Träskutor Telefon

Telefon Registreringsnummer 4120

Den här lilla galeasen var byggd i klink 1895 av Johannes Mattsson i Äng på Orust, samma varv som byggde galeasen Lina. Det finns uppgifter som säger att den var beställd av fiskare i Mollösund men uppgiften har inte kunnat verifieras. Klart är emellertid att vid mätning den 21 mars 1903 så tillhörde galeasen Oskar Olofsson i Skärhamn. I certifikat den 24 mars 1903 framgår att Olofsson var ensam ägare och själv befälhavare. Där finns även noterat att fartyget tidigare uteslutande använts för fiske och därför inte varit registrerat samt att Olofssons förvärv skett genom köp. Eventuellt genomförde han köpet 1902.

Ommätning skedde den 24 mars 1908 och i skeppslistan för samma år framgår hennes mättal och dimensioner med 35,05 brt, 34,86 brt under däck, 26,99 nrt, 14,36 längd, 6,03 bredd, 2,16 djup och 2,8 meters djupgående. Av skeppslistan framgår också att fartyget bar byggt i ek och fur, att hon blivit driven 1903 samt att hennes hemort var Skärhamn. Den 5 november 1914 anmäldes att fartyget blivit sålt till Norge och att certifikatet insändes. Oskar köpte istället samma år den betydligt större skonaren Duvan.

Oskar var född i Kroksdal den 27 oktober 1873 och bodde på Magasinsgatan 10. Han fick i Skärhamn tillnamnet ”Kroksdaln” efter sin födelseplats. Hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och Rösselvik 1839. Oskar var gift med Augusta Matilda Johansdotter som var född i Tubberöd den 9 augusti 1879.

Mellan åren 1914 och 1936 saknas uppgifter om ägare i Norge. Under åren 1936 – 1940 ägdes Telefon, enligt Norges skeppslista, av Sigurd Jansen med Drammen som hemort. 1946 – 1951 har namnet ändrats till Rabb och ägare är då Öivind Hansen med Drammen som hemort. 1952 – 1954 ägdes hon av partrederiet Fritz Lippert i Bogen som ligger i Svelviks kommun vid Drammensfjorden. Drammen fortsatte vara Rabbs hemort. 1956 – 1964 ägdes hon av partrederiet Rolf Thore Lippert på samma ställe och med samma hemort. 1965 – 1975 ägdes hon av partrederiet Johan Juliessen på samma ställe med samma hemort. I de Norska skeppslistorna anges hon vara byggd 1904 vilket kan bero på att hon fram till 1903 var fiskefartyg och då oregistrerad. 1975 ströks hon ur det Norska registret.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Toftö Registreringsnummer 7062

Toftö var byggd i ek hos Johannes Ring Andersen, Fredriksö Vaerft i Svendborg 1923 som tremastad skonare med namnet Anna. Varvet förestods då av Johannes Ring Andersen sedan fadern, Jörgen, avlidit 1901. Beställare var Karl Olsson på Donsö. Bilbrevet blev daterat den 8 februari 1924 och registreringscertifikat den 12 februari. Därefter seglade Olsson fartyget till Lysekil och fick en 1-cyl Skandiamotor på 40 hk installerad. I 1925 års skeppslista finns mättal och dimensioner upptagna med 97,14 brt, 89,35 brt under däck, 79,61 nrt, 26,92 längd, 6,75 bredd, 2,36 djup och 2,8 meters djupgående. Av skeppslistan framgår även att hon drivits under året och att Karl Olsson själv var befälhavare på fartyget som hade Donsö som hemort. 1927 blev Johannes Isaksson på Gullholmen befälhavare och han blev avlöst 1929 av Johan Emanuel Andersson från Ljungs socken. Enligt 1929 års skeppslista hade fartyget drivits 1928 och fått djupet i lastrummet korrigerat till 2,26. Senare källor upplyser att Annas lastförmåga var 170 tdw.

Karl Olsson blev återigen befälhavare den 7 april 1934. Anna fick då ny 2-cyl Skandiamotor på 80 hk. Anders Gottfrid Mauritz Albinsson i Korshamn löste av som befälhavare den 28 februari 1938. Under år 1942 byttes motorn i Anna återigen. Även denna gång fick hon en 2-cyl Skandiamotor, men nu blev den på 130 hk. Albinsson blev avlöst av sin bror, Gunnar Fritiof Albinsson från Styrsö, den 14 maj 1945 och den 11 mars 1946 blev Eskil Josef Johansson på Styrsö befälhavare. Han blev avlöst av Hjalmar Sigvard Andersson från Torsö i Vänern som blev den siste befälhavaren medan Anna hade Donsö som hemort.

Anna såldes den 15 mars 1950 för 60 500 kronor till ett partrederi i Skärhamn. 3 delägare hade tillsammans 5 andelar, varav huvudredaren Ivar Kornelius Simonsson stod för 2. Hans son Karl Ivan Simonsson blev befälhavare och hade 2 andelar medan skeppsklarerare Rune Henriksson i Göteborg hade den femte andelen. Fartyget blev i samband med överlåtelsen omdöpt till Toftö.

Ivar var född i Skärhamn den 13 januari 1892 och gift med Jakobina Konstantia Andersson som var född i Gullholmens församling den 2 juli 1894. Hans föräldrar var Anders Johan Simonsson och Josefina Rutgersdotter. De var födda i Lirås 1859 och i Skärhamn 1863 och bodde på Hamngatan 7. Karl Ivan var född i Skärhamn den 16 juni 1918 och gift med Svea Inger Mathilda Löfberg som var född i Berga Valla den 13 augusti 1920. De bodde på Strandvägen 17.

Toftö, senare Öland, såldes till utlandet 1967 och fick då Brittisk flagg. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1950 och 1959. Fotografiet kommer från bokverket Tjörns båtar.

Av intyg den 4 mars1959 framgår att Toftö såldes för 59 000 kronor. I certifikat dagen därpå meddelas att hon bytt namn till Öland med hemort Sandvik och tillhör Anders Augustinus Andersson i Ölands Åkerbruk som ensam ägare. Befälhavare var John Bertil Holger Sandberg i Sandvik. Den 29 december 1962 anmäldes att Tor Anders Gunnar Andersson i Sandvik, som gåva fått 1/4 i fartyget. Certifikat av den 21 januari 1963 meddelar att tremastskonaren Öland tillhör partrederiet Anders Augustinus Andersson i Sandvik och att Sandberg i Sandvik var befälhavare. Anders Augustinus Andersson avled den 15 maj1965 och hans 3/4 i fartyget övergick till dödsboet. Tor Anders Gunnar övertog posten som huvudredare.

Öland blev till salu och lades upp i Råå hamn i november 1966. Försäljningen avslutades den 25 maj 1967 med ett avtal om försäljning för 7 000 US dollar. Köpare var Caicos Clipper Ltd i Homestead Florida som senare registrerade henne på Turks Island, Turks & Caicos Islands i Brittiska Västindien. Hon blev omdöpt till Caicos Clipper 1 och förde Brittisk flagg med nummer 315647 i det Brittiska skeppsregistret. Rederiet har uppgett hennes mättal till 112 nrt och 163 tdw. Hon sägs, den första tiden i Florida, ha varit känd som Anna men avfördes från Lloyds Register 1993 som Caicos Clipper 1. Hennes slutliga öde är okänt.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Ölands Järnvägar & Skutor, Länspumpen nr 3-1980, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och andra berörda församlingar.

