Träskutor Gamen - Gustav

Gamen                                                                                                          Registreringsnummer 5304

Gamen var byggd i ek och alm i England som seglande trålare och användes som sådan uteslutande för fiske. Den kan ha varit byggd i Grimsby i slutet av 1800-talet med Grimsby som hemort.

Enligt tillgängliga uppgifter kom Gamen till Sverige från Ymuiden Holland genom köp från Pieter de Raadt den 1 maj månad 1911. Hon bar då namnet Volharding och var registrerad med beteckningen YM 59. Köpare var Hilde Isaksson på Resö i Lur församling Tanum. Han betalade 225 pund för fartyget. Den 14 maj samma år sålde han fartyget till hemmansägaren och handlanden Malkolm Teodor Corneliusson i Fåraby Havstenssund för 4 000 kronor. Denne sålde vidare dagen efter till ett partrederi på Nord Hälsö i Tanum, NV om Strömstad. Rederiet ägdes av 4 bröder med lika delar. De betalade 6 000 kronor för fartyget som fick Hällesö som hemort.

De fyra bröderna var John Edvin Albrektsson, Erik Boldevin Albrektsson, Gustaf Adolf Albrektsson och Johan Albert Albrektsson. Den 22 juni utfärdades mätbrev av Tullkammaren i Strömstad med mättalen 57,16 brt och 38,59 nrt och den 20 april 1912 anmäldes fartyget för registrering under namnet Gamen. Namnändringen beviljades den 26 april. Samtidigt registrerades Johan Albrektsson som huvudredare och fartygets befälhavare. Alla bröderna var bosatta på Nord Hälsö (Hällesö).

Gamen såldes den 3 januari 1920 till Petter Andersson i Skärhamn för 21 500 kronor. Han var född den 17 mars 1871 och hans föräldrar var Anders Persson och Inger Maria Eliasdotter i Skärhamn. De var födda i Nordvik och Bö 1842. Petter gifte sig med Magdalena Andersdotter från Klädesholmen som var född den 30 oktober 1874. De bodde på ankarvägen 1. Den 10 mars samma år sålde Petter 1/2 fartyget till sonen John Erik Alexander för 10 750 kronor. John var ogift och bodde hemma. Petter var huvudredare och fartygets befälhavare och som hemort registrerades Skärhamn.

Den 16 april 1920 mättes fartyget vid Göteborgs Tullkammare till 55,95 brt och 40,70 nrt och den 5 april 1923 ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 55,95 brt och 39,26 nrt. Den 6 augusti 1924 installerades motor i Gamen. Hon mättes därefter vid Marstrands Tullkammare till 55,95 brt och 37,37. Petter Andersson försvann när fartyget låg i Köpenhamn den 24 oktober 1925. Han hade drunknat men återfanns och begravdes i Stenkyrka den 21 december. Sonen, Anders Ivar Pettersson, mönstrade som befälhavare i Köpenhamn den 4 november för resa till Helsingborg.

Den 6 mars 1926 såldes Gamen, av den avlidne Petter Anderssons sterbhus, genom auktion. Ett partrederi i Skärhamn med 9 delägare lade högsta budet och betalade 7 600 kronor. Delägarna var August Olsson, August Pettersson, Axel Henry Olsson, John Arvid Johansson, Petter Pettersson, Axel Svensson, Johan Svensson, Karl Olsson och Karl Edvard Olsson.


August Olsson var född i Nordvik den 24 december 1871. Hans föräldrar var Olle Pettersson och Kristina Jonasdotter. De var födda i Nötsäter1845 och i Säby 1839. August var gift med

Augusta Matilda Johannesdotter från Utäng som var född den 18 april 1877. De bodde på Sjömansvägen 4. August Pettersson var född i Skärhamn den 19 maj 1872. Hans föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter.  De var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. August var gift med Hilma Johannesdotter som var född i Utäng den 22 november 1873. De bodde på Hamngatan 22. Henry Olsson var född i Skärhamn den 8 juli 1896. Hans föräldrar var Edvard Olsson och Hilda Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1866 och i Hovlanda 1865. Henry Olsson var gift med Alfrida Lovisa (Frida) Olsson som var född på Lilla Tjörnekalv i Rönnäng den 9 november 1895. De bodde på Storgatan 22 i Skärhamn. John Johansson var född i Tegneby den 28 maj 1890. Hans föräldrar var Johannes Johansson och Johanna Samuelsdotter vilka var födda i Tegneby 1845 och i Vasseröd Tegneby 1847. John var gift med Hulda Otilia Pettersson som var född i Tubberöd den 1 juli 1894. De bodde på Storgatan 14. Petter Pettersson var född i Skärhamn den 8 december 1874. Hans föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter vilka var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Petter var gift med Alfrida Charlotta Pettersson som var född i Bö Dampegård den 10 september 1885. De bodde på Postvägen 20. Axel Svensson var född i Skärhamn den 14 juni 1875. Hans föräldrar var Anders Svensson och Petronella Rutgersdotter vilka var födda på Ingegerdsholmen i Stenkyrka 1836 och i Morik Sörgård 1845. Axel var gift med Matilda Evelina Karlsdotter som var född i Berg Morlanda den 17 januari 1887. De bodde på Ankarvägen 2. Johan Patrik Svensson var född i Skärhamn den 22 oktober 1884. Han var bror till Axel Svensson som redovisas ovan. Han var gift med Ida Maria Martinsson som var född i Bö Uppegård Klövedal den 20 november 1892. De bodde på Hamngatan 36. Karl Olsson var född i Skärhamn den 30 oktober1867. Hans föräldrar var Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter vilka var födda i Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841. Karl gifte sig med Anna Kristina Andersdotter som var född i Säby den 12 mars 1868. De bodde på Djurgårdsvägen 2. Karl Edvard Olsson var född i Skärhamn den 20 oktober 1894. Hans föräldrar var Edvard Olsson och Hilda Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1866 och i Hovlanda 1865. Karl var gift med Svea Maria Pettersson som var född i Skärhamn den 8 oktober 1898. De var bosatta på Storgatan 20. Karl var bror till Henry Olsson ovan.

Köpet transporterades vidare till ett annat partrederi i Skärhamn den 9 mars samma år, med samma belopp. Rederiet bestod av 2 delägare, far och son, med lika delar. Huvudredare och tillika befälhavare var Einar Gundersen. Han var född i Skärhamn den 4 december 1895. Hans föräldrar var Axel Gundersen och Inger Kristina Mattiasdotter. Axel var född i Oslo den 16 mars 1867 och Inger Kristina var född i Skärhamn den 6 november 1867. Einar var gift med Berta Elemina Karlsson som var född i Utäng den 26 maj 1897. De bodde på Parkgatan 14. Axel Gundersen, Einars far, var den andre delägaren. Hans föräldrar var Severin Gundersen och Johanne Andersdotter. De var födda i Romedal Norge 1828 och Furnes Norge 1832. Axel och Inger Kristina bodde på Hamngatan 38. Fartygets hemort förblev Skärhamn.

Efter köpet mättes Gamen om vid Lysekils Tullkammare den 11 mars till 57,28 brt och 39,91 nrt. Drygt ett år senare, den 24 maj 1928 kolliderade hon under resa från Lübeck till Göteborg med last av salt. Olyckan inträffade nattetid i Öresund mellan Svinbådans fyr och Kullen. Fartyget sjönk och avfördes från registret den 7 september samma år. Nedanstående sammandrag från sjöförklaringen i Hälsingborg den 30 maj ger en bild av händelseförloppet.

Gamen. Byggd år ? av trä, 57 brt och registreringsnummer 5304 med hemort Skärhamn. Gamen var på resa från Lübeck till Göteborg med salt. Utöver befälhavaren Einar Gundersen fanns två besättningsmän ombord. Olyckan inträffade den 24 maj klockan 2 på natten i Öresund på nordgående mellan Svinbådans fyr och Kullen i ostnordostlig laber bris och klar sikt. Fartyget framfördes med både segel och motor samt förde topp och sidolanternor.

Efter passerandet av Svinbådans fyrskepp sattes kursen Nord 1/2 Väst mot Kullens fyr. En stund därefter gick befälhavaren, som hade vakten, under däck och överlämnade åt en 15 – 16 årig gosse att sköta rodret och hålla utkik. Några minuter efter det att befälhavaren lämnat däcket, fick rorsmannen enligt egen uppgift sikte på en seglares båda sidolanternor rätt förut på omkring 100 meters avstånd och lade därför rodret hårt styrbord för att ta seglaren på babords sida. På grund av det ringa avståndet lyckades inte detta utan Gamen träffades på babords bog av seglaren som befanns vara Essie av Grundsund.

Gamen sjönk efter ca 5 minuter. Innan fartygen kommit klara från varandra hade besättningen hunnit komma ombord på Essie. Essies bogspröt hade vid sammanstötningen gått in under Gamens rigg. Hon kom därför att följa Gamen när denna sjönk. I sista stund när vattnet började gå över skarndäck framme i fören sprang bogsprötet av och hon rätade upp sig. Om detta inte hänt hade Essie följt Gamen i djupet.

Orsak: Dålig utkik ombord på Gamen. Sjöförklaring vid Hälsingborgs rådhusrätt den 30 maj 1928.

Essie. 2-mastad motorskonert från Grundsund, byggd av trä i Sjötorp 1896 med registreringsnummer 2936 på resa mellan Grundsund och Sundsvall med Kvarts. Befälhavare var O A Johansson med fyra mans besättning. Olyckan inträffade den 24 maj 1928 klockan 2 på natten i Öresund mellan Kullen och Svinbådan i ostnordostlig laber bris och klar sikt.

Fartyget, som även var försett med hjälpmaskin, framdrevs vid tillfället med endast seglen och med endast sidolanternorna tända. Efter passerandet av Kullens fyr hölls kursen Syd till Ost mot Svinbådans fyrskepp och farten uppskattades till 3 knop. Närmare en timma efter passerandet av fyren observerades ett mötande fartygs topp- och sidolanternor rätt förut.

Då efter en stund babords sidolanterna försvann antogs att fartygen skulle gå klara av varandra. Men strax därefter blev den åter synlig och styrbords försvann. Fartygen var nu så nära varandra att ingenting hann göras för undvikande av ombordläggning. Essie träffade också något ögonblick därefter med sin stäv det andra fartyget, som befanns vara motorkutter Gamen från Skärhamn, på dess babords bog med påföljd att den några minuter därefter sjönk. Essies stäv skadades och bogsprötet bräcktes, men fartyget kunde likväl, med Gamens besättning ombord, ta sig fram till Höganäs redd varifrån hon senare bogserades in till hamnen. Orsak: Se Gamen. Sjöförklaring vid Rådhusrätten i Hälsingborg den 30 maj 1928.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Kutterepoken, Tjörns båtar, Algemeen Handelsblad 8 april 1911, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tanum samt Oslo, Romedal och Vang i Norge.

Garfield                                                                                                Registreringsnummer: 3400

Garfield var byggd 1882 i ek och fur hos Darley & Harrison i Grimsby England. I 1883 års skeppsregister finns hon upptagen med Brittiskt nummer ON 86426 som Dandy på 77 ton. Ägaren uppges vara John Gidley i Grimsby. Dandy är synonymt med jawl och innebär att mesanmasten står akter om roderstocken. 

Hon såldes den 16 november 1894 av Griffith Jackson i Great Grimsby till Robert Stephenson på samma ort för 400 Pund. I registret står John Gidley kvar som Managing owner tom 1898. I 1899 års register finns Ann Jackson i Grimsby upptagen som Managing owner. Kuttern såldes den 22 februari 1899 till ett partrederi på Flatön i Morlanda för 150 Pund. Delägarna i partrederiet var bröderna Karl Albert Bengtsson och Jonas Stefan Bengtsson med hälften vardera. Mätbrev utfärdades av Tullkammaren i Uddevalla den 30 mars 1899 med 76,27 brt och 52,65 nrt och den 4 april samma år registrerades Garfield med hemort Flatön och med Jonas Stefan Bengtsson som huvudredare och befälhavare.

Den 27 december 1902 såldes kuttern vidare till ett partrederi i Ellös med 5 delägare och Bernhard Backman som huvudredare och befälhavare. Han var också delägare i kuttern tillsammans med sin bror, Johan August Backman och bröderna Olle Simon Johansson och Gustav Adolf Johansson. Dessutom var Josef Albert Edvardsson delägare. Alla fem hade lika stora delar. Det upprättades inget köpebrev, fartygets hemort blev Ellös. Den 16 februari 1903 mättes Garfield om vid Uddevalla tullkammare till 76,27 brt och 38,49 nrt.

