Träskutor Barbro - Dyring

Barbro                                                                                                                               Registreringsnummer 7641

Barbro var byggd i fur och ek som tvåmastad skonare av Karl Axel Gustaf Groth i Sjötorp 1930 för egen räkning och med namnet Barbro. I skeppslistan 1931 redovisas hennes mättal och dimensioner med 99,95 brt, 90,19 brt under däck, 71,85 nrt, 22,15 längd, 6,95 bredd och 2,44 djup. Skeppsbyggmästaren var själv ägare och hemorten var Sjötorp. Hon fick motor på 50 hk vid leveransen. Bilattesten är daterad den 15 maj 1930 och av registreringscertifikatet den 20 maj 1930 framgår att Karl Erik Gustavsson i Lidköping var Barbros förste befälhavare. Till och med 1938 seglade hon för varvsägaren själv.

Den 1 maj 1931 blev Ivar Folke Olsson från Lidköping befälhavare. På resa från Lübeck till Karlstad den 26 juni 1932 råkade Barbro ut för rigghaveri NNV Tången. Det är troligen Tången på Styrsö som menas. Hon skulle då gå in i inseglingsrännan till Göta älv. Året därpå gick hon på grund den 31 juli vid Västra Dagskärsgrundet i Vänern när hon var på resa från Odense till Otterbäcken med last av järnskrot. Den 14 november 1937 inträffade ytterligare ett olyckstillbud för Barbro. Hon befann sig då i Göta älv på resa från Lidköping till Hamburg när hon i Svår tjocka kolliderade med s/s Thyra av Göteborg. Skadornas omfattning nämns inte.

1938 såldes Barbro för 42 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Johan Patrik Andersson som huvudredare och delägare med 1/3. Certifikat utfärdades den 31 mars. Hans bror, Fritiof Valfrid Andersson, var befälhavare och delägare med lika stor andel. Ett tredje syskon, Axel Birger Andersson, var också delägare med samma andelstal. Han var född den 10 januari 1914. Patrik Andersson var född den 29 juni 1902 och ogift. Han bodde på Magasinsgatan 9 i Skärhamn. Fritiof Andersson var född den 18 mars 1908 och gift med Elvy Helen Johansson som var född den 21 april 1915 i Skärhamn. De bodde på Storgatan 15. Birger var gift med Ethel Louise Ruckman som var född i Falmouth Massachusetts USA den 15 februari 1914. Hon var dotter till Oskar William Ruckman och Hulda Nikolina Simonsson som hade emigrerat till USA men återvänt till Sverige. De var födda i Sältebo Klövedal 1884 och i Säby Nordgård Stenkyrka 1890.

     Barbro hade Skärhamn som hemort mellan åren 1938 och 1955. Bilden tillhör Fritiof Anderssons barn.

De tre bröderna var födda i Skärhamn och deras föräldrar var Anders Olsson och Betty Pettersdotter på Magasinsgatan 9. De var födda i Toftenäs 1864 och Skärhamn 1873. Barbro blev i april 1940 kvarhållen i Aalborg av tysk militär men släpptes den 5 maj. Hon blev omriggad till galeas 1941 och i samband härmed utfördes även reparationer samt installerades en ny Säfflemotor på 120 hk. Anmälan om motorbytet inlämnades den 16 december 1941. Nytt certifikatet blev daterat den 18 december. Birger var befälhavare från den 20 april 1942 till den 28 april 1944 då Fritiof återkom på den befattningen som han därefter innehade till försäljningen 1955. Av Sveriges skeppslista 1945 framgår att Barbros lastförmåga var 175 tdw. Hon kunde ta trälast på 57 std eller 7 000 kubikfot i lastrummet och hennes djupgående var 3,15 meter.

Barbro såldes 1955 för 59 000 kronor till Karl Oskar Göte Lindbom. I certifikat av den 31 maj framgår att han var ensam ägare till Barbro av Hamburgsund och själv befälhavare. Han anmälde den 6 februari 1961 att hon hade motor på 160 hk. Två år senare, den 13 april, sålde han sitt fartyg för 30 000 kronor. I 1963 års skeppslista är mättal och dimensioner redovisade med 107 brt, 64 nrt, 23,35 längd och 2,44 djup. Köpare var Nils Hilding Bernhard Magnusson Götberg i Lerbäcken Brandstorp. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Barbro fick då Brandstorp som hemort ett kort tag innan hon samma år avfördes från det svenska skeppsregistret.

Hon såldes till Finland den 24 maj 1963 för 41 000 kronor och bibehållet namn. Köpare var Emil Waldemar Gustavsson och Gunnar Bernt Lindberg i Borgå med lika delar. Hon fanns i registret för Finlands handelsflotta registrerad på Emil Gustavsson från Vålax och med Borgå i Finland som hemort från 1964. Lindberg avled 1964 och Emils bror, Per Gustavsson Vålax, kom då in som delägare i Lindbergs ställe. Mellan åren 1965 och 1970 ägdes hon av Einar Nykvist från Härpe på Sarvsalö Finland. Hon hade under hans redarskap Pernå som hemort 1966 – 1970 (Pernaja på finska). Under åren som Nykvist ägde Barbro gick hon i sandfart från Vessö i Borgå skärgård till Helsingfors. 1970 medverkade hon vid fyrbygge i Finska Viken. 1971 ägdes hon av Helsingin Merikalastus OY Helsingfors. Hon såldes 1972 till Toiminimi Hinauspojat i Helsingfors. Ägaren 1971 kan översättas till Helsingfors Havsfiskare AB och det sistnämnda till Firma Bogserkillar (ungefär). Toiminimi Hinauspojat var registre-rade redare 1972 - 1973. Barbros hemort från 1971 till 1977 var Helsinki men det finns inget nämnt om ägare efter 1973.

Efter 1977 är hon inte längre registrerad som handelsfartyg i registret för Finlands handelsflotta. Det kan innebära att hon registrerats som nöjesfartyg. I det finska registret var hennes lastförmåga redovisad till 200 tdw vid 3,2 meters djupgående. Barbro förliste 1982 i Stråksundet, som är sundet mellan Emsalö och Hexalö, ca 20 kilometer söder om Borgå.     

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Segla för Tjörn, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Family Search - Massachusetts Births, Finlands Sjöhistoriska museum – Databasen för Finlands handelsflotta, Sandfarten från Borgå skärgård till Helsingfors, Skutor och skeppare från Sibbo i väst till Pernå i Öst, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Brita                                                                                                                                                Registreringsnummer 5775

Brita var byggd i ek och bok hos skeppsbyggmästare Anders Jensen i Öxenbjerg Svendborg 1911. Hon levererades med namnet Brita den 1 april till Aktieselskabet A Jensen i Svendborg. Befälhavare var Jens Jensen från Svendborg. Hennes mättal var 79 brt, 65 nrt och 7.6 djup. Bolagets namn står för Anders Jensen. Det var han som byggt fartyget och som nu även blev dess redare. Den 9 oktober 1915 såldes hon till Kay Kjeld Steensen Christiansen i Mariager på Östra Jyllands kust i Randers Amt ca 20 km norr om Randers. Han var själv befälhavare.

Året därpå, den 12 februari, sålde han fartyget till Sverige för 30 000 kronor genom köpebrev daterat i Mariager och den 18 februari fick hon svenskt mätbrev med 78,62 brt, 64,66 nrt, 22,79 längd, 6,30 bredd och 2,27 djup. Köpare var ett partrederi med handlare Einar Persson på Ven som huvudredare och ägare av 2/20. Befälhavare var Adil Vendel Weberg från Ven med 2/20. Övriga delägare var hamnkapten Gustav Weberg med 1/20, Edvin Wikström i Glummeslöv med 6/20 och Alex Alm med 9/20. Registreringscertifikat utfärdades den 6 mars. Den 26 april 1917 blev Erik Palmer Nilsson på Ven befälhavare.

Den 22 mars 1922 anmäldes att fartyget sålts till ett partrederi med lotsförman Adolf Reinhold Råwall i Råå som huvudredare och ägare av 3/38. Befälhavare var Janne Theodor Davidsson i Råå med 14/38. Övriga delägare var skepparen Gustav Davidsson 6/38, änkefru Sofia Davidsson 4/38, fröken Anna Davidsson 2/38, fröken Rebecka Davidsson 1/38, skepparen Johan Pettersson 2/38, byggmästare Göran Bengtsson 2/38, sjökapten Fredrik Gudmundsson 2/38, sjökapten Jakob Andersson 2/38, alla från Råå. Maskinist Albert Åberg i Ängelholm hade 1/38. Köpebrevet var daterat den 21 mars och köpeskillingen var 19 000 kronor.

När Brita den 31 mars 1922 var på resa från Råå till Stettin med last av järnskrot, blev hon klockan 9.50 på morgonen påseglad av den tyska skonaren Marthalouise några nautiska mil NV om Swinemünde under SSO frisk bris. Brita låg bidevind för babords halsar och den tyska skonaren länsade för akterlig vind. Brita fick betydande skador på bogen ovan vatten-linjen och blev inbogserad till Swinemünde av en passerande ångare. Påseglingen orsakades av det tyska fartyget som bröt mot sjövägsreglerna.

Anmälan att Brita försetts med motor gjordes den 9 april 1923. Motorn som var på 35 hk var av fabrikat Ellwe från Svenska Maskinverken i Södertälje. Därefter fick hon certifikat som motorskonare den 12 april. Av certifikatet framgår att hon tillhörde partrederiet, lotsförman, Adolf Reinhold Råvall i Råå. Janne Davidsson i Råå var befälhavare. I 1923 års skeppslista uppges då hennes mättal vara 78,69 brt och 61,46 nrt efter motorinstallationen samt att hon drivits 1918. När Brita den 30 september 1924 var på resa från Västerås till Malmö med last av tackjärn strandade hon, klockan 18.30 på eftermiddagen, i Södermanlands skärgård under befäl av Janne Davidsson med fyra mans besättning. Ledfyren Svarthäll passerades kl 18. Därefter sattes kursen mellan två mindre holmar belägna norr om Kråkö, för att där gå till ankars norr om denna ö. Fartyget kom då för nära den ena holmen och fick bottenkänning. En så svår läcka uppstod att det inte gick att hålla fartyget läns. Man satte därför fartyget på grund på lämpligt ställe ost om Kråkö. Brita länspumpades och flottdrogs några dagar senare av en bogserångare. Efter av dykare företagen tätning avgick fartyget till varv i Mälaren för reparation. Vid sjöförklaring i Malmö rådhusrätt den 24 oktober 1924 bedömdes orsaken till haveriet ha varit oförsiktig och dumdristig navigering. Under det tilltagande mörkret borde inte befälhavaren passera mellan holmarna utan istället ankrat upp fartyget norr om denna holme.