Tora Registreringsnummer 221

Tora byggdes 1892 på Södra Garns varv i Älvdalen av skeppsbyggmästare Johan August Svensson. Han utfärdade bilbrevet den 24 maj. Hon byggdes i ek och fur för Nils Johansson på Köpstadsö och blev döpt till Svanen. Den 11 juni samma år utfärdades registreringscertifikat. Av detta framgår att Nils Johansson var ensam ägare och själv befälhavare. Sveriges skeppslista 1897 anger Styrsö som hemort.

Den 16 mars 1904 anmäldes att fartyget sålts för 6 500 kronor till Nils Hansson i Barsebäck. I certifikat den 17 mars nämns han som ensam ägare och själv befälhavare. I skeppslistan 1908 redovisas hennes mättal och dimensioner

till 64,01 brt, 61,11 brt under däck, 55,30 nrt, 20,0 längd, 5,95 bredd, 2,62 djup och 3,0 meters djupgående. Hennes lastförmåga uppges i senare källa ha varit 115 tdw. Den 8 februari 1910 tecknades kontrakt med Ernst Bruno Sigfrid Francke i Landskrona om försäljning av Svanen för 6 500 kronor. Anmälan gjordes den 10 februari att Francke var ensam ägare och i certifikat den 15 februari framgår att han även var fartygets befälhavare. Den 22 april anmäldes att han fått fartyget som avbetalning på fordran. Därefter såldes Svanen till sjökapten Henrik Larsson i Mörby, Mjällby socken. Denne var ensam ägare och själv befälhavare. Anmälan om transaktionen gjordes den 6 maj. I certifikat från den 7 maj framgår dessutom att hemorten ändrats till Sölvesborg. Anmälan gjordes den 20 0ktober 1916 om försäljning samma dag för 7 500 kronor. Certifikat utfärdades samtidigt för skeppsmäklare Carl Axel Hedin i Stockholm som ensam ägare och med Stockholm som hemort. Befälhavare utan ägardel var sjökapten Albert Gilbert Hartwig Gillquist.

Albert William Öhrlund var befälhavare den 25 april 1917. Därefter anmäldes den 20 juli samma år att gårdsägare Johan Viktor Nilsson på Löparö äger 4/8 i fartyget, Anders Peter Öhrlund på Löparö 1/8, Albert William Öhrlund 2/8 och sjökapten Karl Axel Albin Svensson i Stockholm 1/8. Salubrev finns utfärdat den 21 juli på 15 000 kronor. Certifikat den 26 juli anger att hemorten är Länna och att Svanen ägs av försäljare Johan Viktor Nilsson med Albert William Öhrlund som befälhavare. Samma år var fartyget på varv för reparation och drivning. Den 25 maj 1925 anmäldes att hjälpmotor på 25 hk satts in . Den var av Ellwe fabrikat, tillverkad av Svenska Maskinverken i Södertälje som övertagit tillverkningen från LjusneWoxna AB i Ljusne. Certifikat från samma datum anger att Svanen blivit motorskonare med Länna som hemort. Ägare var partrederiet Johan Viktor Nilsson på Löparö med Albert William Öhrlund som befälhavare. Partrederiet var bildat senast 1923 för i det årets skeppslista är Nilsson upptagen som huvudredare.

Tora köptes till Skärhamn som vrak 1943. Hennes slutliga öde blev troligen upphuggning. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Den 7 april 1931 bytte flera andelar i Svanen ägare. C A A Svensson sålde 1/16 till Albert William Öhrlund för 400 kronor. Albert William Öhrlund sålde 1/16 till Emma Lööw för 400 kronor. Karl Axel Albin Svensson sålde 1/16 till Emma Lööw för 400 kronor. Samma dag anmäldes försäljning till Hjalmar Cornelius Börjesson i Bovallsstrand för 5 500 kronor. I certifikat den 13 april anges att fartygets hemort är Bovallsstrand och att hon ägs av Hjalmar Cornelius Börjesson med 1/3, Johan Anders Mellgren med 1/3 och Lars Bernt Andersson med 1/3. Mellgren var befälhavare.

Svanen blev omdöpt till Tora den 13 april 1932. Börjesson blev åter befälhavare den 1 juli 1936. I certifikat för partrederiet Hjalmar Cornelius Börjesson i Bovallsstrand den 20 april 1942 framgår att Tora blivit omtacklad till galeas och att Mellgren återigen är befälhavare. Man satte även in en ny starkare motor på 70 hk av okänt fabrikat medan fartyget hade Bovallstrand som hemort.

Under befäl av Johan Anders Mellgren och med totalt 3 mans besättning avseglade Tora den 24 juli 1942 från Otterbäcken i Vänern till Vejle i Danmark med last av järn. Den 9 augusti, klockan 21 på kvällen ankrade man i lä sydväst om Sejerö i Kalunborgs kommun. Under dagen hade man haft frisk vind med kuling och grov sjö. Vid 3-tiden på morgonen dagen därpå lättade man ankar på det redan läckande fartyget och satte med en lätt sydlig bris kurs mot Samsö. Då fartyget befann sig ca 5 sjömil från Samsö sprack topplocket på motorn med påföljd att den slutade fungera. Man försökte hålla fartyget läns med hjälp av handpump men då vattnet i lastrummet fortsatte stiga sattes, för enbart segel, kurs mot Sejerö. Vid 22-tiden samma dag grundstödde Tora och sjönk vid inloppet till Sejerö hamn på öns västsida. Besättningen på 3 man tog sig iland med fartygets livbåt. Tora bärgades den 19 augusti och infördes till Kalundborg. Orsaken till olyckan ansågs ha berott på att fartyget var läck och saknade fungerande motor. Strandingsindberetning är daterad den 11 augusti och sjöförhör hölls i Kalundborg den 24 augusti 1942.

Den 30 mars 1943 anmäldes att Tora sålts för 225 kronor till 5 personer i Skärhamn. Förmodligen var hon ämnad för upphuggning och tillvaratagande av motorn men jag saknar uppgifter om hennes slutliga öde. Skärhamnarna var bröderna Johan Gustav Johansson och Charles Ivar Johansson, Johan Birger Berntsson, Hilde Emanuel Karlsson och Karl Oskar Andersson. Bröderna Gustav och Charles Johansson var födda i Skärhamn den 12 december 1892 och den 10 november 1894. Deras föräldrar var Johan Jonsson och Gustava Hansdotter. De var födda i Tubberöd 1851 och i Häller 1856. Gustav var gift med Agda Elemina Pettersdotter som var född i Tubberöd den 10 oktober 1895. De bodde på Dalgatan 13. Charles var gift med Alma Regina Rutgersdotter som var född i Brog Östergård den 6 juli 1900. De bodde på Dalgatan 10. Birger Berntsson var född i Skärhamn den 9 februari 1891 som son till Bernt Kristiansson och Britta Kristina Johannesdotter. De var födda i Skärhamn och i Klövedal 1952. Birger var gift med Bertina Emerentia Edvardsdotter som var född i Aröd den 6 november 1893. De bodde på Postvägen 4. Hilde Karlsson var född i Utäng den 29 september 1903. Han var son till Karl August Eliasson och Augusta Andersdotter. De var födda i Utäng och Krossekärr 1854 och 1866. Hilde var gift med Gunhild Maria Andersson som var född i Toftenäs den 17 juni 1911. De bodde på Storgatan 92 i Utäng. Karl Andersson var troligen född i Röa den 29 juli 1893 med Anders Johan Olsson och Anna Maria Kristiansdotter som föräldrar. De var födda i Röa 1861 och i Utäng 1862. Karl var gift med Hedvig Maria Olausson som var född i Krossekärr den 17 mars 1905. De bodde på Skolgatan 13.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Skeppslista över segelfartyg i utrikes fart, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927 och 1929, Dansk Söulykke-statistik 1942, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och andra berörda församlingar.