I skeppslistan 1908 framgår mättal och dimensioner med 76,27 brt, 76,27 brt under däck, 38,49 nrt, 22,37 längd, 6,32 bredd, 3,15 djup och 2,5 i djupgående. Den 24 oktober 1911 såldes hon vidare till ett partrederi i Strömsholm på Orust med Karl Vilhelm Karlsson som huvudredare och befälhavare och med Morlanda som hemort. Övriga delägare var hans bror Gustav Georg Karlsson samt Johan Alfred Jakobsson. De hade 1/3 vardera och hemorten blev Morlanda. Den 30 december 1911 blev fartyget ommätt vid Uddevalla Tullkammare till 76,27 brt och 56,00 nrt. Den 16 oktober 1912 sålde brödernas mor, Karolina Vilhelmina Karlsson, den tredjedel i fartyget som tillhört hennes, son Gustav Karlsson, till Karl Vilhelm Karlsson. Gustav hade avlidit tidigare under året. Karl Vilhelm ägde därefter 2/3 i fartyget. Den 20 juni 1914 var Johan Petter Samuelsson Dahlöf befälhavare. Karl Vilhelm Karlsson var tillbaka som befälhavare den 15 februari 1915.

Ett partrederi i Tolleby på Tjörn köpte Garfield den 24 mars 1917 för 13 000 kronor. Axel i Tolleby var huvudredare och ägare till 1/4. De andra delarna ägdes av bröderna Karl Emil Andersson, Herman Andersson och Anders Johan Andersson från Aröd med 1/4 vardera. Karl Emil var befälhavare och fartygets hemort var Tolleby. I 1917 års skeppslista redovisas 76,27 brt, 76,27 brt under däck och 56,0 nrt. Där framgår även att fartyget reparerats 1911 samt att hennes djupgående är 3,6 meter.

Den 16 mars 1918 såldes hon för 21 000 kronor till Gustav Johansson i Skärhamn. Han var född den 29 mars 1886 och son till Anders Johan Johansson och Regina Persdotter. De var födda i Skärhamn 1849 och 1850. Gustav var gift med Albertina Hollander som var född i Skärhamn den 27 maj 1884. De bodde på Hamngatan 34. Han hade tidigare varit delägare i galeasen Amor. Han avled den 23 november 1918, i Larkollen Norge i Spanska sjukan, och begravdes i Stenkyrka den 4 december. Hans bror, Axel Johansson (Jansson) hade rest till Norge och fört hem sin döde bror och hans fartyg.
 

 Larkollen ligger i Oslofjorden Östfold ca 10 km söder om Moss. Från den 16 december var Tor Fridolf Karlsson Grinneröd Stenkyrka befälhavare.

Kuttern Garfield, klar att lasta spannmål. Skärhamn var hennes hemort från mars 1918 till mars 1919, då hon såldes till Kyrkesund. Bilden är från hemsidan Kyrkesund.com.

På grund av Gustav Johanssons död såldes kuttern den 19 mars 1919 för 14 000 kronor till ett partrederi i Kyrkesund med Axel Hermansson som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften köptes av John Albert Jansson i Hallsbäck som var fartygets befälhavare. Hemort blev Kyrkesund. Den 5 april mättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 76,27 brt och 59,91 nrt. Den 5 januari 1921 övertar Axel Hermansson tjänsten som fartygets befälhavare. Troligen har man gjort ytterligare reparationer och ombyggnader för den 15 april 1922 mättes fartyget igen vid Lysekils Tullkammare till 77,14 brt och 63,92 nrt. 

Skeppsmäklare Måns Olsson i Malmö övertog Garfield för 1 250 kronor den 12 mars 1923. Han blev huvudredare och hemorten ändrades till Malmö. Axel Hermansson fortsatte som befälhavare. Den 12 april samma år såldes kuttern för 1 500 kronor till skeppsbyggmästare Oscar Augustsson i Hälleviksstrand. Fram till 1925 genomgick Garfield en mycket stor för-byggnad vid Hälleviksstrands Slip. Hon hade då Hälleviksstrand som hemort. Vid detta tillfälle installerades även en ny 1-cyl Bolindermotor på 45 hk.

Augustsson sålde kuttern den 9 september 1925 för 17 600 kronor till ett partrederi i Bleket med Herman Andersson som huvudredare och ägare till 1/100. 99/100 ägdes av Karl Emil Andersson i Aröd som också blev fartygets befälhavare. Ny hemort blev Bleket. En ansökan om namnändring till Nancy blev inte beviljad. Däremot godkändes Majken som namn på kuttern den 14 oktober. Den 17 oktober kontrollmättes hon vid Göteborgs Tullkammare till 79,15 brt och 55,42 nrt. De nya ägarna hade 1917 varit delägare i Garfield med 1/4 vardera då hon hade Tolleby som hemort. Den 21 mars 1929 blev Anders Johan Andersson i Aröd befälhavare fram till försäljningen året därpå. Han var bror till Karl Emil som varit befälhavare från 1925.

Den 12 mars 1930 såldes kuttern för 14 000 kronor till ett partrederi i Järnavik, Ronneby kommun i Blekinge. Ivar Adolf Emil Nilsson var huvudredare och ägare till 1/140och Ernst Viktor Nilsson i Järnavik ägde 139/140. Ernst var befälhavare på fartyget som fick Järnavik som hemort. Den 23 maj 1934 utsågs Ernst Wiktor Nilsson till huvudredare.

Majken eldhärjades i Grankullaviken på Öland den 8 november 1941. Fartyget var på resa från Oskarshamn till Klintehamn med rumslast av gengaskol och däckslast av gengaskol och torvströ. En man räddades men två man omkom. Fartyget blev totalt vrak. Resterna fördes, efter åläggande från Domänverket, ut på djupt vatten för att inte vara till hinder för sjöfarten. Hon avfördes ur registret den 3 mars 1942.

Nedanstående redogörelse framkom vid sjöförklaringen:

Majken, om 75 brt och med registreringsnummer 3400 och hemort Järnavik, var byggd år 1882. Hon var, den 8 november 1941, på resa från Oskarshamn till Klintehamn med rumslast av gengaskol och med däckslast av gengaskol och torvströ. Hon låg förtöjd vid bryggan i Grankullaviken på Ölands nordkust för NNV storm.

Den 8 november klockan 1.30 fm. avgick motorseglaren Majken efter avslutad lastning, i fullt sjövärdigt skick från Oskarshamn. Sedan fartyget för enbart motor kommit ut ur hamnen hissades segel, varefter kursen, med västlig vind, sattes på Ölands norra udde. På morgonen, efter det att skärgården passerats, ökade vinden i styrka och övergick under förmiddagens lopp till hård kuling. Vid passerandet av Ölands nordspets, beslöt därför befälhavaren i samråd med bästemannen att gå in till Grankullaviken, för att där avvakta bättre väder. Inkomna i viken förtöjdes fartyget vid bryggan som fanns där.

På kvällen blåste det storm från NNV, varför Majkens förtöjningar klockan 7 em. förstärktes med en wire, som förhalades med en talja. Sedan arbetet slutförts gick de båda besättningsmännen ner i skansen i fartygets förskepp, under det att befälhavaren gick ner i kajutan för att invänta väderleksrapporten.

Omkring klockan 9.30 em. märkte han att fartyget gjorde en mindre överhalning, och då han befarade att förtöjningarna sprungit, skyndade han upp på däck. Han såg då att hela förskeppet stod i brand, men kunde vid ett försök att väcka männen i skansen, inte erhålla något svar på sina rop. Elden drev honom akteröver, där han tvingades att klättra iland på akterförtöjningen. Fartyget brann ned till vattenlinjen och gick så småningom till botten på grunt vatten.

Orsaken till olyckan, i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Av allt att döma har de båda männen omkommit genom olyckshändelse. Antingen har gnistor från kaminröret bränt genom presenningen, som täckte den omkring två fot från röret stuvade däckslasten, vilken förut på fartyget bestod av torvströbalar, eller också kan till det sovande manskapet från gengaskolen ha inträngt gas, vilken av någon anledning blivit antänd. Tänkas kan även att karbidlampan exploderat.

De omkomna var: bästemannen Edvin Nilsson, född den 15 december 1915, kyrkskriven på Hasslö och inskriven under reg. nr 138 vid Karlskrona sjömanshus. Jungmannen Karl Erik Olsson, född den 29 augusti 1923, kyrkskriven i Vinslöv och inskriven under reg. nr 786 vid sjömanshuset i Kristiansstad. Vraket fördes, på grund av åläggande från Domänstyrelsen och genom dykares försorg, ut på djupt vatten för att inte vara till hinder för sjöfarten.         

Källor: Kutterepoken, Kyrkesund Båtar och fartyg, Brittiskt skeppsregister, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Morlanda.

Gerd                                                                                             Registreringsnummer 8074

Tremastskonaren Gerd byggdes av skeppsbyggmästarna A Brink och J Iversen i Skive Danmark med kölsträckning i Skive 1920. Färdigställandet skedde 1922 hos Aarhus Flytedok & Maskinkompagni AS. Beställare var Willy Adolf Julius Weiss i Aarhus. Hon döptes till Undine och i den danska skeppslistan 1923 framgår att hon var byggd i ek och bok. Hennes mättal redovisas där med 10,7 fot djup, 183 brt, 159 nrt och 280 tdw. Hemorten anges till Aarhus.

Den 10 april 1924 såldes Undine, liggande i Köpenhamn, för 43 000 danska kronor till skeppsredaren Sören Olsen Saanum i Mandal Norge. Flaggskiftet ägde rum den 19 april och fartyget döptes om till Gerd och lades i eget bolag, AS Gerd. Befälhavare på Gerd blev redarens bror, Andreas Saanum. Gerd kom efter inköpet att först segla i traditionell nordsjöfart och senare i fast fiskefart New Foundland/Labrador till Spanien Italien och England. Hon blev den sista norska segelskutan i internationell fart.

Gerd såldes den 16 januari 1936 till Sverige för 34 000 svenska kronor. Det var Petter Pettersson i Skärhamn som var köpare. Hans bud accepterades den 14 januari och den 16 januari skrevs köpebrev och betalades köpeskillingen. Hon mättes den 19 mars till 180,1 brt och 127,48 nrt. Marstrands Mekaniska Verkstad skrev intyg den 7 april att en 2-cyl June Montell på 150 hk installerats i Marstrand. Vid provturen uppnåddes 8,5 – 9 knops fart. I registreringscertifikatet den 9 april meddelades att 3-mastmotorskonaren Gerd tillhör handlare Petter Pettersson i Skärhamn som ensam ägare. Befälhavare var Axel Patrik Pettersson (senare Rangnäs) i Skärhamn. Justus Bertrand Jansson i Aröd blev befälhavare den 5 mars 1937. Då Gerd den 15 november samma år var på resa från Göteborg till Vargön med last av kalksten kolliderade man vid Lärje i Göta älv med en sandlastad pråm som sjönk. Den 30 mars 1939 blir Hilding Gottfrid Uno Ljungberg från Styrsö befälhavare på Gerd.

Petter Pettersson sålde 2/3 i fartyget för 20 000 kronor den 4 januari 1940. Av certifikat den 11 januari framgår att det var hans två söner, Sören Valdemar Pettersson och Per Åke Pettersson (senare Hamnefjäll), som blivit delägare med 1/3 vardera. Fadern stod kvar med 1/3 i det nybildade partrederiet och Ljungberg var fortfarande befälhavare. Sören Pettersson efterträdde honom som befälhavare den 12 augusti 1940 fram till den 31 mars 1941 då Rutger Harald Johansson övertog befälet. Sören Pettersson var tillbaka som befälhavare den 18 maj 1942 sedan han under den gångna vintern läst förste skeppare examen på extrakurs anordnad i Skärhamn.

På bilden ser man tremastskonaren Gerd liggande i Mandal Norge. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1936 och 1952. Bilden är från boken ”Tremastet skonnert Gerd av Mandal: Norges siste seilskute i översjöisk fart”.

Petter sålde sin resterande tredjedel i Gerd den 28 december 1942 till sonen Sam Rune Pettersson för 20 000 kronor. Därmed var Petters tre söner ägare av fartyget med 1/3 vardera och med fadern fortfarande som huvudredare. Natten mellan den 24 och 25 mars 1943, på resa från Lysekil till Rostock med last av gatsten, kolliderade man med s/s Christian Russ vid Gedsers Rev. Gerd fick klyvarbommen bräkt och förstäven krossad men sedan man konstaterat att hon inte sprungit läck fortsatte resan. Under de därefter följande åren turades bröderna om att vara befälhavare. Sam Pettersson blev befälhavare den 23 oktober 1943. Per Åke Pettersson blev befälhavare den 29 februari 1944. Samma år avled Petter Pettersson och den 25 april 1945 anmäldes att hans änka, Alfrida Charlotta Pettersson antagits som ny huvudredare. I 1945 års skeppslista redovisades Gerds mättal och dimensioner med 191,93 brt, 139,27 nrt, 32,22 längd, 7,31 bredd, 3,28 djup, 3,56 djupgående, 280 tdw och 90 std. Motorn var fortfarande densamma på 150 hk. Den 25 september 1945 blev Sören Pettersson åter befälhavare fram till den 17 oktober 1946 då Per Åke Pettersson avlöste honom. Sören var tillbaka den 12 mars 1948 för att återigen bli avlöst av Per Åke den 14 oktober samma år.