Den 29 februari 1928 utfärdades certifikat för motorskonaren Brita, tillhörande hemmansägaren Albin Johannesson i Utäng Skärhamn. Brittas hemort var Skärhamn och befälhavare var sonen, John Robert Johannesson. Han hade köpt Brita för 25 000 kronor dagen innan. Albin var född i Utäng den 5 december 1879 och gift med Amanda Rustina Rutgersdotter som var född i Klövedal den 24 oktober 1881. De bodde i Utäng. John Robert var född i Utäng den 23 september 1904 och gift med Märta Alida Johansson som var född i Fagerfjäll den 26 november 1907. De bodde i Utäng. Albin Johannessons föräldrar var Johannes Eliasson och Elsa Johansdotter i Utäng. De var födda i Kyrkefjäll Klövedal 1839 och i Mölnefossa 1838. I skeppslistan 1929 uppges att motorstyrkan var 40 hk. Albins andre son, Adolf Eberhard, blev befälhavare den 19 april 1941. Han var född i Utäng den 8 september 1906.

På bilden ses Brita Leth av Aarhus. Hon hade Skärhamn som hemort under åren 1928 – 1942. Bilden är från hemsidan Coasters & other ships revived.

När Britta den 12 november 1941 var på resa från Höganäs till Lübeck, med last av porslins-lera (chamotte), sprang hon läck och sjönk syd om Samsö klockan 4.20 på morgonen. Brita var under befäl av Adolf Johannesson med tre mans besättning och befann sig vid tillfället i hård vind med grov sjö. Hon avseglade den 10 november från Höganäs kl 8.30 på morgonen och tog natthamn i Hundested på norra Själland. Man fortsatte resan den 11 november kl 8.30 på morgonen. När man passerat spärren vid Själlands rev klockan 14.30 hade vinden ökat till full storm. Klockan 19.30 tog en brottsjö livbåten och dess dävertar.

Fartyget, som sprungit läck, fick därefter länsa mot Samsö. Eftersom fyrarna var släckta ankrade man klockan 21. Seglen hade slitits sönder och på grund av att det fanns för lite brännolja ombord, var fartyget manöverodugligt. Fram till klockan 3 på morgonen hade hon fortsatt läcka och det var omöjligt att hålla läns med pumpen som gått sönder. För att ta sig närmare land kapades den ena ankarkättingen varvid riggen gick överbord. Ångfartyget Limfjorden som var i närheten tillkallades för att bistå de skeppsbrutna. Britta sjönk så hastigt att besättningen måste hoppa överbord. De bärgades av Limfjorden, med undantag av lättmatrosen Ivar Leonard Johansson från Limhall Klövedal som omkom. Han var född den 17 november 1911. Bästeman, Axel Ragnar Johannesson från Utäng, var bror till befälhavaren, och född den 4 augusti 1917. Händelsen är ett referat från sjöförklaringen som hölls samma år.      

Brita blev bärgad och förd till Middelfaert Skibsvaerft i Middelfaert, i närheten av Kolding, där hon reparerades och omriggades till galeas. Den 1 mars 1942 anmäldes att hon sålts till Arne och Gunnar Flyvbjerg i Hirtshals för 7 650 kronor. Hon blev då omdöpt till M A Flyvbjerg av Hirtshals och använd för tångfiske. Hon deltog även under kriget i smuggling av judar till Sverige. Den 6 oktober 1943 överfördes 186 personer på en gång. I 1944 års Skibsliste anges hennes mättal och dimensioner vara 75 fots längd, 20,9 fots bredd, 7.5 fots djup, 82 brt, 53 nrt och 135 tdw. Motorstyrkan anges till 98 hk. Gunnar Flyvbjerg i Hirtshals är huvudredare. 1948 finns samma huvudredare i Strib på västra Fyn. 1954 redovisas motor på 119 hk. 1955 är huvudredarens hemort Fredrikshamn. Hemorten för fartyget är 1957 fortfarande Hirtshals.

1957 såldes hon för 120 000 kronor till Alfred Sörensen i Aarhus och blev namnändrad till Hilfred med Aarhus som hemort. Hon kom då att användas som stenfiskare. 1970 har hennes nrt ändrats till 44. Efter de hårda åren som tångfiskare och stenfiskare med bristande underhåll var fartyget mycket slitet då det utbjöds till försäljning 1972.

Otto B Leth i Aarhus köpte Hilfred 1972 för 58 000 kronor och döpte om henne till Brita Leth. Han överlät henne samma år till Jens Carl Leth i Ikast, mitt på Jylland. Fartyget genomgick en grundlig renovering och återställdes till ursprungligt skick. Hon fick även en modern Scania diesel motor på 230 hk. Hon inreddes för skolskeppsverksamhet och betalande gäster och tar nu emot 12 övernattande gäster eller 30 på dagstur. På hemsidan uppges att fartygets segelyta är 420 m2, brt 87, längd över allt 33,20 , bredd 6,50, djup 2,6 meter och har Aarhus som hemort. 1980 finns registrerat att hon har radiotelefoni ombord och att motorstyrkan är på 169 kW. Mättalen är justerade till 86 brt och 43 nrt. 1985 är fartyget överfört till m/s Brita Leth ApS i Aarhus.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Danmarks Skibsliste 1913 – 1915 och 1944 – 1985, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Rååwalds Rederi, Coasters & other ships revived, Brita Leth hemsida, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Tjärns båtar, Museet för söfart i Helsingör samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Böljan                                                                                          Registreringsnummer 5994

Böljan var byggd av skeppsbyggmästare Johan August Svensson på Södra Garns Varv i Götaälvdalen 1917 för egen räkning med namnet Laila. Hon var byggd av ek och fur som tremastad skonare för Rederi AB Concordia i Göteborg och mätte enligt det första mätbrevet den 27 juli 131,54 brt och 95,21 nrt. Hon var från början utrustad med en 1-cyl Bolinder hjälpmotor. I bilattesten från den 21 maj 1918 framgår att hon var byggd 1917. Hon såldes den 16 maj för 140 000 kronor till Rederi AB Tempus. I samband med överlåtelsen blev hon omdöpt till Styrbjörn Starke. I det nya registreringscertifikatet den 31 maj 1918 framgår att Jarl Oskar Risberg från Skillinge var fartygets befälhavare. Den 21 december samma år tillträdde Bernhard Jönsson Rifve i Brunnsby som ny befälhavare.

Styrbjörn Starke såldes till Rederi AS Nielsen i Nyköbing den 29 juli 1919 för 125 000 danska kronor. Anmälan inlämnades den 30 juli med avregistrering från det svenska skepps-registret den 31 juli. I samband med försäljningen bytte fartyget namn till Carl och blev regi-strerat i det danska registret den 13 augusti med Nyköbing som hemort. 1920 finns hon med 32 hk motor. Mättal och dimensioner är upptagna till 133 brt, 113 brt under däck, 14 rt maskinrum, 19 rt manskapsutrymmen, 100 nrt, 230 tdw, 97,8 fots längd, 24,4 fots bredd och 8,9 fots djup. 1921 är en E Hansen befälhavare och 1922 E F Jensen. Då heter redaren C J Brun i Köpenhamn. Den 11 februari 1925 registreras att Carl återigen har bytt ägare. Det är ett partrederi i Nyköbing Falster med köpman August Nielsen, som huvudredare och deläga-re, som förvärvat fartyget. Den andre delägaren var fartygets befälhavare, Valdemar Jakob Steffensen i Nysted. Som hemort behölls Nyköbing. De hade lika stora andelar i fartyget till den 4 februari 1927 då hon såldes till Sverige.  

I certifikat av den 4 augusti 1927 framgår att Carl blivit omdöpt till Vinnita i samband med försäljning till Grundsund. Köpare var ett partrederi med 3 delägare och Maria Josefina Johansson som huvudredare och ägare till halva delen i fartyget. Hennes man, Karl Emanuel Johansson, var befälhavare men inte delägare. Resterande delar i Vinnita ägdes av deras två söner, Johan Harry Johansson och Anders Samuel Johansson, med 1/4 vardera. Den 27 oktober samma år blev Axel Teodor Torgersson befälhavare tills Karl Emanuel Johansson, den 23 februari 1928, åter tillträdde den tjänsten.

Under de närmaste åren, fram till försäljningen 1934, byttes befälhavare vid flera tillfällen. Den 20 juli 1928 tillträdde Karl Anders Alfredsson-Ögård från Gravarne, den 28 augusti 1928 Karl Emanuel Johansson, den 2 april 1929 N O Olsson i Barrevik. Den 20 augusti 1929 anmäls att Karl Emanuel Johansson övertagit 1/200 i Vinnita för 150 kronor och samtidigt blivit huvudredare för fartyget. Den 17 november samma år tillträder han även som befälhavare. Den 26 i samma månad anmäls att Vinnitas motor är på 45 hk. Den 2 mars 1930 är Torgersson återigen befälhavare till den 14 juni 1932 då Karl Emanuel Johansson återigen tillträder. Ny mätning inför stundande fiske vid Island gjordes den 27 juni 1932 till 120,62 brt och 88,69 nrt. Vinnita fick då distriktsnummer LL 120. Den 22 mars 1933 blev J N L Hansson i Lysekil befälhavare.   

Den 14 februari 1934 såldes Vinnita till ett partrederi i Hällvik Blekinge med 2 delägare för 20 000 kronor. I certifikatet av den 19 februari framgår att Karl Johansson i Hällevik var huvudredare, ägande 19/20 och själv befälhavare. Den andre delägaren var Ernst Molander Södergren i Hällevik som ägde 1/20. Den 1 februari 1935 anmäldes att man satt in tre nya lastluckor året innan och att fartyget har en motor på 120 hk. Det var en 2-cyl. råoljemotor från Jönköpings Motorfabrik. Hon blev i samband med försäljningen till Hällevik namnändrad till Böljan. I skeppslistan 1935 upptas mättal och dimensioner till 136,51 brt, 108,66 brt under däck, 103,55 nrt, 28,60 längd, 8.25 bredd, 2,70 djup och 3,60 djupgående. Där framgår även att hon drivits och reparerats 1934 och att hemorten är Hällevik. Nils Olsson Södergren från Mjällby blev befälhavare den 15 juli 1935. Han var far till Ernst Molander Södergren som var en av delägarna.

     

Bilden föreställer den tremastade skonaren Böljan på slipen vid Härön. Böljan hade Skärhamn som hemort under åren 1947 till 1960. Bilden är hämtad från boken, Kyrkesund – båtar och fartyg.