Tornö Registreringsnummer 6753

Tremastade skonaren Tornö Byggdes i ek och fur på Sölvesborgs varv 1922 av skeppsbyggmästare Carl August Johansson och timmermannen Sven Håkansson. Hon byggdes för varvets egen räkning och döptes till Sylva. Köpekontrakt på 45 000 kronor tecknades den 19 april med ett partrederi som gav henne Ven som hemort. Olof Alexander Assarsson (född på Ven) i Eslöv var huvudredare. Han var själv befälhavare på fartyget och hade 14/47 i partrederiet. Totalt var det 21 st. delägare. Certifikat utfärdades den 22 april 1922. Sylva hade då varit under byggnad på det nybildade Sölvesborgs varvs och Rederi AB från 1919. Hennes mättal och dimensioner framgår i 1923 års skeppslista med 202,14 brt, 175,35 brt under däck, 177,35 nrt, 32,14 längd, 7,95 bredd och 3,24 djup.

Den 11 mars 1930 anmäldes att Sylva, hos Gustafsson & Söner Skeppsvarv i Landskrona, utrustats med en 2-cyl 2-takt Skandia tändkulemotor på 90 hk. Den 21 januari året därpå utfärdades certifikat för Rederi AB Uranienborg på Ven som ägare till fartyget. Överlåtelse hade gjorts i kontrakt den 14 juli 1930 för 32 900 kronor. Ven förblev hemort. Den 14 februari 1935 återfördes dock fartyget till ett nytt partrederi på Ven för samma belopp. Detta partrederi hade samma sammansättning som det första och med Olof Alexander Assarsson i Eslöv som huvudredare. Han förblev även fartygets befälhavare. Detta rederi lät, i en anmälan den 21 maj 1940, meddela att man låtit inmontera en, under 1939 tillverkad, 2-cyl 2-takt Skandia tändkulemotor på 180 hk.

Av certifikat från den 27 april 1945 framgår att Sylva därefter överläts till ett partrederi med 3 delägare och omnibussägare Lennart Gunnar Erik Adolf Pettersson i Bleket som huvudredare. De övriga två delägarna var befälhavaren, Artur Wilhelm Bernhardsson i Stockevik, och Lennarts bror, Åke Georg Pettersson i Skärhamn. Köpebrevet från den 23 april 1945 var på 120 000 kronor. Den 10 juli samma år såldes Sylva till AB Nordic Trade Co i Stockholm för 150 000 kronor. Av certifikat den 6 september framgår att Åke Pettersson i Skärhamn blev befälhavare. Dennes efterträdare blev Gustav Adolf Olsson från Karlshamn den 19 februari 1946. Den 20 mars samma år efterträdde Karl Axel Billström från Helsingborg som befälhavare och den 5 september, Bo Erik Emil Kullberg i Nyköping. Den 12 april 1947 tillträdde Ernst Molander Södergren från Hällevik som befälhavare. Han var den siste i den långa raden befälhavare medan fartyget ägdes av AB Nordic Trade Co i Stockholm.

Sylva såldes därefter för 165 000 kronor den 23 juli 1947 till ett partrederi med skeppare Karl Emil Andersson i Alsvik som huvudredare och befälhavare. I certifikat den 20 augusti framgår att hans hustru, Astrid Linnéa Andersson, var medredare. Den 21 augusti var Ernst Molander Södergren från Hällevik befälhavare igen. Skeppslistan från 1947 anger Sylvas mättal till 205,32 brt, 148,14 nrt och 290 tdw. Den 1 december 1947 är Axel Leonard Johnsson i Kalmar befälhavare

Alsvik som hemort blev kortvarigt. Redan den 2 december 1947 såldes Sylva för 200 000 kronor. Det var det högsta belopp som någonsin betalades för fartyget. De stora prisökningarna berodde på brist på tonnage efter kriget och därmed höga fraktpriser. 35 000 kronor i vinst på drygt 4 månader var ett stort belopp och skulle ha räckt till en ordinär enfamiljsvilla. Den 17 mars 1948 anmäldes att fartyget sålts till ett partrederi med vice konsul Olof Leonard Laurell i Oskarshamn som huvudredare och ägare till 9/200. Övriga delägare var kamrer Yngve Erlandsson i Figeholm med 25/200, disponent Karl Kense 20/200 samt ytterligare 12 delägare. Befälhavare var Axel Leonard Jonesjö i Kalmar.

Den 21 april 1948 blev Sven Axel Gunnar Moberg från Halmstad befälhavare. Den 1 april 1949 är Karl Gustaf Erik Karlsson från Västervik befälhavare. Den 2 juni 1950 är Einar Knut Engelbrekt Thernström från Kalmar befälhavare. I juli 1950 vattenfylldes fartyget vid ett haveri öster om Gotland. Hon flöt på lasten och påträffades den 4 juli av ångaren Yrsa som bärgade henne till Hangö. Besättningen hade räddat sig in till Slite i livbåten. Fartyget kom i drift igen och den 3 april 1951 var Karl Sture Harry Karlsson från Kalmar den siste befälhavaren för detta rederis ägande av Sylva.

Bilden föreställer Tornö som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1952 och 1964. Bilden kommer från Sjöhistoriska Museets samlingar.

I certifikat den 21 maj 1952 har fartyget bytt namn till Tornö. Ett partrederi i Skärhamn med 3 delägare och med Robert Samuelsson som huvudredare köpte fartyget den 12 maj 1952 för 95 000 kronor. Övriga delägare utöver huvudredaren var Johan Erland Hansson och Sven Hugo Hansson. De ägde fartyget till lika delar. Erland och Sven var bröder och födda i Skärhamn den 19 mars 1920 och den 6 augusti 1921. Robert Samuelsson var deras farbror och född i Skärhamn den 20 juni 1890. Han var gift med Elemina Kristina Hansson som var född i Skärhamn den 27 september 1892. Hon blev senare samhällets barnmorska. Roberts föräldrar var salteriidkaren Samuel Eliasson och Inger Johanna Rutgersdotter. Dessa var födda i Säby 1841 och i Utäng 1852 och bodde på Dalgatan 1, vilket senare överläts till sonen Robert. Erlands och Svens föräldrar var Johan Hilmer Hansson o Klara Justina Samuelsdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1887. Klara Justina var bror till Robert och Johan var bror till Elemina. Erland var ogift och bodde på Blåsarliden 8 och senare på Storgatan 14. Sven gifte sig med Astrid Inez Margaretha Olofsson som var född i Toftenäs den 20 juli 1929. De bodde på Blåsarliden 8.

1956 insattes en 6-cyl 4-takt GM dieselmotor och den 27 januari 1957 blev Sven Hansson i Skärhamn befälhavare. I Sveriges skeppslista suppl. III/1958 står Tornö nämnd med 197 brt, 123 nrt och med dimensionerna 33,59 längd, 7,95 bredd och 3,25 djup. Det finns olika uppgifter om hur slutet blev för fartyget. En källa säger att hon i november 1964 bogserades från Skärhamn till Agnesberg efter att ha legat upplagd några år. En annan att hon 1964 kom till Gullbergskajen i Göteborg. Hon uppges då inte längre ha någon maskin. Hon låg i Pråmhamn nr 2 på Ringön mellan 1966 och 1978 utan tillsyn och blev vrak.