Per Åke sålde sin del i Gerd den 4 februari 1949 till sina två bröder för 60 000 kronor. Anmälan om förändringen i ägandet inlämnades den 10 februari. Sören och Sam Pettersson var därmed ägare till fartyget med 1/2 vardera. Den 8 februari 1950 anmäldes att Sören Pettersson var ny huvudredare. I certifikat den 13 juni stod däremot Alfrida kvar som huvudredare. Sam Pettersson uppges som befälhavare. Den 1 juli 1951 överfördes Gerd för 82 000 kronor till ett aktiebolag under bildande med de båda bröderna som ägare och styrelseledamöter. Det nya bolaget blev registrerat den 28 december 1951med namnet Rederi AB Björnsund. Nytt certifikat utfärdades den 24 januari 1952.

Petter Pettersson var född i Skärhamn den 8 december 1874. Hans var son till Petter Eliasson och Petronella Andersdotter. Petter Eliasson var född i Skärhamn 1826 och Petronella Andersdotter i Nötsäter 1832. Alfrida Pettersson var född i Bö Dampegård den 10 september 1885. Hennes föräldrar var Petter Berntsson och Hilda Eliasdotter. Dessa var födda i Bö Dampegård 1863 och i Utäng 1862. Petter och Alfrida bodde på Postvägen 20. Sören var född i Skärhamn den 18 april 1911 och son till Petter och Alfrida Pettersson. Han var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. De bodde på Storgatan 34. Per Åke (senare Hamnefjäll) var född i Skärhamn den 26 juli 1913 och gift med Anna Nikolina Karlsson som var född i Rönnäng den 17 januari 1917. De bodde på Skolgatan 2. Sam var född i Skärhamn den 2 oktober 1919. Han var gift med Annie Maria Johansson som var född den 8 mars 1919 i Tolleby. De bodde på Storgatan 23. Axel Patrik Pettersson (senare Rangnäs) var född i Bö den 1 januari 1888 och bodde på Sjömansvägen 1 med sin hustru Leontina Paulina Pettersson som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Axels föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö Nedergård. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855. Rutger Harald Johansson var född i Grinneröd den 17 oktober 1914. Han var son till Rutger Johansson och Hilma Maria Berntsdotter. De var födda i Gunneby 1886 och Åkervik 1882. Rutger Harald Johansson var gift med Rut Kristina som var född i Kristine församling Göteborg den 17 november 1915. De bodde på Storgatan 58 B i Skärhamn.

Gerd såldes den 3 december 1952 för 108 000 kronor till Sören Fresk c/o Carib Sea Corporation i St. Thomas Virgin Island. Hon seglade med namnet Carib, under Honduras flagg och med Pueto Cortes i Honduras som hemort. Hon avgick från Göteborg till hamn på Virgin Island. Enligt uppgift skulle hon där få kylmaskin installerad och sedan transportera fisk och skaldjur. Om det blev så har inte kunnat bekräftas. Hon finns i IMO-registret med nummer 5063459 med uppgift att hon seglade under Honduras flagg. Hennes slutliga öde vet vi inget om. Hon avfördes från det svenska registret 1952. I Sveriges skeppslista 1951 är hon införd med 191,93 brt, 139,27 nrt, 280 tdw och med 150 hk motor.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Tremastet skonnert ”Gerd” av Mandal: Norges siste seilskute i fast översjöisk fart, Mandal museum, Register over nogle Danske handelsskibe, Danmarks Skibsliste 1923 och 1924, Sveriges skeppslista 1945, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Gerda                                                                                           Registreringsnummer 3162

Gerda byggdes i ek och fur på spekulation av Sixten Groth vid Sjötorps varv och var färdig 1898. Hon byggdes med namnet Gerda och första mätbrevet är utfärdat redan den 19 november 1897. I detta redovisas mättal och dimensioner med 93,57 brt, 79,03 nrt, 22,76 längd, 6,67 bredd och 2,75 djup. Skeppsbyggmästare Lars Andersson på varvet ledde arbetet. Sixten Groth behöll del i fartyget och var även huvudredare. Den 2 april 1898 utfärdades certifikat för partrederiet Sixten Groth i Sjötorp. Befälhavare var Karl Edvard Gustavsson Kyrkobacken, Forshälla socken. Den 17 maj 1898 utfärdades certifikat för partrederiet Sixten Groth i Sjötorp. Groth ägde 2/3 och Karl Edvard Gustavsson hade köpt 1/3. Besättning på fyra man mönstrades vid sjömanshuset i Uddevalla den 4 maj 1898. Den 18 mars 1902 ändrades hemorten till Mariestad.

Bilden visar skonaren Gerda. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1941 och 1945. Bilden kommer från Sjöfartsforumet Fallrepet den 16 januari 2009.

Den 15 mars 1906 såldes hon till Edshultshall. Certifikat utfärdades den 19 mars för skepparen Johan Petter Gustavsson i Edshultshall som var ensam ägare och själv befälhavare. I skeppslistan 1908 framgår att Gustavsson var både befälhavare och redare och att hemorten var Edshultshall. Mättalen finns redovisade med 93,15 brt, 90,19 brt under däck och 79,03 nrt. Det framgår även att hon drivits samma år samt att hennes djupgående var 3,25. Efter Johan Petter Gustavssons död sålde änkan, Sofia Gustavsson, den 21 mars 1921 Gerda för 10 000 kronor till tre av sina söner med 1/3 vardera. Den 30 april 1920 hette befälhavaren Hjalmar Sigfrid Gustavsson från Edshultshall. Den 6 april 1921 utfärdades certifikat för sönernas partrederi med skepparen Gustav Arvid Gustavsson i Edshultshall som huvudredare och ägare till 1/3. Befälhavare var Hjalmar Sigfrid Gustavsson från Edshultshall med 1/3. Den tredje del-ägaren var sjömannen Patrik Stefan Gustavsson från Edshultshall med 1/3.

Certifikat för motorskonaren Gerda utfärdades den 27 mars 1923 med 1-cyl 2-takt tändkulemotor från Skandia på 40 hk. 1933 blev fartyget drivet och den 9 april 1934 blev Stefan Gustavsson befälhavare. Han övertog den 14 januari 1936 sina bröders andelar för 10 000 kronor och blev då ensam ägare. Den 25 juli 1941 blev Karl Lennart Nilsson från Edshultshall befälhavare.

Den 27 december 1941 såldes Gerda till ett partrederi i Skärhamn med Karl Erik Olausson som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av Gerdas befälhavare, Gustav Valdemar Karlsson från Skärhamn. Erik Olausson var född den 28 november 1900 och bodde på Hamngatan 11. Han var son till Karl Olausson och Elisabeth Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Erik var gift med Anni Paulina Elisabeth Pettersson som var född i Skärhamn den 6 november 1901. Gustav Karlsson var född den 14 februari 1909 och bodde på Djurgårdsvägen 2. Han var son till Karl Olsson och Anna Kristina Andersdotter. De var födda i Skärhamn 1867 och i Säby 1868. Gustav var gift med Astrid Wilhelmina Niklasson som var född i Skärhamn den 25 november 1914. Köpeskillingen var 24 500 kronor. Enligt Svensk skeppslista 1943 hade hon då kvar sin motor på 40 hk. Hennes mättal var 97,35 brt, 75,24 nrt och 170 tdw.

Certifikat utfärdades den 7 februari 1945 för skepparen Gerhard Evald Johansson i Härtum. Han hade köpt Gerda för 30 000 kronor och han var själv befälhavare. Den 2 december 1946 utfärdades certifikat för Karl Jakob Magnusson i Brandstorp. Han hade då köpt Gerda den 2 november för 37 000 kronor. Befälhavare var hans son, Arne Karl Olof Magnusson i Hjo. Motorn hade bytts ut till 70 hk Bolinder tändkulemotor, 2 cyl 2-takt, 300 x 310 mm. Svensk skeppslista 1947 anger 98,96 brt, 75,45 nrt och 170 tdw. I 1951 års skeppslista noteras 106 brt och 76 nrt.

Skepparen Nils Olov Ingemund Almroth i Malmö köpte Gerda den 28 augusti 1953 för 36 302 kronor. Han var själv befälhavare och namnet ändrades till Evanea. Vid ommätning 1959 registrerades 99 brt och 58 nrt. Den 15 september 1965 såldes fartyget till finske medborgaren Jorma Ekman i Stockholm för 38 000 kronor men den 12 oktober anmälde Almroth att fartyget sålts enligt köpebrev av den 4 september 1965 för 38 000 kronor till Kauko Olavi Karhonen i Helsingfors. I 1963 års skeppslista anges motorstyrkan till 150 hk. Dimensionerna anges vara 24,6 längd, 6,67 bredd och 2,8 djup. Lastförmågan anges till 170 tdw och som namn är angivet Evanea.

Den 31 oktober 1965 kunde man läsa i Sydsvenska Dagbladet att Evanea blivit fast för sprit-smuggling i Finland den 29 oktober. Fartyget hade uppbringats 60 distansminuter öster om Helsingfors av finska kustbevakningen. Ombord påträffades 26 000 liter holländsk smuggelsprit i tiolitersdunkar. Namnbrädorna på låringarna hade täckts över av nya på vilka det stod ”Eva, Ekenäs”. Livbojarna hade målats om på samma sätt. Uppbringandet hade föregåtts av en dygnslång skuggning i skärgården. Fartyget kom in mot kusten via fyren Kallbådagrund öster om Helsingfors och var uppenbarligen på väg mot Lovisa. Ombord befann sig tre män, alla finnar. Även en del cigaretter påträffades ombord. Fartyget hade köpts i oktober av de tre männen som påträffades ombord. Lasten hade tagits ombord ute på Östersjön, troligen från ett tyskt fartyg. Värdet beräknades överstiga 500 000 finska mark – ca 800 000 svenska kronor. Fartyget låg kvar i Helsingfors i augusti 1971 som Eva i dåligt skick. Hon blev därefter troligen upphuggen.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Uddevalla Sjömanshus arkiv 1898 DIac:28 bild 1930/sidan 163, Medlemmar i Klubb Maritime och Sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Sydsvenskan tidningsurklipp den 31 oktober 1965, Båtologen – Trälistan oktober 1966 och augusti 1971, Folk och hus i Skärhamn samt kyrko-arkivalier Stenkyrka.

Gladiator                                                                                  Registreringsnummer 3976

Gladiator är en av de minsta galeaserna i denna genomgång. Hon byggdes av Olof Berntsson på varvet i Söbben Orust 1896 för fem delägare på Klädesholmen som skulle använda henne för fiske. Hon såldes till ett partrederi i Skärhamn den 26 oktober 1901 för 2 400 kronor och mättes den 13 mars 1902 till 31,23 brt och 24,06 nrt. I ett intyg den 31 mars 1902 uppges att hon byggts på beställning av fiskarna Axel Carlsson, Anders Johan Sandberg, Johan Edward Pettersson, Janne Johansson och Axel Andersson, alla från Klädesholmen. Köpare i Skärhamn var bröderna Petter och Bernhard Olofsson som var delägare med lika stora andelar. I registre­ringscertifikat från den 4 april 1902 uppges att fartyget tillhör ett partrederi i Skärhamn med bröderna Petter och Bernhard Olofsson som var och en var hältendelägare. Bernhard sålde sin del den 21 januari 1908 för 1 750 kronor till Petter och i certifikat den 30 mars 1908 framgår att denne var ensam ägare och själv befälhavare.

I 1908 års skeppslista är Gladiator upptagen som galeas och hennes mättal och dimensioner redovisas med 31,23 brt, 31,23 brt under däck, 24,06 nrt, 13,37 längd, 6,0 bredd och 2,05 djup. Bild saknas på fartyget men den slutsats man kan dra av uppgifterna i skeppslistan är att hon inte hade några däcksbyggnader alls. Under sin tid i Skärhamn uppges hon ha använts för både fiske och fraktfart. 1917 framgår att hon drivits 1909 och att hennes djupgående var 2,75 meter. Petter och Bernhards föräldrar var Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841. Petter var född i Skärhamn den 17 januari 1875 och gift med Lena Josefina Hollander som var född i Skärhamn den 10 augusti 1877. De bodde på Ankarvägen 4. Bernhard var född den 11 april 1878 i Skärhamn och gift med Julia Johannesdotter som var född i Utäng den 22 maj 1880. De bodde på Hamngatan 26.

Gladiator såldes den 30 april 1919 till ett partrederi i Hamburgsund med bröderna Anders och Birger Mattsson som ägare av hälften vardera. Birger var fartygets befälhavare. Året därpå reparerades och drevs hon på varv. 1923 står Anders Mattsson som ensam ägare och hans bror fortfarande som befälhavare. 1926 står partrederiet Birger Mattsson som ägare. Den 11 maj 1927 var Gladiator, under befäl av Birger Mattsson och med 3 mans besättning, på resa från Fredriksstad till Uddevalla med last av tegelsten. Under seglingen inomskärs i farleden söder om Havstenssund sprang akterliket i storseglet så det rämnade. Mesan sattes i stället men vinden mojnade så att man inte längre kunde hålla kursen eller stagvända. Då man befann sig vid Stora Skårholmen, ca 1 distansminut föder om Djupskärs fyr, och hade denna holme i lä så insåg man att man skyndsamt måste lämna fartyget i skeppsbåten för att rädda livet. Gladiator som saknade motor strandade strax därefter på Stora Skårholmen och sjönk med endast masttoppen synlig över vattenytan. Hon avfördes från registret i juni 1927 som segelfartyg.
     