Gunnar Arnold Johansson från Skärhamn blev befälhavare den 21 augusti 1935 men avlöstes av Karl Johansson igen den 3 oktober. Han kvarstod som befälhavare till den 11 oktober 1939 då Ernst Molander Södergren övertog befälet fram till den 7 maj 1940 då Karl Johansson återkom på posten. Den 29 mars 1943 blev Karl Johan Viktorsson från Hörviken Blekinge ny befälhavare till 24 mars 1944 då August Konrad Olsson i Hällevik övertog befälet. I 1945 års skeppslista redovisas 141,41 brt och 98,76 nrt. Viktorsson återkom den 2 april 1945 men avlöstes den 23 mars 1946 av Einar Torsten Rodhammar i Djupekås. Det var han som var befälhavare den 20 oktober 1946 då Böljan på kvällen grundstötte vid Edesön utanför Dalarö på resa från Hudiksvall till Tuborg med trälast. Böljan sprang läck men tätades provisoriskt, bärgades och infördes till Furusunds slip (eller TB, Transportbolaget) där hon skulle repareras.

Av den efterföljande sjöförklaringen framgår att Böljan avgått från Hudiksvall den 18 oktober klockan 20.30 för resa till Tuborg i Danmark. Den 19 klockan 21.05 på kvällen passerades Östra Stendörrens fyr och i dennas vita sektor styrdes ut mot Jungfrufjärden. Då Dalarö fyr syntes klar av Långholmslandet ändrades kursen i tron att det var Hummelkläppens fyr. Efter att bästemannen orienterat sig i sjökortet konstaterades att fyren inte hade den rätta karaktären för att vara Hummelkläppen. Vidtagen manöver kunde inte hindra att fartyget körde på grund med 7,5 knops fart så att stäven lyftes ca 3 fot. Den 21 oktober klockan 4.30 på morgonen kom bogserbåten Munin till platsen. En del last lossades och klockan 16 drogs fartyget av grundet efter att 25 standard lossats. Vid dykarundersökning visade det sig att förstäv och köl var svårt skadade. Den 22 oktober var Böljan provisoriskt tätad och klockan 18.30 anlände hon till Furusund där lasten lossades och fartyget upptogs på slip för reparation. Orsaken till olyckan angavs vara försumlig navigation från bästemannens sida.

Böljan såldes den 21 januari 1947 för 120 000 kronor till partrederiet Karl Bernhard Simonsson i Skärhamn. Hans son Anders Ragnvald Simonsson var befälhavare. De ägde hälften vardera i fartyget. I en ostlig kuling med sydlig ström grundstötte Böljan den 31 oktober 1947 vid Middelgrund när hon var på resa från Köpenhamn till Lübeck med last av styckegods. Grundstötningen inträffade klockan 14.30 och hon kom loss klockan 20.30 samma kväll sedan vattnet stigit. Orsaken till olyckan var lågvatten. John Bror Eberhard Berntsson från Skärhamn blev Böljans befälhavare från den 5 juli 1948 till den 16 oktober då Anders Simonsson var tillbaka. Den 9 december samma år hade Böljan grundkänning vid Själlands nordkust när hon var på resa från Kalundborg till Halmstad med Salpeter. Strandningsredogörelsen från samma datum meddelar att Böljan grundstötte under en svag syd-västlig bris i tät dimma vid ytterändan av Själland Rev. Fartyget kom senare loss själv efter att en del av lasten lämpats överbord. Orsaken till grundstötningen uppgavs vara dimman.

Karl Gunnar Simonsson, bror till Anders Simonsson, blev befälhavare den 9 december 1949. Den 4 april året därpå efterträddes han av en annan bror, Knut Erik Simonsson. Fadern avled 1951 och Knut Simonsson blev troligen delägare i fartyget då. Han efterträddes som befälhavare av Anders den 19 oktober 1953. Knut blev huvudredare i mars 1954 och den 14 juli blev han även fartygets befälhavare fram till försäljningen 1960.

Karl Simonsson var född i Duvdalen Stockevik den 18 juli 1881. Han var gift med Anna Johansson som var född i Skärhamn den 9 september 1883. De bodde på Fiskgatan 5. Karls föräldrar var skepparen Simon Robert Berntsson från Duvdalen och Helena Nilsdotter från Kroksdal. De var födda 1857 och 1856 och bodde i Duvdalen innan de flyttade till Skärhamn. Anders var född den 13 september 1907 och gift med Gunhild Charlotta Johannesson som var född i Skärhamn den 23 februari 1908. De bodde på Skolgatan 8. Knut var född den 25 februari 1912 och gift med Alice Gunhild Olsson som var född i Skärhamn den 18 juni 1911. De bodde på Parkgatan 11. Karl Gunnar var född i Skärhamn den 4 november 1919. Han var gift med Mary Ingegerd som var född den 30 juni 1921 i Torp socken på Orust. Uppgifterna om Arnold Johansson från Skärhamn som blev befälhavare den 21 augusti 1935 finns i his­toriken för 8356 Ethel. Bröderna Simonsson i Skärhamn hade kvar Böljan till 1960 då hon i september månad såldes för 47 000 kronor till ett partrederi på Hönö med 3 delägare. I certi­fikat den 13 september framgår att tremastskonaren Venita ägdes av Gunnar Botvid Börjesson, Egon Börje Börjesson och Karl-Erik Bertil Börjesson med lika delar. De hade då döpt om henne till Venita. Gunnar Börjesson var huvudredare och befälhavare. Den 19 november 1960 tillträdde Olof Hasse Jakobsson från Styrsö som befälhavare.

Rolf Gunnar Bjernestrand i Munkedal köpte Venita för 9 000 kronor den 7 maj 1965. Året därpå lades hon upp vid Gullbergskajen i Göteborg. Han sålde henne den 15 april 1971 till Claes Westman i Göteborg som sålde henne vidare till Per Anders Berg i Göteborg. Han var ensam ägare och själv befälhavare och gav henne åter igen namnet Styrbjörn Starke. Han sålde henne den 27 juli 1972 för 38 000 kronor till Lena Åström Kungshamn. Jonas Peter Osvald Almfeldt i Göteborg var då befälhavare. Därefter finns uppgifter att hon som skuta med en mast blev utställningsbåt för Osby-Pannan. Den 7 mars 1974 anmäldes att hon skall omregistreras från lastfartyg till handelsfartyg. Hon var verksam som klädbåt och var synlig i Västervik den 17 maj 1975, Hjulstabro den 17 juli och Gamleby den 10 september 1975. Anmälan den 29 december 1975 anger att hennes ägare var Lena Westman. Därefter låg hon under sommaren och hösten 1976 vid flera tillfällen i Kungshamn och Gravarne.

I maj 1977 var hon återigen riggad som tremastskonare och låg i Trelleborg på väg till Israel. Båtologen 1977, sidan 155, uppger att hon då var såld till CH-Bil Cohen & Hedström i Stockholm med Kungshamn som hemort. Israelfödde Eli Cohen köpte henne för att ta henne till Israel. Hon avgick från Sverige den 18 juni 1978 och anlände till Haifa den 25 juli Där fanns hon i augusti 1978 med namnet Stockholm i Eilats hamn och med lastrummet ombyggt till diskotek.

Hon fanns fortfarande i skeppslistan 1988 som Styrbjörn Starke och med CH-Bil Cohen & Hedström i Stockholm som ägare. Skeppslistan anger då 141 brt, 90 nrt, 200 tdw och 160 hk. Det finns även en uppgift om att hon skulle ha förolyckats 1978 eller 1979 men på grund av utestående inteckningar inte kunnat avföras.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Museet for Söfart Helsingör, Dansk Söulykke-statistik 1947 och 1948, Sveriges skeppslista 1935 och 1945, Danmarks Skibsliste 1920 – 1922, Folk och hus i Skärhamn samt kyrko-arkivalier Stenkyrka.

Carl                                                                                                              Registreringsnummer 3386

Carl byggdes 1892 som tvåmastad skonare i ek hos skeppsbyggmästare Ferdinand Hansen i Marstal. Den 25 maj 1892 såldes fartyget, som döpts till Carl, till Gustav Rasmusen i Marstal, själv befälhavare. Enligt Danmarks Skibsliste 1893 hade hon mättalen 54,5 brt och 48,5 nrt. Hennes djup midskepps i lastrummet var 7,6 fot. Hon såldes den 18 januari 1899 för 11 000 kronor till Johan Jansson på Donsö. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde skutan vidare, vilket framgår av certifikat den 28 januari 1902, till ett partrederi på Donsö med 3 delägare. Gustav Karlsson var huvudredare och befälhavare. De andra delägarna i partrederiet var hans bröder, Karl Botvid och Alfred. Alla tre delägarna hade lika andelar. I 1908 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 52,41 brt, 49.89 brt under däck, 39,85 nrt, 19,80 längd, 5,68 bredd, 2.23 djup, 2,8 meters djupgående och Donsö som hemort. Det nämns också att hon drivits 1905.

Anmälan ingavs den 21 mars 1910 att Carl sålts till ett partrederi i Skärhamn med Johan Bernhard Axelsson som huvudredare och hälftenägare. Avtalet var undertecknat den 15 februari. Johan var född den 26 december 1885 och avled den 2 februari 1913 i tbc som ogift. Hans föräldrar var Axel Johansson och Beata Berntsdotter på Magasinsgatan 7 i Skärhamn. Axel var född på Klädesholmen 1857 och Beata i Tolleby Västergård 1858. Befälhavare och hälftendelägare var Karl Bernhard Kristiansson på Bagarliden 1. Han var född i Skärhamn den 18 april 1883 och hans föräldrar var Kristian Eliasson och Britta Helena Andersdotter.

Kristian var född i Säby 1831 och Britta i Kebene 1852. Johan Axelsson sålde sin andel i fartyget den 25 december 1912 till Janne Bolivar Hermansson i Skärhamn som då också blev huvudredare. Han var född i Kroksdal den 29 september 1890 och bodde på Storgatan 1 i Skärhamn. Hans föräldrar var Herman Berntsson och Anna Johanna Kristiansdotter. De var födda i Kroksdal 1854 och Nordvik 1855. Janne var gift med Anna Beata Jonsson som var född i Skärhamn den 26 januari 1891.

Bilden föreställer skonaren Carl. Den hade Skärhamn som hemort mellan åren 1910 och 1917. Fotot är från              sjöfartsforumet Fallrepet.

Under 1916 gjordes reparationer och ombyggnader på Carl och i samband med detta installerades motor på 25 hk. Detta anmäldes den 5 oktober och hon redovisades då som motorfartyg. I mätbrevet av den 9 september redovisas 52,54 brt och 37,89 nrt. 