Tornö såldes den 30 oktober 1964 till Sjöfolkets Rederi- och Varvs AB i Malmö för 1 500 kronor. Anmälan om händelsen gjordes den 7 maj 1965. I anmälan meddelas att fartyget är under upphuggning. Styrelse i bolaget var sjökapten Fritz Gunnar Olsson från Malmö, båtsman Bror Albert Svensson från Malmö samt maskinist Karl August Vallentin Johansson från Västervik. Den 20 mars 1967 får hon certifikat som pråm med samma ägare. Befälhavare är då sjökapten Fritz Gunnar Olsson i Malmö. Den 10 oktober 1968 anmäldes av inspektör Karl Otto Holmberg att fartyget ligger som vrak vid kajen på Ringön i Göteborg och skall användas som kanalfyllning. Den 9 februari 1969 anmäldes att fartyget inköpts för 1 000 kronor av arkivarbetare Per Ivan Sundelin i Göteborg för att bli husbåt. Hon låg vid Ringön till 1970 då hon flyttades längre upp. 1971 låg hon sjunken vid pålvirket.

Hon avfördes ur registret i februari 1982 efter ett meddelande från Göteborgs hamns trafikavdelning som meddelade att Tornö låg i Pråmhamnen nr 2 på Ringön. Försummad tillsyn gjorde att hon vattenfylldes och blev vrak. Den siste ägaren hade inte kunnat påträffas. Hon blev bortforslad den 9 mars 1978 från Ringön till en tipp och avförd från registret 1982.

Källa: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Svenska seglare och motorseglare, Varvshistoriska Föreningen i Sölvesborg, Lloyds Register 1930 – 1945, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Trellevik Registreringsnummer 9158 IMO 5368005

Trellevik (IMO 5368005) byggdes 1950 vid Trellebergs Docka på Kållandsö och döptes då till Trellevik. Hon byggdes på järnspanten från registreringsnummer 758 s/s Östergötland som var byggd 1888 i Sjötorp och nu blivit skrotad. Detta var varvets första och enda nybygge i trä. Varvsnummer 2 blev en järnare som döptes till Trellefjord. Bordläggningen för nybygget blev fur på kravell. Hon blev därför ett s.k. kompositbygge. Mätbrev på 205,71 brutto och 128,70 netto utfärdades den 18 april 1950 och i bilattesten den 21 april intygades att hon var byggd på spanten från s/s Östergötland. I certifikatet vid registreringen den 4 juli kan man läsa att hon ägdes av skeppsbyggmästare Oscar Daniel Jonsson och att hon hade Kållandsö som hemort. Oscar Jonsson var ägare till varvet som byggt henne. Hennes första befälhavare var Arne Reinhold Kjörk i Trelleberg Kållandsö. Vid byggnationen fick hon en 2 cyl Skandiamotor på 210 hk. Hon blev ommätt den 25 april 1952 till 210,64 och 139,73.

Hon såldes den 14 mars 1957 till Skärhamn för 200000 kronor. Enligt certifikat den 20 mars tillhörde m/s Trellevik partrederiet fru Elsa Julia Sofia Oskarsson med Skärhamn som hemort. Elsa Oskarsson var huvudredare i rederiet med 1 procents ägande. Hennes man, John Eskil Oskarsson, var fartygets befälhavare med 99 procent av andelarna. Eskil var född i Skärhamn den 26 juli 1914. Hans föräldrar var Olaus Oskarsson och Berta Charlotta Johansdotter på Hamngatan 32. De var födda i Brevik 1875 och i Kärrslätt 1874. Han var gift med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bodde på Parkgatan 3 i Skärhamn. Eskil hade, tillsammans med sina bröder, ägt tremastskonaren Trinite och varit ensam ägare till tremastskonaren Dyring i vilken han plockade ut motorn och sålde innan den blev upplagd i Toftösund utanför Skärhamn.

Efter nio år i Skärhamn såldes Trellevik för 155000 kronor den 24 maj 1966 till Lidköping. I certifikat den 27 maj framgår att hon blivit omdöpt till Gullvor med Nils Gustaf Edvard Andersson som ensam ägare och själv befälhavare. Lidköping anges som ny hemort. Nils Andersson hade tidigare haft en skuta med samma namn som var döpt efter hans dotter. Efter Lidköping blev hemorten ändrad till Sjötorp år 1976. Det var bröderna Hans Gustaf Egon Karlsson och Arne Karlsson som genom partrederiet Hans Gustaf Egon Karlsson i Sjötorp köpte fartyget. De seglade med henne till 1982 då hon enligt Båtologen 81/1982 skulle ha sålts till en S-E Sandell i Kalmar.

Men samma tidning skriver på sidan 107/1984 att ms Gullvor av Sjötorp (Stora Rör) såldes i mars/april 1984 till K. Bäckström i Södertälje för 150000 kronor. Hon finns i skeppslistan 1985 som ägd av Kurt Börje Bäckström i Södertälje. Ytterligare uppgifter från Båtologen på sidan 164/1985 redovisar att hon sålts i maj/Juni 1985 för 135000 kronor till S. Jönsson i Stockholm. I skeppslistorna för tiden 1987-1996 nämns ms Gullvor som ägd av Erik Sixten Charles Jönsson i Stockholm. Av de priser som nämnts vid ägarbytena tycker jag mig kunna utläsa att hon då ännu inte genomgått någon större ombyggnad och det framgår ju även av skeppslistan t.o.m. 1996 att hon fortfarande var ett lastfartyg. I 1996 års skeppslista nämns Gullvor med 198 brutto, 108 netto, 275 dw och 155 kw. Hon har då fortfarande kvar sin gamla Skandia.

Båtologen skriver på sidan 211/1998 att Gullvor sålts i maj/juni 1998 till Kenthy Yvonne Kristina Pierre i Sundsvall. Något pris är inte nämnt men det verkar som det var under hennes ägande som Gullvor blev ombyggd. Kenty Pierre blev 1999 Kenthy Rundblad enligt en uppgiftslämnare på Fallrepet och enligt samma källa såldes Gullvor på senhösten 2001 till Nåjden Behandlingskonsult AB i Sundsvall för 1,5 miljoner kronor. ”Hon var då att betrakta som något slags charterfartyg”. Den 31 december 2003 såldes hon till Annmyran AB i Sundsvall. Ett nytt ytterskal av armerad betong med 12 cm tjocklek lades utanpå den gamla bordläggningen av trä på Mälarvarvet på Långholmen. Detta blev färdigt med sjösättning i maj 2008. Då hade även motorn blivit utbytt mot en begagnad Scania DSI 14 48 M23 V8 från 1992 på 350 kw. Skandiamotorn hamnade hos tändkulemotorsamlaren Yngve Palmqvist i Huddinge.