Källor:Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Glimt                                                                                                                                  Registreringsnummer 4115

Glimt byggdes i ek och fur på Söbben Orust 1896 av skeppsbyggmästare Olof Berntsson. Den 21 oktober 1902 sålde Johan Kristiansson och Karl Hillberg på Klädesholmen fartyget för 2 500 kronor till Anders Johan Johansson i Skärhamn. Kanske var det dessa två säljare på Klädesholmen som 1896 fått Glimt levererad till sig från varvet på Orust. I mätbrev den 17 mars 1903 redovisas hon till 30,72 brt och 23,63 nrt. Samma datum intygade båtbyggmästaren Karl Svenningsson och kvartersman Anders Svenningsson i Marstrand att fartyget var byggt av Olof Berntsson på Söbben 1896.

Av registreringscertifikat den 20 mars 1903 framgår att Glimt tillhör Anders Johan Johansson i Skärhamn och att hans son, Axel Johansson i Skärhamn, var befälhavare. Tidigare hade hon uteslutande använts för fiske. Anders Johan var född i Skärhamn den 30 september 1849 som son till Johan Engelbrektsson och Anna Andersdotter. De var födda i Köleröd Klövedal 1820 och i Utäng 1822. Anders Johan var gift med Regina Persdotter som var född i Nordvik den 9 juni 1850. De bodde på Båtvägen 2. Axel Johansson var född den 3 februari 1878. Han gifte sig med Beata Pettersdotter som var född i Kroksdal den 9 mars 1880. De bodde därefter på Hamngatan 23. Axel kallades allmänt för ”Jansson” i Skärhamn.

Den 25 februari 1904 såldes fartyget för 3 500 kronor till Bovallstrand. Av certifikat den 1 mars framgår att galeasen Glimt ägdes av partrederiet, skepparen Anders Herman Hansson i Bovallstrand. Sjömannen Johan Alfred Olsson i Bovallstrand ägde hälften i fartyget. Hansson var fartygets befälhavare och ägde den andra hälften. Han sålde sin del den 13 januari 1905 till Karl Alexius Olsson i Anneröd Bovallstrand för 1 850 kronor. Karl Alexius Olsson var bror till Johan Alfred Olsson. Anmälan om ägarförändringen inlämnades den 4 februari. Johan Alfred Olsson sålde sin hälft i fartyget till Johan Alfred Johansson den 23 februari 1906 för 1 500 kronor. I 1908 års skeppslista är Johan Alfred Olsson befälhavare och Karl Alexius Olsson huvudredare. Mättal och dimensioner redovisas då med 30,72 brt, 30,51 brt under däck, 23,63 nrt, 13,59 längd, 5,94 bredd, 2,09 djup och 2,0 meters djupgående. Johan Johansson och Karl Alexius Olsson hade fartyget tillsammans med lika delar till den 16 februari 1911 då Johan Johansson övertog den andre delägarens del för 1 150 kronor. I certifikat den 23 februari 1911 framgår att Johansson då var ensam ägare av galeasen Glimt och att han även var dess befälhavare. 

        

På bilden från 1909 bogseras Glimt av två roddbåtar. Glimt hade Skärhamn som hemort mellan åren 1896 och 1904. Bilden kommer från Sotenäs Kulturportal.

Galeasen var på resa den 29 september 1908 från Lysekil till Aarhus med last av brosten. Efter att ha passerat Schultz-grund fyrskepp på kvällen klockan 22 uppstod tät dimma. Då man inte sett fyren på Hjelm klockan 4 påföljande morgon påbörjades lodning. Strax därefter gick Glimt på grund vid Hjelms nordöstra rev. Man mottog assistens från land mot en bärgarlön på 800 kronor och efter att cirka 2 ton av lasten lämpats överbord kom Glimt, läckande, av grundet klockan 8 på morgonen. Hon fortsatte därefter till Aarhus samma dag, där sjöförklaring hölls den 3 oktober. Fyrtornet på Hjelm uppfördes 1856 och moderniserades 1904 till oljebrännare. Hjelm ligger 10 kilometer SO om Ebeltoft på Jyllands östkust. Schultz-grund ligger öster om Hjelm på ett avstånd av ca 24 distansminuter. Enligt Dansk Söulykke-statistik blåste det styv kuling från VSV med dimma.

Ett annat tillbud som kostade en människas liv inträffade den 3 oktober 1912 då Glimt, i nordlig storm med snöbyar, var på resa från Nörresundby till Bovallstrand. Referatet från Dansk Söulykke-statistik lyder: Då Glimt, som kryssade norröver befann sig utanför Saeby beslutades det, då vind och sjö var tilltagande, klockan 3 på natten, att vända och söka sig neråt Öresund. Efter att Laesö-Rende fyrskepp strax därefter passerats, sattes kursen först SE. och senare SE.t.S., men klockan 5 (2 timmar senare) grundstötte Glimt på Söndre-Rönner. Försök att komma loss med egen hjälp misslyckades och den 4 oktober på morgonen hissades nödsignal. Klockan 13.30 på eftermiddagen gick befälhavaren ned i kajutan för att sova lite, men då han ca klockan 15 kom upp igen var bästeman, vars sjömanskista stod på däcket, försvunnen tillsammans med skeppsbåten. Klockan 23 på kvällen kom räddningsbåten från Västerö Räddningsstation och då befälhavaren, som nu var ensam, inget kunde uträtta ombord, gick han med räddningsbåten iland. Den 8 oktober, klockan 21 på kvällen, blev Glimt lossdragen av ”Svitzers B.E.” och införd till Fredrikshamn. Anmärkning 1. Orsaken till grundstötningen berodde på strömsättning, enligt vittnesmål. Anmärkning 2. Bästemannen, vars namn var Gustav Larsson, förmodas ha drunknat under försök att ro till land i fartygets skeppsbåt. Uppgifterna är från Fredrikshamns Tullkammare den 7 oktober samt sjöförklaring och sjöförhör i Fredrikshamn den 10 oktober 1912.       

Enligt skeppslistan utfördes reparationer 1907. 1918 reparerades och förbyggdes hon. Drivning utfördes 1916 och 1920. I 1917 års skeppslista har djupgåendet ändrats till 3,0 meter. 1925 blev hon omriggad till jakt och i samma års skeppslista står hon som jakt med 20 hk motor. Anmälan om installation av 20 hk Skandia motor gjordes den 18 maj 1925. I certifikat dagen därpå framgår att Johan Alfred Johansson var ensam ägare av motorjakten Glimt och själv befälhavare.

Under Johanssons befäl och med två mans besättning, på resa från Laholmen vid Strömstad till Idefjorden med last av kantsten, den 10 oktober 1929, havererade Glimt när hon försökte väja för fiskeredskap som lagts tvärs över farleden vid viken i Dynäskil. När man väjde babord fick man grundkänning, på ett vid sidan av farleden liggande outprickat grund, och började vattenfyllas. För att förhindra att fartyget skulle sjunka sattes det på grund på västra sidan av Ydholmen söder om Hogdalsnäset där det sjönk med däcket under vattenlinjen. Hon bärgades och togs upp på slip i Strömstad men lades därefter som vrak i Bojarkilen vid Strömstad.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Dansk Söulykke-statistik, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tossene.

Grazia                                                                                          Registreringsnummer 4595

Grazia byggdes av ek och fur vid Sjötorps varv 1906 som tremastad skonare. Det första mätbrevet är daterat den 24 april 1906 och i registreringscertifikat den 19 maj framgår att partrederiet Sixten Ferdinand Groth var ägare och att Sixten Groth hade 3/4 och befälhavaren Axel Teodor Holm 1/4. I skeppslistan 1908 framgår hennes mättal och dimensioner med 158,56 brt, 143,89 brt under däck, 130,46 nrt, 30,80 längd, 7,18 bredd, 2,80 djup och 2,97 meters djupgående. Sixten avled den 9 oktober 1910 och efterträddes av sin son, Karl Axel Gustav Groth som huvudredare. I certifikat den 31 januari 1912 framgår att han hade 1/8 i fartyget, Maria Groth 3/8, ingenjör Josef Dahlqvist 1/8 samt omyndige Bertil Groth 1/8. Från den 28 februari 1913 var Grebbestad hemort. Hon drevs 1913 och reparerades 1916. Senare källor uppger hennes lastförmåga till 240 tdw. Teodor Holm i Grebbestad, köpte den 17 januari 1923 fartyget för 15 000 kronor och blev ensam ägare. Han flyttade samtidigt till Gävle men behöll Grebbestad som fartygets hemort. Han var befälhavare på Grazia från 1906 till 1925.

Den 12 februari 1925 såldes Grazia till ett partrederi i Skillinge för 24 000 kronor. I certifikat den 25 februari framgår att partrederiet hade 9 delägare med sammanlagt 50 andelar. Emil Lundgren blev rederiets huvudredare med 1 andel, Olof Bernhard Olsson var befälhavare med 31 andelar, Johan Magnus Olsson 6 andelar, Henrik Petter Olsson 2 andelar, Nils Henrik Olsson 2 andelar, Nils Olsson Damgren 2 andelar, Johan Petter Lundgren 2 andelar, Karl Karlsson 2 andelar och Sigrid Johansson i Mossebo Förlösa 2 andelar. Skillinge blev fartygets hemort. Den 14 mars 1928 övergick Johan Petter Lundgrens andelar till fröken Martha Lundgren. Även Nils Olsson Damgrens 2 andelar bytte ägare. Befälhavaren, Olof Bernhard Olsson, köpte dem på offentlig auktion 1933 för 150 kronor. Grazia hade då legat upplagd ett helt år på grund av brist på frakter.

Fartyget såldes därefter den 27 april 1936 till ett partrederi i Marstrand med 2 delägare som hade lika andelar. Grazia ommättes den 2 juli samma år i Landskrona. Köparna var John Algot Olsson i Marstrand som blev huvudredare och Frans Evert Olsson i Marstrand. Som befälhavare anlitades Fritz Artur Isaksson från Veddö i Tanums socken. Grazia motoriserades samma år och fick då en 2-cyl Skandiamotor på 130 hk inmonterad hos A.B. Gustafssons och Söners skeppsvarv i Landskrona. Anmälan härom gjordes den 7 juli. Fartygets lastutrymme minskade därmed från 130 nrt till 112 nrt.

Bilden föreställer den till galeas nedriggade, tidigare tremastade, skonaren Grazia. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1954 och 1957. Bilden kommer från Sjöhistoriska museet och sägs vara från Lidköpings hamn 1958. fotografen är okänd.

Den 13 september 1936 när Grazia befann sig på resa från Limhamn till Umeå fick hon grundkänning vid Husarö knallen vid Dalarö i Stockholms skärgård. Orsaken uppgavs vara att sjömärket vid undervattensgrundet var osynligt. Grundkänningen resulterade i svåra bottenskador. Den 8 december 1938 blev hon påseglad av s/s Vestanvik av Göteborg då hon låg förtöjd i Visby hamn. Den här gången fick hon riggskador. Den 25 juni 1942 fick hon grundkänning vid Kuggören på Hornslandet utanför Hudiksvall utan skador.

Under tiden i Marstrand fick Grazia ny befälhavare ett flertal gånger. Den 17 mars 1937 blev Gustav Herbert Viktor Larsson från Askim ny befälhavare. Han avlöstes den 15 mars 1938 av Johan Arvid Börjesson från Tanum. Gustav Adolf Svensson från Bräkne Hoby, men boende i Slite, tillträdde den 27 juli 1938. Johan Erik Lennart Karlsson från Bovallstrand avlöste den 23 februari 1939. Sten Rudolf Lanse Karlsson från Gravarne tillträdde den 28 april 1941. Han blev avlöst av Frans Evert Olsson från Marstrand den 5 maj 1942. Från den 7 maj 1946 blev Hilding Gottfrid Uno Ljungberg befälhavare fram till försäljningen samma år. Den 15 juni 1946 såldes Grazia till ett partrederi på Styrsö utanför Göteborg. Rederiet hade 2 delägare med tillsammans 3 andelar och Rolf Kristensson som huvudredare, ägande 2/3 i fartyget.  Den andre delägaren var Hilding Gottfrid Uno Ljungberg från Styrsö med 1/3. Han var befälhavare på fartyget från tidigare ägare och fortsatte med det i det nya partrederiet. Certifikat utfärdades den 16 juni. Den 27 oktober 1947 gick hon på grund vid Vallholmsbådan på Askimsfjorden. Hon kom loss med detsamma men hade fått en svår läcka varför befälhavaren satte henne på land på Vrångös sydöstra sida. Där sjönk hon men bärgades senare och återgick till fraktfart. Under tiden på Styrsö turades Kristensson och Ljungberg om att vara befälhavare på Grazia fram till försäljningen till Skärhamn 1954.