Hon såldes den 10 maj 1917 för 24 000 kronor till ett partrederi i Marstrand. Köpare var S P Svensson, Johannes Svensson och C B Österman i Marstrand. Carl såldes vidare samma år för 29 000 kronor till Johan Birger Olsson i Göteborg och Axel Birger Karlsson i Långedrag med 1/6 resp. 5/6. Axel Birger var huvudredare och befälhavare och Långedrag blev hemort. Hon överfördes därefter den 12 mars 1918 för 35 000 kronor till Rederi AB Gulli i Göteborg. Enligt certifikat den 25 juni samma år var Karl Bernhard Kristiansson från Skärhamn befälhavare. Det nyregistrerade bolagets styrelse utgjordes av sjökapten Axel Birger Karlsson, handlare John Birger Olsson och skeppsmäklare Jakob Ture Olof Norrby. Den 10 december 1918 intygades att fartyget sålts för 45 000 kronor. I certifikat två dagar senare meddelas att Axel Birger Karlsson i Göteborg är ensam ägare och själv befälhavare.

Den 30 december 1921 sprang Carl läck på resa från Landskrona med last av 950 säckar gödning till Karlstad. Hon sjönk i Dalbosjön men besättningen räddade sig i livbåten in till Hjortens udde. De hade under resan haft problem med dåligt väder och börjat läcka. I närheten av Vänersborg gick de på grund men lyckades komma av grundet med hjälp av ankare och ankarspel. Resan fortsatte därefter men läckan ökade och länspumpen klarade inte att hålla skutan flytande. Motorn stannade, besättningen gick i livbåten och tog sig iland på en ö utanför Hjortens udde. Då hade Carl redan sjunkit. Dalbosjön är den västra delen av Vänern. Hjortens udde ligger utmed den västra kusten av Vänern i närheten av Mellerud.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Skeppslista över segelfartyg i utrikes fart, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1893 - 1899, Sveriges skeppslista 1908 och 1917, Nya Lidköpings Tidning 27 september 2013, tidningen Länspumpen 1: 1991, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 

 

Criterion                                                                                                                Registreringsnummer 5552                                                                                                            

Criterion var kravellbyggd hos Smith & Stepenson i Grimsby England 1889 med namnet Criterion och registrerad på Thomas Baskcomb i Grimsby som ketch, 62 ton med ON 96200. Hennes mättal och dimensioner i Sveriges skeppslista blev efter köpet till Sverige 64,16 brt, 37,91 nrt, 100 tdw, 21,40 längd, 5,98 bredd och 2,93 djup (fot 68,3 X 19,6 X 9,6).

Hon inköptes till Sverige av ett partrederi i Kyrkesund för 275 Pounds den 3 mars 1899. Oskar Johansson på Höjda i Sumpen på Tjörn var huvudredare och befälhavare (inte att förväxla med Oskar Johansson i Hisingsviken). Övriga delägare var Karl Abrahamsson från Härön, Karl Berntsson från Härön, Andreas Hansson från Kyrkesund och Karl Alfred Berntsson från Kyrkesund. Samtliga delägare hade en femtedel vardera. Smackowner Thomas Baskcomb i Great Grimsby var säljare. Mätbrev utfärdades av Uddevalla Tullkammare den 14 juli 1900.

Hon såldes den 18 oktober 1902 för 7 100 kronor till ett partrederi i Mollösund med Johan Adolf Rodhén som huvudredare och befälhavare. De övriga delägarna var Anders Oskar Berg, Bernhard Pettersson och Johan August Berg. Samtliga delägare hade 1/4 vardera i rederiet. Den 24 oktober 1905 sålde Bernhard Pettersson sin del till övriga delägare för 1 130 kronor. Den 19 oktober 1906 sålde Johan August Berg sin tredjedel till övriga delägare för 1 456 kronor. Criterion ägdes därefter av Johan Adolf Rodhén och Anders Oskar Berg med hälften vardera. Hemorten var Mollösund.  

Den 27 oktober 1913 såldes hon till ett nytt partrederi i Mollösund med Magnus Berg som huvudredare. De övriga delägarna var Oskar Joel Berg, Bror Otto Berg, Mauritz Hermansson, Sigfrid Karlsson och Joakim Patriksson. Samtliga delägare hade 1/6 vardera. Den 31 januari 1914 blev hon registrerad med Magnus Berg som huvudredare, Oskar Joel Berg som befäl-havare och Mollösund som hemort. 

Ommätning gjordes den 17 april 1917 vid Marstrands Tullkammare till 64,70 brt och 44,34 nrt. Den 20 april 1917 såldes hon för 13 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Johan Ludvig Karlsson som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av brodern Hugo Konrad Karlsson. I 1917 års skeppslista finns hon registrerad med mättal och dimensioner på 64,70 brt, 64,16 brt under däck, 44,34 nrt, 21,40 längd, 5,98 bredd och 2,93 djup. Där nämns även att hon har galeasrigg, att hon har drivits 1912 och att hemorten är Skärhamn.

Den 20 juli 1917 ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 74,70 brt och 50,48 nrt. Den 4 mars 1918 registreras Johan Ludvig Karlsson som befälhavare och den 29 mars 1920 registreras att Criterion har motor på 25 hk. Hon hade då även ommätts vid Göteborgs Tullkammare till 62,84 brt och 42,33 nrt.

Hugo Karlsson var född den 1 september 1888 och hans bror Johan Karlsson den 13 juni 1890. Föräldrarna var Karl Olsson och Hilda Olausson i Skärhamn. De var födda i Toftenässtrand 1865 och i Nordvik 1864 och bodde på Magasinsgatan 1 i Skärhamn när bröderna föddes. De flyttade därefter till Toftenässtrand och därefter till Dalgatan 7 i Skärhamn den 11 november 1910. Hugo var gift med Hulda Adolfina Möller från Björholmen. Hon var född den 16 september 1890. De bodde på Härön i Klövedal. Johan var gift med Ingrid Konstantina Jansson som var född på Flatholmen den 24 september 1893. De flyttade till Göteborg.

Den 2 februari 1921 såldes Criterion för 12 000 kronor till ett nytt partrederi i Skärhamn med 5 delägare och med fiskhandlaren Karl Olausson som huvudredare. De övriga delägarna var salteriidkaren Johan Olausson i Skärhamn, hemmansägaren Olle Olausson i Nordvik, fiskaren Karl Andersson i Skärhamn och den tidigare delägaren Hugo Konrad Karlsson. Samtliga delägare hade 1/5 vardera i partrederiet. Den 1 mars samma år sålde Hugo Karlsson sin del till de övriga som därefter hade 1/4 vardera. Detta registrerades den 30 mars.

Karl, Johan och Olle Olausson var bröder och söner till Olaus Kristiansson och Inger Kristina Jonsdotter i Skärhamn. Olaus var född i Nordvik 1831 och Inger Kristina i Utäng 1836. Karl Olausson var född i Skärhamn den 29 oktober 1875 och gift med Elisabeth Johannesdotter från Skedet som var född den 27 mars 1876. De bodde på Magasinsgatan 6 i Skärhamn. Johan Olausson var född i Skärhamn den 15 maj 1866 och gift med Ida Kristina Niklasdotter från Röra Sörgård som var född den 14 juli 1870. De bodde på Magasinsgatan 3 i Skärhamn. Olle Olausson var född i Skärhamn den 2 oktober 1873 och Han gift med Matilda Charlotta Johansdotter från Nordvik som var född den 24 februari 1874. De bodde i Nordvik.

Karl Andersson var född i Haketorp den 29 mars 1889 och son till Anders Kristiansson och Anna Maria Olsdotter vilka bosatte sig på Hamngatan 30 i Skärhamn. Anders var född i Haketorp den 6 februari 1861 och Maria var född i Brevik den 4 november 1865. Karl Andersson gifte sig med Edla Karlsson som var född i Skärhamn den 13 september 1894. Edla var syster till Hugo och Johan som köpte kuttern från Mollösund den 20 april 1917.

     Kuttern Criterion för ankar vid Omstadsberget i Kyrkesunds ränna. Criterion hade hemmahamn i Skärhamn från 1917        till 1922. Bilden är från hemsidan Kyrkesund.com.

Den 7 juni 1822 såldes Criterion för 6 000 kronor till ett partrederi i Grundsund med Lars Edvard Johansson som huvudredare och ägare av 1/3 i fartyget. Övriga delägare med 1/3 vardera var Lars Edvards två bröder David Johansson och Nathanael Johansson. I samband med köpet blev kuttern namnändrad till Torsten. Nathanael var fartygets befälhavare och hemorten var Grundsund. Ändringarna registrerades den 14 juni.

Under 1923 blev Torsten förbyggd och reparerad. Arbetet omfattade ruff, lastrumsluckor mm. Efter ombyggnaden var fartygets mättal och dimensioner vid Lysekils Tullkammare den 23 maj 64,45 brt, 61,86 brt under däck, 43,82 nrt, 21,25 längd, 5,90 bredd, 2,87 djup och 3,75 djupgående. Den 6 april 1924 ommättes Torsten vid Lysekils Tullkammare till 39,17 nrt. Den 10 april 1926 såldes hon för 11 000 kronor till Johan August Olsson i Brattås Orust. Han var själv fartygets befälhavare. Hemorten blev Brattås. Den 16 februari 1928 mättes kuttern vid Lysekils Tullkammare till 45,27 nrt. Den 13 september 1930 mättes hon igen vid Lysekils Tullkammare till 39,97 nrt.

Den 11 maj 1945 utlyste Auktionskammaren i Göteborg auktion på motorkuttern Torsten, liggande vid Gullbergskajen. Efter budgivning inropades fartyget för 8 475 kronor av handlanden Carl Albinsson i Göteborg. Albinsson var huvudredare men befälhavare utsågs inte då kuttern skulle genomgå förbyggnad. Den 4 juli 1947 såldes Torsten, efter ombyggnad, till ett partrederi på Hönö för 30 000 kronor. Artur Lennart Bryngelsson var huvudredare och hans bror Holger Gustav Nicolaus Bryngelsson var fartygets befälhavare. En ansökan om namnändring till Neptun beviljades inte men fartygets hemort ändrades till Hönö.

Ommätning gjordes vid Göteborgs Sjötullavdelning den 23 juli 1947 till 68,96 brt och 44,51 nrt och den 30 december 1947 registrerades som ny befälhavare, Algot Verner Bryngelsson på Hönö. Den 5 april 1948 såldes Torsten för 37 000 kronor till ett nytt partrederi på Hönö med 4 delägare och med Bror Folke Bryngelsson som huvudredare. De övriga delägarna var Olof Andreas Bryngelsson, Olof Evert Gunnar Bryngelsson och Algot Verner Bryngelsson.