Under 2009 var hon till försäljning på Blocket till ett pris av 2,2 miljoner kronor. Hon beskrevs då som ”försiktigt ombyggd och reparerad i omgångar med pub, tvättstuga, toa med dusch i gamla lastrummet. Akterhuset med styrhytt har fyra dubbelhytter, mäss, byssa och aktersalong med toa. Bogpropeller färdig att installeras”. Gullvor finns kvar hos Annmyran AB i Sundsvall idag 2019. Den sist registrerade händelsen i fartygsregistret är från 2015 då hon bytte adress inom Sundsvall. Hennes nuvarande mättal anges till 176 brutto 53 netto och 275 tdw. Måtten anges i skeppsregistret till 32,02 x 6,97, med ett djupgående på 2,41 meter.

Trellevik av Kållandsö i Göta Älv 1954, bilden är från Sjöhistoriska museet.

Trellevik av Skärhamn fotograferad i Holtenau Kielkanalen 1960, bilden är från Sjöhistoriska museet.

Gullvor av Lidköping ex Trellevik. Hon har här blivit omriggad med en mast. Bilden är från Vänermuseet.

Gullvor av Sjötorp ex Trellevik, Raghnildsborg Södertälje 4 april 1985. Bilden är från Sjöhistoriska museet, fotograf Kjell Ove Matsson.

Gullvor av Sjötorp ex Trellevik med bröderna Arne och Hans Karlsson. Bilden är från Västervikstidningen.

Gullvor av Södertälje, ombyggd för trafik med utställning, som Osby-båten. Bilden är från Sjöhistoriska museet.

Gullvor av Stockholm. Bilden kommer från Sjöhistoriska museet, fotograf Terje Fredh.

Gullvor av Sundsvall efter ombyggnad till fritidsmotorskepp, fotograferad år 2014 i Hammarbyhamnen av Rune Holm.

Trelleviks 2-cyl Skandiamotor hos Yngve Palmqvist i Huddinge.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Båtologen 192/1976, 81/1982, 107/1984, 164/1985, 211/1998, Registerutdrag Fartygsregistrets Skeppsdel den 29 juli 2019 med registrerad händelse den 27 februari 2015, Kållandsö Varv AB historik, Västerviks-Tidningen 25 maj 2013, Länspumpen nr 1/1976, Hans-Christer Edborg, Medlemmar i sjöfartsforumet Fallrepet och modelljärnvägsforumet Mötesspåret, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Trinite Registreringsnummer 8268

Trinite var byggd i ek 1926 som tremastskonare hos Chantiers Navals de l’Ouest i Saint Malo Bretagne Frankrike. Hon var lustfartyg för tidningsägaren Maurice Bunau-Varilla och fick vid byggandet namnet Pays de France. Det var också namnet på en tidning som han hade ägt. Hon var luxuöst inredd och seglades av sin ägare i cirka 10 år innan hon lades upp i den lilla hamnen La Trinité-Sur-Mer i södra Bretagne.

Hon köptes till Sverige av ett partrederi i Skärhamn med 4 delägare och fru Berta Charlotta Johansdotter (gift Oskarsson) som huvudredare och ägare till 1/4 och hennes tre söner som delägare till vardera 1/4. Köpet förmedlades av firma Knut Lundgren i Göteborg och köpebrevet på 120 000 franska floriner sägs vara daterat i januari 1938. SST meddelar den 24 februari 1938 att hon anlänt till Göteborg. Hon mättes i Sverige den 17 maj 1938 till 223,42 brt och 149,75 nrt. Anmälan gjordes den 30 maj om att fartyget var utrustat med en Bolinder motor på 200 hk och den 13 juni blev hon registrerad som motorskonaren Trinite. En stor ombyggnad från lustfartyg till fraktfartyg hade då gjorts på Stavsundsholmens varv vid Kyrkesund.

Bilden föreställer tremastskonaren Trinite som lustfartyg efter hemseglingen till Sverige av de nya ägarna från Skärhamn. Inga ombyggnadsarbeten hade ännu påbörjats när bilden togs. Fotografen okänd.

I registreringscertifikat den 7 juli 1938 framgår att 3-mastmotorskonaren Trinite tillhör partrederiet fru Berta Charlotta Johansdotter med Skärhamn som hemort. Befälhavare var Ragnvald Patriksson i Skärhamn. Ägarna var förutom Berta Oskarsson, hennes tre söner, Oskar Bror Herman Olausson, Gustav Vilhelm Oskarsson och John Eskil Oskarsson. Första resan gick till Island för sillfiske. Trinite fick då distriktsbeteckning MD 33 som fiskefartyg.

Berta Oskarsson var född i Kärrslätt den 18 april 1874. Hon var dotter till Johan Olsson och Elsa Andreasdotter som var födda i Kärrslätt 1840 och Brog 1843. Berta hade varit gift med Olaus Oskarsson som var född i Brevik den 3 juli 1875. Han drunknade i Kattegatt den 26 december 1915 då han föll överbord från jakten Tyra. De bodde på Hamngatan 32. Oskar var född den 20 september 1903 och gift med Helga Otelia Olausson som var född i Skärhamn den 20 september 1903. De bodde på Idrottsvägen 9. Gustav var född den 1 september 1910 och gifte sig med Anna Lisa Helena Pettersson som var född i Skärhamn den 11 november 1915. De bodde senare på Parkgatan 1. Eskil var född den 26 juli 1914 och gifte sig med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bosatte sig senare på Parkgatan 3. Ragnvald Patriksson var född i Skärhamn den 9 februari 1917. Han var son till Patrik Olausson och Alfrida Andersson. De var födda i Skärhamn 1889 och i Utäng 1888. Ragnvald gifte sig med Sally Gustava Johanna som var född i Tolleby den 12 oktober 1919. De bosatte sig på Storgatan 47.

Efter hemkomsten från fisket vid Island övergick man till fraktfart. Från hösten 1939 turades Gustav och Eskil om att vara befälhavare. Oskar var befälhavare på tremastskonaren Falken som de också ägde tillsammans. Eskil mönstrade som befälhavare den 18 september och avlöstes av Gustav den 3 maj året därpå. Den 13 juni 1941 var Eskil tillbaka som befälhavare och avlöstes av Gustav den 17 maj 1943. Den 9 maj 1944 är Eskil åter befälhavare fram till den 20 april 1945 då Gustav tog över som Trinites siste befälhavare medan hon hade Skärhamn som hemort.

Hon såldes den 17 augusti 1945 till Trål AB Nordsjön i Göteborg för 130 000 kronor. Certifikat utfärdades den 24 augusti med Hilding Gottfrid Uno Ljungberg från Styrsö som befälhavare. Den 10 september blev Karl Olsson i Göteborg befälhavare och den 16 november var Ljungberg tillbaka. Axel August Andersson i Halmstad blev befälhavare den 23 februari 1946 men den 22 mars var Ljungberg tillbaka. Den siste som var befälhavare för Trål AB Nordsjön var sjökapten Gustaf Adolf Olsson från Karlshamn. Han tillträdde den 11 april och förde befälet fram till försäljningen den 1 augusti 1946. Priset hade då gått ner till 90 000 kronor. I 1945 års skeppslista är Trinite upptagen med 223,46 brt, 153,58 nrt, 35,41 längd, 7,43 bredd, 3,42 djup och 4 meters djupgående.