Grazia kom till Skärhamn den 27 oktober 1954 genom köp för 49 000 kronor. Det var Per Åke Hamnefjäll som tillsammans med sin son Åke Moje Vendel Hamnefjäll köpte fartyget med 3/4 till Per Åke och 1/4 till Moje. Per Åke Hamnefjäll var huvudredare för partrederiet och han var även fartygets befälhavare fram till sin död den 4 mars 1956. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Per Åke var född i Skärhamn den 26 juli 1913 och gift med Anna Nikolina Karlsson som var född i Rönnäng den 17 januari 1917. De bodde på Skolgatan 2. En tid efter inköpet uppstod brand ombord när de låg i Stralsund. Skadorna blev så omfattande att fartyget fick bogseras hem till Skärhamn för reparation på Gundersvikens varv. Moje var född den 30 november 1937 och gifte sig med Barbro Marianne, född i Stenkyrka den 22 november 1938. De bodde på Skolgatan 2.   

1957 såldes Grazia till John Julius Hätting på Torsö i Vänern. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Han tog bort stormasten 1959 så att fartyget fick utseenden som på bilden ovan. Den 4 april samma år fick Grazia certifikat som motorfartyg. Fartyget såldes den 20 juli 1964 för 25 000 kronor till Alistair Barr i Chichester England. Han döpte om henne till Hispaniola. I samband med detta köp återställdes hon till tremastad skonare genom att förmasten från Calcia 8056, ex Agathe, inköptes och monterades som stormast. Därefter finns uppgifter att hon legat i Paris 1965 – 1966 och vid Camper & Nicholsons varv i Southampton 1971. Dessutom finns en overifierad uppgift i boken ”Skillinge: Skutor och sjöfart” att hon skulle ha försvunnit under resa från Guernsey till Almeira i Medelhavet i april 1972. Om detta är riktigt vet jag inte. I den svenska skeppslistan för 1964 var hon införd med 173 brt, 103 nrt, 240 tdw och med motor på 160 hk.

 Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Skillinge: Skutor och sjöfart, Lloyds register 1930 – 1945, Sjöhistoriska museet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Greta                                                                                                                                           Registreringsnummer 4543

Greta byggdes som galeas av ek och fur 1906 av skeppsbyggmästare Idof Emil Holm vid Råå Varvs AB. Hon mättes den 3 mars 1906 till 32,28 brt och 23,13 nrt. Intyg utfärdades den 26 mars av skeppsbyggmästare Christian Lund att hon var byggd av Emil Holm och i registreringscertifikat den 29 mars framgår att hon ägdes av ett partrederi i Torekov med Petter Gustav Nilsson som ägare av 1/3. Han var även huvudredare och befälhavare. Sjömännen Nils Möller i Torekov och Sigfrid Leander Möller i Torekov var delägare med vardera 1/3. De sistnämnda var två av hans äldsta söner. Greta byggdes för att användas för transport av krossad sten från Hallands Väderö till, framförallt, Köpenhamn. Petter Gustav Nilsson hade intressen i en stenkross som fanns på Väderön. I skeppslistan 1908 framgår fartygets mättal och dimensioner med 32,28 brt, 30,84 brt under däck, 23,10 nrt, 14,48 längd, 5,55 bredd, 2,01 djup och 2,50 i djupgående. Hennes lastförmåga har i andra källor uppgetts vara 60 tdw. Torekov var hennes första hemort. Den 17 mars 1911 blev Nils Möller befälhavare.

Den 13 juni 1916 såldes Greta till Edvard Olsson i Skärhamn och den 11 oktober samma år blev hans son, Karl Edvard Olsson, befälhavare. Motor på 30 hk var då installerad med anmälan den 11 oktober. Den 8 maj 1917 tog fadern över som befälhavare. Han är upptagen som ägare och befälhavare i 1917 års skeppslista, där Greta upptas till 32,43 brt och 21,10 nrt efter motorinstallationen. Edvard avled den 5 maj 1918 och Greta övertogs, enligt intyg den 21 mars 1919, av ett nytt partrederi för 20 000 kronor. Av certifikat den 29 mars framgår att partrederiet Karl Edvard Olsson ägde motorgaleasen Greta. Befälhavare var Olof Konrad Olsson. De övriga delägarna var Axel Henry Olsson och Bror Gustav Olsson. De var alla bröder och söner till Edvard Olsson och ägde 1/4 vardera.

Edvard Olsson var född i Skärhamn den 8 mars 1866. Hans föräldrar var Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841. Edvard var gift med Hilda Kristiansdotter som var född i Hovlanda 1865. De bodde på Djurgårdsvägen 6. Karl Olsson var född i Skärhamn den 20 oktober 1894. Han var gift med Svea Maria Pettersson som var född i Skärhamn den 8 oktober 1898. De bodde på Storgatan 20. Henry Olsson var född den 8 juli 1896 och gift med Alfrida Lovisa (Frida) Olsson som var född på Lilla Tjörnekalv i Rönnäng den 9 november 1895. De bodde på Storgatan 22. Olof Olsson var född den 22 juni 1893 och gift med Blenda Karlsson som var född i Skärhamn den 1 februari 1896. De bodde på Djurgårdsvägen 14. Bror Olsson var född den 12 augusti 1904. Han gifte sig med Dagmar Olsson som var född i Skärhamn den 6 februari 1906. De bosatte sig i Göteborg.  Den 29 mars 1922 blev Karl Olsson befälhavare igen fram till försäljningen 1927.

Greta såldes den 2 februari 1927 för 7 000 kronor till Gustaf Hjalmar Gustafsson i Örn, Askum Församling. Certifikat utfärdades den 5 februari. Där framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare samt att fartygets hemort var Örn. Han behöll dock inte fartyget längre än till året därpå då han, enligt anmälan den 8 september 1928, sålde Greta till ett partrederi i Nätebäcken Brandstorp vid Vättern för att där användas i sandfart. Köpebrevet, som undertecknades samma datum och med fartyget liggande i fiskhamnen Göteborg, var på 7 350 kronor. Rederiet, med Paul Fritiof Robert Larsson som huvudredare, hade 2 delägare med lika andelar och som hemort behölls Örn. Den andre delägaren, Axel Gustaf Georg Larsson, var befälhavare och bror till Paul. Den 12 november samma år anmälde de två bröderna att de vardera sålt 1/6 av sina halva andelar till en tredje bror, Algot Erik Elmer Larsson som var bosatt i Nätebäcken, för 2 750 kronor. Enligt certifikat den 5 januari 1929 ägdes dock fartyget fortfarande av bröderna Paul och Axel Larsson med hälften vardera. Den 24 november 1931 anmäldes att Gretas hemort var Brandstorp, att Axel Larsson var huvudredare samt att Algot Larsson var befälhavare. I 1933 års skeppslista upptas Algot Larsson som befälhavare. Gretas motor redovisas då till 32 hk.

Greta såldes den 23 april 1935 till ett partrederi i Färjestaden på Öland för 7 500 kronor. I anmälan dagen innan meddelades att fartyget sålts till partrederiet, skepparen Karl Bernhard Sigurd Johansson och sjömannen Rudolf Emanuel Jansson i Färjestaden. Jansson var huvudredare och Johansson befälhavare och man ägde hälften vardera. Färjestaden blev Gretas hemort. Hilmer Valter Eugén Wennberg från Kalmar blev befälhavare den 2 november 1935 och den 26 mars året därpå avlöstes han av Helge Gotthard Eriksson från Mörbylånga. August Adrian Nilsson i Södvik på norra Öland blev befälhavare den 12 april 1937 efter att den 5 april ha köpt fartyget för 7 250 kronor. Köpet anmäldes den 18 augusti. Han avled dock den 5 oktober samma år varför köpet återgick. Den 11 april 1939 sålde Rudolf Emanuel Jansson sin halva del i Greta till John Tage Vilhelm Bengtsson i Kalmar för 5 500 kronor. Anmälan gjordes den 22 maj att Alding Sigurd Harry Johansson i Kalmar antagits till ny befälhavare. Därefter låg Greta i slutet av 1939 vid Brandholmens varv i Nyköping sedan hon tagits i mät. 

                 Greta hade Skärhamn som hemort mellan åren 1916 och 1927. Bilden är från ”Ölands skutor”.

Den 18 december 1939 såldes hon på offentlig auktion till AB Contraktor i Stockholm. Anmälan inkom den 1 februari 1940 att fartyget tillhör Brandholmens Varv i Nyköping. Den 12 mars samma år inkom ny anmälan att fartyget sålts till Byggnads AB Contractor i Stockholm och att fartygets hemort är Nyköping. Nästa försäljning inträffade den 30 januari 1945. Då såldes Greta för 2 500 kronor till Gunnar Henrik Holmberg i Vadstena. Certifikat den 3 maj 1945 anger att han var ensam ägare och själv befälhavare. Hans bror, Nils Harry Holmberg i Medevi i närheten av Motala, övertog Greta den 30 januari 1946 för 4 500 kronor. I certifikat den 2 juli framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare.

Nästa hemort för Greta blev Södertälje. Köpekontrakt av den 17 februari 1947 anger att hon såldes för 6 000 kronor och i certifikat den 26 mars framgår att hon ägdes av partrederiet Sven Reinhold Scherberg i Södertälje. Han hade 4/12 i fartyget och var själv befälhavare. De andra delägarna var skeppare Sture Lennart Persson med 3/12, skeppsmäklare Gunnar Johan Magnus Berggren med 2/12, fru Elin Maria Berggren 1/12, kontorist Karl Gunnar Gösta Berggren 1/12 samt expeditionsföreståndare Erik Göte Linell 1/12.

Samma år, den 16 augusti, såldes hon vidare för 10 000 kronor till ett partrederi som gav henne Nordingrå som hemort. Av anmälan den 18 augusti framgår att Bengt Hugo Dahlqvist och Stig Yngve Dahlqvist från Nordingrå ägde hälften vardera. En tredje bror, Karl Erik Olof Dahlqvist i Barstahamn, var befälhavare. Huvudredare var Bengt Hugo Dahlqvist. Han blev också fartygets befälhavare från den 12 mars 1948.

Den 6 juli 1959 blev hon såld för 3 000 kronor till konstnären Jan Malte Nyberg i Näske, Örnsköldsviks kommun. Med honom själv som befälhavare och med två mans besättning, på resa från Örnsköldsvik till Vasa i Finland med konst, måste fartyget på grund av hårt väder i Norra Bottenhavet återvända till svenska kusten för att söka skydd. På grund av tilltagande tjocka missade man i navigeringen med grundstötning som följd. Greta blev kvar på grundet där hon så småningom sjönk och blev vrak. Förlisningen ägde rum 1961. Hon avfördes från registret 1975. I 1957 års skeppslista var hon införd med 32,43 brt, 21,10 nrt, 60 tdw och med motor på 32 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Bröderna Larssons skutor, Ölands järnvägar och skutor, Klubb Maritime 12/8 2012, Om stenkrossen på Väderön, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Askum.

Gunborg                                                                                                                                      Registreringsnummer 6326

Gunborg var byggd av Niels Hansens varv i Marstal 1914 som tvåmastad skonare i ek med namnet Vesta. Enligt bilbrevet från den 8 april var hon byggd 1913 – 1914. Hon byggdes för Rasmus Albertsen Andersen i Marstal som också var hennes befälhavare.

Vesta finns med i Danmarks Skibsliste 1915 och 1916. Hennes mätetal har där angetts till 79 brt, 65 nrt och 8.1 fot djup för 1915 och 80 brt, 66 nrt och 8.1 fot djup för 1916. Då Rasmus Albertsen Andersen gick iland 1916 såldes fartyget till köpare i Stavanger och fick i samband härmed namnet ändrat till Guri med Stavanger som hemort. Köpare var Johan Torstensen Östbö i Hundvåg Stavanger. Denne drev rederiverksamhet med flera fartyg, både i atlantfart och på Medelhavet. Han hade börjat sin verksamhet som uppköpare av Brisling som han seglade till konservfabrikerna i Stavanger. Enligt intyg från den 3 juli 1920 såldes Guri till ett partrederi i Nordvik Sverige för 52 000 norska kronor.

Den 17 juli 1920 utfärdades svenskt mätbrev där mättal och dimensioner redovisas till 79,94 brt, 67,64 nrt, 23,56 längd, 6,30 bredd och 2,46 djup. Den 6 augusti utfärdades certifikat för partrederiet, skepparen Axel Bernhard Nilsson i Nordvik. Han var själv befälhavare och ägare till hälften i fartyget. De övriga delägarna var hans bröder, skeppare Janne Ossian Nilsson i Nordvik och sjömannen Göran Botvid Nilsson i Nordvik med 1/4 vardera. Namnet ändrades till Gunborg, efter Axel Bernhards dotter, när hon köptes till Nordvik.

Den 12 januari 1921 anmäldes att hon sålts vidare till ett partrederi i Skärhamn med sjömannen Edvin Albert Hansson som huvudredare. Skepparen Axel Harald Hansson var befälhavare. Den tredje delägaren var sjömannen Oskar Emanuel Hansson. Delägarna var bröder och hade lika delar i fartyget. Edvin Hansson var född den 29 mars 1892 och bodde senare tillsammans med sin bror Oskar, som var född den 1 januari 1895, på Strandvägen 7. Axel Harald var född den 4 augusti 1889 och bodde på Storgatan 16. Köpekontrakt, på 35 000 kronor, var daterat samma dag. Den 19 februari 1921 ommättes Gunborg till 79,78 brt och 63,32 nrt och samma dag anmäldes att hjälpmotor på 25 hk installerats.