Alla delägarna hade lika stor andel. Algot Verner Bryngelsson var befälhavare och Hönö behölls som hemort. Man lämnade också in en ansökan om namnändring till Isa vilket blev beviljat den 10 april. Som skäl angav man att fartyget huvudsakligen skulle användas på istraden från Vänern.

Den 28 februari 1948 blev Isa ommätt vid Göteborgs Sjötullsavdelning till 69,85 brt och 46,49 nrt. Den 7 april 1949 registrerades Olof Andreas Bryngelsson på Hönö som befälhavare och den 9 maj 1950 registrerades att Olof Evert Gunnar Bryngelsson efterträtt honom. Den 1 februari 1952 registrerades Algot Verner Bryngelsson som befälhavare och den 26 juni samma år registrerades Olof Evert Gunnar Bryngelsson åter som befälhavare. Man växlade befälhavare mellan delägarna under åren man drev rederiet tillsammans. Den 20 december 1952 sålde Algot Verner och Bror Folke sina andelar, för 4 000 kronor per andel, till Olof Evert Gunnar Bryngelsson som därmed ägde 3/4 i fartyget och var både huvudredare och befäl-havare.

Den 2 juni 1957 anmäldes till Fartygsregistret att Isa ändrats till pråm utan framdrivningsmaskin och den 20 maj 1959 anmäldes till Fartygsbyrån att pråmen upphuggits under föregående år. Isa blev avförd ur registret, såsom upphuggen, den 25 augusti 1959. Sven Bryngelsson har i Länspumpen 2002:4, i en historik om ishantering, meddelat att Isa, 1953, blev lagd vid Stenskär utanför Hönö för att där bli vrak. De sista åren bogserade hon en pråm med samma namn.

Källor: Kutterepoken, Kyrkesund Båtar och fartyg, Brittisk skeppslista 1890 – 1899, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Deerhound                                                                               
Registreringsnummer 5955

Kuttern Deerhound var byggd 1881 av W Gibbs i Galmpton Devon för John Rusell i New Clee Lincastshire som seglande trålare, byggd som ketch och vid registreringen tilldelad beteckningen ON 83547 på 80 ton.

Hon såldes 1889 till James Thorpe i Grimsby och fick i juli 1889 registreringsnummer för fiskebåtar, GY 807. Den 27 september 1890 såldes hon till Frederic Woldemar i Grimsby och 1896 till Thomas Dobson i Grimsby. Det var han som hade kuttern den 30 oktober 1899 då den avfördes ur det Brittiska skeppsregistret som såld till Sverige.

Deerhound såldes för 280 pund till ett partrederi i Mollösund med tre delägare, Anders Johansson Skantze, Johan Martin Skantze och Alfred Magnus Skantze. Det var far med två söner som var köpare med 1/3 vardera. Alfred Skantze var huvudredare och befälhavare och Deerhounds hemort blev Mollösund. Den 22 februari 1918 såldes fartyget till ett partrederi i Skärhamn, med två delägare, för 22 500 kronor.

Det var Axel Bernhard Hansson och Oskar Berntsson som var delägare med hälften var. Axel Hansson var född i Skärhamn den 13 juni 1883. Hans föräldrar var August Hansson som var född i Nordvik 1861 och Betty Berntsdotter som var född i Skärhamn 1863. Axel var gift med Karolina Josefina Olausdotter från Nötsäter som var född den 20 september 1884. De bodde på Dalgatan 3 i Skärhamn. Oskar Berntsson var född den 22 juli 1879 i Surdal Uppegård Klövedal. Hans föräldrar var Bernt Olsson och Britta Kristina Olsdotter, födda 1846 och 1847 i Surdal Klövedal och i Fagerfjäll. Bernt hade jakten Flygaren som var byggd i Ängsnäs år 1900. Oskar gifte sig med Gerda Matilda Olausdotter. Hon var född i Skärhamn den 1 januari 1882. De bodde på Blåsarliden 3.

Den 21 mars 1918 registrerades att Axel Hansson var huvudredare, Oskar Berntsson befälhavare och att fartygets hemort var Skärhamn. Den 2 maj samma år mättes kuttern om vid Marstrands Tullkammare till 79,10 brt och 59,97 nrt. Den 31 mars 1920 anmäldes att motor installerats och att man utfört arbeten med ruff, lastluckor mm. Samtidigt anmäldes ommätning vid Marstrands Tullkammare till 81,56 brt och 64,79 nrt på grund av motorinstallation och ombyggnad.    

Anmälan gjordes den 16 februari 1923 att Oskar Berntsson blivit ny huvudredare och den 5 mars samma år sålde Axel Hansson sin hälft i fartyget för 6 000 kronor till Oskar som därmed blev ensam ägare till Deerhound. Skeppslistan 1923 upptar motor på 25 hk och mättal och dimensioner med 81,46 brt, 78,61 brt under däck, 64,79 nrt 23,09 längd, 6,18 bredd och 3,08 djup. Dessutom nämns att hon reparerats 1923. Oskar kallades ”Surdalns-Oskar” i Skärhamn för att han var född i Surdal Klövedal. Han hade tidigare jakten Gerda som var byggd i Vasseröd på Orust och lastade 50 ton.

Han sålde 1/20 i kuttern den 13 mars 1934 till Nils Gustav Adolf Hansson i Skärhamn för 500 kronor. Huvudredare blev då Oskars hustru Gerda Olausdotter. Oskar kvarstod som befälhavare och fartygets hemort förblev Skärhamn. Den 14 april 1936 anmäldes att Nils var befälhavare och den 26 februari året därpå meddelades att Osvald Knut Alrik Olausson i Skärhamn var befälhavare. Den 21 februari 1938 sålde Nils tillbaka sin tjugondel i Deerhound till Oskar för 500 kronor för att dagen därpå köpa in kuttern till ett nybildat partrederi tillsam-mans med Alrik. De betalade 12 500 kronor till Oskar och hade lika stora delar i rederiet. Huvudredare var Nils hustru, Karin Helena Jonasson, och Nils blev befälhavare.

Nils Hansson var född i Skärhamn den 14 mars 1912. Hans föräldrar var Axel Bernhard Hansson och Karolina Josefina Olausdotter. Axel var en av delägarna i Deerhound när hon köptes från Mollösund 1918. Nils hustru, Karin Helena Jonasson, var född i Stockevik den 15 november 1912. De bodde på Blåsarliden 3 och senare på Kroksdalsliden 7. Alrik Olausson var född den 6 november 1913. Hans föräldrar var Janne Albert Olausson och Gerda Florentina Olofsdotter i Skärhamn. De var födda 1887 och 1883 i Skärhamn och Kebene. Alrik var gift med Ella Vanja Irene Hansson som var bror till Nils och född den 30 augusti 1916.

Under 1939 gjordes reparationer av ruffar, lastrumslucka, styrhytt mm och den 18 mars mättes Deerhound av Landskrona Tullkammare till 85,28 brt och 65,10 nrt. Alrik tillträdde som befälhavare den 5 juli 1943. Under 1944 och 1945 skiftade sysslan som befälhavare. Den 3 februari 1944 blev Nils befälhavare, den 11 september Alrik och den 30 september Axel Hansson, som tidigare var delägare. Den sista tiden innan försäljningen från Skärhamn blev Nils åter befälhavare den 6 april 1945.

     

Bilden till höger föreställer Deerhound av Skärhamn liggande vid den nya kajen i Skärhamn i slutet av 1930-talet. Det är ungdomar från Skärhamn som poserar på akterdäcket. På bilden nedan passerar hon Kronborgs slott i Öresund. Skärhamn var Deerhounds hemort mellan 1918 och 1945. Fotograferna är okända.

Den 12 juni 1945 såldes fartyget för 13 000 kronor till Fritz Hilding Bergstedt i Sannäs Tanum. Hon fick hemort Sannäs och blev omdöpt till Sture vilket registrerades den 16 juni. Den 3 november blev hon ommätt vid Lysekils Tullkammare med mättalen 85,28 brt och 63,34 nrt. Hon sprang läck den 18 januari 1946 i isen på Frierfjorden utanför Porsgrunn i Norge när hon var på väg från svensk hamn till Skien med last av trämassa. Hon sattes på grund och besättningen blev räddad. Den 17 maj samma år avfördes hon ur registret såsom inte möjlig att sätta istånd. Under tiden som hon varit vattenfylld hade lasten svält och sprängt ut däck, bjälkar mm. Det kunde inte på något sätt löna sig att reparera. Detta var ett konstaterande som gjordes av Kragerö Byrett den 26 april.

Sture såldes av Bohusläns Allmänna Sjöförsäkringssällskap i det skick hon befann sig vid besiktningen i Porsgrunn efter haveriet. Köpeskillingen var 13 750 norska kronor och köpare var Jens och Kristen Andersen. Kontraktet undertecknades i Kragerö den 20 februari och Kragerö Nya Sparbankskontor ställde då garanti med 1 000 kronor för handpenning tills köpet blev klart vid tinget och betalning kunde ske. 

  

 Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Brittiskt skeppsregister 1890 – 1899, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927 och 1929, Segla för Tjörn, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Klövedal, Mollösund och Stenkyrka.






Delfin                                                                                                                                                      Registreringsnummer 3307

Delfin byggdes som galeas vid Svinevikens Skeppsvarv 1898 i ek, gran och fur av skeppsbyggmästare Johan Harald Johansson. Beställare var Nestor Olsson Kiddön Hamburgsund. Enligt certifikat vid registrering den 14 oktober var han hemmahörande i Svennerby församling. Nestor Olsson var ensam ägare och själv befälhavare. I mätbrevet den 8 oktober uppges galeasens mättal till 45,34 brt och 34,93 nrt.


Hon finns inte nämnd i skeppslistan 1901 – 1903 vilket eventuellt kan tyda på att hon använts för fiske den första tiden. Delfin såldes och i det nya certifikatet den 22 mars 1904 tillhör hon partrederiet bästeman Karl Augustsson på Snixholmen nord om Hamburgön. Befälhavare var Karl Johansson med adress Norgård Hamburgsund. De ägde hälften vardera i skutan som fick Hamburgsund som hemort. I 1908 års skeppslista var Karl Johansson även huvudredare.

Den 12 mars 1912 såldes Delfin för ett icke känt pris till August Hansson i Skärhamn. August var ensam ägare och själv befälhavare vilket framgår av certifikatet den 14 mars 1912. Han var född i Nordvik den 1 juli 1861. Hans föräldrar var Hans Jonasson och Inger Jonasdotter, födda i Nordvik 1811 och Utäng1821. August var gift med Betty Berntsdotter som var född i Tubberöd den 17 december 1863. De bodde på Hamngatan 11 innan detta hus revs för vägbygget genom Skärhamn. August flyttade då som änkeman till Ankarvägen 7.