Den 22 augusti anmäldes att fartyget tillhörde skeppsklarerare Erik Reale med hemort Malmö. Han bildade Rederi AB Trinite och förde på samma datum över fartyget dit för samma pris. Den 21 oktober samma år, då Trinite var på resa från Raufarhöfn på nordöstra Island till Göteborg med sill i tunnor, grundstötte hon klockan 00,58 vid Brims Ness på Skotlands norra kust. Man hade i mörkret kommit fel när man skulle gå genom Pentlandsundet. Klockan 15 samma dag lyckades man för egen maskin ta sig loss och gå in till den närbelägna platsen Scrabster. Fartyget var läck men med länspumpen samt ytterligare en pump som lånats kunde man hålla fartyget läns. Den 1 november hade man gått genom Pentlandsundet, rundat Skotlands norra udde och anlänt till Buckie där lasten lossades och fartyget togs på slip för reparation. Den 1 december 1946 avgick man från Buckie med destination Kristiansand i Norge dit man anlände två dagar senare för reparation av pumpar och motor. Man kom till Göteborg den 6 december. Grundstötningen ansågs bero på vårdslös navigering av befälhavaren, islänningen Gudjon Vigafsson. Även bästeman var islänning. Den 31 december utfärdades certifikat för Trinite tillhörande Rederi AB Trinite, som var nybildat sedan den 4 oktober. Befälhavare var då Paul Ingvar Oscarsson i Västra Frölunda. Styrelse i det nybildade bolaget var skeppsklarerare Erik Reale samt sjökapten Karl Olof Folke Gårdving, båda från Malmö. Den 31 maj 1947 blev Frans Adolf Åström befälhavare.

Tremastskonaren Trinite med det utseendet hon hade när hemorten var Skärhamn mellan åren 1938 och 1945. Bilden kommer från en båtolog i Klubb Maritime.

Den 9 oktober 1947 avgick man från Akranes, i närheten av Reykjavik, klockan 14,30 med 250 ton salt sill för Seydisfjordur på östra Island. Samma natt fick man ligga bi på grund av hård vind från SV. Dagen därpå ökade vinden till stormstyrka varför fartyget sprang läck. Man sökte nödhamn i Thorlakshöfn söder om Reykjavik dit man anlände den 11 oktober klockan 18 på kvällen. Man avgick den 16 oktober klockan 2 på natten, med lots ombord, till Hafnarfjord för lossning. Vid 7-tiden på morgonen upptäcktes att rök trängde upp ur maskinrummet genom en sönderslagen ruta i skylight. När befälhavaren några minuter senare kom upp konstaterade han att eldslågor slog upp från maskinrummet varför order gavs att sjösätta livbåten. Inga försök till att släcka elden gjordes och befälhavaren uppgav att då han försökt att hämta skeppspapperen i salongen blev han hindrad av den starka rökutvecklingen och den explosionsartade elden. Klockan 7.10 beordrade han besättningen att överge fartyget och gå i livbåten. Besättningen upptogs av den isländska fiskebåten Skaftfellungur klockan 9. Försök att ta det brinnande fartyget under bogsering misslyckades. Besättningen infördes till Västmannaöarna för vidarebefordran samma kväll till Reykjavik. Trinite sjönk omkring klockan 20 på kvällen på djupt vatten utanför Grindavik, sedan hon under 13 timmar brunnit ned till vattenlinjen.

Anmälan om det inträffade gjordes den 18 mars 1949. Där framgår att Åström var befälhavare vid förlisningen och att besättningen uppgick till totalt 7 man. Lasten bestod av salt fisk och sill. Vid sjöförklaringen konstaterades att såväl befälhavaren som styrmannen låg till kojs med lotsen till rors. Maskinskötaren som hade vakten satt i byssan på däck och drack kaffe. Om han istället vistats i maskinrummet så hade olyckan kunnat förhindras på ett tidigt stadium. Hans oförsiktighet och vårdslöshet bedömdes av den sjötekniske konsulenten med ganska stor säkerhet ha vållat olyckan. Lotsen som stod till rors var en s.k. känd man och hade ingen rätt att utöva befäl.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Tullan Registreringsnummer 8723

Tullan byggdes av ek och bok, med namnet Orion, på Pukaviks varv i Björknäs av skepps-byggmästare Albert Svensson i Pukavik. Hon sjösattes den 14 april 1945 och mättes den 23 augusti till 180,36 brt och 119,85 nrt. Provresan gjordes den 3 september. Bilattest utfärdades den 11 september och samma dag undertecknades köpebrevet för försäljning till Rederi AB Tellus (Arthur Wingren) för 100 000 kronor. Fartyget var utrustat med en 2-cyl Bolinder Munktell motor på 120 hk samt segel på 269 m2. I registreringscertifikat den 21 september anges Oskarshamn som hemort och sjökapten Johan Arthur Jonsson i Söderåkra som befälhavare. Fartyget levererades den 11 oktober. I 1947 års skeppslista redovisas motorn till 133 hk, dimensionerna med 29,96 längd, 7,21 bredd, 2,87 djup och 3,5 meters djupgående. Lastförmågan uppges till 220 tdw, 80 std, 12 000 kubikfot grain och 11 000 bale. Som befälhavare finns i skeppslistan Robert Lenton Persson från Mjällby vilken tillträdde sin befattning den 23 mars 1946.

Orion såldes genom kontrakt den 10 maj 1947 för 215 000 kronor och köpebrev den 13 juni. I certifikat den 26 juni har namnbyte skett till Tullan. Där framgår att 3-mastmotorskonaren Tullan nu tillhör partrederi skeppsmäklare Sven Gillis Eugene Börjesson med Karlshamn som hemort. Tullan fördes vidare till ett nybildat AB för samma pris. Köpebrev med Börjessons Rederi AB upprättades den 9 oktober. Bolagets styrelse utgjordes av skeppsredare Sven Börjesson och hans fru, Pella Ellida Börjesson, i Sölvesborg samt deras son skeppsmäklare Sven Gillis Eugen Börjesson i Karlshamn.

Den 2 februari 1949 blev Frank Edgar Olofsson befälhavare på Tullan. Han var född i Skärhamn den 22 november 1915 som son till Bernhard Olofsson och Julia Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1878 och i Utäng 1880. Edgar var gift med Karin Cecilia som var född i Nordvikstrand den 21 november 1915. De bodde på Skutvägen 5. Tullan såldes den 3 mars 1954 till ett partrederi i Skärhamn med tre bröder som ägare och Johan Patrik Andersson som huvudredare. De övriga två delägarna var Fritiof Valfrid Andersson och Axel Birger Andersson. Bröderna hade 1/3 var i rederiet. De var söner till Anders Olsson och Betty Pettersdotter på Buskär vilka var födda i Toftenäs 1864 och i Tubberöd 1873. Patrik Andersson var född den 29 juni 1902 och ogift. Han bodde på Magasinsgatan 9 i Skärhamn. Fritiof Andersson var född den 18 mars 1908 och gift med Elvy Helen Johansson som var född den 21 april 1915 i Skärhamn. De bodde på Storgatan 15. Birger var född den 10 januari 1914 och gift med Ethel Louise Ruckman som var född i Falmouth Massachusetts USA den 15 februari 1914. Hon var dotter till Oskar William Ruckman och Hulda Nikolina Simonsson som hade emigrerat till USA men senare återvände till Sverige. De var födda i Sältebo Klövedal 1884 och i Säby Nordgård Stenkyrka 1890. Fritiof Andersson var befälhavare från övertagandet men efterträddes av Birger Andersson den 28 september 1955.

Tremastskonaren Tullan hade Skärhamn som hemort mellan åren 1954 och 1959. Bilden är ur boken Segla för Tjörn och tillhör Benita Nilsson i Nordvik.