1923 års skeppslista visar att Axel Harald Hansson är fartygets befälhavare och att Edvin Hansson är huvudredare. Mättal och dimensioner är 79,78 brt, 73,65 brt under däck, 63,32 nrt, 23,56 längd, 6,30 bredd och 2,46 djup. Den 24 februari 1937 anmäldes att Gunborg fått ny 2-cyl 2-takt tändkulemotor på 80 hk av Säffle fabrikat. Det finns även uppgifter om att styr­hytten gjordes samtidigt. Den 16 juni 1937 blev Oskar Hansson befälhavare. Axel Harald var tillbaka den 7 april året därpå. I 1943 års skeppslista upptas hennes lastförmåga till 130 tdw men en senare uppgift i Svenska seglare nämner 140 tdw. Gunborg omriggades till galeas vilket intygades den 5 april 1945. I certifikat den 6 april kallas hon motorgaleas med samma ägare och befälhavare. Den 8 februari 1946 blev Oskar Hansson åter befälhavare fram till försäljningen.

Brödernas föräldrar var August Hansson och Elisabeth Andreasdotter. De var födda i Södra Bäck 1854 och i Hällebäck 1862. Bröderna Oskar och Edvin var ogifta. Axel Harald var gift med Jenny Ingeborg Gundersen som var född i Skärhamn den 14 november 1897.   

Den 1 mars 1948 anmäldes att Gunborg sålts inom Skärhamn för 85 000 kronor, i ett den 24 februari daterat köpebrev, till ett partrederi med 4 delägare och med fiskhandlaren Bengt Holger Johansson som huvudredare. Brodern Ture Vilgot Johansson var befälhavare. Övriga delägare var deras bror, skepparen Elon Gösta Johansson och brödernas far, fiskhandlaren Johan Birger Johansson i Skärhamn. De fyra delägarna hade 1/4 vardera i partrederiet. Bengt Johansson var född den 11 november 1913 och bodde på Hamngatan 46. Han var gift med Karin Linnea Hermansson som var född i Skärhamn den 26 juli 1914. Ture Johansson var född den 27 september 1920 och bodde i Nordvik. Han var gift med Gertrud Sylvia Nilsson som var född i Nordvik den 29 augusti 1921. Elon Johansson var född den 27 januari 1917 och bodde på Idrottsvägen 22. Han var gift med Maj Helene Hermansson som var född i Skärhamn den 6 maj 1920. Birger Johansson var född den 23 februari 1889 och bodde på Hamngatan 22. Hans föräldrar var Johannes Eliasson och Betty Pettersdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och 1867. Birger var gift med Hilma Paulina Pettersdotter som var född i Bö Dampegård den 18 juli 1888.

I augusti 1949 grundstötte hon och fick en svår läcka och sjönk mellan Klåback och Getterön utanför Varberg. Hon blev bärgad och införd till Varberg för provisorisk tätning och lossning av lasten. Reparationen gjordes på Björkö, dit Gunborg bogserades. Den 10 juli 1952 blev Folke Johannes Thedin befälhavare. Han var född i Tubberöd Skärhamn den 19 oktober 1930 och bodde senare på Storgatan 76. Hans föräldrar var Hjalmar Patrik Thedin och Hulda Maria Johansson. De var födda i Tubberöd 1901 och i Toftenäs 1905. Folke Thedin var gift med Iris Gun-Britt Elisabeth Brevik som var född i Skärhamn den 8 oktober 1932. Den 8 augusti 1952 blev Ture Johansson återigen befälhavare. Han avlöstes den 19 januari 1953 av Rolf Wilhelm Göte Karlsson, från Kalvö norr om Hamburgsund. I 1953 års skeppslista var Gunborg uppta-gen till 92,61 brt, 63,29 nrt, 140 tdw och med motor på 80 hk.

Bilden föreställer skonaren Gunborg sedan hon blivit nedriggad till galeas. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1921 och 1953. Bilden kommer från boken Svenska seglare och motorseglare. Dessförinnan var hon sedan 1920 hemmahörande i Nordvik.

Den 27 april 1953 såldes (och levererades) Gunborg för 58 000 kronor till Elliot & Pearson c/o Reddall, Osborn & Co, Guildhall Chambers i London. Företrädare vid köpet var Stanley Roger Pearson från Polbathic nära Torpoint Cornwall. Ombyggnad vid Djupviks varv var då redan gjord. Hon fick kopparförhydning och lättmetallsöverbyggnad med kajuta och två hytter men ingen styrhytt. Namnändring till Sorengana gjordes den 13 augusti 1953 och på samma datum registrerades i den engelska journalen ägarskifte från Elliot and Pearson (Solomon Islands) Proprietary Ltd. till North Western Trading Co Ltd. med placering i Medang Nya Guinea. Hon fick brittiskt official number 184136 i Plymouth den 16 september samma år och vid införandet i ”Register book” samma datum infördes fartygets mättal som 97,92 brt och 79,25 nrt. I m3 är samma mättal noterade till 277,11 och 224,28. Hennes dimensioner är angivna till 81,6 fots längd, 21,1 bredd, 7,85 djup och 10,8 längd i maskinrum. Det framgår även att hon då har sin 2-cyl 2-takt Säfflemotor på 80 hk kvar. Diametern på cylindrarna noteras till 11 tum med 14 tums slaglängd. Detta skall ge henne 6,5 knops fart.

Sorengana intecknades den 14 augusti 1953 för 3 000 engelska pund till 6 % ränta hos New Guinea Company Ltd i Rabaul Papua Nya Guinea. Platsen är huvudort på ön New Britain som ligger NO om huvudön. Inteckningen löstes den 6 juni 1962 vilket registrerades den 15 juni i ”Register book”. Ägare av fartyget var fortfarande North Western Trading Company Ltd. Det normala förfarandet är att när fartyget upphör att existera eller exporteras utanför Storbritannien så noteras detta i ”Register book” som sista post men när det gäller Sorengana så finns ingen sådan notering. En vägledning i sökandet efter vad som slutligen hände henne kan vara att rederiet beställde en ny Sorengana från Japan som levererades 1965. Den har IMO-nummer 6511747. Kanske var den gamla förbrukad efter ungefär 50 års tjänst.  

Sorengana nådde alltså sitt mål i The Pacific. Hon är nämnd 1962, på ett forum, av en man som fungerade som postmästare i staden Aitape på Nya Guinea 1961 till 1963. Han nämner i sitt inlägg att Sorengana var en av fem små Coasters som kom var fjortonde dag med post och proviant. Detta var en bisyssla för Sorengana vars huvudsakliga verksamhet var fraktfart med kopra för plantagerna på Nordostkusten mellan Wewak och Sanimo och även uppför floden Sepik.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Segla för Tjörn sidorna 28 och 74, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1915 – 1916, Brittisk skeppslista, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, WWW.Stampboards.com -  27/6 2011, Brittiskt skeppsregister i Plymouth – utdrag ur ”Register book” 1953 till 1962, The Accountant volym 136 sida 26, Slaegt & Data – Dis Danmark, Dis Norge – Slekt og Data, Geni, Folketelling 1910 for 1126 Hetland Herred Rogaland, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Gunbritt                                                                                                    Registreringsnummer 6509

Tremastskonaren var byggd av Johannes Ring Andersen i Svendborg 1912 i ek på kravell, på Fredriksö Vaerft i Svendborg, för Johan Jörgen Jensen i Vaengemose Svendborg. Bilbrevet är daterat den 12 september och hon blev registrerad den 14 september med namnet Adolf. I den danska skeppslistan är hennes mättal upptagna till 7,2 fot djup, 79 brt och 66 nrt. 1919 tillkom uppgiften om 160 tdw. Jensen var befälhavare och ensam ägare under hela tiden i Danmark.

Den 12 april 1921 såldes Adolf för 55 000 kronor till ett partrederi i Djupekås på Listerlandet med 2 bröder som delägare. Bernt Andersson var huvudredare och ägare av 2/5. Den andre brodern, Johan Sigfrid Andersson, var befälhavare och ägde de övriga 3/5. Registreringscertifikatet utfärdades den 11 maj. I 1923 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 78,73 brt, 73,53 brt under däck, 64,50 nrt, 24,44 längd, 6,52 bredd och 2,27 djup. Byggnadsmaterialet anges där som ek och bok. Den 30 maj1929 anmäldes av Karlshamns Skeppsvarv att man installerat en 50 hk Skandiamotor i fartyget. Av intyg den 4 mars 1933 framgår att Johan Andersson köpt sin brors andel i Adolf för 7 000 kronor. I certifikat den 13 mars meddelas att han är ensam ägare och själv befälhavare. Motorstyrkan redovisas det året i skeppslistan till 45 hk.

Bilden föreställer tremastskonaren Gunbritt som hörde hemma i Skärhamn 1944 – 1945. Dessförinnan var hennes hemort Stockevik sedan 1937. Bilden är kopierad ur boken Segla för Tjörn och tillhör Leif Evertsson i Rönnäng.

På resa från Stocka, nord om Hudiksvall, till Skagen med last av trävaror den 27 september 1935 kolliderade Adolf med s/s Ranja av Stockholm. Olyckan inträffade ca 6 distansminuter SSV om Trelleborg. Adolf fick svåra ovanbordsskador och måste bogseras till Trelleborg. Den 27 januari 1937 såldes hon för 31 500 kronor, liggande i Karlshamn, till ett partrederi i Stockevik på Tjörn. Av certifikat den 5 februari framgår att bröderna Bror Evert och Oskar Bertrand Berntsson var delägare med hälften vardera och att Evert var huvudredare och Oskar befälhavare.

De sålde fartyget den 18 augusti 1944 för 39 500 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 3 delägare som hade 1/3 vardera i fartyget. Sören Valdemar Petterson som var född den 18 april 1911 blev huvudredare. De övriga två delägarna var Sörens bröder, Sam Rune Pettersson och Per Åke Hamnefjäll. De var födda i Skärhamn den 2 oktober 1919 och den 26 juli 1913. De var söner till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson, vilka var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. De bodde på Storgatan 34. Sam var gift med Annie Maria Johansson som var född den 8 mars 1919 i Tolleby. De bodde på Storgatan 23. Per Åke var gift med Anna Nikolina Karlsson som var född den 17 januari 1917 i Rönnäng. De bodde på Skolgatan 2. Fartygets namn ändrades vid köpet till Gunbritt.

Sam Pettersson blev befälhavare den 12 september 1944 och den 23 mars året därpå övertog Per Åke Hamnefjäll den befattningen fram till försäljning några månader senare. Köpebrev på 45 000 kronor skrevs i juli 1945 med köpare i Stockholm och i certifikat den 10 juli 1945 framgår att 3-mastmotorskonaren tillhör Peter Karl af Burén i Stockholm ensam. Befälhavare var Svante Harald Valerius Johansson från Stockholm. Den 12 juli återkom Sören Pettersson som befälhavare men avlöstes den 19 juli av Olof Algot Olofsson från Skärhamn. Adolf överfördes till AB Nordic Trade Company i Stockholm för 45 000 kronor. Bolaget var regist­re­­rat den 18 juli och Peter af Burén var ensam styrelseledamot.  Anmälan om överlåtelsen inlämnades den 15 augusti samma år. Algot Olofsson var född i Skärhamn den 2 juni 1904. Hans föräldrar var Bernhard Olofsson och Julia Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1878 och i Utäng 1880. Algot var ogift och bodde på Hamngatan 26.

Gunbritt inköptes till Hovenäset den 18 september 1945 för 50 000 kronor av skepparen Lars Ragnar Johansson. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Certifikatet är daterat den 19 september. Fartyget genomgick en genomgripande renovering 1945 – 1946 och kom även att användas för fiske vid Island. Under befäl av Lars Ragnar Johansson och två mans besättning var Gunbritt på resa från Enköping till Malmö med last av fodervete när hon den 10 december 1957 sprang läck nära Bryggholmens fyr i Mälaren. De befann sig i farleden till Enköping och då Gunbritt började sjunka satte man henne på land. Hon lyftes av 4 bärgningsfartyg den 9 maj 1958 och återgick till fraktfart.