August sålde sitt fartyg den 8 mars 1915 för okänt pris. Köpare var partrederiet skeppare Ivar Amandus Johansson i Skärhamn. Ivar var själv befälhavare på galeasen och ägare till den ena hälften. En 22 hk Avance motor inmonterades under 1915 efter köpet. Andra hälften i fartyget ägdes av sjömannen Kornelius Karlsson i Skärhamn. Ivar var född i Skärhamn den 22 juli 1890. Hans föräldrar var August Johansson och Petronella Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1854 och i Utäng 1848. Ivar Johansson var gift med Anni Eugenia Lovisa Augustdotter som var född på Flatholmen den 9 september 1892. Hon avled den 12 november 1918. Ivar gifte då om sig med Ester Mariana Strandberg, född Eriksson och född i Skärhamn den 30 november 1889.

Delfin av Hamburgsund, senare Skärhamn.

Segelsömnad ombord på Delfin av Skärhamn år 1913 i Stettin. Sjömansprästen Gustav Cederberg tog kortet.

 


Kornelius Karlsson var född i Tubberöd Skärhamn den 6 augusti 1892 som son till Karl Johan Kristiansson och Inger Kristina Eliasdotter. De var födda i Södra Bäck 1865 och Skärhamn 1861. Kornelius gifte sig med Gunhild Susanna Johansson som var född i Skärhamn den 19 juli 1893. De bosatte sig i Karls föräldrahem på Hamngatan 21. Kornelius bedrev senare fiskberedning i ett magasin som låg i närheten av Akvarellmuseet i Skärhamn.


4 juli 1916 såldes Delfin till Ernst Adolf Bremer i Kalvsund (känd som smugglarkungen) för 7 500 kronor. I certifikat från samma datum anges Bremer som hältendelägare och huvudredare för det partrederi som köpte Delfin. Fiskhandlare Anders Hansson i Mollösund ägde den andra halva delen. Creutz Albin Andersson i Stockevik på Skaftö var befälhavare. Kalvsund blev ny hemort för fartyget. Det framgår även av certifikatet att Delfin var försedd med den Avance motor på 22 hk som inmonterats året innan.



Den 5 februari 1919 anmäldes att Bremer sålt sin del i Delfin till Axel Hansson för 8 100 kronor. Av certifikatet den 7 februari framgår att fiskhandlaren Axel Hansson i Göteborg var ensam ägare till motorgaleasen Delfin och att Karl Robert Andersson i Stockevik Skaftö var befälhavare.


På resa från Köpenhamn till Reval den 14 december 1919, med last av styckegods och däckslast med silltunnor, sjönk Delfin klockan 6 på eftermiddagen 12 grader ost om Segerstad fyr på sydöstra delen av Öland. Omkring 15 sjömil utanför Ölands ostkust sprang fartyget plötsligt läck. Läckan uppstod antagligen i maskinrummet, vilket hastigt började vattenfyllas. Eftersom det fanns fara för att fartyget skulle sjunka sattes kurs mot land. Innan man nådde land var man dock tvungen att gå i livbåten. Strax därefter sjönk fartyget. Senare flöt Delfin iland på Ölands ostkust.


Vid sjöförklaring i Kalmar Rådhusrätt den 19 december samma år angavs att orsaken till olyckan inte kunnat fastställas.



Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, SST nr 50 den 20/12 1919, Medlemmar i Klubb Maritime, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Dolly                                                                                                Registreringsnummer 6481

Galeasen Dolly byggdes av ek och fur vid Fridhems varv i Lysekil 1916. Varvet hade 1911 inköpts av Lysekils Mekaniska Verkstads AB vars ägare var Lars Laurin. Hon levererades till norska beställare med namnet Stora Skum och motoriserades 1919 vid Lysekils Mekaniska Verkstads AB med en Skandiamotor på 25 hk. I den norska skeppslistan 1920 är hon upptagen som Transport 1 och ägd av Wilhelm Larsen i Moss (Andersen & Arvesen) och hade då Porsgrunn som hemort. Hon hade dessförinnan, fram till den 18 juli 1918, varit registrerad i Moss. I ett intyg från Moss skeppsregister den 24 februari 1921 meddelades att motorskibet Transport 1, ex Stora Skum, den 18 juli 1918 strukits ur fartygsregistret i Moss som sålt till Porsgrunn.

Genom köpebrev, daterat i Moss den 28 februari 1921, såldes hon av H Schianders efterträdare till Skärhamn för 35 000 Norska kronor. I bilattest från den 8 mars 1921 intygas att fartyget byggts i Lysekil 1916 av Lysekils Mekaniska Verkstads AB med namnet Stora Skum. Vid attestens upprättande kallas hon för motorbåten Transport 1, hemmahörande i Porsgrunn. I mätbrev från samma datum anges hon som motorgaleasen Transport 1 med 53,24 brt och 39,02 nrt.

Bilden föreställer galeasen Dolly som var hemmahörande i Skärhamn mellan åren 1920 och 1936. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

I registreringscertifikatet från den 22 mars 1921 kallas hon motorgaleasen Dolly ex Transport 1. Hon anges där tillhöra Karl Albert Hermansson i Skärhamn, ensam ägare och själv befälhavare. I certifikatet anges att hon är försedd med Skandiamotor på 25 – 30 hk. Sveriges skeppslista 1923 anger Dollys hemort till Skärhamn. Mättal och dimensioner anges till 53,24 brt, 52,52 brt under däck, 39,02 nrt, 17,80 längd, 6,00 bredd och 2,44 djup. I 1927 års skeppslista har nrt ändrats till 39,61 och ett djupgående på 2,85 meter redovisas. 1/10 av fartyget överfördes den 7 februari 1933 för 500 kronor till Charlotta Hermansson som då blev ny huvudredare. Dolly var på varv och fick drivning 1931 och 1934. I samband med varvs-besöket 1931 gjordes ommätning av fartyget till 51,99 brt, 47,49 brt under däck och 37,44 nrt.

Albert Hermansson var född den 26 augusti 1881 i Kebene. Han gifte sig med Inger Charlotta Kristiansdotter från Tubberöd Skärhamn som var född den 20 november 1882. De bodde på Tvärgatan 6. Alberts föräldrar var Herman Olsson och Anna Britta Andreasdotter vilka var födda i Häle 1856 och i Södra Bäck 1857. De var inflyttade till Skärhamn och bodde i ett hus vid Postvägen 11, som revs när vägen breddades. Charlottas föräldrar var Kristian Olausson och Helena Johansdotter. De var födda i Kubbale 1846 och i Toftenäs 1849.

Dolly såldes den 2 februari 1936 för 13 000 kronor till ett partrederi på Bohus Malmön med Johan Valdemar Johansson som huvudredare. De övriga delägarna i rederiet var Nils Astor Johansson och Johan Oskar Johansson. Valdemar Johansson och hans två söner var ägare med 1/3 vardera. Befälhavare, utan del i fartyget, var till en början Ivar Alexius Eriksson. Den 19 mars 1937 blir Valdemar Johansson befälhavare och därefter turas fadern och de två sönerna om att vara befälhavare.

Hon blev förbyggd vid Källvikens varv på Orust 1940. Nils sålde sin del till fadern den 31 juli 1945 för 5 000 kronor. Dolly såldes den 13 mars 1946 till Mogens & Reksten i Oslo för 35 000 kronor med Johan Thoresen i Oslo som registrerad ägare. Namnet på fartyget behölls och Oslo blev hemort. Enligt den norska skeppslistan var hon 1947 registrerad med 54 brt, 35 nrt och 66 hk motor men enligt den svenska skeppslistan 1945 var hennes motor på 85 hk. Den 31 oktober 1947 var Dolly på resa med last av cement från Mariager på Jyllands ostkust i Danmark till Isefjorden på Själlands nordkust. Hon sprang läck i Kattegatt och sjönk ca 8 sjömil S t V om Aalborg Bukt fyrskepp. Besättningen på 3 man blev räddade ombord på fyrskeppet.

 Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935. Norska förlisningar 1947, Dansk Söulykke-statistik 1947, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Duvan                                                                                                 Registreringsnummer 4692

Den tvåmastade skonaren byggdes 1899 i ek av Niels Jörgen Jensen i Marstal. I bilbrevet av den 23 april 1899 framgår att fartyget byggts för Christian Jensen Boutrup i Ommel och döpt till Duen med Marstal som hemort. 1901 är hon införd i registret med 31 brt, 17 nrt och 7,7 fots djup. Christian Jensen Christensen i Ommel var redare och befälhavare och Marstal var hemort. 1905 är hon införd med 75 brt, 60 nrt och 7,7 fots djup med samma uppgifter om redare, befälhavare och hemort. 1907 anges redare och befälhavare som Christian Jensen Boutrup i Ommel.

Han sålde sitt fartyg till Sverige för 16 500 kronor den 28 februari 1907 och den 4 april mättes hon i Sverige till 71,44 brt och 58,55 nrt. Den 11 mars finns uppgift i registreringscertifikat att hon ägdes av Johan Gotthard Karlsson i Lysekil och blivit omdöpt till Duvan. I Skeppslistan 1908 är Karlsson upptagen som befälhavare och redare. Mättal och dimensioner redovisas till 71,44 brt, 66,91 brt under däck, 58,15 nrt, 23,36 längd, 5,84 bredd, 2,32 djup och 2,80 djupgående. Lysekil är hemort. Duvan lastade 125 tdw och tog ofta stenlast till Tyskland under tiden i Lysekil.

Den 17 februari 1913 såldes Duvan till ett partrederi på Stora Kornö med 4 delägare och Karl Artur Edvardsson som huvudredare. De övriga delägarna var Axel Einar Antonsson, Anders Emelius Edwardsson och Nils Fredrik Antonsson. Samtliga delägare var från Stora Kornö och hade lika stora andelar i rederiet. Artur och Emelius Edwardsson var bröder och Axel och Nils Antonsson var också bröder.

Från Stora Kornö såldes Duvan till Skärhamn. I certifikat den 1 juli 1915 framgår att Oskar Olofsson i Skärhamn var ensam ägare och själv befälhavare. Oskar var född i Kroksdal den 27 oktober 1873 och kallades allmänt i Skärhamn för ”Kroksdaln” efter sin födelseplats. Hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och i Rösselvik 1839. Oskar var gift med Augusta Matilda Johansdotter. Hon var född i Tubberöd den 9 augusti 1879. De bodde på Magasinsgatan 10.