Skärhamn som hemort varade till 1959. Då sålde bröderna sitt fartyg den 11 mars för 90 000 kronor till ett partrederi i Edshultshall. Det var partrederiet, frisör Karl Emil Fredrich Lampe i Skärhamn och hans son Karl Emil Lennart Lampe i Stenungsund samt Nils Bernhard Henry Stensholm i Edshultshall. Lennart Lampe var huvudredare men hemort blev Edshultshall. Karl var född i Eckernförde Tyskland den 25 november 1903 och gift med Sally Astrid Gunborg Olofsson som var född i Skärhamn den 1 oktober 1908. Lennart Lampe var född i Skärhamn den 26 juni 1928. Han var gift med Ulla Britt-Marie som var född i Morlanda församling på Orust den 2 juli 1937. De bodde i Stenungsund. Nils Bernhard Stensholm blev befälhavare från den 29 april 1959.

Den svenska tiden för Tullan var därmed över. Hon avfördes ur registret den 15 januari 1960 som såld till utlandet. Köpebrevet är daterat den 29 december 1959 och hon såldes till Eivind Sörensen i Thisted Danmark för 112 000 kronor och fick Thisted som hemort. Motorn byttes 1961 till en 6-cyl motor på 182 hk från Caterpillar Tractor Co. I samband med motorinstallationen ökade hennes nrt till 100.

Under tiden i Thisted råkade Tullan ut för tre olika haverier. 1960 fick hon motorhaveri, den 7 februari, då hon var på resa från Menstad till Köge med last av salpeter. Tullan befann sig i stiltje och klart väder ca 2 distansminuter NO om Tårbaek i Öresund då en cylinder blev så varm att motorn måste stoppas klockan 13.10. Hon kom, under bogsering, 1 timma senare till Köpenhamn. Någon orsak till haveriet har inte nämnts.

Bilden föreställer Tullan efter ombyggnad i England till tremastad bark, Earl of Pembroke. Fotograf, Volker Gries år 2012.

På resa från Köpenhamn till Stettin med last av vete den 18 november 1963 i hård SV kuling och i närheten av Mön märktes svåra skakningar i rodret ca klocka 3.15 på natten innan motorn själv gick över till tomgång. Man ankrade på19 meters djup men då orsaken inte gick att finna tillkallades bogserbåt över radion. Ca klockan 11 upptäcktes att fartyget sprungit läck men kunde hållas läns med hjälp av handpump. Under nattens lopp friskade vinden till storm och strax efter midnatt draggade fartyget och lade sig tvärs i sjön. Ca klockan 6 på morgonen tillkallades, med hjälp av morselampa, ett närliggande fartyg. Vid det tredje misslyckade försöket att få över bogsertross till Tullan, törnade fartyget med sin babordssida mot Tullans styrbordssida så att Tullans livbåt och dävertar skadades. Klockan 11.50 togs Tullan under bogsering, av ett bärgningsfartyg, till Köpenhamn dit man anlände klockan 19. Dykarundersökning visade att fiskegarn kommit in i propellern.

Det tredje tillbudet inträffade den 29 november i Skagerack då Tullan var på väg från Aalborg till Herröya i Norge i ballast och kolliderade med ett okänt fartyg. Sjöförklaring förrättades i Hirtshals den 5 januari 1970 utan att ytterligare förklaringar noterades.

Tullan såldes den 16 april 1973 till direktör Sten Mölbach Krogh i Klim Strand, Fjeritslev vid Jammerbukten på Jyllands västkust med bibehållen hemort. Denne installerade radiotelefon ombord. Hon fick motorhaveri och blev upplagd i Thisted. Den 20 oktober 1979 såldes hon till Anthony J Davis i Brightlingsea North Colchester och fick Harwich som hemort. Ägarna företog en omfattande ombyggnad för charterverksamhet. Hon blev omtacklad till tremastad bark och fick ny dieselmotor på 300 hk från Man. Hon beskrivs kunna ta emot 40 övernattande gäster med en besättning på 15 man. Hennes mått nämns som 48 meter löa och 35 meter i vattenlinjen. Hon blev omdöpt till sitt ursprungliga namn Orion och därefter till Earl of Pembroke med Sankt Austell i Cornwall som hemort och har efter ombyggnaden medverkat i en lång rad filminspelningar. Hon ägdes därefter av Square Sails Shipyard Ltd i Charlestown Harbour. Nuvarande ägare uppges vara Metaco LLT och hon finns fortfarande 2015 när detta skrivs.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Museet för söfart i Helsingör, Svenska seglare och motorseglare, Segla för Tjörn, Tjörns båtar, Charterworld.com, Sveriges skeppslista 1947, Danmarks Skibsliste 1961 – 1979, Dansk Söulykke-statistik 1960, 1963 och 1969, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Ulf Registreringsnummer 4557

Kuttern Ulf byggdes i Norge 1890, troligen i Hardanger. Det finns olika uppgifter om vilket varv den var byggt på. Varv i Sandehavn, Rosendal och Kjysnaes vid Hardangerfjorden uppges i olika källor. Den 1 april 1891 var hon hemmahörande i Ålesund och ägdes då av Karl Martinussen Spjutöy på Spjutöya och Peter Nielsen Skeide i Skeide, båda i Ulstein kommun. Hon fick då internationellt mätbrev i Ålesund med 42,46 brt och 37,85 nrt. De två ägarna sålde kuttern vidare redan samma år. Den finns då upptagen på Ole Sevrin Heggen i Ålesund.

Ulf såldes till Bleket på Tjörn den 18 januari 1902. Köpare var ett partrederi med 7 delägare vilka alla hade lika delar i fartyget. Delägarna var Axel Leonard Andersson, Karl Alfred Andersson, Karl Johan Andersson, Martin Andersson, Oskar Andersson, Karl B Andersson och Alexander Svensson. De var alla från trakten och några var släkt. Något pris finns inte angivet. De sålde kuttern för 4 550 kronor till Edvard Pettersson i Skärhamn den 21 mars 1906. Han lät installera motor på 15 hk av märket Avance som han köpt för 4 000 kronor. Installationen var färdigt den 22 mars 1906. Samma dag utfärdades mätbrev av Marstrands Tullkammare med 46,26 brt och 33,21 nrt. Anmälan om registrering inlämnades dagen därpå. Den 14 april blev Ulf registrerad med Skärhamn som hemort och Edvard Pettersson som ensam ägare och befälhavare.

Ulf hade Skärhamn som hemort från 1906 tills hon förliste 1913. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Edvard var född den 11 april 1858 och bodde på Sjömansvägen 1. Han var gift med Johanna Albertina Samuelsdotter från Lallegård Övergård i Tegneby som var född den 19 april 1955. Edvards föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Ulf gick på Islandsfiske 1906 men från 1907 blev det bara fraktfart. På resa från Lysekil till Skive den 13 maj 1909, med last av brosten, gick Ulf på grund i Limfjorden klockan 8 på kvällen. Efter att 1 500 brosten lämpats överbord kom man under nattens gång av grundet för egen maskin. Den 13 oktober 1913, med last av lera, försvann fartyget med man och allt utanför Hallandskusten. Samtliga tre besättningsmän drunknade. Det var befälhavaren Edvard Pettersson, hans son Johan Artur Pettersson och bästeman Giovanni Agaton Lindqvist.

Källor: Kutterepoken, Makrelldorgefisket 1884 – 1914, Dis-Norge – Slekt och Data, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tegneby.

