07.00, då de ombordvarande lämnade fartyget och gick ombord i ”Adolf Bratt”, emedan de ansåg bärgningen av ”John” vara utsiktslös.
Orsaken till sjöolyckan, i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Grundstötningen torde närmast ha berott på att ingen åtgärd vidtogs för att förhindra densamma och att inga ortsbestämningar gjordes för att fastställa hur fartyget förflyttade sig under det båda männen var sysselsatta med maskinarbete. Det rådde gynnsamma vindförhållanden och möjligheter att med effektiv segelföring segla fartyget ut på fritt vatten, utan att ens förhindra att den ene mannen under tiden kunde fortsätta arbetet med motorn. Alternativt kunde fartyget ha ankrats upp för den tid maskinarbetet tog. Även om ankarbotten inte hade varit så god och ankaret draggat, så kunde motorn med största sannolikhet ha varit klar att sättas igång i god tid innan fartyget kom för nära grundet. Nu lämnades det att driva med vind och ström utan uppsikt och med drifthastigheten ökad av den otillräckliga segelföringen.
Ex. officio                                                                                                                                    S.Hallström
Källor: Kutterepoken, Båtar på Stocken, Tjörns båtar, kyrkoarkivalier från berörda församlingar i Sverige och England, Brittisk skeppslista genom Clip – Crewlist Index Project samt Folk och hus i Skärhamn,
 


















  


































 





Kommentarer