I Svensk Sjöfartstidning nr 11 år 1916 omtalas att skonarskeppet Dufvan av Skärhamn såldes till Rederi A/S Duen (J Raagaard) i Köpenhamn. Hon blev då omdöpt till Duen och försedd med motor. Försäljningen uppges av en annan källa ha ägde rum den 22 mars 1916 med registrering den 24 mars. Motorn, på 41 hk, uppges ha blivit installerad den 5 december 2016. Anmälan om försäljning till K N C Wilson i Köpenhamn gjordes den 28 december 1915. Han sålde vidare till Rederi A/S Duen som den 19 juli 1919 sålde henne vidare till Magnus Christian Pedersen i Köpenhamn. Uppgifterna är inte tydliga.

Enligt den danska skeppslistan 1917 hade Duen motor på 41 hk och en K Andersen som befälhavare. Mättal och dimensioner uppgavs då vara 76 brt, 70 brt under däck, 10 rt maskinrum, 13 rt manskapsutrymmen, 53 nrt, 80,7 fots längd, 19,7 bredd och 7,7 djup. Rederiet nämns som A/S Rederi Duen, dess företrädare var K Bartholdy och hemorten Köpenhamn. Året därpå heter befälhavaren C Larsen och 1919 M Mortensen. Då anges även att fartyget lastar 125 tdw samt att ägarna bakom rederiet Duen är bröderna Bartholdy i Köpenhamn. 1920 uppges en Magnus Christian Pedersen i Köpenhamn vara fartygets redare. Han hade köpt Duen den 19 juli 1919. 1922 heter befälhavaren H Larsen och i 1923 års skeppslista är L P Christensen befälhavare.

Den 16 januari 1923 såldes fartyget till Hilding Mattsson på Hovenäset för 26 750 kronor. Certifikat av den 2 februari meddelar att motorskonaren Vivan tillhör partrederiet Hilding Albert Johannes Mattsson på Hovenäset. Hon har då återfått sitt svenska registreringsnummer och blivit omdöpt till Vivan. Mattsson ägde 1/2 i fartyget och fartygets befälhavare, Axel Torwald Feldt på Hovenäset, den andra halvan. Mättal och dimensioner var då noterade till 75,92 brt, 57,12 nrt, 23,52 längd, 5,90 bredd och 2,32 djup. Feldt sålde sin del i Vivan den 24 december samma år till handlare Albert Mattsson på Hovenäset för 7 000 kronor. Befälhavare blev då hans son Hilding Mattsson.

Vivan blev kvar på Hovenäset till december 1927 då hon såldes tillbaka till Danmark för 16 650 kronor. Köpare var skibsförer Jens Hummel i Östersundby som återgav henne namnet Duen av Aalborg. Anmälan inlämnades den 30 december. I den danska skeppslistan 1929 har hon mätts om och då fått mättal och dimensioner med 76 brt, 70 brt under däck, 7 rt maskinrum, 13 rt manskapsutrymme, 55 nrt, 80,8 fots längd, 19,6 bredd och 7,8 djup. maskinstyrkan var uppgraderad till 46 hk och lastförmågan var 135 tdw. Den sista danska ägaren, Mads Jensen Madsen i Aalborg, sålde Duen i Köpenhamn för 17 300 kronor den 16 november 1934.

      Fotografiet av Duvan är från hemsidan Ölands järnvägar och skutor. Hon hade 1915 Skärhamn som hemort.

Intyg om händelsen är daterat den 5 december 1934 och i certifikat den 8 december sägs att motorskonaren Duen tillhör skeppsredaren Evert Artur Karlsson i Grönhögen på Öland. Han var ensam ägare. Elon Martin Roth från Degerhamn blev befälhavare den 19 december. Mättal och dimensioner är 1935 redovisade med 79,30 brt, 69,43 brt under däck, 57,72 nrt, 23,70 längd, 6,00 bredd och 2,34 djup. Där framgår även att hon reparerats 1935 och har kvar samma motor på 46 hk. I Svensk Sjöfartstidning 1937 kan man läsa att motorskonaren Duen fått en Bolindermotor på 60 hk. Därefter blev Sven Ingvar Kindström i Drag befälhavare den 12 mars 1938. Evert Karlsson sålde 1939 Duen till sin bror, handlare Karl Arvid Eugén Karlsson i Grönhögen, för 20 000 kronor. Han var ensam ägare med Kindström som befälhavare på sitt fartyg som fick ha kvar sitt namn. Intyg blev utfärdat den 20 maj och certifikat den 14 juni 1939. Den 11 juli 1945 fick Duen certifikat som motorgaleas sedan hon blivit nedriggad.

Under befäl av Rudolf August Kindström (yngre bror till Sven Ingvar) och totalt tre mans besättning, på resa från Malmö till Ronnebyredd med last av 125 ton gjutsand, förliste Duen den 8 november 1945. Klockan var 8 på morgonen när olyckan inträffade vid Vitbådan söder om Hasslö i Karlskrona skärgård under SW hård storm med regntjocka. Duen avseglade den 7 november klockan 13.15. Samma dag klockan 17.00 passerade man genom Falsterbokanalen. Klockan 3.00 möttes man av dåligt väder som övergick till SW storm. Fartyget befann sig då 10 - 15 nautiska mil SSO om Hanö och framfördes med både segel och motor. Kursen ändrades till O till S. Befälhavaren beslöt sig för att runda Utklippan och Utlängan för att genom farleden vid Långören ta fartyget in till Karlskro­na genom Blekinge skärgård från ost. Bästemannen och jungmannen, vilka låg till kojs, purrades ut. Klockan 03.30 sprang storbommen och gaffeln varefter storseglet blåste bort. Även klyvare och mesan blåste sönder och följdes snart av stagfocken. Fartyget var nu utan segel och då motorn en timma senare strejkade blev fartyget liggandes redlöst drivande vind för våg i nordostlig riktning. Till följd av den överbrytande sjön kunde inga reservsegel slås under. Omkring klockan 07.00 siktades land på ca 1 nautisk mils avstånd. Befälhavaren lät en stund senare fälla båda ankarna och stack kättingarna på tamp. Dessa sprang dock genast av och klockan 08.00 drev fartyget upp på grundet Vitbådan söder om Hasslö, där det genast sprang läck och vattenfylldes. Masterna och livbåten gick överbord men några fiskare lyckades bärga besättningen och föra in dem till Hasslö någon timma efter skeppsbrottet.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Folklivsarkivet i Lund, Sveriges skeppslista 1908 och 1935, Danmarks Skibsliste 1901 – 1934, Museet for Söfart Helsingör, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Ölands järnvägar och skutor, Dansk Demografisk Databas, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Dyring                                                                                        Registreringsnummer 5413

Dyring blev det sista namnet på detta fartyg. Hon byggdes vid Södra Garns varv av Johan August Svensson 1913 som tremastad skonare med namnet Hulda för ett partrederi i Höganäs med Anders Petter Horndal som huvudredare och ägare av 14/116. Befälhavare var Nils Petter Svensson i Lerberget som ägde 14/116. Per Jönsson i Långaröd hade 12/116, lantbrukare Nils Persson i Långaröd 4/116, skeppsmäklare Karl Nilsson 12/116, grosshandlare Nils Hultgren 10/116, lotsförman Anders Berg Wiksten 9/116, konsul Ragnar Karl Johan Öberg 10/116, skeppsmäklare Janne Reinhold Olsson 2/116 och fröken Anna Espelund 2/116. De övriga 17 andelarna ägdes av 12 små delägare.

Hulda strandade den 20 mars 1915 klockan 4 på morgonen, under nordostlig snöstorm i bukten, vid Finnedalen på Bornholm. Hon var på resa från Limhamn till Visby med last av superfosfat. Hon drogs loss den 12 april klockan 5 på eftermiddagen av Svitzers s/s Hertha och infördes till Rönne. Där lossades lasten och såldes den 21 april i Rönne hamn. Sveriges skeppslista 1917 redovisar mättal och dimensioner med 168,89 brt, 146,77 brt under däck, 140,90 nrt, 28,08 längd, 7,75 bredd 3,0 djup och 3,20 djupgående. Befälhavare är Nils Petter Svensson och hemort är Höganäs.

Den 17 juli 1919 blev Nils Julius Jönsson i Nyhamnsläge befälhavare men den 30 augusti samma år var Nils Petter Svensson tillbaka. Anmälan gjordes den 27 januari 1920 att Per Jönsson sålt sin del (12/116) på offentlig auktion till Anders Petter Horndal. Den 21 december 1920 gjordes ny anmälan om ändrad hemort till Viken med samma redare och befälhavare. Sjökapten Nils Olof Horndal köpte 15/116 av Anders Petter Horndal och 4/116 av Henning Winter Eriksson för 1 939,65 och 517,24 vilket anmäldes den 23 januari 1923. Intyg är daterat den 24 januari. Övriga delägare i rederiet den 1 mars 1923 var Johannes Jönsson med 4/116, skeppshandlare Knut Erik Magnus Bothén 1/116, f.d. lotsen Karl Henrik Römmerman 2/116, bosatta i Höganäs. Sjökapten Olof Petter Olsson 2/116, skeppare Sven Petter Jönsson 2/116, f.d. handlare August Hammarlund 2/116, styrman Janne Malmgren 2/116, fröken Katharina Andersson 2/116, studerande Lars Andersson 2/116, lantbrukare Emil Delander 2/116, fiskare Nils Henning Svensson 2/116, alla bosatta i Lerberget. Otto Bengtsson med 4/116 var bosatt i Helsingborg.

Nils Henning Svensson från Lerberget blev befälhavare den 15 april 1925. Samma år genomgick fartyget reparationer. Anmälan om installerad motor på 85 hk av märket Avance för 17 500 kronor gjordes den 29 maj1928. Då sjökapten Nils Horndahl avlidit anmäldes den 29 december 1928 att hans 19 andelar i fartyget övergått till hans hustru, Amelia Horndahl. Den 2 april 1929 anmäldes att 17/116 sålts för 212,50 av C Nilssons sterbhus till fru Hanna Sofia Eriksson i Helsingborg. Den 9 april anmäldes att skepparen Nils Henning Svensson i Lerberget köpt 14/116 av skepparen Nils Petter Svensson i Höganäs för 350 kronor. N P Olsson i Höganäs blev befälhavare den 2 oktober 1930.

Den 22 augusti 1931 anmäldes att Axel Severin Lewold i Viken antagits som huvudredare den 21 april. Den 1 september samma år blev Nils Henning Svensson i Lerberget åter befälhavare. 38/116 anmäldes den 26 september 1932 ha blivit sålda till Anders Petter Horndal på auktion. Därefter har ägarlistan den 22 mars 1932 följande utseende. Amelia Horndal i Lund 19/116, A B O Bengtssons sterbhus i Helsingborg 9/116, skeppsmäklare H Bengtsson i Helsingborg 10/116, skeppsmäklare Anders Petter Horndal i Helsingborg 38/116, fröken Anna Espelund i Helsingborg 2/116, herr O P Olsson i Lerberget 2/116, fröken Johanna Hammarlund 2/116, herr J Malmberg 2/116, herr L Andersson 2/116, Nils Henning Svensson 17/116, alla bosatta i Lerberget. Dessutom hade Nils Persson i Långaröd 4/116, Johannes Jönsson i Höganäs 4/116, handlare Erik Bothén i Höganäs 1/116, fröken Katharina Andersson i Viken 2/116, samt August Ekensteen i Viken 2/116.