Hon blev omriggad till galeas vid Salomons Båtvarv i Fiskebäckskil enligt varvets intyg den 15 december 1961. Enligt certifikat den 23 januari 1964 tillhörde motorgaleasen Gunbritt då fortfarande Lars Ragnar Johansson ensam. Han var då också fortfarande hennes befälhavare.  I skeppslistan 1963 redovisas hennes motorstyrka till 100 hk, Mättal och dimensioner uppges till 89 brt, 49 nrt, 25,68 längd, 6,52 bredd, 2,32 djup, 155 tdw, 68 std och 3,40 i djupgående. 1967 avslutades hennes tid som fraktare. Hon sågs i Söderköping 1968 och tycktes då vara lustfartyg. 1969 gick hon från Söderköping till Nävekvarn. Senare under året blev hon liggande som vrak i Kaggefjärden NO om Skanssundet i farleden Landsort - Södertälje. Den 25 november 1974 meddelade Olof Renck att Gunbritt sedan 1969 – 1970 ligger halvsjunken som vrak i Kaggefjärden. Under åren 1976 – 1985 var hon fortfarande registrerad på Lars Ragnar Johansson i Svensk skeppslista.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Segla för Tjörn, Danmarks Skibsliste 1913 – 1921, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Europeana - Förlisningsuppgift från Riksantikvarieämbetet från 2008 sökbar på ”Tremastskonaren Adolf”, Kringla förlisningsrapport, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Gundel                                                                                                   Registreringsnummer 6352

Galeasen Gundel byggdes i Danmark 1893 med namnet Harkon. Hon byggdes på Johan Viktor Louis Flindts varv som han hade i innerhamnen i Köge mellan åren 1872 och 1896. Därefter blev han hamnkapten i Köge hamn. Harkons första mätbevis är daterat den 7 november 1893. Av detta framgår att skrovet var byggt av ek med plattgattad akter och medelfylligt förskepp. Dimensionerna är upptagna till 63 fots längd, 16,2 fots bredd och 7,1 fots djup. Dräktigheten uppges vara 51,4 ton. Ommätning från 40,51 till 39.81 nrt gjordes dagen efter på grund av inrättandet av ett signalrum. Av bilbrevet den 8 november 1893 framgår att galeasen var byggd för Peter Fredrik Jensen i Köge. Fartygets första befälhavare var Jens Fredrik Sörensen i Köge. Certifikat utfärdades den 14 november.

Lars Petter Christensen i Köge köpte Harkon under 1894. Den 22 november 1894 klockan 7.30 på kvällen grundstötte han med fartyget när hon var på resa från Fejö i Danmark till Kristiania i Norge med last av Byg (kornart). Grundstötningen inträffade under segling genom Agersösund på Tudsehage (Magleby Sogns Strand) under eget befäl. Platsen ligger i Stora Bält Danmark. Man lodade fortgående men hade inte lots ombord. Då Harkon inte kunde komma loss själv, blev bogserbåten Skaelskör anlitad den 24 november klockan 8 på morgonen. Efter flottagning bogserades Harkon in till Skaelskörs hamn. Bogserbåten begärde 2 500 kronor men mot detta protesterade försäkringsbolaget. Harkon var försäkrad för 6 600 kronor. Orsaken till haveriet angavs vara strömsättning samt att farvattnet var okänt för befälhavaren. Sjöförhör hölls i Skaelskör den 24 november.   

I 1895 års Skibsliste står Lars Peter Christensen i Köge som ägare och befälhavare. Mättalen uppges vara 51 brt, 44 nrt och 7,3 djup. Harkon såldes 1900 eller 1901 till Anders Börje Christensen i Roskilde. Två år senare, 1903, såldes hon till Jens Peter Teilman Larsen i Thisted. Hon fick då namnet Marie och Thisted blev hennes hemort. Larsen var även befälhavare på fartyget. Det finns uppgifter som säger att det skulle funnits två andra delägare, herrar P och U Taabel. Hon blev kvar i Thisted till 1916.

Då såldes hon den 1 juli till två norrmän som gav henne Kristiania som hemort och det nya namnet Marie Mathilde. De norska ägarnas namn var Axel Hagbart Grundvik (f. Hansen) och Hans Larsen, båda i Röyken Herred vid Oslofjorden. Den förste av dem med bostadsort Naersnes och den andre alldeles i närheten. Den 12 augusti 1920 hade fartyget Haugesund som hemort. Ägare var Trygve Olai Velde och Olof Kristiansen i Haugesund. Enligt Svenska seglare använde ägarna Marie Mathilde inom sillfarten. Hon låg i Naersnes när hon, samma datum, såldes till köpare från Nordvik på Tjörn för 18 000 norska kronor. Köparna var bröderna Janne Emil Rutgersson och Rudolf Ludvig Rutgersson. Den senare var huvudredare. Hon mättes den 25 augusti till 49,28 brt och 39,81 nrt.

Den 7 september samma år sålde de fartyget, som namnändrats till Gundel, till ett partrederi i Skärhamn. Det var 2 delägare som betalade 15 000 kronor för fartyget, Anders Wilhelm Simonsson var huvudredare. Den andre delägaren var brodern, Ivar Kornelius Simonsson, som var fartygets befälhavare. Registreringscertifikatet för galeasen Gundel är daterat den 13 september. Mätbrev den 27 april 1922 redovisar 49,04 brt och 38,71 nrt. Den 1 maj 1922 anmäldes att hjälpmotor på 16 hk installerats samma år. I 1923 års skeppslista framgår fartygets mättal och dimensioner med 49,04 brt, 46,57 brt under däck, 38,71 nrt, 19,65 längd, 5,38 bredd och 2,21 djup. Av senare källor framgår att Gundels lastförmåga var 90 tdw. Wilhelm var född i Skärhamn den 30 december 1896. Han var ogift och bodde i föräldrahem­met på Hamngatan 7. Ivar var född den 13 januari 1892 och gift med Jakobina Konstantia Andersson som var född i Gullholmens församling den 2 juli 1894. Brödernas föräldrar var Anders Johan Simonsson och Josefina Rutgersdotter. De var födda i Lirås 1859 och i Skärhamn 1863.

Galeasen Gundel för ankar i Boothbay Harbour, Maine. Hon hade Skärhamn som hemort från 1920 till 1947 då hon såldes till lantbrukaren Karl Einar Andersson i Jönköping. Bilden är från ett vykort.

Den 17 januari 1926 anmäldes att Ivars del i Gundel blivit utmätt och försåld till köpman August Emanuel Laurin i Göteborg. Därefter såldes fartyget på exekutiv auktion den 7 juni för 11 000 kronor. Köpebrevet upprättades den 6 juli med Karl Rikard Johansson i Skärhamn. Av certifikat den 8 juli framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han var född i Skärhamn den 1 februari 1884 och bodde på Storgatan 6. Han var gift med Almida Charlotta Hollander som var född i Skärhamn den 22 oktober 1886. Karl Johanssons föräldrar var August Johansson och Petronella Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1854 och i Utäng 1848. Den 18 mars 1945 blev Karls son, Karl Filip Göran Johansson, befälhavare. Han var född den 2 september 1920, ogift och bodde på Storgatan 6.

Karl sålde fartyget den 20 maj 1947 för 17 000 kronor till lantbrukaren Karl Einar Andersson i Jönköping. Anders Elof Andersson i Lysekil installerades som befälhavare den 21 juni. Av certifikat den 14 juli framgår att Karl Einar Andersson var ensam ägare av motorgaleasen Gundel och att Anders Elof Andersson i Lysekil var dess befälhavare. Den 24 oktober 1949 anmäldes att fartyget fått tillståndsbevis att överföras till utländsk medborgare för registrering i USA. Hon avfördes från det svenska registret i oktober 1949 som såld till utlandet. I 1949 års skeppslista är hon införd med 54,28 brt, 35,97 nrt, 90 tdw och motor på 16 hk.

Karl Einar Andersson i Jönköping var troligen bulvan för en grupp balter som skulle använda Gundel för att ta sig till USA. Hon avseglade från Göteborg den 22 maj 1948 till Amerika med flyktingar från Baltikum. Vid ankomsten till USA samma år fanns det 25 lettländare, 2 svenskar, 1 litauer och 1 ryss ombord. Befälhavare var John/Janis Rosenberg. Man anlände till Provincetown på Cape Cod i Massachusetts och gick vidare till Plymouth Massachusetts. Frågan om asyl behandlades på högsta nivå med medverkan av senator John Kennedy.

Gundel såldes året därpå till Patrick T Jackson i Boothbay Harbour som installerade en 6-cyl maskin. Boothbay Harbour blev Gundels hemmahamn tills hon den 5 september 1961 anlände till Mystic Seaport i Boston. Jackson hade då överlåtit henne till Mystic Seaport Museum där hon en tid kom att tjänstgöra som förläggning.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Köge Arkiverne – Fotoalbumet, Handels og Söfartsmuseet på Kronborg - sökväg Harkon galease, Folketellinger Danmark 1880, 1890, 1901 och 1906 Roskilde Ramsö Herred, Danmarks Skibsliste 1895 – 1916, Dansk Söulykke – statistik, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folketellinger Röyken och Haugesund Herreder Norge 1900 och 1910, The Day - Mystic News 6 september 1961, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Gunnar                                                                                                    Registreringsnummer 5119

Gunnar var enligt tillgänglig information byggd 1903 på Varaldsöy i Hardangerfjorden på gården Tvedt. Det var en ren segelkutter utan motor och byggd i ek och fur för fiske. Mättal och dimensioner var 85 brt, 69 nrt, 81,8 fots längd, 20,9 bredd och 9,2 fots djup. Den levererades till Olaf Gjessing Gjessen i Skudeneshavn på södra Karmöy, ca 30 km nordväst om Stavanger. Gjessen sålde kuttern inom orten under 1906 till Thorvald Meland. Det var han som 1910 sålde till Sverige.
Köpebrev upprättades den 23 mars 1910 på 12 500 kronor då kuttern såldes till ett partrederi i Skärhamn. Vid mätning den 15 april uppmättes 83,73 brt och 63,02 nrt. I registreringscertifikat den 21 april framgår att galeasen Gunnar tillhör ett partrederi i Skärhamn med sjömannen Janne Albin Johansson 1/4, skeppare Karl Johan Johansson 1/4, sjömannen Axel Bernhard Hansson 1/4 och sjömannen Karl-Albin Axelsson 1/4. Karl Johansson var befälhavare och Albin Johansson huvudredare. De var bröder och söner till Johan Pettersson och Maria Kristina Andreasdotter som var födda i Nötsäter 1847 och i Morik 1850. Karl var född den 20 augusti 1885 och gift med Maria Paulina Berntsdotter som var född den 24 februari 1889 i Skärhamn. De bodde på Kyrkvägen 5 och antog senare släktnamnet Ängberg. Albin var född den 25 januari 1883 och gifte sig med Alida Bernhardina Berntsdotter Silverdahl som var född i Skärhamn den 19 februari 1885. De bosatte sig på Idrottsvägen 3.

Axel Hansson var född i Skärhamn den 13 juni 1883 som son till August Hansson som var född i Nordvik 1861 och Betty Berntsdotter som var född i Skärhamn 1863. Axel var gift med Karolina Josefina Olausdotter från Nötsäter som var född den 20 september 1884. De bodde på Dalgatan 3. Karl-Albin Axelsson var född den 20 januari 1886 i Skärhamn. Han var son till Axel Alfredsson och Anna Petersdotter som bodde på Skansvägen 4. De var födda i Backa Göteborg 1866 och Skärhamn 1863. Karl-Albin var ogift och bodde i föräldrahemmet. Albin Johansson sålde sin del i kuttern till de tre övriga delägarna den 24 februari 1913 för 1 875 kronor. I intyg den 3 mars framgår att de tre ägarna ägde 1/3 vardera samt att Axel Hansson var ny huvudredare. Kutterns användningsområde i Skärhamn är inte helt klarlagt men man kan förmoda att den användes för malrilldörjfiske i Nordsjön på sommaren och för fraktfart övrig tid under seglationsåret. Hennes lastförmåga har uppskattats till ca 140 tdw.

Bilden föreställer den norskbyggda kuttern Gunnar som hade Skärhamn som hemort från 1910 till 1915. Fotografen okänd.

Gunnar såldes den 12 juni 1915 till Norge för 14 350 kronor. Det finns olika uppgifter om vem som var köpare. En uppgift säger att Sören Kremer i Tromsö var köpare medan en annan källa namnger Andreas Ingebrigtsen i Hövik utanför Oslo (då Kristiania) som köpare. Kuttern byggdes om till motorkutter och fick 1915 en 2-cyl motor inmonterad hos Anders Gulowsen AS i Kristiania (nuvarande Oslo). Mätning efter motorinstallationen visade 85 brt och 52 nrt. Vid inköpet till Norge döptes kuttern om till Foca.

I norsk skeppslista 1920 uppges att motorkuttern Foca, ex Gunnar, ägdes i Hövik av Andreas Ingebrigtsen och i Tromsö av Alfred Sivertsen. Den hade Oslo som hemort. Detta köp skall ha genomförts under 1919. Då blev samtidigt en ny 2-cyl motor på 100 hk från J V Svenssons Motorfabrik i Stockholm installerad. Motorn var en fotogenmotor av märket Avance. 1922 överfördes kuttern till partrederiet Foca Alfred Sivertsen i Tromsö för användning i sälfångst. Den 14 maj1927 blev hon nedskruvad av isen då man befann sig på jakt efter säl i Östisen. Området ligger utanför ryska Vita havet som man når via Barents hav .   