Uranus Registreringsnummer 6245

Uranus byggdes av ek i Eckernförde 1905 på skeppsvarvet F Glasau. Hon byggdes av skepps-byggmästare Friedrich Glasau som galeas och blev döpt till F Glasau efter Friedrich Joachim Christoph Glasau som hade köpt varvet in i släkten. Vem som tidigare var ägare till galeasen i Tyskland är oklart men när hon 1917 såldes till Danmark så såldes hon från Augustenborg i Tyskland. Hon finns i Danmarks Skibsliste 1918, som Gabriel ex F. Glasau, med 68 brt, 56 nrt och 7,5 fots djup i lastrummet. Redare och befälhavare var Christen Lisborg och hemort var Aalborg. Samma år såldes fartyget till Hans Christian Hansen i Aalborg. I skeppslistan 1919 finns han införd som boende i Rödvig och själv befälhavare på fartyget som då mätte 125 tdw. 1920 hette befälhavaren E Bech. I januari ändrades namnet till Uranus och samtidigt ändrades hemorten till Rödvig.

Den 26 mars 1920 skrevs köpebrev om försäljning av Uranus för 35 600 kronor till Johan Adolf Nordvall i Skärhamn. Det första Svenska mätbrevet från den 13 april 1920 redovisar fartygets mättal med 67,70 brt och 56,40 nrt. I registreringssertifikatet två dagar senare framgår att Nordvall var ensam ägare och själv befälhavare. Han satte in motor på 25 hk redan under inköpsåret och vid mätningen den 17 december redovisas hon till med 69,40 brt och 53,71 nrt efter att motorinstallationen gjorts. I skeppslistan 1923 redovisas mättal och dimensioner med 69,40 brt, 62,19 brt under däck, 53,71 nrt, 21,80 längd, 6,16 bredd och 2,27 djup. Skärhamn är angiven som hemort. Johan Nordvall (född Johannesson) var född i Bö den 31 juli 1880. Hans föräldrar var Johannes Johansson och Gustava Berntsdotter. De var födda i Bö 1855 och 1857. Johan var gift med Beata Andreasdotter som var född i Nötsäter den 10 juli 1879. De bodde på Kroksdalsliden 9.

Vid två kända tillfällen när Nordvall var befälhavare råkade han ut för missöden. Den 17 september 1935 gick han på grund tvärs Arsö på ingående till Väddö kanal i regntjocka med svårt väder. Fartyget kom loss sedan en del av lasten läktrats. Den 17 juli 1937, då fartyget var liggande vid kaj i Hammarbyleden, påseglades hon av s/s Loke av Stockholm. Förtöjningen brast och fartyget drev tvärs över Hammarbyleden och slog mot berget som finns där. Livbåten slogs sönder och bord och däck blev delvis krossade. Den 22 september samma år påmönstrade Olof Henry Lorentzon från Hunnebostrand som befälhavare. Nordvall var dock tillbaka den 3 januari året därpå med nytt behörighetsbevis som han fått under vintern.

Han seglade Uranus till 1946 då han genom köpebrev den 25 november sålde fartyget för 25 000 kronor till ett partrederi i Byxelkrok Öland med fru Britta Emilia Gunborg Wahlberg som huvudredare och ägare till halva fartyget. Den andra halvan ägdes av hennes man Isak Petter Wahlberg som också var fartygets befälhavare. Nordvall tog makarnas galeas Svalan med registreringsnummer 8219 som dellikvid för 10 000 kronor.

Den 19 september året därpå grundstötte Uranus i hård vind med ström och hög sjö utanför Falsterbokanalen. Grundstötningen skedde vid pricken Blinda Segelskär på sydsidan av kanalen när hon var på resa från Karlshamn till Aarhus med last av trävaror. Uranus fick svåra skador men drogs loss av Neptunbolaget och bogserades, flytande på däckslasten, till Ystad för reparation. Sjöförsäkrings AB Öresund tog över fartyget och sålde det den 26 november 1947 för 10 100 kronor till Nils Holmfrid Enar Karlsson på Hasslö Blekinge. Uranus var kondemnerad men överfördes till Karlshamns Skeppsvarv för reparation. Den 28 maj 1951 framgår av certifikat att Karlsson var ensam ägare och själv befälhavare på fartyget som nu kallas motorgaleas. Samma datum anmäls att Uranus skall vara kombinerat fiske och lastfartyg.

På resa mellan Stora Vika i Nynäshamn och Oskarshamn med last av cement den 27 juli 1951 sjönk Uranus omkring klockan 18.30. Hon befann sig då 3/4 sjömil från Gäddans prick vid Enskär mellan Hävringe och Landsort i bäring nord till väst 349 grader från pricken. Vädret var vid tillfället laber bris från OSO med liten sjö. Hon hade avseglat den 24 juli klockan 11.50 med last av 125 ton cement. Besättningen utgjordes av befälhavaren och bästeman. Klockan 15.15 passerade man den svarta ballongpricken på grundet Geten på omkring ett par kabellängders avstånd med cirka 5 knops fart. Klockan 16.45 märkte man att fartygets propeller slog emot något föremål så att motorn visade tecken på att vilja stanna. Befälhavaren sprang då ned i maskinrummet och fick se att vatten trängde in mellan springor i garneringen omkring propellerhylsan. Uppkommen på däck gav han order till den vid ratten stående bästemannen att surra ratten och sätta igång handpumpen. Befälhavaren skall därefter ha återvänt till maskinrummet, och säger sig ha försökt att hugga bort garneringen vid hylsan. Vattnet steg så hastigt att skadan inte hann lokaliseras. Omkring fem minuter efter stöten stannade motorn till följd av att vattnet stigit över luftintaget. Befälhavaren ändrade då kursen i nord-västlig riktning och stävade in mot land med två försegel och storsegel. Det beslagna mesanseglet brydde han sig inte om att sätta. Ungefär en kvarts timma senare kom en mindre lustseglare försedd med hjälpmotor upp långsides vilken ombads att hålla sig i närheten. När man förstod att fartyget var i sjunkande tillstånd och fara förelåg att hon skulle kantra gick de båda männen i livbåten. De befann sig då en halv sjömil nord till väst om Gäddans andra ballongprick och gick där till botten klockan 18.35. De båda skeppsbrutna togs ombord på seglaren varefter livbåten togs på släp in till Landsort.

Bilden, från Svenska seglare och motorseglare, föreställer galeasen Uranus, vinterupplagd. Hon hade Skärhamn som hemort från 1920 till 1946.

Sjötekniske konsulenten ansåg att förlisningen var gåtfull. Bland annat tyckte han det var konstigt att fartyget, utan motor, kunde tillryggalägga 5,4 sjömil på två timmar. Fartyget synes även ha varit överbelastat. Om man kolliderat med något vrak borde man från Uranus ha sett detta. Befälhavaren dömdes vid rådhusrätten i Karlskrona till 30 dagsböter a 6 kronor för att fartyget inte var sjövärdigt, var underbemannat och hade för stor last. Fartyget avfördes från registret samma år, som förlist. Enligt Sveriges skeppslista 1951 hade Uranus motor på 45 hk och mätte 74,43 brt och 53,31 nrt.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danmarks skibsliste 1918, 1919 och 1920, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Ölands Järnvägar & Skutor, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Ingemar Gollungbergs hemsida för skutor

Träskutor Telefon - Uranus

Kommentarer

Skicka en kommentar