Köpekontrakt tecknades den 3 juli 1933, angående försäljning av Hulda för 20 000 kronor, med ett nytt partrederi som hade Axel Severin Lewold som huvudredare och ägare till 5/100. Nils Henning Svensson, som ägde 95/100, blev fartygets befälhavare. Anmälan inlämnades den 20 juli med Viken som hemort. Svensson anmäldes som huvudredare den 4 september 1934. I januari 1934 såldes hon till Gustav Evert Andersson i Skärhamn för 33 000 kronor. Han var född den 5 juni 1901 och bodde i Utäng. Han var gift med Märta Alice Ingeborg Eriksson från Stockevik som var född den 17 februari 1902. Gustav Anderssons föräldrar var Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter i Utäng. De var födda i Rävlanda 1854 och i Kroksdal 1853.

Därefter såldes Hulda den 5 mars 1935, med anmälan samma dag, till Otto William Svensson i Djupekås för 31 500 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Certifikat utfärdades den 7 mars. Den 10 oktober 1938, på resa från Pernåviken i södra Finland till Köpenhamn med trälast, sprang fartyget läck ca 70 distansminuter SV Bengtsskär i sydvästra Finland men flöt på lasten. Besättningen, på fem man, räddade sig in till Bengtsskär. Hulda drev iland på ön Vilsandi i Estland. Efter en tid bärgades vraket och fördes till Finland där det kantrade. Hulda bärgades igen och togs till Furusund där det inköptes av Sven Magnus Nilsson i Påskallavik. 

Bilden föreställer tremastskonaren Dyring som ägdes av Skärhamnare ett par månader vintern 1935, med namnet Hulda. Hon återkom till Skärhamn 1951 för några månader med namnet Inga-Lena. Hon kom slutligen till Skärhamn 1954 som Dyring och lades upp i Toftösund som uttjänt. Hon avfördes från registret samma år. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

I Anmälan från Tallin den 17 oktober framgick att vraket drivit iland vid ön Vilsandi Estland. Den 10 oktober, klockan 3 på eftermiddagen, under sydvästlig halv storm med god sikt, över-gavs fartyget av sin besättning. Man avseglade den 7 oktober på morgonen. Under dagen till-tog den friska vinden och på kvällen blåste det full storm med regndis varför man beslöt att söka sig in till Hangö för nödhamn. Då vinden mojnade, den 9 oktober på morgonen, lättades ankar och fartyget fortsatte sin resa klockan 8 på morgonen. Samma dags eftermiddag, vid skymningen, gick vinden över mot SSV. Gaffelfocken, som under dagen varit satt, bärgades och utbyttes mot revat storsegel och stagfock. Klockan 12 midnatt blev befälhavaren tvungen att sakta ner farten och lägga fartyget bi för babords halsar i den grova sjön med överbrytande sjö. Den 10 oktober, klockan 2 på eftermiddagen, sprang fartyget läck. Då fara för kantring förelåg övergavs fartyget, vilket en kort stund efter att besättningen gått i livbåten kantrade. Besättningen blev efter ett dygn räddad av fyrbesättningen på Bengtsskär och införd till fyren i utmattat tillstånd.   

Liggande vid Furusunds Slip, i havererat tillstånd, såldes Hulda till Påskallavik den 22 mars 1939 för 11 000 kronor av Blekinge ömsesidiga sjöförsäkrings AB och Sjöförsäkrings AB Öresund. I anmälan den 20 april meddelades att skrovet med motor skulle repareras. Hon omdöptes den 4 augusti till Astrea. Reparationen sägs ha blivit gjord på Saltviks varv vid Oskarshamn. I certifikat den 3 oktober samma år framgår att Astrea tillhörde Sven Magnus Nilsson i Påskallavik med 2/4 och befälhavaren Gunnar Hubert Severin Nilsson i Påskallavik med 1/4 samt skeppsmäklaren John Erik Samuelsson i Oskarshamn med 1/4.

På annandag jul 1939 låg Astrea uppankrad i Öregrunds skärgård på resa från Gävle till Visby med last av hö. Vid tvåtiden på natten upptäcktes att eld utbrutit i skansen där tre man låg och sov. Då branden upptäcktes befann sig Astrea tre nautiska mil NNV Djurstens fyr. En av kronans båtar observerade elden och begav sig dit för att undsätta. Då inte elden gick att släcka på plats togs Astrea under bogsering till Öregrund. Inte heller brandkåren lyckades släcka elden varför man sänkte fartyget genom att öppna bottenventilerna. Hon bärgades och reparerades vid Öregrunds slip, försäkrad för 50 000 kronor. Den 17 september 1941 grundstötte hon NO Österskär men kom loss och blev läck så att hon måste ta sig till Saltviks varv för reparation. Därefter tecknades avtal den 26 november 1941 om försäljning för 75 000 kronor till Rederi AB Falken i Jonstorp. Av certifikatet den 9 januari 1942 framgår att Malte Thorwald Thorsson i Skillinge var befälhavare och att Rederi AB Falkens styrelse utgjordes av skeppsredare Oskar Mauritz Thore, direktör Johan Hugo Walfrid Jakobsson i Helsingborg och sjökapten Nils Ekman i Höganäs. Samma år insattes ny motor på 145 hk.

Karl Gösta Grafström från Glumslöv blev befälhavare på Astrea den 16 juni 1943. Den 21 maj 1944 strandade hon NO om Sandhammarens fyr när hon var på resa från Gotenhafen (namnet på Gdynia under kriget) till Trelleborg i tjocka. Hon fick hjälp av bärgningsångaren Dan och kunde därefter fortsätta sin resa. John Helge Gyllin avlöste Grafström som befäl-havare den 1 juni 1944. Den 29 mars 1945 blev Rickard Oliver Svensson från Hällevik i Blekinge befälhavare för en månad. Den 20 april mönstrade hans äldre bror, Helge Alexander Svensson från Hällevik, som befälhavare på fartyget. Han för Astrea seglationsåret ut och fram till försäljningen på vintern därefter.

Den 21 januari 1946 såldes hon för 60 000 kronor till ett partrederi på Hönö med Karl Otto Bryngelsson som huvudredare och delägare med 2/6. De övriga andelarna i Astrea ägdes av Algot Verner Bryngelsson med 1/6, Olof Andreas Bryngelsson med 1/6, Olof Evert Gunnar Bryngelsson med 1/6 samt Bror Folke Bryngelsson med 1/6. Algot Verner var befälhavare och alla var bosatta på Hönö. I certifikatet av den 25 januari framgår att Astrea hade Hönö som hemort. Karl Otto Bryngelsson blev hennes befälhavare den 4 juni 1947.

Hon såldes den 16 februari 1948 för 145 000 kronor till Anders Johan Andersson i Bleket på Tjörn. Han var ensam ägare. Karl Emil Andersson i Alsvik, Blidö socken, blev då Astreas befälhavare. Certifikat utfärdades den 19 februari. Dagen därpå blev Ernst Molander Södergren i Hällevik befälhavare. Fartyget såldes den 30 november samma år för 165 000 kronor till Ernst Olof Birger Aronsson i Kristinehamn som ensam ägare. Certifikat utfärdades den 13 december. Ernst Molander Södergren var kvar som befälhavare fram till den 11 juni 1949 då Aronsson själv övertog den befattningen. På resa från Rostock den 2 februari, under befäl av Ernst Molander Södergren, sprang fartyget läck och måste gå in till Halmstad för att tätas.

Köpebrev tecknades den 27 juli 1951 med Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn om försäljning av Astrea för 30 000 kronor. Sören var född den 18 april 1911 och bodde på Storgatan 34. Fartyget blev då omdöpt till Inga-Lena efter hans yngsta dotter. Sörens föräldrar var Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20 i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. 

I certifikat den 10 augusti 1951 framgår att tremastskonaren Inga-Lena tillhör skepparen Sören Pettersson i Skärhamn, ensam ägare och själv befälhavare. Han överlät befattningen som befälhavare på Gunnar Arne Andersson i Skrea den 17 augusti 1951 och sålde fartyget månaden därpå för 35 000 kronor.

Den 7 september 1951 såldes hon till AB Gitex i Stockholm och blev då omdöpt till Margot. Certifikatet från den 10 september nämner sjökapten Lars Göran Erlandsson Colliander från Stockholm som befälhavare och att bolagets styrelse utgjordes av direktör Gunnar Louis Gibe. Karl Gunnar Egon Johansson från Karlskrona efterträdde som befälhavare den 22 december 1951.

1953 såldes Margot på exekutiv auktion i Luleå till skeppsbyggmästare Gordon Witting i Ystad, som huvudredare för ett partrederi. Köpebrevet, på 17 100 kronor, undertecknades den 24 september. Fartyget blev nu omdöpt för sista gången, till Dyring. Av certifikat den 12 november framgår att hon tillhörde, partrederiet, direktör Gordon Witting i Ystad som även ägde 1/3. Helge Svensson i Hällevik var ägare till 1/3 och fartygets befälhavare, Nils Otto Harald Lindström i Östra Karsbo ägde 1/3. Ystad blev Dyrings hemort. Den 26 maj 1954 tillträdde Helge Alexander Svensson från Mjällby som befälhavare. Två månader senare, den 31 juli, anmäldes från Ystad att Dyring, vid en besiktning efter en olycka, fått så stora skador att hon inte var värd att reparera. Hon kondemnerades och avfördes från registret i augusti samma år.

Hon köptes därefter av John Eskil Oskarsson i Skärhamn som tog ur den 2-cyl Bolindern på 142 hk, och sålde. Hon hamnade därefter, troligen 1955, i Toftösund vid Skärhamn som vrak. Idag återstår inget synligt över vattenytan. Eskil Oskarsson var född i Skärhamn den 26 juli 1914. Hans föräldrar var Olaus Oskarsson och Berta Charlotta Johansdotter på Hamngatan 32. De var födda i Brevik 1875 och i Kärrslätt 1874. Eskil var gift med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bodde på Parkgatan 3 i Skärhamn. I skeppslistan för 1953 finns Dyring införd med 187,54 brt, 135,12 nrt, 250 tdw och 145 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Europeana förlisningsuppgift Dyring, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer,(sökväg på Europeanas hemsida – förlisningsuppgift Dyring), Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt Kyrkoarkivalier Stenkyrka.