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Makrelldorgefisket 1884 – 1914, Dis-Norge – Slekt og Data, Norska Förlisningar 1927, Regjeringen.no, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Gurli                                                                                                             Registreringsnummer 3978

Gurli var byggd som tvåmastad skonare av Viggo Frandsen i Halmstad 1902. Bilbrevet är daterat den 21 mars och mätbrevet den 27 mars med 112,37 brt och 97,25 nrt. Hon byggdes för ett partrederi i Halmstad med Anders Svensson som huvudredare och ett stort antal delägare som tillsammans hade 23 andelar.  I 1908 års skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 112,37 brt, 104,45 brt under däck, 96,13 nrt, 27,80 längd, 7,25 bredd, 2,47 djup och 3,00 djupgående. Av skeppslistan framgår dessutom att hon var byggd av ek och fur, att A Christiansson var befälhavare samt att hennes hemort var Halmstad.

Med last av stenkol, den 22 september 1909, från West Wemyss i Skotland 20 kilometer nord om Edinburgh till Vellerup i Danmark, kolliderade Gurli med s/s Stegelborg. Olyckan inträffade i Kattegatt mellan Skagen och Trindeln i laber nordlig bris med tjocka ca klockan halv fyra på eftermiddagen. Gurli fick stäven skadad och bogsprötet sprang av medan Stegelborg endast fick mindre skador och kunde ta Gurli under bogsering till Fredrikshamn. Orsaken till kollisionen angavs vara tät tjocka. Av 1917 års skeppslista framgår att hon blev driven och reparerad 1915 samt att hennes mättal justerats till 112,87 brt och 96,58 nrt.

Då Anders Svensson avled 1921 övertogs hans syssla av Magnus Öfverberg i Halmstad, troligen i ett nytt partrederi. Av 1923 års skeppslista framgår att fartyget drivits och reparerats under året, att djupgåendet blivit ändrat till 3,20 meter samt att N O Bengtsson var befälhavare.  Gurli reparerades även 1925. 1927 hette hennes befälhavare C O Svensson och 1929 J Andersson. Halmstad var fortfarande hemort.

Den 1 maj 1931 såldes Gurli till ett partrederi i Skärhamn med Alvar Paul Johansson som huvudredare. Han var född i Skärhamn den 9 september 1907 och bodde på Hamngatan 23. Som befälhavare är Fredrik Johannes Olsson registrerad i 1931 års skeppslista. Dessutom var Anders Ragnvald Simonsson i Skärhamn delägare. De tre delägarna i partrederiet hade lika stora andelar. I skeppslistan finns också fartygets första maskin på 53 hk redovisad vilket medförde ändrade mättal till 98,56 brt, 98,16 brt under däck och 81,99 nrt. Fartygets längd är upptaget till 27,74 och djupet i lastrummet till 2,30. Dessutom nämns att hon drivits och reparerats 1929. Maskinen var av märket Munktell. 1935 har hon genomgått vissa förändringar som medfört att mättalen ändrats till 99,97 brt och 83,40 nrt.

Alvar var son till Axel Johansson och Beata Pettersdotter. De var födda i Skärhamn 1878 och i Kroksdal 1880. Han var gift med Inez Paula Beatrice Borggren som var född i Järrestads socken Kristianstads län den 12 mars 1916. Fredrik, född i Bö Nedergård den 24 september 1900, var son till Frans Oskar Olsson och Elisabeth Johannesdotter. Dessa var födda i Bäve församling (numera i Uddevalla)1862 och i Lirås 1860. Fredrik var gift med Hulda Axelina Johansson som var född i Skärhamn den 21 augusti 1905. Hon var syster till Alvar, nämnd ovan. Fredrik och Hulda var bosatta på Kroksdalsliden 19. Anders Simonsson var född i Skärhamn den 13 september 1907 och gift med Gunhild Charlotta Johannesson som var född i Skärhamn den 23 februari 1908. De bodde på Skolgatan 8.

Alvar Johansson och Fredrik Olsson sålde den 3 augusti 1935 sina 2/3 i Gurli för 14 667 kronor till ett nytt partrederi i Skärhamn med Karl Bernhard Simonsson som huvudredare. Han var far till Anders Simonsson som var delägare i fartyget med 1/3. Karl var född i Duvedalen Stockevik den 18 juli 1881 och gift med Anna Johansson som var född i Skärhamn den 9 september 1883. De bodde på Fiskgatan 5. Karls föräldrar var skepparen Simon Robert Berntsson från Duvedalen och Helena Nilsdotter från Kroksdal. De var födda 1857 och 1856 och bodde i Duvedalen innan de flyttade till Skärhamn. Enligt anmälan samma dag ägdes fartyget av Gustav Harry Johansson med 1/3, Knut Erik Simonsson 1/3 och Anders Simonsson 1/3. Harry Johansson i Skärhamn var befälhavare. Knut Simonsson var bror till Anders och född den 25 februari 1912. Han var gift med Alice Gunhild Olsson som var född i Skärhamn den 18 juni 1911. De bodde på Parkgatan 11. Den 19 mars 1940 anmäldes försäljning den 18 mars av Harry Johanssons 1/3 i fartyget för 7 333 kronor till Anders och Knut Simonsson som därmed ägde 1/2 vardera i Gurli. Gustav Harry Johansson var född i Skärhamn den 23 juni 1908. Hans föräldrar var Gustav Johansson och Albertina Hollander vilka var födda 1886 och 1884 i Skärhamn. Harry var ogift och bodde på Hamngatan 34. I 1945 års skeppslista är Gurli införd med 115,76 brt, 88,50 nrt och med motor på 80 hk.

Skonerten Gurli hade Skärhamn som hemort från 1931 till 1946. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Gurli blev avförd från det Svenska skeppsregistret 1946 efter försäljning den 18 oktober till Jakob A Lundegaard i Austad för 50 000 kronor. Hon fick då Farsund som hemort. Hon såldes vidare inom Norge i september 1948 till ett partrederi med Harald Falkenström Falsen i Bergen som huvudredare och Oslo som hemort. Gurli blev bara några månader hos sin sista redare. Den 26 januari 1949 förliste hon på resa från Målöy (ca 100 km söder om Ålesund) till Stord (ca 50 km söder om Bergen) med last av sill. Avståndet mellan de båda orterna är ca 160 distansminuter. Förlisningen återgavs i Firda Folkeblad den 31 januari på följande sätt:

”Fem timmar i öppen båt när Gurli gick till botten vid Fed. Fraktfartyget Gurli bröts ner av sjön vid Fedje nu i natt. Besättningen på fyra man blev upptagna av snurpebåten Glomfjord efter att de hade drivit omkring i en livbåt i fem timmar i den höga sjön.”       

Gurli var på väg från Målöy till Stord med 2238 hl sill ombord. När de kom till Hjeltefjorden möttes de av dåligt väder med hårda vindar så att sjöarna slog över fartyget. De förstod att de inte kunde gå mot vinden längre utan satte kursen undan vind i hopp om att de skulle reda ut situationen. Fartyget tog in vatten så de måste sätta igång pumparna. Då stannade motorn tvärs Holmengrå och fartyget blev liggande tvärs i sjön. De sände upp nödraketer men ingen såg dem i den mörka natten. De lyckades få igång motorn igen men efter bara 5 minuter stannade den för gott. Svänghjulet hade gått i bitar och snart stod vattnet högt upp på cylindern. De fortsatte pumpa för hand men snart var det så mycket vatten inombords att de måste lämna fartyget och gå i livbåten. Klockan var då halv tre på natten.

Två gånger var livbåten vattenfylld. Men de gav inte upp, de öste vatten hela tiden. Tre man rodde och en satt i aktern och styrde. De blev genomvåta på ett ögonblick och snart hade de gett upp allt hopp om bärgning i det hårda vädret som rådde och som hotade att välta livbåten vid flera tillfällen.

Klockan sju såg de land och lite senare ljus. Det var ”Glomfjord” som strax därefter kunde bärga dem. De fick torra kläder och mat ombord. De hade drivit norröver till mynningen av Sognefjorden trots att de hade rott åt andra hållet.”

I Norska förlisningar 1949 uppges att Gurli hade 2-cyl motor på 80 hk. Hennes lastkapacitet redovisades till 200 tdw. Hon var alltså en av de större tvåmastade skonarna.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Halmstads äldre båtbyggarhistoria, Langs kysten i femti år, Norska förlisningar 1949, Firda Folkeblad den 31 januari 1949, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1029, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Gustav                                                                                        Registreringsnummer 3971

Den Orustbyggda galeasen finns i Sveriges skeppslista som Gustav. Den byggdes av Olof Berntsson på Söbben 1891 och levererades till ett partrederi i Skärhamn med 9 delägare. Dessa var August Johansson i Skärhamn, Matias Nilsson i Nordvik, Petter Olsson, Olaus Olsson, Karl Gustafsson, Olaus Rutgersson, Alfred Pettersson, Janne Olsson och Anders Johan Johansson. Matias Nilsson avled den 10 december 1895. Av bouppteckningen framgår att han var delägare med 1/9 till ett värde av 350 kronor. Mot detta står en skuld på samma belopp. Galeasen betecknas i bouppteckningen som ”fiskebåten Gustaf II”. Efter Matias Nilssons död övertogs hans andel av hustrun Elisabeth Olausdotter. Enligt köpekontrakt den 3 mars 1902 sålde delägarna fartyget för 1 900 kronor till August Johansson i Skärhamn. Av intyg den 19 mars framgår att Gustav användes uteslutande för fiske fram till nu.

Av de 9 personerna som mottog leveransen 1891 har 3 kunnat härledas vara från Skärhamn. Flertalet av de andra 6 var från Nordvik. De från Skärhamn var Anders Johan Johansson, August Johansson och Olaus Olsson. Anders Johan Johansson var född i Skärhamn den 30 september 1849. Han var son till Johan Engelbrektsson och Anna Andersdotter som var födda i Köleröd Klövedal 1820 och i Utäng 1822. Han var gift med Regina Persdotter som var född i Skärhamn den 9 juni 1850. De bodde på Båtvägen 2. August Johansson var bror till Anders Johan och född den 3 november 1854. Han var gift med Petronella Berntsdotter som var född i Utäng den 20 december 1848. De bodde på Dalgatan 2. Olaus Olsson var född i Röd den 3 november 1846. Han var son till Olof Pettersson och Petronella Olsdotter. De var födda i Röd 1814 och Södra Bäck 1819. Olaus var gift med Kristina Berntsdotter som var född i Toftenäs den 14 maj 1849. De bodde på Tvärgatan 4.

Galeasen Gustav hade Skärhamn som hemort från nybyggnationen 1891 till 1927. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Mätbrev från den 24 mars 1902 redovisar 42,7 brt och 34,25 nrt. Registreringscertifikat den 26 mars upptar August Johansson som ensam ägare och själv befälhavare. I 1908 års skeppslista står han som ensam ägare till Gustav och hans son, Karl Rikard Johansson, som befälhavare. Mättal och dimensioner anges där till 43,41 brt, 42,70 brt under däck, 35,19 nrt, 15,70 längd, 6,70 bredd, 2,19 djup och 3,00 djupgående. Den var byggd i ek och fur och blev driven 1907. År 1912 förbyggdes och drevs galeasen vid Rånäs varv på Orust och övertogs då av Augusts två söner, Karl och Bernhard Johansson, med hälften vardera. Karl var född den 1 februari 1884 och gift med Almida Charlotta Hollander som var född i Skärhamn den 22 oktober 1886. De bodde på Storgatan 6. Bernhard var född den 5 november 1881 och gift med Anna Charlotta Andersson som var född i Nötsäter den 23 juni 1883. De bodde på Hamngatan 6. I skeppslistan från 1917 upptas mättal och dimensioner till 48,97 brt, 47,67 brt under däck, 38,99 nrt, 16,25 längd, 6,44 bredd och 2,29 djup. Bernhard Johansson var då både huvudredare och befälhavare.

I 1923 års skeppslista finns motor på 22 hk angiven. Den blev inmonterad 1920. I samband härmed har troligen även utförts andra reparationer. Mättalen har ökat till 50,04 brt och 39,31 nrt. Hon såldes av bröderna Johansson den 8 mars1927 för 6 000 kronor till ett partrederi i Hamburgsund. Anmälan gjordes den 11 mars att hon sålts till Algot Gustavsson, Johan Albert Martinsson och Folke Hagberg i Hamburgsund. I 1927 års skeppslista är Johan Martinsson befälhavare och Algot Gustavsson huvudredare. Som hemort anges Hamburgsund. Där finns även notering om att hon drivits 1926. Galeasens lastförmåga sägs ha varit 80 tdw.

Den 23 oktober 1928 anmäldes att Gustav sålts till Norge. Intyg från samma datum visar att hon sålts för 7 000 kronor. Hon blev avförd från det svenska registret samma år. Det finns uppgifter om att hon såldes till Drammen och därefter till Bergen innan hon hamnade i södra Norge. Gustav uppges ha blivit vrak vid Tönsberg Tönne under andra världskriget sedan hon kolliderat med ett annat fartyg. Tönsberg Tönne är ett sjömärke på västra sidan av inseglingen till Tönsbergsfjorden. Ursprungligen bestod sjömärket av en tunna upphängd på en stång.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Bouppteckning efter Mattias Nilsson i Nordvik hos Orusts och Tjörns häradsrätt FII:37 (1896-97) Bild 105 /sidan 203 (AID: v 70551. b105. s 203, NAD: SE/GLA/11080), Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.